1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-3000 | 3001-3010
Book Chapter:Verse
1001 1Ko 9:9 | att de övergåvo HERREN, sin Gud, som hade fört deras
1002 1Ko 9:16| givit den till hemgift åt sin dotter, Salomos hustru.~
1003 1Ko 10:13| begärde, och skänkte henne i sin konungsliga frikostighet
1004 1Ko 11:19| till hustru en syster till sin gemål, en syster till drottning
1005 1Ko 11:23| son, som hade flytt ifrån sin herre, Hadadeser, konungen
1006 1Ko 11:27| det blottade stället på sin fader Davids stad.~
1007 1Ko 11:43| fäder och blev begraven i sin fader Davids stad. Och hans
1008 1Ko 12:18| måste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.~
1009 1Ko 12:24| ord och vände om och gingo sin väg, såsom HERREN hade befallt.~
1010 1Ko 13:3 | altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "
1011 1Ko 13:5 | konungen kunde då draga sin hand tillbaka till sig igen,
1012 1Ko 13:10| hade förtäljt detta för sin fader,~
1013 1Ko 13:28| profeten begav sig in i sin stad för att hålla dödsklagan
1014 1Ko 13:29| han lade hans döda kropp i sin egen grav; och de höllo
1015 1Ko 13:32| efter detta icke om från sin onda väg, utan gjorde åter
1016 1Ko 14:2 | 2. Då sade Jerobeam till sin hustru: "Stå upp och förkläd
1017 1Ko 14:5 | förfråga sig hos dig om sin son, ty han är sjuk; så
1018 1Ko 14:17| Jerobeams hustru upp och gick sin väg och kom till Tirsa;
1019 1Ko 14:18| HERREN hade talat genom sin tjänare, profeten Ahia.~~
1020 1Ko 15:13| 13. Ja, sin moder Maaka avsatte han
1021 1Ko 15:23| konungars krönika. Men på sin ålderdom fick han en sjukdom
1022 1Ko 15:24| begraven hos sina fäder i sin fader Davids stad. Och hans
1023 1Ko 15:26| HERRENS ögon och vandrade på sin faders väg och i den synd
1024 1Ko 15:29| HERREN hade talat genom sin tjänare Ahia från Silo --~
1025 1Ko 16:11| blivit konung och intagit sin tron, förgjorde han hela
1026 1Ko 17:6 | och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bäcken.~~
1027 1Ko 17:19| bodde och lade honom på sin säng.~
1028 1Ko 18:3 | kallade till sig Obadja, sin överhovmästare; men Obadja
1029 1Ko 18:7 | När nu Obadja färdades sin väg fram, fick han se Elia
1030 1Ko 18:43| 43. Och han sade till sin tjänare "Gå upp och skåda
1031 1Ko 18:45| föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel.~
1032 1Ko 19:3 | Juda; där lämnade han kvar sin tjänare.~
1033 1Ko 19:6 | då såg upp, fick han vid sin huvudgärd se ett bröd, sådant
1034 1Ko 19:19| fram till honom och kastade sin mantel över honom.~
1035 1Ko 20:1 | konungen i Aram, samlade hela sin här; han hade med sig trettiotvå
1036 1Ko 20:20| höggo de ned var och en sin man, och araméerna flydde,
1037 1Ko 20:33| han lät honom stiga upp i sin vagn.~
1038 1Ko 20:36| ifrån mig." Och när han gick sin väg ifrån honom, kom ett
1039 1Ko 21:4 | arvedel." Och han lade sig på sin säng och vände bort sitt
1040 1Ko 21:27| kläder och svepte säcktyg om sin kropp och fastade; och han
1041 1Ko 22:10| sutto nu var och en på sin tron, iklädda sina skrudar,
1042 1Ko 22:19| Jag såg HERREN sitta på sin tron och himmelens hela
1043 1Ko 22:34| 34. Men en man som spände sin båge och sköt på måfå träffade
1044 1Ko 22:34| rustningen. Då sade denne till sin körsven: "Sväng om vagnen
1045 1Ko 22:35| konungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot araméerna;
1046 1Ko 22:36| hären: "Var och en till sin stad igen! Var och en till
1047 1Ko 22:43| Och han vandrade i allt på sin fader Asas väg, utan att
1048 1Ko 22:51| begraven hos sina fäder i sin fader Davids stad. Och hans
1049 1Ko 22:53| HERRENS ögon och vandrade på sin faders och sin moders väg
1050 1Ko 22:53| vandrade på sin faders och sin moders väg och på Jerobeams,
1051 2Ko 1:2 | störtade ned genom gallret i sin Övre sal i Samaria och skadade
1052 2Ko 2:8 | 8. Och Elia tog sin mantel och vek ihop den
1053 2Ko 3:25| åkerstycken kastade de var och en sin sten, till dess de hade
1054 2Ko 3:27| 27. Då tog han sin förstfödde son, den som
1055 2Ko 4:6 | voro fulla, sade hon till sin son: "Bär fram åt mig ännu
