Book Chapter:Verse

42001 Upp  17:15 |                     skökan tronar, äro folk och människoskaror och folkslag
42002 Upp  17:15 |                     folk och människoskaror och folkslag och tungomål.~
42003 Upp  17:15 |                 människoskaror och folkslag och tungomål.~
42004 Upp  17:16 |                                         16. Och de tio horn, som du har
42005 Upp  17:16 |                  tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata
42006 Upp  17:16 |            vilddjuret, de skola hata skökan och göra henne utblottad och
42007 Upp  17:16 |                    och göra henne utblottad och naken, och skola äta hennes
42008 Upp  17:16 |                  henne utblottad och naken, och skola äta hennes kött och
42009 Upp  17:16 |                   och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld.~
42010 Upp  17:17 |                utföra vad han har i sinnet, och att de alla skola handla
42011 Upp  17:17 |                     alla skola handla i ett och samma sinne, och att de
42012 Upp  17:17 |               handla i ett och samma sinne, och att de skola giva sitt välde
42013 Upp  17:18 |                                         18. Och kvinnan som du har sett
42014 Upp  18:1  |               himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans
42015 Upp  18:2  |                                          2. Och han ropade med stark röst
42016 Upp  18:2  |                   han ropade med stark röst och sade:~"Fallet, fallet är
42017 Upp  18:2  |                  för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags
42018 Upp  18:2  |               tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.~
42019 Upp  18:3  |                   bedrivit otukt med henne, och köpmännen på jorden hava
42020 Upp  18:4  |                                          4. Och jag hörde en annan röst
42021 Upp  18:4  |                   delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.~
42022 Upp  18:5  |                     ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes
42023 Upp  18:7  |                            7. Så mycken ära och vällust som hon har berett
42024 Upp  18:7  |                  berett sig, så mycken pina och sorg mån I bereda henne.
42025 Upp  18:7  |                  Jag tronar såsom drottning och och sitter icke såsom änka,
42026 Upp  18:7  |                  tronar såsom drottning och och sitter icke såsom änka,
42027 Upp  18:7  |                     sitter icke såsom änka, och aldrig skall jag veta av
42028 Upp  18:8  |                       8. därför skola på en och samma dag hennes plågor
42029 Upp  18:8  |                plågor komma över henne: död och sorg och hungersnöd; och
42030 Upp  18:8  |                    över henne: död och sorg och hungersnöd; och hon skall
42031 Upp  18:8  |                    och sorg och hungersnöd; och hon skall brännas upp i
42032 Upp  18:9  |                                          9. Och jordens konungar, som hava
42033 Upp  18:9  |                     som hava bedrivit otukt och levat i vällust med henne,
42034 Upp  18:9  |              vällust med henne, skola gråta och jämra sig över henne, när
42035 Upp  18:10 |                  förfäran över hennes pina, och skola säga: 'Ve, ve dig,
42036 Upp  18:11 |                                         11. Och köpmännen på jorden gråta
42037 Upp  18:11 |                   köpmännen på jorden gråta och sörja över henne, då nu
42038 Upp  18:12 |                                    12. guld och silver, ädla stenar och
42039 Upp  18:12 |                     och silver, ädla stenar och pärlor, fint linne och purpur,
42040 Upp  18:12 |               stenar och pärlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan,
42041 Upp  18:12 |                     linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags välluktande
42042 Upp  18:12 |                   slags arbeten av elfenben och dyrbaraste trä, av koppar
42043 Upp  18:12 |                   dyrbaraste trä, av koppar och järn och marmor,~
42044 Upp  18:12 |                     trä, av koppar och järn och marmor,~
42045 Upp  18:13 |                           13. därtill kanel och kostbar salva, rökverk,
42046 Upp  18:13 |                   salva, rökverk, smörjelse och välluktande harts, vin och
42047 Upp  18:13 |                  och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och vete,
42048 Upp  18:13 |                     vin och olja, fint mjöl och vete, fäkreatur och får,
42049 Upp  18:13 |                    mjöl och vete, fäkreatur och får, hästar och vagnar,
42050 Upp  18:13 |                   fäkreatur och får, hästar och vagnar, livegna och trälar.~
42051 Upp  18:13 |                  hästar och vagnar, livegna och trälar.~
42052 Upp  18:14 |                ifrån dig; allt vad kräsligt och präktigt du hade har gått
42053 Upp  18:14 |                   har gått förlorat för dig och skall aldrig mer bliva funnet.~
42054 Upp  18:15 |                 hennes pina; de skola gråta och sörja~
42055 Upp  18:16 |                                         16. och skola säga: 'Ve, ve dig,
