Book Chapter:Verse

41501 Upp   5:13 |                     jorden och under jorden och på havet, och allt vad i
41502 Upp   5:13 |                  under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde
41503 Upp   5:13 |                Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och
41504 Upp   5:13 |                    och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet
41505 Upp   5:13 |               Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas
41506 Upp   5:13 |                   lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter."~
41507 Upp   5:14 |                                         14. Och de fyra väsendena sade "
41508 Upp   5:14 |                 fyra väsendena sade "amen", och de äldste föllo ned och
41509 Upp   5:14 |                     och de äldste föllo ned och tillbådo.~
41510 Upp   6:1  |                                          1. Och jag såg Lammet bryta det
41511 Upp   6:1  |                  första av de sju inseglen; och jag hörde ett av de fyra
41512 Upp   6:2  |                    fick jag se en vit häst; och mannen som satt på den hade
41513 Upp   6:2  |                   satt på den hade en båge, och en segerkrans blev honom
41514 Upp   6:2  |                segerkrans blev honom given, och han drog ut såsom segrare
41515 Upp   6:2  |                   han drog ut såsom segrare och för att segra.~~
41516 Upp   6:3  |                                          3. Och när det bröt det andra inseglet,
41517 Upp   6:4  |                  häst fram, en som var röd; och åt mannen som satt på den
41518 Upp   6:4  |                     skulle slakta varandra. Och ett stort svärd blev honom
41519 Upp   6:5  |                                          5. Och när det bröt det tredje
41520 Upp   6:5  |                  fick jag se en svart häst; och mannen som satt på den hade
41521 Upp   6:6  |                                          6. Och jag hörde likasom en röst
41522 Upp   6:6  |                   vete för en silverpenning och tre mått korn för en silverpenning!
41523 Upp   6:6  |                  korn för en silverpenning! Och oljan och vinet må du icke
41524 Upp   6:6  |                    silverpenning! Och oljan och vinet må du icke skada."~~
41525 Upp   6:7  |                                          7. Och när det bröt det fjärde
41526 Upp   6:8  |                     jag se en blekgul häst; och mannen som satt på den,
41527 Upp   6:8  |                   den, hans namn var Döden, och Dödsriket följde med honom.
41528 Upp   6:8  |                 Dödsriket följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen
41529 Upp   6:8  |                   skulle få dräpa med svärd och genom hungersnöd och pest
41530 Upp   6:8  |                  svärd och genom hungersnöd och pest och genom vilddjuren
41531 Upp   6:8  |                   genom hungersnöd och pest och genom vilddjuren på jorden.~~
41532 Upp   6:9  |                                          9. Och när det bröt det femte inseglet,
41533 Upp   6:9  |                slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörds skull,
41534 Upp   6:10 |                                         10. Och de ropade med hög röst och
41535 Upp   6:10 |                  Och de ropade med hög röst och sade: "Huru länge, du helige
41536 Upp   6:10 |                       Huru länge, du helige och sannfärdige Herre, skall
41537 Upp   6:10 |                skall du dröja att hålla dom och att utkräva vårt blod av
41538 Upp   6:11 |                                         11. Och åt var och en av dem gavs
41539 Upp   6:11 |                              11. Och åt var och en av dem gavs en vit, fotsid
41540 Upp   6:11 |                     en vit, fotsid klädnad, och åt dem blev tillsagt att
41541 Upp   6:11 |                  skaran av deras medtjänare och bröder, som skulle bliva
41542 Upp   6:12 |                                         12. Och jag såg Lammet bryta det
41543 Upp   6:12 |                    det en stor jordbävning, och solen blev svart som en
41544 Upp   6:12 |                     svart som en sorgdräkt, och månen blev hel och hållen
41545 Upp   6:12 |               sorgdräkt, och månen blev hel och hållen såsom blod;~
41546 Upp   6:13 |                                         13. och himmelens stjärnor föllo
41547 Upp   6:14 |                                         14. Och himmelen vek undan, såsom
41548 Upp   6:14 |                   bokrulle rullas tillhopa; och alla berg och öar flyttades
41549 Upp   6:14 |                     tillhopa; och alla berg och öar flyttades bort ifrån
41550 Upp   6:15 |                                         15. Och konungarna på jorden och
41551 Upp   6:15 |                    Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna
41552 Upp   6:15 |                    på jorden och stormännen och krigsöverstarna och alla
41553 Upp   6:15 |              stormännen och krigsöverstarna och alla de rika och de väldiga,
41554 Upp   6:15 |            krigsöverstarna och alla de rika och de väldiga, ja, alla, både
41555 Upp   6:15 |              väldiga, ja, alla, både trälar och fria, dolde sig i hålor
41556 Upp   6:15 |                     fria, dolde sig i hålor och bland bergsklippor.~
41557 Upp   6:16 |                                         16. Och de sade till bergen och
41558 Upp   6:16 |                     Och de sade till bergen och klipporna: "Fallen över
41559 Upp   6:16 |                 klipporna: "Fallen över oss och döljen oss för dens ansikte,
41560 Upp   6:16 |              ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede.~
41561 Upp   6:17 |                 vredes stora dag är kommen, och vem kan bestå?"~~
41562 Upp   7    |                   folk står inför Guds tron och lovar honom.~~
41563 Upp   7:1  |                   stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra
41564 Upp   7:2  |                                          2. Och jag såg en annan ängel träda
41565 Upp   7:2  |                  den levande Gudens signet. Och han ropade med hög röst
41566 Upp   7:2  |                  sig givet att skada jorden och havet,~
41567 Upp   7:3  |                                          3. och sade: "Gören icke jorden
41568 Upp   7:4  |                                          4. Och jag fick höra antalet av
41569 Upp   7:9  |                   en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål
41570 Upp   7:9  |                   alla folkslag och stammar och folk och tungomål stå inför
41571 Upp   7:9  |               folkslag och stammar och folk och tungomål stå inför tronen
41572 Upp   7:9  |                   tungomål stå inför tronen och inför Lammet; och de voro
41573 Upp   7:9  |                    tronen och inför Lammet; och de voro klädda i vita, fotsida
41574 Upp   7:9  |               klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer.~
41575 Upp   7:10 |                                         10. Och de ropade med hög röst och
41576 Upp   7:10 |                  Och de ropade med hög röst och sade: "Frälsningen tillhör
41577 Upp   7:10 |                 honom som sitter på tronen, och Lammet."~
41578 Upp   7:11 |                                         11. Och alla änglar, som stodo runt
41579 Upp   7:11 |                   stodo runt omkring tronen och omkring de äldste och de
41580 Upp   7:11 |                tronen och omkring de äldste och de fyra väsendena, föllo
41581 Upp   7:11 |                  sina ansikten inför tronen och tillbådo Gud~
41582 Upp   7:12 |                                         12. och sade: "Amen. Lovet och priset
41583 Upp   7:12 |                      och sade: "Amen. Lovet och priset och visheten och
41584 Upp   7:12 |                      Amen. Lovet och priset och visheten och tacksägelsen
41585 Upp   7:12 |                     och priset och visheten och tacksägelsen och äran och
41586 Upp   7:12 |                   visheten och tacksägelsen och äran och makten och starkheten
41587 Upp   7:12 |                   och tacksägelsen och äran och makten och starkheten tillhöra
41588 Upp   7:12 |            tacksägelsen och äran och makten och starkheten tillhöra vår
41589 Upp   7:13 |                                         13. Och en av de äldste tog till
41590 Upp   7:13 |                     de äldste tog till orda och sade till mig: "Dessa som
41591 Upp   7:13 |                     kläderna, vilka äro de, och varifrån hava de kommit?"~
41592 Upp   7:14 |                   ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder
41593 Upp   7:14 |                     hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets
41594 Upp   7:15 |               Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom, dag och natt,
41595 Upp   7:15 |                   tron och tjäna honom, dag och natt, i hans tempel. Och
41596 Upp   7:15 |                    och natt, i hans tempel. Och han som sitter på tronen
41597 Upp   7:16 |                    De skola icke mer hungra och icke mer törsta, och solens
41598 Upp   7:16 |                 hungra och icke mer törsta, och solens hetta skall icke
41599 Upp   7:17 |                      skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor,
41600 Upp   7:17 |                   till livets vattenkällor, och 'Gud skall avtorka alla
41601 Upp   8:1  |                                          1. Och när Lammet bröt det sjunde
41602 Upp   8:2  |                                          2. Och jag fick se de sju änglar,
41603 Upp   8:3  |                                          3. Och en annan ängel kom och ställde
41604 Upp   8:3  |                      Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret,
41605 Upp   8:3  |                    ställde sig vid altaret, och han hade ett gyllene rökelsekar;
41606 Upp   8:3  |                     ett gyllene rökelsekar; och mycken rökelse var given
41607 Upp   8:4  |                                          4. Och ur ängelns hand steg röken
41608 Upp   8:5  |                                          5. Och ängeln tog rökelsekaret
41609 Upp   8:5  |                     ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från
41610 Upp   8:5  |                    det med eld från altaret och kastade elden ned på jorden.
41611 Upp   8:5  |                     jorden. Då kommo tordön och dunder och ljungeldar och
41612 Upp   8:5  |                     kommo tordön och dunder och ljungeldar och jordbävning.~~
41613 Upp   8:5  |                   och dunder och ljungeldar och jordbävning.~~
41614 Upp   8:6  |                                          6. Och de sju änglarna, som hade
41615 Upp   8:7  |                                          7. Och den förste stötte i sin
41616 Upp   8:7  |                     sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och
41617 Upp   8:7  |                  och eld, blandat med blod, och det kastades ned på jorden;
41618 Upp   8:7  |                     kastades ned på jorden; och tredjedelen av jorden brändes
41619 Upp   8:7  |          tredjedelen av jorden brändes upp, och tredjedelen av träden brändes
41620 Upp   8:7  |          tredjedelen av träden brändes upp, och allt grönt gräs brändes
41621 Upp   8:8  |                                          8. Och den andre ängeln stötte
41622 Upp   8:8  |                 hade blivit kastat i havet; och tredjedelen av havet blev
41623 Upp   8:9  |                                          9. Och tredjedelen av de levande
41624 Upp   8:9  |                   som funnos i havet omkom; och tredjedelen av skeppen förgicks.~~
41625 Upp   8:10 |                                         10. Och den tredje ängeln stötte
