1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-2993
Book Chapter:Verse
1001 1Kr 21:17| hava de gjort? HERRE, min Gud, må din hand vända sig mot
1002 1Kr 22:6 | ett hus åt HERREN, Israels Gud.~
1003 1Kr 22:18| 18. "HERREN, eder Gud, är ju med eder och har
1004 1Kr 22:19| till att söka HERREN, eder Gud; och stån upp och byggen
1005 1Kr 23:25| David sade: "HERREN, Israels Gud, har låtit sitt folk komma
1006 1Kr 24:19| med vad HERREN, Israels Gud, hade bjudit honom.~~
1007 1Kr 25:5 | siare, enligt det löfte Gud hade givit, att han ville
1008 1Kr 25:5 | upphöja hans horn; därför gav Gud Heman fjorton söner och
1009 1Kr 26:5 | Peulletai den åttonde; ty Gud hade välsignat honom.~
1010 1Kr 28:3 | 3. Men Gud sade till mig: 'Du skall
1011 1Kr 28:4 | utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus
1012 1Kr 28:8 | församling, och inför vår Gud, som hör det: Hållen och
1013 1Kr 28:9 | må lära känna din faders Gud och tjäna honom med hängivet
1014 1Kr 28:20| icke försagd. Ty HERREN Gud, min Gud, skall vara med
1015 1Kr 28:20| försagd. Ty HERREN Gud, min Gud, skall vara med dig. Han
1016 1Kr 29:1 | son Salomo den ende som Gud har utvalt, är ung och späd,
1017 1Kr 29:1 | människa, utan för HERREN Gud.~
1018 1Kr 29:10| HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet!~
1019 1Kr 29:13| Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn.~
1020 1Kr 29:16| 16. HERRE, vår Gud, alla dessa håvor som vi
1021 1Kr 29:17| 17. Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och
1022 1Kr 29:18| och Israels, våra fäders, Gud, låt evinnerligen ditt folks
1023 1Kr 29:20| församlingen: "Loven HERREN, eder Gud." Då lovade hela församlingen
1024 1Kr 29:20| församlingen HERREN, sina fäders Gud, och de bugade sig och föllo
1025 2Kr 1:1 | i det att HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde
1026 2Kr 1:7 | om natten uppenbarade sig Gud för Salomo; han sade till
1027 2Kr 1:8 | 8. Salomo svarade Gud: "Du har gjort stor nåd
1028 2Kr 1:9 | 9. Så låt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader
1029 2Kr 1:11| 11. Då sade Gud till Salomo: "Eftersom du
1030 2Kr 2:5 | skall vara stort, ty vår Gud är större än alla andra
1031 2Kr 2:12| Lovad vare HERREN, Israels Gud, himmelens och jordens skapare,
1032 2Kr 6:4 | Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina händer har
1033 2Kr 6:14| och sade: "HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, i
1034 2Kr 6:14| HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, i himmelen eller
1035 2Kr 6:16| håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare
1036 2Kr 6:17| Så låt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat
1037 2Kr 6:18| 18. Men kan då Gud verkligen bo på jorden bland
1038 2Kr 6:19| och åkallan, HERRE, min Gud, så att du hör på det rop
1039 2Kr 6:40| 40. Ja, min Gud, låt nu dina ögon vara öppna
1040 2Kr 6:41| 41. Ja:Stå upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad,
1041 2Kr 6:41| ark. Dina präster, HERRE Gud, vare klädda i frälsning,
1042 2Kr 6:42| 42. HERRE Gud, visa icke tillbaka din
1043 2Kr 7:22| övergåvo HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur
1044 2Kr 9:8 | Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sådant behag
1045 2Kr 9:8 | konung inför HERREN, din Gud! Ja, därför att din Gud
1046 2Kr 9:8 | Gud! Ja, därför att din Gud älskar Israel och vill hålla
1047 2Kr 9:23| och höra den vishet som Gud hade nedlagt i hans hjärta.~
1048 2Kr 10:15| ty det var så skickat av Gud, för att HERRENS ord skulle