1056 2Ko 4:9 | Då sade hon en gång till sin man: "Se, jag har förnummit
1057 2Ko 4:12| 12. Och han sade till sin tjänare Gehasi: "Kalla hit
1058 2Ko 4:18| dag att han gick ut till sin fader hos skördemännen.~
1059 2Ko 4:19| Då begynte han klaga för sin fader: "Mitt huvud! Mitt
1060 2Ko 4:19| huvud!" Denne sade till sin tjänare: "Tag honom och
1061 2Ko 4:22| Därefter kallade hon på sin man och sade: "Sänd till
1062 2Ko 4:24| sadla åsninnan och sade till sin tjänare: "Driv på framåt,
1063 2Ko 4:25| något avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: "Se, där
1064 2Ko 4:34| gossen, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon
1065 2Ko 4:37| jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.~~
1066 2Ko 4:38| inför honom, sade han till sin tjänare "Sätt på den stora
1067 2Ko 4:39| någotsom liknade gurkor, sin mantel full. När han sedan
1068 2Ko 4:42| och ax av grönskuren säd i sin påse. Då sade han: "Giv
1069 2Ko 5:1 | hade stort anseende hos sin herre och var högt aktad,
1070 2Ko 5:3 | 3. Denna sade till sin fru: "Ack att min herre
1071 2Ko 5:4 | och berättade detta för sin herre och sade: "Så och
1072 2Ko 5:11| Naaman blev vred och for sin väg, i det han sade: "Jag
1073 2Ko 5:11| fram och åkalla HERRENS, sin Guds, namn och föra sin
1074 2Ko 5:11| sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över
1075 2Ko 5:12| Så vände han om och for sin väg i vrede.~
1076 2Ko 5:15| till gudsmannen med hela sin skara och gick in och trädde
1077 2Ko 5:24| sedan lät han männen gå sin väg.~
1078 2Ko 5:25| han in och trädde fram för sin herre. Då frågade Elisa
1079 2Ko 5:26| när en man vände om från sin vagn och gick emot dig?
1080 2Ko 6:2 | Jordan och därifrån hämta var sin timmerstock, så att vi där
1081 2Ko 6:7 | det." Då räckte mannen ut sin hand och tog det.~~
1082 2Ko 6:22| och låt dem sedan gå till sin herre igen"~
1083 2Ko 6:23| dem gå; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo
1084 2Ko 6:24| konungen i Aram, samlade hela sin här och drog upp och belägrade
1085 2Ko 6:29| Men då gömde hon undan sin son."~
1086 2Ko 8:3 | att återfå sitt hus och sin åker.~
1087 2Ko 8:5 | att återfå sitt hus och sin åker. Då sade Gehasi: "Min
1088 2Ko 8:14| ifrån Elisa och kom till sin herre. Då frågade denne
1089 2Ko 8:19| icke fördärva Juda, för sin tjänare Davids skull, enligt
1090 2Ko 9:11| sedan Jehu åter kom ut till sin herres tjänare, frågade
1091 2Ko 9:13| tog då var och en av dem sin mantel och lade den under
1092 2Ko 9:16| 16. Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel,
1093 2Ko 9:21| Juda konung, var och en i sin vagn; de foro ut för att
1094 2Ko 9:24| Jehu hade fattat bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen,
1095 2Ko 9:24| hjärtat, och han sjönk ned i sin vagn.~
1096 2Ko 9:25| Därefter sade han till sin livkämpe Bidkar: "Tag honom
1097 2Ko 9:36| vad HERREN talade genom sin tjänare tisbiten Elia, i
1098 2Ko 10:10| gjort vad han har sagt genom sin tjänare Elia."~
1099 2Ko 10:15| hand." Då räckte han honom sin hand; och han lät honom
1100 2Ko 11:6 | hålla vakt vid huset var i sin ordning.~
1101 2Ko 14 | konung i Juda och bestraffar sin faders mördare. Han segrar
1102 2Ko 14:6 | var och en skall dö genom sin egen synd."~
1103 2Ko 14:12| flydde, var och en till sin hydda.~
1104 2Ko 14:25| Israels Gud, hade talat genom sin tjänare profeten Jona, Amittais
1105 2Ko 15:38| begraven hos sina fäder i sin fader Davids stad. Och hans
1106 2Ko 16:2 | vad rätt var i HERRENS, sin Guds, ögon, såsom hans fader
1107 2Ko 16:3 | konungars väg; ja, han lät ock sin son gå genom eld, efter
1108 2Ko 16:12| 12. När så konungen efter sin hemkomst från Damaskus fick
1109 2Ko 17:7 | hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade fört
1110 2Ko 17:9 | otillbörliga ting mot HERREN, sin Gud; de hade byggt sig offerhöjder
1111 2Ko 17:14| vilka icke trodde på HERREN, sin Gud.~
1112 2Ko 17:16| 16. De övergåvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde
1113 2Ko 17:19| icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade
1114 2Ko 17:25| under den första tiden av sin vistelse där icke fruktade