41626 Upp   8:10 |                  brinnande såsom ett bloss; och den föll ned över tredjedelen
41627 Upp   8:10 |                   tredjedelen av strömmarna och över vattenkällorna.~
41628 Upp   8:11 |                                         11. Och stjärnans namn var Malört.
41629 Upp   8:11 |                  stjärnans namn var Malört. Och tredjedelen av vattnet blev
41630 Upp   8:11 |                 vattnet blev bitter malört; och många människor omkommo
41631 Upp   8:12 |                                         12. Och den fjärde ängeln stötte
41632 Upp   8:12 |            hemsökelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av månen och
41633 Upp   8:12 |                    och tredjedelen av månen och tredjedelen av stjärnorna,
41634 Upp   8:12 |              tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste tredjedelen
41635 Upp   9    |                        9 Kapitlet~Den femte och den sjätte ängeln stöta
41636 Upp   9:1  |                                          1. Och den femte ängeln stötte
41637 Upp   9:1  |                     himmelen ned på jorden; och åt henne gavs nyckeln till
41638 Upp   9:2  |                                          2. Och hon öppnade avgrundens brunn.
41639 Upp   9:2  |                     röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades
41640 Upp   9:2  |                 från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken
41641 Upp   9:3  |                                          3. Och ur röken kommo gräshoppor
41642 Upp   9:3  |                  gräshoppor ut över jorden; och åt dem gavs samma makt som
41643 Upp   9:4  |                                          4. Och dem blev tillsagt, att de
41644 Upp   9:5  |                                          5. Och åt dem blev givet att, icke
41645 Upp   9:5  |                    plåga dem i fem månader; och plågan, som de vållade var
41646 Upp   9:7  |                                          7. Och gräshopporna tedde sig såsom
41647 Upp   9:8  |                     hår såsom kvinnors hår, och deras tänder voro såsom
41648 Upp   9:9  |                     som liknade järnpansar; och rasslet av deras vingar
41649 Upp   9:10 |                      såsom skorpioner hava; och i deras stjärtar låg den
41650 Upp   9:11 |                     på hebreiska är Abaddon och som på grekiska har namnet
41651 Upp   9:13 |                                         13. Och den sjätte ängeln stötte
41652 Upp   9:15 |                                         15. Och de fyra änglarna löstes,
41653 Upp   9:16 |                                         16. Och antalet ryttare i de ridande
41654 Upp   9:17 |                                         17. Och hästarna och männen som
41655 Upp   9:17 |                            17. Och hästarna och männen som sutto på dem
41656 Upp   9:17 |                   sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula pansar;
41657 Upp   9:17 |                    hade eldröda och mörkblå och svavelgula pansar; och hästarna
41658 Upp   9:17 |              mörkblå och svavelgula pansar; och hästarna hade huvuden såsom
41659 Upp   9:17 |                   hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap gick ut eld
41660 Upp   9:17 |                    ur deras gap gick ut eld och rök och svavel.~
41661 Upp   9:17 |                     gap gick ut eld och rök och svavel.~
41662 Upp   9:18 |                dessa tre plågor -- av elden och röken och svavlet som gick
41663 Upp   9:18 |                plågor -- av elden och röken och svavlet som gick ut ur deras
41664 Upp   9:19 |              hästarnas makt låg i deras gap och i deras svansar. Deras svansar
41665 Upp   9:19 |                     liknade nämligen ormar, och hade huvuden, och med dem
41666 Upp   9:19 |                    ormar, och hade huvuden, och med dem var det, som de
41667 Upp   9:20 |                 hade gjort med egna händer, och upphörde icke att tillbedja
41668 Upp   9:20 |                    att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver
41669 Upp   9:20 |                   andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten
41670 Upp   9:20 |                  avgudar av guld och silver och koppar och sten och trä,
41671 Upp   9:20 |                  guld och silver och koppar och sten och trä, som varken
41672 Upp   9:20 |                  silver och koppar och sten och trä, som varken kunna se
41673 Upp   9:21 |                     De gjorde icke bättring och upphörde icke med sina mordgärningar
41674 Upp   9:21 |                 icke med sina mordgärningar och trolldomskonster, sin otukt
41675 Upp   9:21 |                 trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.~~
41676 Upp  10:1  |                                          1. Och jag såg en annan väldig
41677 Upp  10:1  |                      Han var klädd i en sky och hade regnbågen över sitt
41678 Upp  10:1  |                  regnbågen över sitt huvud, och hans ansikte var såsom solen,
41679 Upp  10:1  |                    ansikte var såsom solen, och hans ben voro såsom eldpelare;~
41680 Upp  10:2  |                                          2. och i sin hand hade han en öppen
41681 Upp  10:2  |                    en öppen liten bokrulle. Och han satte sin högra fot
41682 Upp  10:2  |                satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden.~
41683 Upp  10:3  |                                          3. Och han ropade med hög röst,
41684 Upp  10:3  |                  såsom när ett lejon ryter. Och när han hade ropat, läto
41685 Upp  10:4  |                                          4. Och sedan de sju tordönen hade
41686 Upp  10:4  |                    sju tordönen hava talat, och skriv icke upp det."~~
41687 Upp  10:5  |                                          5. Och ängeln, som jag såg stå