1049 2Kr 11:16| att söka HERREN, Israels Gud; dessa kommo till Jerusalem
1050 2Kr 11:16| offra åt HERREN, sina fäders Gud.~
1051 2Kr 13:5 | att det är HERREN, Israels Gud, som har givit åt David
1052 2Kr 13:10| vi hava HERREN till vår Gud, och vi hava icke övergivit
1053 2Kr 13:11| vi hålla vad HERREN, vår Gud, har bjudit oss hålla, men
1054 2Kr 13:12| 12. Och se, vi hava Gud i spetsen för oss, och vi
1055 2Kr 13:12| mot HERREN, edra fäders Gud; ty då skall det icke gå
1056 2Kr 13:15| hovo upp sitt härskri, lät Gud Jerobeam och hela Israel
1057 2Kr 13:16| barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand.~
1058 2Kr 13:18| sig på HERREN sina fäders Gud.~
1059 2Kr 14:4 | söka HERREN, sina fäders Gud, och hålla lagen och budorden.~
1060 2Kr 14:7 | vi hava sökt HERREN, vår Gud; ty vi hava sökt honom,
1061 2Kr 14:11| ropade till HERREN, sin Gud, och sade: "HERRE, förutom
1062 2Kr 14:11| Så hjälp oss, HERRE, vår Gud, ty på dig stödja vi oss,
1063 2Kr 14:11| denna hop. HERRE, du är vår Gud; mot dig förmår ju ingen
1064 2Kr 15:4 | sig till HERREN, Israels Gud, och när de sökte honom,
1065 2Kr 15:6 | folk och stad med stad; ty Gud förvirrade dem med allt
1066 2Kr 15:9 | de sågo att HERREN, hans Gud, var med honom.~
1067 2Kr 15:12| söka HERREN, sina fäders Gud, av allt sitt hjärta och
1068 2Kr 15:13| icke sökte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva dödad,
1069 2Kr 16:7 | stödde dig på HERREN, din Gud, därför har den arameiske
1070 2Kr 17:4 | 4. utan sökte sin faders Gud och vandrade efter hans
1071 2Kr 18:5 | De svarade: "Drag ditupp; Gud skall giva det i konungens
1072 2Kr 18:13| allenast tala det som min Gud säger."~
1073 2Kr 18:31| och HERREN hjälpte honom, Gud vände dem bort ifrån honom.~
1074 2Kr 19:3 | ditt hjärta till att söka Gud."~
1075 2Kr 19:4 | till HERREN, deras fäders Gud.~
1076 2Kr 19:7 | gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och
1077 2Kr 20:6 | sade:~"HERRE, våra fäders Gud, är icke du Gud i himmelen
1078 2Kr 20:6 | våra fäders Gud, är icke du Gud i himmelen och den som råder
1079 2Kr 20:7 | 7. Var det icke du, vår Gud, som fördrev detta lands
1080 2Kr 20:12| 12. Du, vår Gud, skall du icke hålla dom
1081 2Kr 20:19| och lovade HERREN, Israels Gud, med hög och stark röst.~~
1082 2Kr 20:20| Haven tro på HERREN, eder Gud, så skolen I hava ro. Och
1083 2Kr 20:29| Och en förskräckelse ifrån Gud kom över alla de främmande
1084 2Kr 20:30| rike hade nu ro, ty hans Gud lät honom få lugn på alla
1085 2Kr 20:33| hjärtan till sina fäders Gud.~~
1086 2Kr 21:10| övergivit HERREN, sina fäders Gud.~
1087 2Kr 21:12| HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke vandrat
1088 2Kr 22:7 | Ahasjas fördärv var det av Gud bestämt att han skulle komma
1089 2Kr 24:7 | kvinnans, söner hava fördärvat Gud hus; ja, allt som var helgat
1090 2Kr 24:16| gott var mot Israel och mot Gud och hans hus.~~
1091 2Kr 24:20| sade till dem: "Så säger Gud: Varför överträden I HERRENS
1092 2Kr 24:24| övergivit HERREN, sina fäders Gud. Så fingo de utföra straffdomen
1093 2Kr 25:8 | frimodigt ut i striden. Gud skall eljest låta dig komma
1094 2Kr 25:8 | på fall genom fienden; ty Gud förmår både att hjälpa och
1095 2Kr 25:16| sade: "Jag förstår nu att Gud har beslutit att fördärva
1096 2Kr 25:20| ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, för att
1097 2Kr 26:5 | 5. Och han sökte Gud, så länge Sakarja levde,
1098 2Kr 26:5 | länge han sökte HERREN, lät Gud det gå honom väl.~