1115 2Ko 17:29| Väl gjorde sig vart folk sin egen gud och ställde upp
1116 2Ko 17:32| HERREN. Och de gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster
1117 2Ko 18:12| att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan överträdde
1118 2Ko 18:27| jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt
1119 2Ko 18:31| och dricka var och en ur sin brunn,~
1120 2Ko 19:37| när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev
1121 2Ko 21:6 | 6. Han lät ock sin son gå genom eld och övade
1122 2Ko 22:2 | ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek
1123 2Ko 22:9 | till konungen och avgav sin berättelse inför konungen;
1124 2Ko 23:10| för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom
1125 2Ko 23:25| allt sitt hjärta och av all sin själ och av all sin kraft
1126 2Ko 23:25| all sin själ och av all sin kraft hade vänt sig till
1127 2Ko 23:26| vände HERREN sig icke ifrån sin stora vredes glöd, då nu
1128 2Ko 24:12| åt konungen i Babel, med sin moder och med sina tjänare,
1129 2Ko 25:1 | konungen i Babel, med hela sin här till Jerusalem och belägrade
1130 2Ko 25:24| Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: "Frukten
1131 2Ko 25:29| 29. Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt
1132 1Kr 2:35| 35. Och Sesan gav sin dotter till hustru åt sin
1133 1Kr 2:35| sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och hon födde
1134 1Kr 4:27| barn. Och deras släkt i sin helhet förökade sig icke
1135 1Kr 4:39| dalen, för att söka bete för sin boskap.~
1136 1Kr 5:1 | därför att han oskärade sin faders bädd, blev hans förstfödslorätt
1137 1Kr 5:7 | upptecknades i släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen,
1138 1Kr 6:32| stodo där och förrättade sin tjänst, såsom det var föreskrivet
1139 1Kr 6:39| hans broder Asaf, som hade sin plats på hans högra sida,
1140 1Kr 7:2 | stridsmän, upptecknade efter sin ättföljd. I Davids tid var
1141 1Kr 7:4 | trettiosex tusen man, efter sin ättföljd och sina familjer;
1142 1Kr 7:9 | deras släktregister, efter sin ättföljd, efter huvudmannen
1143 1Kr 7:23| 23. Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande
1144 1Kr 8:1 | Och Benjamin födde Bela, sin förstfödde, Asbel, den andre,
1145 1Kr 8:9 | 9. med sin hustru Hodes födde han där
1146 1Kr 8:28| familjer, huvudmän efter sin ättföljd; de bodde i Jerusalem.~~
1147 1Kr 9:1 | fångenskap bort till Babel för sin otrohets skull.~
1148 1Kr 9:2 | invånarna som bodde där de hade sin arvsbesittning, i sina städer,
1149 1Kr 9:9 | familjer, var och en för sin familj.~
1150 1Kr 9:34| familjerna, huvudman efter sin ättföljd; de bodde i Jerusalem.~~
1151 1Kr 10:4 | 4. Och Saul sade till sin vapendragare: "Drag ut ditt
1152 1Kr 11:7 | 7. Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför
1153 1Kr 11:23| honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet
1154 1Kr 11:25| honom till anförare för sin livvakt.~~
1155 1Kr 12:18| plats bland de förnämsta i sin skara. ~
1156 1Kr 12:19| oss, om han går över till sin herre Saul.~
1157 1Kr 12:28| en tapper yngling, med sin familj, tjugutvå hövitsmän;~
1158 1Kr 13:9 | Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för att fatta I arken,
1159 1Kr 13:10| därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, slog han
1160 1Kr 18:10| 10. sände han sin son Hadoram till konung
1161 1Kr 19:11| folket överlämnade han åt sin broder Absai, och dessa
1162 1Kr 21:16| med ett blottat svärd i sin hand, uträckt över Jerusalem,
1163 1Kr 22:5 | förråd i myckenhet före sin död. ~
1164 1Kr 22:6 | Och han kallade till sig sin son Salomo och bjöd honom
1165 1Kr 22:7 | 7. Och David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv
1166 1Kr 23:1 | levnadsmätt, gjorde han sin son Salomo till konung över
1167 1Kr 23:25| till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till
1168 1Kr 23:28| 28. De fingo i stället sin plats vid Arons söners sida
1169 1Kr 24:2 | Nadab och Abihu dogo före sin fader; och de hade inga
1170 1Kr 25:3 | harpor, under ledning av sin fader Jedutun, som hade