41688 Upp  10:5  |                    som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra
41689 Upp  10:6  |                                          6. och svor vid honom som lever
41690 Upp  10:6  |                     som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden
41691 Upp  10:6  |                   himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå är,
41692 Upp  10:6  |                     vad däri är, och jorden och vad därpå är, och havet
41693 Upp  10:6  |                    jorden och vad därpå är, och havet och vad däri är, och
41694 Upp  10:6  |                     vad därpå är, och havet och vad däri är, och sade: "
41695 Upp  10:6  |                  och havet och vad däri är, och sade: "Ingen tid skall mer
41696 Upp  10:8  |                                          8. Och den röst som jag hade hört
41697 Upp  10:8  |                     till mig; den sade: "Gå och tag den öppna bokrulle som
41698 Upp  10:8  |                 hand, han som står på havet och på jorden."~
41699 Upp  10:9  |                   gick jag bort till ängeln och bad honom att han skulle
41700 Upp  10:9  |                  skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: "Tag
41701 Upp  10:9  |                     sade till mig: "Tag den och ät upp den; den skall vålla
41702 Upp  10:10 |                   bokrullen ur ängelns hand och åt upp den; och den var
41703 Upp  10:10 |                ängelns hand och åt upp den; och den var i min mun söt såsom
41704 Upp  10:11 |                                         11. Och mig blev sagt: "Du måste
41705 Upp  10:11 |                     profetera om många folk och folkslag och tungomål och
41706 Upp  10:11 |                     många folk och folkslag och tungomål och konungar.~
41707 Upp  10:11 |                   och folkslag och tungomål och konungar.~
41708 Upp  11:1  |                                          1. Och ett rör, likt en mätstång,
41709 Upp  11:1  |                   en mätstång, gavs åt mig, och mig blev sagt: "Stå upp
41710 Upp  11:1  |                     mig blev sagt: "Stå upp och mät Guds tempel och altaret
41711 Upp  11:1  |                     upp och mät Guds tempel och altaret tillika med dem
41712 Upp  11:2  |                 sido templets yttre förgård och mät den icke; ty den är
41713 Upp  11:2  |                   prisgiven åt hedningarna, och de skola under fyrtiotvå
41714 Upp  11:3  |                                          3. Och jag skall låta mina två
41715 Upp  11:4  |                 vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå
41716 Upp  11:5  |                                          5. Och om någon vill göra dem skada,
41717 Upp  11:5  |                     går eld ut ur deras mun och förtär deras ovänner; ja,
41718 Upp  11:6  |                    förvandla det till blod, och makt att slå jorden med
41719 Upp  11:7  |                                          7. Och när de hava till fullo framburit
41720 Upp  11:7  |                    giva sig i strid med dem och skall övervinna dem och
41721 Upp  11:7  |                     och skall övervinna dem och döda dem.~
41722 Upp  11:8  |                                          8. Och deras döda kroppar skola
41723 Upp  11:8  |                 andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad där också
41724 Upp  11:9  |                                          9. Och människor av allahanda folk
41725 Upp  11:9  |                 människor av allahanda folk och stammar och tungomål och
41726 Upp  11:9  |                  allahanda folk och stammar och tungomål och folkslag skola
41727 Upp  11:9  |                    och stammar och tungomål och folkslag skola i tre och
41728 Upp  11:9  |                    och folkslag skola i tre och en halv dagar se deras döda
41729 Upp  11:9  |                     döda kroppar ligga där, och de skola icke tillstädja
41730 Upp  11:10 |                                         10. Och jordens inbyggare skola
41731 Upp  11:10 |                     som har vederfarits dem och skola fröjda sig och sända
41732 Upp  11:10 |                    dem och skola fröjda sig och sända varandra gåvor; ty
41733 Upp  11:11 |                           11. Men efter tre och en halv dagar kom livets
41734 Upp  11:11 |                     ande från Gud in i dem, och de reste sig upp på sina
41735 Upp  11:11 |                     sig upp på sina fötter; och en stor fruktan föll över
41736 Upp  11:12 |                                         12. Och de hörde en stark röst från
41737 Upp  11:13 |                                         13. Och i samma stund blev det en
41738 Upp  11:13 |                    det en stor jordbävning, och tiondedelen av staden störtade
41739 Upp  11:13 |                     staden störtade samman, och genom jordbävningen omkommo
41740 Upp  11:13 |                omkommo sju tusen människor; och de övriga blevo förskräckta
41741 Upp  11:13 |                    övriga blevo förskräckta och gåvo ära åt Gud i himmelen.~
41742 Upp  11:15 |                                         15. Och den sjunde ängeln stötte
41743 Upp  11:15 |               världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall
41744 Upp  11:15 |                    Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i
41745 Upp  11:16 |                                         16. Och de tjugufyra äldste, som
41746 Upp  11:16 |                  föllo ned på sina ansikten och tillbådo Gud~
41747 Upp  11:17 |                                         17. och sade: "Vi tacka dig, Herre
41748 Upp  11:17 |                     Allsmäktige, du som är, och som var, för att du har
41749 Upp  11:17 |                   besittning din stora makt och trätt fram såsom konung.~
41750 Upp  11:18 |                   vredes dag har nu kommit, och den tid då de döda skola