1099 2Kr 26:7 | 7. Och Gud hjälpte honom mot filistéerna
1100 2Kr 26:16| trolöst mot HERREN, sin Gud, i det att han gick in i
1101 2Kr 26:18| förbrytelse, och HERREN Gud skall icke låta detta lända
1102 2Kr 27:6 | ståndaktigt inför HERREN, sin Gud.~~
1103 2Kr 28:5 | Därför gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens
1104 2Kr 28:6 | övergivit HERREN, sina fäders Gud.~
1105 2Kr 28:9 | har HERREN, edra fäders Gud, givit dem i eder hand,
1106 2Kr 28:10| själva inför HERREN, eder Gud.~
1107 2Kr 28:25| förtörnade så HERREN, sina fäders Gud.~~
1108 2Kr 29:7 | i helgedomen åt Israels Gud.~
1109 2Kr 29:10| förbund med HERREN, Israels Gud, för att hans vredes glöd
1110 2Kr 29:36| folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket; ty
1111 2Kr 30:6 | Abrahams, Isaks och Israels Gud, på det att han må vända
1112 2Kr 30:7 | mot HERREN, sina fäders Gud, så att han prisgav dem
1113 2Kr 30:8 | och tjänen HERREN, eder Gud, på det att hans vredes
1114 2Kr 30:9 | detta land; ty HERREN, eder Gud, är nådig och barmhärtig,
1115 2Kr 30:19| sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fäders Gud,
1116 2Kr 30:19| Gud, HERREN, sina fäders Gud, om han än icke är ren efter
1117 2Kr 30:22| prisade HERREN, sina faders Gud.~
1118 2Kr 31:6 | helgades åt HERRENS, deras Gud, och lade upp dem i särskilda
1119 2Kr 31:14| de frivilliga gåvorna åt Gud och skulle fördela HERRENS
1120 2Kr 31:20| gjorde inför HERREN, sin Gud, vad gott och rätt och sant
1121 2Kr 31:21| sig, när han nu sökte sin Gud, allt, vare sig det angick
1122 2Kr 32:8 | men med oss är HERREN, vår Gud, och han skall hjälpa oss
1123 2Kr 32:11| han säger: 'HERREN, vår Gud, skall rädda oss ur den
1124 2Kr 32:14| spillo har väl haft någon gud som har förmått rädda sitt
1125 2Kr 32:14| eftersom I menen att eder Gud förmår rädda eder ur min
1126 2Kr 32:15| tron honom icke; ty ingen gud hos något folk eller i något
1127 2Kr 32:15| mycket mindre skall då eder Gud kunna rädda eder ur min
1128 2Kr 32:16| talade ännu mer mot HERREN Gud och mot hans tjänare Hiskia.~
1129 2Kr 32:17| smädade HERREN, Israels Gud, och talade mot honom så: "
1130 2Kr 32:17| lika litet skall Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur
1131 2Kr 32:19| de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de
1132 2Kr 32:29| på får och fäkreatur; ty Gud hade givit honom mycket
1133 2Kr 32:31| skett i landet, övergav Gud honom allenast för att pröva
1134 2Kr 33:7 | han i Guds hus, om vilket Gud hade sagt till David och
1135 2Kr 33:12| föll han inför HERREN, sin Gud, och ödmjukade sig storligen
1136 2Kr 33:12| storligen för sina fäders Gud.~
1137 2Kr 33:13| besinnade Manasse att HERREN är Gud.~
1138 2Kr 33:16| att tjäna HERREN, Israels Gud.~
1139 2Kr 33:17| allenast åt HERREN, sin Gud. ~
1140 2Kr 33:18| och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna
1141 2Kr 34:3 | att söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte året begynte
1142 2Kr 34:23| Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen till den man som
1143 2Kr 34:26| Så säger HERREN, Israels Gud, angående de ord som du
1144 2Kr 34:27| och du ödmjukade dig inför Gud, när du hörde hans ord mot
1145 2Kr 34:33| Israel att tjäna HERREN, sin Gud. Så länge han levde, veko
1146 2Kr 34:33| ifrån HERREN, sina fäders Gud.~
1147 2Kr 35:3 | Tjänen nu HERREN, eder Gud, och hans folk Israel.~
1148 2Kr 35:21| utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att skynda.