1171 1Kr 25:6 | dessa stodo var och en under sin faders ledning, när de utförde
1172 1Kr 25:10| tredje blev Sackur, med sin söner och bröder, tillsammans
1173 1Kr 25:15| åttonde blev Jesaja, med sin söner och bröder, tillsammans
1174 1Kr 25:18| den elfte blev Asarel, med sin söner och bröder, tillsammans
1175 1Kr 26:6 | som blevo furstar inom sin familj, ty de voro dugande
1176 1Kr 26:15| att hans söner fingo på sin del förrådshuset;~
1177 1Kr 28:2 | konung David stod upp från sin plats och sade: "Hören mig,
1178 1Kr 28:11| 11. Och David gav åt sin son Salomo en mönsterbild
1179 1Kr 28:19| undervisat mig genom enskrift av sin hand, om allt som skall
1180 1Kr 28:20| 20. Och David sade till sin son Salomo: "Var frimodig
1181 1Kr 29:5 | nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?" ~
1182 1Kr 29:8 | en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem till skatten
1183 1Kr 29:23| tron såsom konung efter sin fader David, och han blev
1184 2Kr 1:1 | Davids son, befäste sig nu i sin konungamakt, i det att HERREN,
1185 2Kr 3:1 | hans fader David hade fått sin uppenbarelse, och där han
1186 2Kr 6:4 | har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David,
1187 2Kr 6:16| allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra efter
1188 2Kr 6:22| någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom
1189 2Kr 6:26| namn och omvända sig från sin synd, när du bönhör dem,~
1190 2Kr 6:38| allt sitt hjärta och av all sin själ, i fångenskapens land,
1191 2Kr 7:1 | När Salomo hade slutat sin bön, kom eld ned från himmelen
1192 2Kr 8:14| 14. Och efter sin fader Davids anordning fastställde
1193 2Kr 9:8 | att han har satt dig på sin tron till att vara konung
1194 2Kr 10:16| drage hem, var och en till sin hydda. Se nu själv om ditt
1195 2Kr 10:18| måste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.~
1196 2Kr 13:6 | uppreste sig och avföll från sin herre.~
1197 2Kr 14:2 | och rätt var i HERRENS, sin Guds, ögon.~
1198 2Kr 14:11| Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: "HERRE, förutom
1199 2Kr 15:4 | 4. Men i sin nöd omvände de sig till
1200 2Kr 15:7 | ty edert verk skall få sin lön." ~
1201 2Kr 15:12| allt sitt hjärta och av all sin själ,~
1202 2Kr 15:14| 14. Och de gåvo HERREN sin ed med hög röst och under
1203 2Kr 15:15| de sökte HERREN med hela sin vilja, och han lät sig finnas
1204 2Kr 15:16| Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka från hennes
1205 2Kr 16:9 | jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som
1206 2Kr 16:12| övermåttan svår; men oaktat sin sjukdom sökte han icke HERREN,
1207 2Kr 17:3 | Josafat, ty han vandrade på sin fader Davids första vägar
1208 2Kr 17:4 | 4. utan sökte sin faders Gud och vandrade
1209 2Kr 18:9 | sutto nu var och en på sin tron, iklädda sina skrudar;
1210 2Kr 18:18| Jag såg HERREN sitta på sin tron och himmelens hela
1211 2Kr 18:33| 33. Men en man som spände sin båge och sköt på måfå träffade
1212 2Kr 18:33| rustningen. Då sade denne till sin körsven: "Sväng om vagnen
1213 2Kr 18:34| ända till aftonen upprätt i sin vagn, vänd mot araméerna;
1214 2Kr 20:3 | Josafat förskräckt och vände sin håg till att söka HERREN;
1215 2Kr 20:32| 32. Och han vandrade på sin fader Asas väg, utan att
1216 2Kr 21:4 | Joram nu hade övertagit sin faders konungadöme och befäst
1217 2Kr 21:17| sina söner förutom Joahas, sin yngste son.~
1218 2Kr 22:4 | därifrån tog han, efter sin faders död, sina rådgivare,
1219 2Kr 23:13| hon då se konungen stå vid sin pelare, nära ingången, och
1220 2Kr 24:15| trettio år gammal var han vid sin död.~
1221 2Kr 24:22| hans son. Men denne sade i sin dödsstund: "Må HERREN se
1222 2Kr 25 | konung i Juda och bestraffar sin faders mördare. Han sätter
1223 2Kr 25:4 | var och en skall dö genom sin egen synd." ~
1224 2Kr 25:14| Amasja kom tillbaka från sin seger över edoméerna, förde
1225 2Kr 25:22| flydde, var och en till sin hydda.~
1226 2Kr 26:16| sig trolöst mot HERREN, sin Gud, i det att han gick
1227 2Kr 26:19| stod med ett rökelsekar i sin hand för att antända rökelse.