41751 Upp  11:18 |                   de döda skola få sin dom, och då du skall löna dina tjänare
41752 Upp  11:18 |                     dina tjänare profeterna och de heliga och dem som frukta
41753 Upp  11:18 |                    profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn,
41754 Upp  11:18 |                  frukta ditt namn, både små och stora, och då du skall fördärva
41755 Upp  11:18 |                   namn, både små och stora, och då du skall fördärva dem
41756 Upp  11:19 |                                         19. Och Guds tempel i himmelen öppnades,
41757 Upp  11:19 |                 tempel i himmelen öppnades, och hans förbundsark blev synlig
41758 Upp  11:19 |                 tempel. Då kommo ljungeldar och dunder och tordön och jordbävning
41759 Upp  11:19 |                 kommo ljungeldar och dunder och tordön och jordbävning och
41760 Upp  11:19 |            ljungeldar och dunder och tordön och jordbävning och starkt hagel.~
41761 Upp  11:19 |                  och tordön och jordbävning och starkt hagel.~
41762 Upp  12    |                         12 Kapitlet~Kvinnan och draken. Mikaels strid med
41763 Upp  12:1  |                                          1. Och ett stort tecken visade
41764 Upp  12:1  |                 hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter,
41765 Upp  12:1  |                    månen under sina fötter, och en krans av tolv stjärnor
41766 Upp  12:2  |                          2. Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda.~
41767 Upp  12:2  |               havande och ropade i barnsnöd och födslovånda.~
41768 Upp  12:3  |                 drake, som hade sju huvuden och tio horn, och på sina huvuden
41769 Upp  12:3  |                   sju huvuden och tio horn, och på sina huvuden sju kronor.~
41770 Upp  12:4  |                                          4. Och hans stjärt drog med sig
41771 Upp  12:4  |           tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade den ned på jorden.
41772 Upp  12:4  |                  kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan
41773 Upp  12:5  |                                          5. Och hon födde ett barn gossebarn,
41774 Upp  12:5  |                 barn blev uppryckt till Gud och till hans tron;~
41775 Upp  12:6  |                                          6. Och kvinnan flydde ut i öknen,
41776 Upp  12:6  |                    plats sig beredd av Gud, och där hon skulle få sitt uppehälle
41777 Upp  12:7  |                                          7. Och en strid uppstod i himmelen:
41778 Upp  12:7  |                  uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid
41779 Upp  12:7  |                     sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde
41780 Upp  12:7  |                strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot
41781 Upp  12:8  |                     förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke
41782 Upp  12:9  |                                          9. Och den store draken, den gamle
41783 Upp  12:9  |            nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar
41784 Upp  12:9  |                    kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen;
41785 Upp  12:9  |                 blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned
41786 Upp  12:10 |                                         10. Och jag hörde en stark röst
41787 Upp  12:10 |                   säga: "Nu har frälsningen och makten och riket blivit
41788 Upp  12:10 |                  har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och
41789 Upp  12:10 |                  och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty
41790 Upp  12:10 |                   är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför
41791 Upp  12:11 |                     i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds
41792 Upp  12:12 |              Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve
41793 Upp  12:12 |                   dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen
41794 Upp  12:13 |                                         13. Och när draken såg att han var
41795 Upp  12:14 |                 sitt uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran
41796 Upp  12:14 |            uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrån
41797 Upp  12:16 |                      jorden öppnade sin mun och drack upp strömmen, som
41798 Upp  12:17 |                                         17. Och draken vredgades än mer
41799 Upp  12:17 |                 vredgades än mer på kvinnan och gick åstad för att föra
41800 Upp  12:17 |                  mot dem som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd.~~
41801 Upp  13    |                 Kapitlet~De två vilddjuren.~Och han ställde sig på sanden
41802 Upp  13    |                    havet; det hade tio horn och sju huvuden, och på sina
41803 Upp  13    |                   tio horn och sju huvuden, och på sina horn hade det tio
41804 Upp  13    |                    horn hade det tio kronor och på sina huvuden hädiska
41805 Upp  13:1  |                                          2. Och vilddjuret, som jag såg,
41806 Upp  13:1  |                  hade fötter såsom en björn och gap såsom ett lejon. Och
41807 Upp  13:1  |                    och gap såsom ett lejon. Och draken gav det sin makt
41808 Upp  13:1  |                     draken gav det sin makt och sin tron och gav det stor
41809 Upp  13:1  |                   det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.~
41810 Upp  13:2  |                                          3. Och jag såg ett av dess huvuden
41811 Upp  13:2  |                     dess dödssår blev läkt. Och hela jorden såg med förundran
41812 Upp  13:3  |                                          4. Och de tillbådo draken, därför
41813 Upp  13:3  |                sådan myndighet; de tillbådo och vilddjuret och sade "Vem