1149 2Kr 35:21| skynda. Hör upp att trotsa Gud, som är med mig, och tag
1150 2Kr 36:13| hade tagit ed av honom vid Gud. Och han var hårdnackad
1151 2Kr 36:13| sig till HERREN, Israels Gud.~
1152 2Kr 36:14| storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser
1153 2Kr 36:15| Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till
1154 2Kr 36:23| jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har
1155 2Kr 36:23| honom vare HERREN, hans Gud, och han drage ditupp."~
1156 Esr 1:2 | jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har
1157 Esr 1:3 | folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till
1158 Esr 1:3 | Israels Guds, hus; han är den Gud som bor i Jerusalem.~
1159 Esr 1:5 | leviterna, alla de vilkas ande Gud uppväckte till att draga
1160 Esr 4:1 | tempel åt HERREN, Israels Gud,~
1161 Esr 4:2 | med eder, ty vi söka eder Gud, likasom I, och åt honom
1162 Esr 4:3 | oss byggen ett hus åt vår Gud, utan vi vilja för oss själva
1163 Esr 4:3 | huset åt HERREN, Israels Gud, såsom konung Kores, konungen
1164 Esr 5:12| fäder förtörnade himmelens Gud, gav han dem i kaldéen Nebukadnessars,
1165 Esr 6:9 | brännoffer åt himmelens Gud, så och vete, salt, vin
1166 Esr 6:10| välbehaglig lukt åt himmelens Gud, och för att de må bedja
1167 Esr 6:12| 12. Och må den Gud som har låtit sitt namn
1168 Esr 6:14| fullbordade det såsom Israels Gud hade befallt, och såsom
1169 Esr 6:21| att söka HERREN, Israels Gud.~
1170 Esr 7:6 | den som HERREN, Israels Gud, hade utgivit. Och konungen
1171 Esr 7:15| beslut hava givit åt Israels Gud, vilken har sin boning i
1172 Esr 7:19| avlämna inför Jerusalems Gud.~
1173 Esr 7:23| 23. Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant
1174 Esr 7:27| vare HERREN, våra fäders Gud, som ingav konungen sådant
1175 Esr 8:21| skulle ödmjuka oss inför vår Gud, till att av honom utbedja
1176 Esr 8:23| vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss.~~
1177 Esr 8:28| gåva åt HERREN, edra fäders Gud.~
1178 Esr 8:35| till brännoffer åt Israels Gud tolv tjurar för hela Israel,
1179 Esr 9 | kvinnor. Esras klagan inför Gud över folkets otrohet.~~
1180 Esr 9:4 | fruktade för vad Israels Gud hade talat mot sådan otrohet
1181 Esr 9:5 | händer till HERREN, min Gud,~
1182 Esr 9:6 | 6. och sade: "Min Gud, jag skämmes och blyges
1183 Esr 9:6 | mitt ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar hava
1184 Esr 9:8 | vederfarits oss från HERREN, vår Gud, så att han har låtit en
1185 Esr 9:8 | plats, för att han, vår Gud, så skulle låta ljus gå
1186 Esr 9:9 | men i vår träldom har vår Gud icke övergivit oss, utan
1187 Esr 9:10| skola vi nu säga, o vår Gud, efter allt detta? Vi hava
1188 Esr 9:13| ådragit oss, och sedan du, vår Gud, har skonat oss mer än våra
1189 Esr 9:15| 15. HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, ty av
1190 Esr 10:2 | hava varit otrogna mot vår Gud, i det att vi hava tagit
1191 Esr 10:3 | sluta ett förbund med vår Gud, att vi, i kraft av Herrens
1192 Esr 10:11| nu, HERREN, edra fäders Gud, till pris, och gören hans
1193 Neh 1:4 | och bad inför himmelens Gud.~
1194 Neh 1:5 | sade: "Ack HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansvärde
1195 Neh 1:5 | store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och
1196 Neh 2:4 | jag en bön till himmelens Gud~
1197 Neh 2:12| för någon människa vad min Gud ingav mig i hjärtat att
1198 Neh 2:20| dem detta svar: "Himmelens Gud skall låta det gå oss väl,
1199 Neh 4:4 | 4. Hör, vår Gud, huru föraktade vi äro.
1200 Neh 4:9 | 9. Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt
1201 Neh 4:15| var oss bekant, och att Gud hade gjort deras råd om
1202 Neh 4:20| församla eder till oss; vår Gud skall strida för oss."~
1203 Neh 5:13| detta sitt ord, honom må Gud så skaka bort ifrån hans
1204 Neh 5:15| icke jag, ty jag fruktade Gud.~
1205 Neh 5:19| 19. Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort
1206 Neh 6:12| Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan
1207 Neh 6:14| 14. Tänk, min Gud på Tobia, ävensom Sanballat,
1208 Neh 7:5 | 5. Och min Gud ingav mig i hjärtat att
1209 Neh 8:6 | lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade: "
1210 Neh 8:9 | är helgad åt HERREN, eder Gud; sörjen icke och gråten
1211 Neh 9:3 | och tillbådo HERREN, sin Gud.~
1212 Neh 9:4 | hög röst till HERREN, sin Gud.~
1213 Neh 9:5 | upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet.
1214 Neh 9:7 | 7. Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde
1215 Neh 9:17| Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig
1216 Neh 9:18| och sade: 'Detta är din Gud, han som har fört dig upp
1217 Neh 9:31| en nådig och barmhärtig Gud.~~
1218 Neh 9:32| 32. Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde
1219 Neh 9:32| väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och
1220 Neh 12:43| offer och voro glada, ty Gud hade berett dem stor glädje;
1221 Neh 12:46| och tacksägelsesånger till Gud.~
1222 Neh 13:2 | förbanna dem; fastän vår Gud förvandlade förbannelsen
1223 Neh 13:14| fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma
1224 Neh 13:18| fäder gjorde sådant som vår Gud lät all denna olycka komma
1225 Neh 13:22| Tänk ock därför på mig, min Gud, och hav misskund med mig
1226 Neh 13:25| Och jag besvor dem vid Gud och sade: "I skolen icke
1227 Neh 13:26| ty han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till
1228 Neh 13:26| var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung
1229 Neh 13:27| och varit otrogna mot vår Gud, i det att I haven tagit
1230 Neh 13:29| 29. Tänk på dem, min Gud, därför att de hava befläckat
1231 Neh 13:31| förfaras.~Tänk härpå, min Gud, och räkna mig det till
1232 Job 1:1 | redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.~
1233 Job 1:5 | hjärtan talat förgripligt om Gud". Så gjorde Job för var
1234 Job 1:8 | redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda."~
1235 Job 1:9 | för intet som Job fruktar Gud?~
1236 Job 1:22| talade intet lasteligt mot Gud.~~
1237 Job 2:3 | redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda; och ännu
1238 Job 2:9 | ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och dö."~
1239 Job 2:10| vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också
1240 Job 3:4 | dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter
1241 Job 3:23| en man så kringstängd av Gud?~~
1242 Job 4:17| en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför
1243 Job 5:8 | jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min
1244 Job 5:8 | sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,~
1245 Job 5:17| säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan
1246 Job 6:4 | ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.~~
1247 Job 6:8 | bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!~
1248 Job 6:9 | 9. O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka
1249 Job 7 | det han vänder sig till Gud medklagan över människolivets
1250 Job 8 | allenast de onda; om Job söker Gud, skall han bliva upprättad.~~
1251 Job 8:3 | 3. Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan
1252 Job 8:5 | vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige
1253 Job 8:13| går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste
1254 Job 8:18| 18. Men när så Gud rycker bort honom från hans
1255 Job 8:20| 20. Se, Gud föraktar icke den som är
1256 Job 9 | Ingenkan gå till rätta med Gud, men utan sak har Gud hemsökt
1257 Job 9 | med Gud, men utan sak har Gud hemsökt Job.~~
1258 Job 9:2 | människa kunna hava rätt mot Gud?~
1259 Job 9:13| 13. Gud, han ryggar icke sin vrede;
1260 Job 10 | det han vänder sig till Gud med klagan över att Gud
1261 Job 10 | Gud med klagan över att Gud handlar såskoningslöst mot
1262 Job 10:2 | 2. Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt
1263 Job 11:5 | 5. Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina
1264 Job 11:6 | dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat
1265 Job 12:4 | så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig
1266 Job 12:6 | trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin
1267 Job 12:6 | trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.~~
1268 Job 13 | oärligt tal böringen försvara Gud; Gud själv må säga vari
1269 Job 13 | tal böringen försvara Gud; Gud själv må säga vari Job har
1270 Job 13:3 | mig att gå till rätta med Gud.~~
1271 Job 13:7 | 7. Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och
1272 Job 13:8 | eder till sakförare för Gud?~
1273 Job 14 | det han vänder sig till Gud medklagan över det mänskliga
1274 Job 15:4 | kommer med klagolåt inför Gud.~
1275 Job 15:11| Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord
1276 Job 15:13| du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?~~
1277 Job 15:25| 25. Ty mot Gud räckte han ut sin hand,
1278 Job 16:11| 11. Gud giver mig till pris åt orättfärdiga
1279 Job 16:20| mitt öga med tårar till Gud,~
1280 Job 16:21| skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn
1281 Job 17 | andratal, i det han beder till Gud om försvarmot vännerna.
1282 Job 18:21| hus, som ej vill veta av Gud.~
1283 Job 19 | svar på Bildads andra tal: Gud gör orätt, när han så bryter
1284 Job 19:6 | 6. så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och
1285 Job 19:22| I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta
1286 Job 19:26| ifrån mitt kött få skåda Gud.~
1287 Job 20:15| slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.~