1228 2Kr 27:6 | ståndaktigt inför HERREN, sin Gud.~~
1229 2Kr 28:9 | och sade till dem: "Se, i sin vrede över Juda har HERREN,
1230 2Kr 28:22| 22. Och i sin nöd försyndade sig samme
1231 2Kr 29:19| kärl som konung Ahas under sin regering i sin otrohet förkastade,
1232 2Kr 29:19| Ahas under sin regering i sin otrohet förkastade, dem
1233 2Kr 31:1 | städer, var och en till sin egendom. ~
1234 2Kr 31:3 | konungen anslog en del av sin egendom till brännoffren,
1235 2Kr 31:20| han gjorde inför HERREN, sin Gud, vad gott och rätt och
1236 2Kr 31:21| företog sig, när han nu sökte sin Gud, allt, vare sig det
1237 2Kr 32:9 | Assyrien -- som nu med hela sin härsmakt låg framför Lakis --
1238 2Kr 32:21| när han en gång gick in i sin guds hus, blev han där nedhuggen
1239 2Kr 33:12| bön föll han inför HERREN, sin Gud, och ödmjukade sig storligen
1240 2Kr 33:17| dock allenast åt HERREN, sin Gud. ~
1241 2Kr 33:18| Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna
1242 2Kr 34:2 | HERRENS ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek
1243 2Kr 34:3 | yngling, begynte han att söka sin fader Davids Gud; och i
1244 2Kr 34:8 | för att sätta HERRENS, sin Guds, hus i stånd.~
1245 2Kr 34:16| konungen och avgav därjämte sin berättelse inför konungen
1246 2Kr 34:31| konungen trädde fram på sin plats och slöt inför HERRENS
1247 2Kr 34:31| allt sitt hjärta och av all sin själ, och göra efter förbundets
1248 2Kr 34:33| Israel att tjäna HERREN, sin Gud. Så länge han levde,
1249 2Kr 35:8 | förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åt
1250 2Kr 35:15| sångarna, Asafs barn, stodo på sin plats, såsom David och Asaf
1251 2Kr 35:15| dörrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behövde icke gå
1252 2Kr 35:15| de behövde icke gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder,
1253 2Kr 35:27| som han företog sig under sin första tid såväl som under
1254 2Kr 35:27| första tid såväl som under sin sista, det finnes upptecknat
1255 2Kr 36:5 | gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ögon.~
1256 2Kr 36:12| gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ögon; han ödmjukade