41814 Upp  13:3  |                     tillbådo och vilddjuret och sade "Vem är lik vilddjuret,
41815 Upp  13:3  |                      Vem är lik vilddjuret, och vem kan strida mot det?"~
41816 Upp  13:4  |                                          5. Och det fick en mun sig given,
41817 Upp  13:4  |                 given, som talade stora ord och vad hädiskt var, och det
41818 Upp  13:4  |                    ord och vad hädiskt var, och det fick makt att så göra
41819 Upp  13:5  |                                          6. Och den öppnade sin mun till
41820 Upp  13:5  |                     till att häda hans namn och hans tabernakel och dem
41821 Upp  13:5  |                    namn och hans tabernakel och dem som bo i himmelen.~
41822 Upp  13:6  |                                          7. Och det fick makt att föra krig
41823 Upp  13:6  |                     föra krig mot de heliga och att övervinna dem; och det
41824 Upp  13:6  |               heliga och att övervinna dem; och det fick makt över alla
41825 Upp  13:6  |                 fick makt över alla stammar och folk och tungomål och folkslag.~
41826 Upp  13:6  |                  över alla stammar och folk och tungomål och folkslag.~
41827 Upp  13:6  |               stammar och folk och tungomål och folkslag.~
41828 Upp  13:7  |                                          8. Och alla jordens inbyggare skola
41829 Upp  13:9  |               heliga att hava ståndaktighet och tro.~~
41830 Upp  13:10 |                                         11. Och jag såg ett annat vilddjur
41831 Upp  13:10 |                   två horn, lika ett lamms, och det talade såsom en drake.~
41832 Upp  13:11 |                                         12. Och det utövar det första vilddjurets
41833 Upp  13:11 |                     myndighet, i dess åsyn. Och det kommer jorden och dem
41834 Upp  13:11 |                 åsyn. Och det kommer jorden och dem som bo därpå att tillbedja
41835 Upp  13:12 |                                         13. Och det gör stora tecken, så
41836 Upp  13:12 |                     tecken, så att det till och med låter eld i människornas
41837 Upp  13:13 |                                         14. Och genom de tecken, som det
41838 Upp  13:14 |                                         15. Och det fick makt att giva ande
41839 Upp  13:14 |                   att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde
41840 Upp  13:14 |                     till och med kunde tala och kunde låta döda alla som
41841 Upp  13:15 |                                         16. Och det förmår alla, både små
41842 Upp  13:15 |                   det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga,
41843 Upp  13:15 |                    små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar,
41844 Upp  13:15 |                 rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig
41845 Upp  13:17 |                    det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex.~
41846 Upp  14:1  |                                          1. Och jag fick se Lammet stå på
41847 Upp  14:1  |                    tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna
41848 Upp  14:2  |                                          2. Och jag hörde ett ljud från
41849 Upp  14:2  |                 likt bruset av stora vatten och dånet av ett starkt tordön;
41850 Upp  14:2  |                 dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jag hörde var
41851 Upp  14:3  |                                          3. Och de sjöngo inför tronen och
41852 Upp  14:3  |                  Och de sjöngo inför tronen och inför de fyra väsendena
41853 Upp  14:3  |                     inför de fyra väsendena och de äldste vad som tycktes
41854 Upp  14:3  |                    tycktes vara en ny sång; och ingen kunde lära sig den
41855 Upp  14:4  |                    till en förstling åt Gud och Lammet.~
41856 Upp  14:5  |                                          5. Och i deras mun har ingen lögn
41857 Upp  14:6  |                                          6. Och jag såg en annan ängel flyga
41858 Upp  14:6  |                   jorden, för alla folkslag och stammar och tungomål och
41859 Upp  14:6  |                   alla folkslag och stammar och tungomål och folk.~
41860 Upp  14:6  |                    och stammar och tungomål och folk.~
41861 Upp  14:7  |                                          7. Och han sade med hög röst: "
41862 Upp  14:7  |                  med hög röst: "Frukten Gud och given honom ära; ty stunden
41863 Upp  14:7  |                 honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.~~
41864 Upp  14:7  |                  har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.~~
41865 Upp  14:7  |                     himmel och jord och hav och vattenkällor.~~
41866 Upp  14:8  |                                          8. Och ännu en annan ängel följde
41867 Upp  14:9  |                                          9. Och ännu en tredje ängel följde
41868 Upp  14:9  |                  någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess
41869 Upp  14:9  |                    vilddjuret och dess bild och tager dess märke på sin
41870 Upp  14:10 |                 hans vredes kalk, obemängt; och han skall bliva plågad med
41871 Upp  14:10 |                  skall bliva plågad med eld och svavel, i heliga änglars
41872 Upp  14:10 |                    svavel, i heliga änglars och i Lammets åsyn.~
41873 Upp  14:11 |                                         11. Och när de så plågas, uppstiger
41874 Upp  14:11 |                     i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, vaken
41875 Upp  14:11 |                    som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta
41876 Upp  14:12 |                  för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus."~~