1288 Job 20:23| fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta
1289 Job 20:29| en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud
1290 Job 20:29| Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.~
1291 Job 21:9 | hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma
1292 Job 21:14| 14. Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar
1293 Job 21:19| 19. "Gud spar åt hans barn att lida
1294 Job 21:22| 22. "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer
1295 Job 22 | må han omvända sig till Gud, så skall allt åter gå honom
1296 Job 22:2 | 2. Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder
1297 Job 22:12| himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och
1298 Job 22:13| därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma,
1299 Job 22:17| 17. de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad
1300 Job 22:26| upplyfta ditt ansikte till Gud.~
1301 Job 23 | han ej får lägga fram för Gud sin rättvisa sak.~~
1302 Job 23:16| 16. Det är Gud som har gjort mitt hjärta
1303 Job 24 | tredje tal: Klagan över att Gud låter de värnlösa så lida
1304 Job 24:12| själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt
1305 Job 25 | Bildads tredje tal: Mot Gud kan ingen hava rätt; ingen
1306 Job 25:4 | människa kunna hava rätt mot Gud eller en av kvinna född
1307 Job 27:2 | 2. Så sant Gud lever, han som har förhållit
1308 Job 27:8 | hans själ ryckes bort av Gud?~
1309 Job 27:9 | 9. Månne Gud skall höra hans rop, när
1310 Job 27:10| Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?~~
1311 Job 27:11| vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den
1312 Job 27:13| ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren
1313 Job 27:22| Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för
1314 Job 28:23| 23. Gud, han är den som känner vägen
1315 Job 29:2 | månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,~
1316 Job 30 | unna honom ej heller ro; Gud själv har blivit hans fiende.~~
1317 Job 31:2 | lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel
1318 Job 31:6 | en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.~~
1319 Job 31:14| skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle
1320 Job 31:23| måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför
1321 Job 31:28| därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.~~
1322 Job 32:2 | menade sig hava rätt mot Gud;~
1323 Job 32:13| säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan
1324 Job 33 | Job att denne harklandrat Gud för orättvis hårdhet, Gud,
1325 Job 33 | Gud för orättvis hårdhet, Gud, som dock än genom hemlighetsfullavarningar
1326 Job 33:6 | likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa
1327 Job 33:12| du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.~
1328 Job 33:14| ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.~~
1329 Job 33:24| 24. då förbarmar Gud sig över henne och säger; "
1330 Job 33:26| 26. När hon då beder till Gud, är han henne nådig och
1331 Job 33:29| 29. Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och
1332 Job 34:5 | sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.~
1333 Job 34:9 | om han håller sig väl med Gud."~~
1334 Job 34:10| förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt,
1335 Job 34:12| 12. Ty Gud gör i sanning intet som
1336 Job 34:19| 19. Gud har ju ej anseende till
1337 Job 34:23| 23. Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa,
1338 Job 34:31| 31. Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som
1339 Job 34:37| och talar stora ord mot Gud.~
1340 Job 35 | Elihu förehåller Job att Gud är förupphöjd för att hava
1341 Job 35 | ödmjukt söker hjälp hos Gud.~~
1342 Job 35:2 | påstå att du har rätt mot Gud,~
1343 Job 35:10| ingen frågar: "Var är min Gud, min skapare, han som låter
1344 Job 35:13| fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke
1345 Job 36:5 | 5. Se, Gud är väldig, men han försmår
1346 Job 36:22| 22. Se, Gud är upphöjd genom sin kraft.
1347 Job 36:26| 26. Ja, Gud är för hög för vårt förstånd,
1348 Job 37:5 | 5. Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting
1349 Job 37:10| med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen
1350 Job 37:15| Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter
1351 Job 37:22| kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt
1352 Job 39:3 | när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan
1353 Job 39:20| 20. Ty Gud har gjort henne glömsk för
1354 Job 40:2 | då, du som så klagar på Gud!~~
1355 Job 40:8 | Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med
1356 Job 40:18| Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare
1357 Psa 3:3 | frälsning för honom hos Gud."~~