1257 2Kr 36:15| ömkade sig över sitt folk och sin boning.~
1258 Esr 1:7 | Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus.~
1259 Esr 2:1 | och Juda, var och en till sin stad,~
1260 Esr 2:59| uppgiva sina familjer och sin släkt och huruvida de voro
1261 Esr 5:15| skall åter byggas upp på sin plats.~
1262 Esr 5:17| må konungen meddela oss sin vilja härom."~
1263 Esr 6:5 | så att de komma åter till sin plats i templet i Jerusalem,
1264 Esr 6:12| konungar och folk som uträcka sin hand till att överträda
1265 Esr 7:15| Israels Gud, vilken har sin boning i Jerusalem,~
1266 Esr 7:16| och prästerna giva till sin Guds hus i Jerusalem.~
1267 Esr 9:8 | och givit oss fotfäste på sin heliga plats, för att han,
1268 Esr 9:11| styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det
1269 Esr 10:19| 19. vilka nu gåvo sin hand därpå att de skulle
1270 Neh 3:5 | bland dem ville icke böja sin hals till att tjäna sin
1271 Neh 3:5 | sin hals till att tjäna sin Herre.~
1272 Neh 3:30| Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.~
1273 Neh 4:6 | muren blev hopfogad till sin halva höjd; och folket arbetade
1274 Neh 4:18| en sitt svärd bundet vid sin länd, under det att de byggde;
1275 Neh 4:22| folket att var och en med sin tjänare skulle stanna över
1276 Neh 6:5 | för femte gången till mig sin tjänare med samma bud, och
1277 Neh 7:6 | till Juda, var och en till sin stad,~
1278 Neh 7:61| uppgiva sina familjer och sin släkt, och huruvida de voro
1279 Neh 8:7 | stod där, var och en på sin plats.~
1280 Neh 9:3 | stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste
1281 Neh 9:3 | synder och tillbådo HERREN, sin Gud.~
1282 Neh 9:4 | med hög röst till HERREN, sin Gud.~
1283 Neh 9:17| hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare,
1284 Neh 9:17| att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande
1285 Neh 9:26| och kastade din lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter,
1286 Neh 9:27| förtryckte dem; men när de i sin nöds tid ropade till dig,
1287 Neh 9:37| 37. och sin rika avkastning giver det
1288 Neh 10:38| leviterna föra tionden av sin tionde upp till vår Guds
1289 Neh 10:39| som Levi barn skulle föra sin offergärd av säd, vin och
1290 Neh 11:3 | var och en där han hade sin arvsbesittning, i sin stad;
1291 Neh 11:3 | hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga israeliter,
1292 Neh 11:20| städerna i Juda, var och en i sin arvedel.~
1293 Neh 12:9 | så att var avdelning hade sin tjänstgöring.~~
1294 Neh 12:44| och leviterna nu gjorde sin tjänst.~
1295 Neh 12:45| sångarna och dörrvaktarna sin tjänst, såsom David och
1296 Neh 13:12| förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin och olja;~
1297 Neh 13:26| like, ty han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom
1298 Neh 13:30| skulle iakttaga, var och en i sin syssla,~
1299 Est 1:4 | dem under många dagar se sin konungsliga härlighet och
1300 Est 1:4 | härlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt --
1301 Est 1:14| 14. och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata,
1302 Est 2:7 | Mordokai upptagit henne såsom sin egen dotter.~
1303 Est 2:10| 10. Men om sitt folk och sin släkt hade Ester icke yppat
1304 Est 2:15| hade upptagit henne till sin dotter, begärde hon intet
1305 Est 2:20| henne, icke yppat något om sin släkt och sitt folk, ty
1306 Est 3:10| Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten
1307 Est 5:1 | konungshuset; konungen satt då på sin konungatron i det kungliga
1308 Est 5:2 | gyllene spira, som han hade i sin hand; då gick Ester fram
1309 Est 5:10| lät hämta sina vänner och sin hustru Seres.~
1310 Est 5:11| Haman talade för dem om sin rikedom och härlighet och
1311 Est 6:13| när Haman förtäljde för sin hustru Seres och alla sinavänner
1312 Est 9:10| plundring räckte de icke ut sin hand.~
1313 Est 9:15| plundring räckte de icke ut sin hand.~
1314 Est 9:16| plundring räckte de icke ut sin hand.~
1315 Est 10:2 | 2. Och allt vad han i sin makt och sin väldighet gjorde,
1316 Est 10:2 | allt vad han i sin makt och sin väldighet gjorde, ävensom
1317 Job 1:20| stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret
1318 Job 2:3 | ännu håller han fast vid sin ostrafflighet. Så har du
1319 Job 2:11| kommo så, var och en från sin ort; Elifas från Teman,
1320 Job 3 | första tal: Han förbannar sin födelsedag och önskar sig
1321 Job 3:1 | 1. Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;~
1322 Job 3:1 | Job sin mun och förbannade sin födelsedag;~
1323 Job 3:19| har där blivit fri ifrån sin herre.~~
1324 Job 3:22| fröjda sig, allenast de funne sin grav;~
1325 Job 4:17| eller en man vara ren inför sin skapare?~
1326 Job 4:19| hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet!De krossas
1327 Job 5:2 | 2. Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige
1328 Job 5:2 | och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.~~
1329 Job 5:16| orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.~~
1330 Job 6:9 | krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!~
1331 Job 6:14| ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver
1332 Job 6:17| hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.~~
1333 Job 6:20| men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig
1334 Job 7:2 | dagakarl som får bida efter sin lön.~~
1335 Job 9:5 | berg och omstörtar dem i sin vrede;~
1336 Job 9:6 | kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva
1337 Job 9:13| 13. Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs
1338 Job 11 | Kapitlet~Sofars första tal: I sin fåkunnighet förstår Job
1339 Job 11:6 | han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru
1340 Job 12:6 | trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.~~
1341 Job 12:6 | Gud, de som hava sin gud i sin hand.~~
1342 Job 13 | tal: Job vill lägga fram sin sakför den Allsmäktige;
1343 Job 14:6 | njuta en dagakarls glädje av sin dag.~~
1344 Job 14:12| aldrig väckes han upp ur sin sömn.~~
1345 Job 14:18| såsom klippan flyttas ifrån sin plats,~
1346 Job 14:22| Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ
1347 Job 15:3 | 3. Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med
1348 Job 15:25| Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige
1349 Job 15:27| fetma och samlade hull på sin länd;~
1350 Job 15:31| 31. I sin förvillelse må han ej lita
1351 Job 17:9 | rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena
1352 Job 18:4 | klippan flyttas bort från sin plats?~~
1353 Job 18:14| 14. Ur sin hydda, som han förtröstar
1354 Job 19:11| 11. Sin vrede låter han brinna mot
1355 Job 20:7 | för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom
1356 Job 20:12| att han gömmer den under sin tunga,~
1357 Job 20:13| håller den förvarad inom sin gom,~
1358 Job 20:20| visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke
1359 Job 20:22| eländig vänder då mot honom sin hand.~~
1360 Job 20:23| hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända
1361 Job 20:28| samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten,
1362 Job 21:8 | barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina
1363 Job 21:21| månaders antal har nått sin ände?~~
1364 Job 21:23| 23. Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter
1365 Job 21:24| märgen i hans ben har bevarat sin saft.~
1366 Job 22:12| höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna
1367 Job 22:14| himlarunden är det han har sin gång."~~
1368 Job 23 | ej får lägga fram för Gud sin rättvisa sak.~~
1369 Job 24:9 | Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte
1370 Job 24:22| uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när
1371 Job 24:24| När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar
1372 Job 26:9 | 9. Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer
1373 Job 26:12| 12. Med sin kraft förskräckte han havet,
1374 Job 27 | vännerna: Han hållerfast vid sin rättfärdighet och beskriverhuru
1375 Job 27:1 | 1. Åter hov Job upp sin röst och kvad:~~
1376 Job 27:10| Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,
1377 Job 27:15| hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.~~
1378 Job 27:21| griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan
1379 Job 28:1 | 1. Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet,
1380 Job 28:1 | Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som
1381 Job 28:12| och var har förståndet sin boning?~
1382 Job 28:20| och var har förståndet sin boning?~
1383 Job 28:23| den som vet var hon har sin boning.~
1384 Job 29:1 | 1. Åter hov Job upp sin röst och kvad:~~
1385 Job 29:25| tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har
1386 Job 30:2 | också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som
1387 Job 30:3 | brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som
1388 Job 31:22| min arm brytas av ifrån sin led.~
1389 Job 33:10| mig, han aktar mig såsom sin fiende.~
1390 Job 33:13| såsom gåve han aldrig svar i sin sak?~
1391 Job 33:25| bliver åter såsom under sin styrkas dagar.~
1392 Job 34:14| och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,~
1393 Job 34:37| 37. Till sin synd lägger han ju uppenbar
1394 Job 35:16| fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han
1395 Job 36:20| skola ryckas bort ifrån sin plats.~
1396 Job 36:22| Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon
1397 Job 37:4 | dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna
1398 Job 37:5 | underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han,
1399 Job 37:10| 10. med sin andedräkt sänder Gud frost,
1400 Job 38:19| platsen där mörkret har sin boning,~
1401 Job 38:37| 37. Vem håller med sin vishet räkning på skyarna?
1402 Job 39:7 | på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.~~
1403 Job 39:19| 19. Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den
1404 Job 39:24| marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram
1405 Job 40:15| vilken styrka han har i sin buks muskler.~
1406 Job 40:16| 12. Han bär sin svans så styv som en ceder,
1407 Job 40:19| de vilda djuren alla hava sin lek.~
1408 Job 40:23| fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara
1409 Job 41:13| På hans hals har kraften sin boning, och framför honom
1410 Job 41:21| 21. På sin buk bär han skarpa eggar,
1411 Psa 1:2 | 2. utan har sin lust i HERRENS lag och tänker
1412 Psa 1:3 | vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars
1413 Psa 1:3 | vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna;
1414 Psa 2:5 | Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse
1415 Psa 2:5 | till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker
1416 Psa 2:12| Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.~
1417 Psa 3:1 | David, när han flydde för sin son Absalom.~~
1418 Psa 5:10| öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.~
1419 Psa 5:12| alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen
1420 Psa 7:13| så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör
1421 Psa 9:8 | HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till