41877 Upp  14:13 |                                         13. Och jag hörde en röst från himmelen
41878 Upp  14:14 |                                         14. Och jag fick se en vit sky,
41879 Upp  14:14 |                     jag fick se en vit sky, och på skyn satt en som liknade
41880 Upp  14:14 |                     liknade en människoson; och han hade på sitt huvud en
41881 Upp  14:14 |                     huvud en gyllene krans, och i sin hand en vass lie.~~
41882 Upp  14:15 |                                         15. Och en annan ängel kom ut ur
41883 Upp  14:15 |                     ängel kom ut ur templet och ropade med hög röst till
41884 Upp  14:15 |                   på skyn: "Låt din lie gå, och inbärga skörden; ty skördetiden
41885 Upp  14:15 |                   ty skördetiden är kommen, och säden på jorden är fullt
41886 Upp  14:16 |                 till med sin lie på jorden, och jorden blev avbärgad.~~
41887 Upp  14:17 |                                         17. Och en annan ängel kom ut ur
41888 Upp  14:17 |                   ut ur templet i himmelen, och jämväl han hade en vass
41889 Upp  14:18 |                                         18. Och ännu en ängel kom fram ifrån
41890 Upp  14:18 |                 sade "Låt din vassa lie gå, och skär av druvklasarna från
41891 Upp  14:19 |                                         19. Och ängeln högg till med sin
41892 Upp  14:19 |                  till med sin lie på jorden och skar av frukten ifrån vinträden
41893 Upp  14:19 |                   ifrån vinträden på jorden och kastade den i Guds vredes
41894 Upp  14:20 |                                         20. Och vinpressen trampade utanför
41895 Upp  14:20 |                    trampade utanför staden, och blod gick ut från pressen
41896 Upp  14:20 |                   blod gick ut från pressen och steg ända upp till betslen
41897 Upp  15    |                  sju sista plågorna. Moses' och Lammets sång.~~
41898 Upp  15:1  |                                          1. Och jag såg ett annat tecken
41899 Upp  15:1  |                    tecken i himmelen, stort och underbart; sju änglar med
41900 Upp  15:2  |                                          2. Och jag fick se något som såg
41901 Upp  15:2  |                   glashav, blandat med eld. Och jag såg dem som hade vunnit
41902 Upp  15:2  |                   vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, stå vid
41903 Upp  15:3  |                                          3. Och de sjöngo Moses', Guds tjänares,
41904 Upp  15:3  |                 Moses', Guds tjänares, sång och Lammets sång: de sjöngo: "
41905 Upp  15:3  |                     sång: de sjöngo: "Stora och underbara äro dina verk,
41906 Upp  15:3  |                    Allsmäktige; rättfärdiga och rätta äro dina vägar, du
41907 Upp  15:4  |                     icke frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Du allena
41908 Upp  15:4  |                   namn? Du allena är helig, och alla folk skola komma och
41909 Upp  15:4  |                   och alla folk skola komma och tillbedja inför dig. Ty
41910 Upp  15:6  |                                          6. Och de sju änglarna med de sju
41911 Upp  15:6  |                     i rent, skinande linne, och omgjordade kring bröstet
41912 Upp  15:7  |                                          7. Och ett av de fyra väsendena
41913 Upp  15:8  |                                          8. Och templet blev uppfyllt av
41914 Upp  15:8  |                     rök från Guds härlighet och från hans makt, och ingen
41915 Upp  15:8  |               härlighet och från hans makt, och ingen kunde gå in i templet,
41916 Upp  16:1  |                                          1. Och jag hörde en stark röst
41917 Upp  16:1  |                    sju änglarna: "Gån åstad och gjuten ut Guds sju vredesskålar
41918 Upp  16:2  |                                          2. Och den förste gick åstad och
41919 Upp  16:2  |                   Och den förste gick åstad och göt ut sin skål på jorden.
41920 Upp  16:2  |                    på jorden. Då kommo onda och svåra sårnader på de människor
41921 Upp  16:2  |                  som buro vilddjurets märke och tillbådo dess bild.~~
41922 Upp  16:3  |                                          3. Och den andre göt ut sin skål
41923 Upp  16:3  |                  blodet av en död människa, och alla levande varelser i
41924 Upp  16:4  |                                          4. Och den tredje göt ut sin skål
41925 Upp  16:4  |                    ut sin skål i strömmarna och vattenkällorna. Då förvandlades
41926 Upp  16:5  |                                          5. Och jag hörde vattnens ängel
41927 Upp  16:5  |                 Rättfärdig är du, du som är och som var, du helige, som
41928 Upp  16:6  |                   hava utgjutit heliga mäns och profeters blod. Därför har
41929 Upp  16:7  |                                          7. Och jag hörde altaret säga: "
41930 Upp  16:7  |                  Gud, du Allsmäktige, rätta och rättfärdiga äro dina domar."~~
41931 Upp  16:8  |                                          8. Och den fjärde göt ut sin skål
41932 Upp  16:9  |                                          9. Och när nu människorna blevo
41933 Upp  16:9  |                     de gjorde icke bättring och gåvo honom icke ära.~~
41934 Upp  16:10 |                                         10. Och den femte göt ut sin skål
41935 Upp  16:10 |                   blev dess rike förmörkat, och människorna beto sönder
41936 Upp  16:11 |                                         11. Och de hädade himmelens Gud
41937 Upp  16:11 |                himmelens Gud för sin våndas och sina sårnaders skull; de
41938 Upp  16:11 |                     de gjorde icke bättring och upphörde icke med sina gärningar.~~