1358 Psa 3:8 | upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender
1359 Psa 4:2 | mig, du min rättfärdighets Gud, du som i trångmål skaffar
1360 Psa 5:3 | klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa
1361 Psa 5:5 | 5. Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet;
1362 Psa 5:11| 11. Döm dem, o Gud; må de komma på fall med
1363 Psa 7:2 | 2. HERRE, min Gud, till dig tager jag min
1364 Psa 7:4 | 4. HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och
1365 Psa 7:10| njurar, är en rättfärdig Gud.~~
1366 Psa 7:12| 12. Gud är en rättfärdig domare
1367 Psa 7:12| rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.~
1368 Psa 8 | 8 Psalmen Gud och människa.~~
1369 Psa 9:18| hedningar, de som förgäta Gud.~~
1370 Psa 10:4 | därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.~
1371 Psa 10:11| Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt
1372 Psa 10:12| 12. Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät
1373 Psa 10:13| den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att
1374 Psa 13:4 | ned, svara mig, HERRE, min Gud; upplys mina ögon, så att
1375 Psa 14:1 | hjärtan: "Det finnes ingen Gud." Fördärv och styggelse
1376 Psa 14:2 | förståndig, någon som söker Gud.~~
1377 Psa 14:5 | dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.~
1378 Psa 16:1 | sång av David.Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt
1379 Psa 16:4 | de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor;
1380 Psa 17:6 | åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt
1381 Psa 18:3 | borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken
1382 Psa 18:7 | nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska
1383 Psa 18:22| och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;~
1384 Psa 18:29| brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.~
1385 Psa 18:30| nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.~
1386 Psa 18:32| 32. Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem
1387 Psa 18:32| vem är en klippa utom vår Gud?~
1388 Psa 18:33| 33. Gud, du som omgjordade mig med
1389 Psa 18:47| upphöjd vare min frälsnings Gud!~
1390 Psa 18:48| 48. Gud, som har givit mig hämnd
1391 Psa 22:2 | 2. Min Gud, min Gud, varför har du
1392 Psa 22:2 | 2. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit
1393 Psa 22:3 | 3. Men Gud, jag ropar om dagen, men
1394 Psa 22:11| modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.~
1395 Psa 24:5 | rättfärdighet av sin frälsnings Gud.~
1396 Psa 25:2 | 2. Min Gud, på dig förtröstar jag;
1397 Psa 25:5 | ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.~~
1398 Psa 25:22| 22. Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.~~
1399 Psa 27:9 | icke, du min frälsnings Gud.~
1400 Psa 29:3 | HERRENS röst går ovan vattnen; Gud, den härlige, dundrar, ja,
1401 Psa 30:3 | 3. HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och
1402 Psa 30:13| utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.~~
1403 Psa 31:6 | mig, HERRE, du trofaste Gud.~
1404 Psa 31:15| HERRE; jag säger: "Du är min Gud."~
1405 Psa 33:12| Saligt är det folk vars Gud HERREN är, det folk som
1406 Psa 35:23| att utföra min sak, du min Gud och Herre.~
1407 Psa 35:24| rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja
1408 Psa 36:8 | dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin
1409 Psa 38:16| skall svara, Herre, min Gud.~
1410 Psa 38:22| Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.~
1411 Psa 40:4 | sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och
1412 Psa 40:6 | du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt
1413 Psa 40:9 | Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag
1414 Psa 40:18| min befriare är du; min Gud, dröj icke.~
1415 Psa 41:14| Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!
1416 Psa 42:2 | trängtar min själ efter dig, o Gud.~
1417 Psa 42:3 | Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
1418 Psa 42:4 | till mig: "Var är nu din Gud?"~
1419 Psa 42:6 | orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka
1420 Psa 42:7 | 7. Min Gud, bedrövad är min själ i
1421 Psa 42:9 | och bedja till mitt livs Gud.~
1422 Psa 42:10| 10. Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har
1423 Psa 42:11| till mig: "Var är nu din Gud?"~~
1424 Psa 42:12| orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka
1425 Psa 42:12| honom, min frälsning och min Gud.~
1426 Psa 43:1 | 1. Skaffa mig rätt, o Gud, och utför min sak mot ett
1427 Psa 43:2 | 2. Ty du är den Gud som är mitt värn; varför
1428 Psa 43:4 | in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och fröjd,
1429 Psa 43:4 | och tacka dig på harpa, Gud, min Gud.~