1422 Psa 10:3 | ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige
1423 Psa 10:14| överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses
1424 Psa 11:2 | spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att
1425 Psa 15:3 | den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör
1426 Psa 15:3 | tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke
1427 Psa 15:3 | icke drager smälek över sin nästa;~
1428 Psa 15:4 | till skada, men ej bryter sin ed;~
1429 Psa 17:7 | motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra
1430 Psa 17:10| hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.~
1431 Psa 17:14| världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas
1432 Psa 18:7 | min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst,
1433 Psa 18:14| himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd
1434 Psa 18:17| 17. Han räckte ut sin hand från höjden och fattade
1435 Psa 18:31| är han för alla som taga sin tillflykt till honom.~~
1436 Psa 19:6 | en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig,
1437 Psa 19:6 | såsom en hjälte, att löpa sin bana.~
1438 Psa 20:7 | att HERREN giver seger åt sin smorde; han svarar honom
1439 Psa 20:7 | smorde; han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga
1440 Psa 21:10| HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära
1441 Psa 22:30| de som icke kunna behålla sin själv vid liv.~
1442 Psa 24 | Psalmen Ärans konungs intåg i sin helgedom.~~
1443 Psa 24:4 | hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som
1444 Psa 24:5 | HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.~
1445 Psa 25:9 | rätt, han lär de ödmjuka sin väg.~~
1446 Psa 25:14| 14. HERREN har sin umgängelse med dem som frukta
1447 Psa 27:5 | 5. Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han
1448 Psa 28:3 | ogärningsmännen, som tala vänligt med sin nästa men hava ondska i
1449 Psa 28:8 | frälsningens värn är han för sin smorde.~
1450 Psa 29:10| 10. HERREN på sin tron bjöd floden komma,
1451 Psa 31:20| människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!~
1452 Psa 31:22| ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att
1453 Psa 33:14| 14. Från sin boning blickade han ned
1454 Psa 33:16| konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjälte
1455 Psa 33:16| hjälte räddas icke genom sin stora kraft.~
1456 Psa 33:17| seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke.~~
1457 Psa 34:1 | ifrån sig, och han gick sin väg.~~
1458 Psa 34:9 | god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.~~
1459 Psa 34:23| stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.~~
1460 Psa 35:7 | de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak
1461 Psa 35:14| mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd
1462 Psa 35:27| vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"~
1463 Psa 36:8 | Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars
1464 Psa 37:14| draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den
1465 Psa 37:35| ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom
1466 Psa 37:40| frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.~~
1467 Psa 38:14| stum, som icke upplåter sin mun;~
1468 Psa 38:15| icke har något gensvar i sin mun.~~
1469 Psa 40:5 | Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN;
1470 Psa 40:16| 16. Må de häpna i sin skam, som säga till mig: "
1471 Psa 41:10| bröd, lyfter nu mot mig sin häl.~~
1472 Psa 42:9 | dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill
1473 Psa 45:12| och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han
1474 Psa 46:7 | riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.~~
1475 Psa 47:9 | hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron.~~
1476 Psa 49:7 | ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.~
1477 Psa 49:8 | 8. Men sin broder kan ingen förlossa
1478 Psa 49:13| en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,
1479 Psa 49:18| av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans
1480 Psa 49:20| En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd,
1481 Psa 50:23| mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta
1482 Psa 52:9 | värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i
1483 Psa 52:9 | stora rikedom, trotsig i sin lystnad!"~~
1484 Psa 55:20| svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty
1485 Psa 55:21| Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.~
1486 Psa 55:24| blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar
1487 Psa 56:8 | Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken,
1488 Psa 57:2 | till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina
1489 Psa 57:4 | livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.~~
1490 Psa 57:4 | skall sända sin nåd och sin trofasthet.~~
1491 Psa 58:4 | lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.~
1492 Psa 58:12| Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud
1493 Psa 59:11| kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med
1494 Psa 60:8 | 8. Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera,
1495 Psa 61:8 | 8. Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen;
1496 Psa 62:2 | Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min
1497 Psa 64:11| glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och
1498 Psa 66:7 | 7. Genom sin makt råder han evinnerligen,
1499 Psa 66:20| bön eller vänt ifrån mig sin nåd!~
1500 Psa 67:7 | 7. Jorden har givit sin gröda. Gud, vår Gud, välsigne
1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-3000 | 3001-3010 |