41939 Upp  16:12 |                                         12. Och den sjätte göt ut sin skål
41940 Upp  16:13 |                                         13. Och ur drakens gap och ur vilddjurets
41941 Upp  16:13 |                      13. Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur
41942 Upp  16:13 |                  gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens
41943 Upp  16:14 |                 onda andar som göra tecken, och som gå ut till konungarna
41944 Upp  16:15 |                      salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så
41945 Upp  16:15 |                    han icke måste gå naken, och man får se hans skam.")~
41946 Upp  16:16 |                                         16. Och de församlade dem till den
41947 Upp  16:17 |                                         17. Och den sjunde göt ut sin skål
41948 Upp  16:17 |                    ut från tronen i templet och sade "Det är gjort."~
41949 Upp  16:18 |                                         18. Och nu kommo ljungeldar och
41950 Upp  16:18 |                     Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det
41951 Upp  16:18 |                 kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en
41952 Upp  16:18 |           ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en stor jordbävning,
41953 Upp  16:18 |                   en jordbävning så våldsam och så stor, att dess like icke
41954 Upp  16:19 |                                         19. Och den stora staden rämnade
41955 Upp  16:19 |                  rämnade söder i tre delar, och folkens städer störtade
41956 Upp  16:19 |                     städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon,
41957 Upp  16:20 |                                         20. Och alla öar flydde, och inga
41958 Upp  16:20 |                    20. Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.~
41959 Upp  16:21 |                                         21. Och stora hagel, centnertunga,
41960 Upp  16:21 |                    himmelen på människorna; och människorna hädade Gud för
41961 Upp  17:1  |                                          1. Och en av de sju änglarna med
41962 Upp  17:1  |                     med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: "
41963 Upp  17:1  |             skålarna kom och talade med mig och sade: "Kom hit, så skall
41964 Upp  17:2  |                     hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens
41965 Upp  17:3  |               fulltecknat med hädiska namn; och det hade sju huvuden och
41966 Upp  17:3  |                    och det hade sju huvuden och tio horn.~
41967 Upp  17:4  |                                          4. Och kvinnan var klädd i purpur
41968 Upp  17:4  |                  kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av
41969 Upp  17:4  |                     i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla
41970 Upp  17:4  |              scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor;
41971 Upp  17:4  |                     av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade
41972 Upp  17:4  |                     ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene
41973 Upp  17:4  |                    kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.~
41974 Upp  17:5  |                                          5. Och på hennes panna var skrivet
41975 Upp  17:5  |                  som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden."~
41976 Upp  17:6  |                                          6. Och jag såg kvinnan vara drucken
41977 Upp  17:6  |                  drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och
41978 Upp  17:6  |                  och av Jesu vittnens blod. Och jag förundrade mig storligen,
41979 Upp  17:7  |                                          7. Och ängeln sade till mig: "Varför
41980 Upp  17:7  |                     hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som bär henne,
41981 Upp  17:7  |                   vilddjuret som bär henne, och som har de sju huvudena
41982 Upp  17:7  |                     som har de sju huvudena och de tio hornen.~
41983 Upp  17:8  |                    har sett, det har varit, och är icke mer; men det skall
41984 Upp  17:8  |                     stiga upp ur avgrunden, och det går sedan i fördärvet.
41985 Upp  17:8  |                  det går sedan i fördärvet. Och de av jordens inbyggare,
41986 Upp  17:8  |                   vilddjuret som har varit, och icke mer är, men dock skall
41987 Upp  17:10 |                     dem hava fallit, en är, och den återstående har ännu
41988 Upp  17:10 |           återstående har ännu icke kommit, och när han kommer, skall han
41989 Upp  17:11 |                                         11. Och vilddjuret som har varit,
41990 Upp  17:11 |                   vilddjuret som har varit, och icke mer är, det är självt
41991 Upp  17:11 |                  det är självt den åttonde, och dock en av de sju, och det
41992 Upp  17:11 |                      och dock en av de sju, och det går i fördärvet.~
41993 Upp  17:12 |                                         12. Och de tio horn som du har sett,
41994 Upp  17:13 |                          13. Dessa hava ett och samma sinne, och de giva
41995 Upp  17:13 |                   hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet
41996 Upp  17:13 |                 sinne, och de giva sin makt och myndighet åt vilddjuret.~
41997 Upp  17:14 |                     Lammet jämte de kallade och utvalda och trogna som följa
41998 Upp  17:14 |                jämte de kallade och utvalda och trogna som följa det, skall
41999 Upp  17:14 |                   Lammet är herrarnas herre och konungarnas konung."~~
42000 Upp  17:15 |                                         15. Och han sade ytterligare till