1430 Psa 43:4 | tacka dig på harpa, Gud, min Gud.~
1431 Psa 43:5 | orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka
1432 Psa 43:5 | honom, min frälsning och min Gud.~
1433 Psa 44:2 | 2. Gud, med våra öron hava vi hört,
1434 Psa 44:5 | densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.~
1435 Psa 44:9 | 9. Gud lova vi alltid, och ditt
1436 Psa 44:21| händer till en främmande gud,~
1437 Psa 44:22| 22. månne icke Gud skulle hava utrannsakat
1438 Psa 45:3 | dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.~
1439 Psa 45:7 | 7. Gud, din tron förbliver alltid
1440 Psa 45:8 | orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med
1441 Psa 45:8 | orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens
1442 Psa 46 | 46 Psalmen Vår Gud är oss en väldig borg.~~
1443 Psa 46:2 | 2. Gud är vår tillflykt och vår
1444 Psa 46:6 | 6. Gud bor därinne, den vacklar
1445 Psa 46:6 | därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen
1446 Psa 46:8 | Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.~~
1447 Psa 46:11| och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna,
1448 Psa 46:12| Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.~
1449 Psa 47 | 47 Psalmen Gud såsom folkens konung.~~
1450 Psa 47:2 | alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.~
1451 Psa 47:6 | 6. Gud har farit upp under jubel,
1452 Psa 47:7 | 7. Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen
1453 Psa 47:8 | 8. Ty Gud är konung över hela jorden;
1454 Psa 47:9 | 9. Gud är nu konung över hedningarna,
1455 Psa 47:9 | konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga
1456 Psa 47:10| ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens
1457 Psa 48:4 | 4. Gud har i dess palatser gjort
1458 Psa 48:9 | Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till
1459 Psa 48:10| 10. Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå
1460 Psa 48:11| 11. Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill
1461 Psa 48:15| 15. Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen;
1462 Psa 48:15| 15. Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen;
1463 Psa 49:8 | ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.~
1464 Psa 49:16| 16. Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets
1465 Psa 50:1 | 1. En psalm av Asaf.Gud, HERREN Gud, talar och kallar
1466 Psa 50:1 | psalm av Asaf.Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden,
1467 Psa 50:2 | skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.~
1468 Psa 50:3 | 3. Vår Gud kommer, och han skall icke
1469 Psa 50:6 | att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt.
1470 Psa 50:7 | Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.~
1471 Psa 50:7 | mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.~
1472 Psa 50:14| Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina
1473 Psa 50:16| till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina
1474 Psa 50:22| 22. I som förgäten Gud, märken detta, för att jag
1475 Psa 51:3 | 3. Gud, var mig nådig efter din
1476 Psa 51:12| 12. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv
1477 Psa 51:16| Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud,
1478 Psa 51:16| Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla
1479 Psa 51:19| 19. Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett
1480 Psa 51:19| bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.~~
1481 Psa 52:7 | 7. Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid,
1482 Psa 52:9 | den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade
1483 Psa 53 | 53 PsalmenKlagan inför Gud över det rådande fördärvet.~~
1484 Psa 53:2 | hjärtan: "Det finnes ingen Gud." Fördärv och styggelse
1485 Psa 53:3 | 3. Gud skådar ned från himmelen
1486 Psa 53:3 | förståndig, någon som söker Gud.~~
1487 Psa 53:5 | bröd, och som icke åkalla Gud?~~
1488 Psa 53:6 | intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när
1489 Psa 53:6 | du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.~~
1490 Psa 53:7 | frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt
1491 Psa 54:3 | 3. Gud, fräls mig genom ditt namn,
1492 Psa 54:4 | 4. Gud, hör min bön, lyssna till
1493 Psa 54:5 | efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. Sela.~~
1494 Psa 54:6 | 6. Se, Gud är min hjälpare, Herren
1495 Psa 55:2 | 2. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj
1496 Psa 55:17| 17. Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.~
1497 Psa 55:20| 20. Gud skall höra det och giva
1498 Psa 55:20| ändra sig, och de frukta ej Gud.~~
1499 Psa 55:24| 24. Gud, du skall störta dem ned
1500 Psa 56:2 | 2. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter
1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-2993 |