42056 Upp  18:16 |                  som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan, du
42057 Upp  18:16 |                     i fint linne och purpur och scharlakan, du som glänste
42058 Upp  18:16 |                      du som glänste av guld och ädla stenar och pärlor!~
42059 Upp  18:16 |                     av guld och ädla stenar och pärlor!~
42060 Upp  18:17 |                     rikedom blivit förödd.'~Och alla skeppare och alla kustfarare
42061 Upp  18:17 |                  förödd.'~Och alla skeppare och alla kustfarare och sjömän
42062 Upp  18:17 |                skeppare och alla kustfarare och sjömän och alla andra som
42063 Upp  18:17 |                  alla kustfarare och sjömän och alla andra som hava sitt
42064 Upp  18:18 |                                         18. och när de ser röken av hennes
42065 Upp  18:18 |                    av hennes brand, ropa de och säga: 'Var fanns den stora
42066 Upp  18:19 |                                         19. Och de strö stoft på sina huvuden
42067 Upp  18:19 |                  strö stoft på sina huvuden och ropa under gråt och sorg
42068 Upp  18:19 |                 huvuden och ropa under gråt och sorg och säga: 'Ve, ve dig,
42069 Upp  18:19 |                    ropa under gråt och sorg och säga: 'Ve, ve dig, du stora
42070 Upp  18:20 |                vederfarits henne, du himmel och I helige och I apostlar
42071 Upp  18:20 |                      du himmel och I helige och I apostlar och profeter,
42072 Upp  18:20 |                     I helige och I apostlar och profeter, då nu Gud har
42073 Upp  18:20 |                   har hållit dom över henne och utkrävt vedergällning för
42074 Upp  18:21 |                                         21. Och en väldig ängel tog upp
42075 Upp  18:21 |                      lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och
42076 Upp  18:21 |                     och kastade den i havet och sade: "Så skall Babylon,
42077 Upp  18:21 |                staden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen.~
42078 Upp  18:22 |                         22. Av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare
42079 Upp  18:22 |                    sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare skall aldrig
42080 Upp  18:23 |                 lysa i dig; rop för brudgum och brud skall aldrig mer höras
42081 Upp  18:24 |                                         24. och i vilken man såg profeters
42082 Upp  18:24 |                    vilken man såg profeters och heliga mäns blod, ja, alla
42083 Upp  19    |                 lovar Gud vid Babylons fall och vid Lammets bröllop. Kristus
42084 Upp  19:1  |                      Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra
42085 Upp  19:1  |             Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.~
42086 Upp  19:2  |                                 2. Ty rätta och rättfärdiga äro hans domar;
42087 Upp  19:2  |                     jorden genom sin otukt, och han har utkrävt sina tjänares
42088 Upp  19:3  |                                          3. Och åter sade de: "Halleluja!"
42089 Upp  19:3  |                  åter sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger
42090 Upp  19:4  |                                          4. Och de tjugufyra äldste och
42091 Upp  19:4  |                     Och de tjugufyra äldste och de fyra väsendena föllo
42092 Upp  19:4  |                    fyra väsendena föllo ned och tillbådo Gud, som satt på
42093 Upp  19:5  |                                          5. Och från tronen utgick en röst,
42094 Upp  19:5  |                     frukten honom, både små och stora."~
42095 Upp  19:6  |                                          6. Och jag hörde likasom röster
42096 Upp  19:6  |                 lika bruset av stora vatten och dånet av starka tordön;
42097 Upp  19:7  |                        7. Låtom oss glädjas och fröjda oss och giva honom
42098 Upp  19:7  |                  oss glädjas och fröjda oss och giva honom äran; ty tiden
42099 Upp  19:7  |                   inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig
42100 Upp  19:8  |                                          8. Och åt henne har blivit givet
42101 Upp  19:8  |                  sig i fint linne, skinande och rent." Det fina linnet är
42102 Upp  19:9  |                                          9. Och han sade till mig: "Skriv:
42103 Upp  19:10 |                                         10. Och jag föll ned för hans fötter
42104 Upp  19:10 |                   så. Jag är din medtjänare och dina bröders, deras som
42105 Upp  19:11 |                                         11. Och jag såg himmelen öppen och
42106 Upp  19:11 |                  Och jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst;
42107 Upp  19:11 |                    fick där se en vit häst; och mannen som satt på den heter "
42108 Upp  19:11 |                  satt på den heter "Trofast och sannfärdig", och han dömer
42109 Upp  19:11 |                    Trofast och sannfärdig", och han dömer och strider i
42110 Upp  19:11 |                  sannfärdig", och han dömer och strider i rättfärdighet.~
42111 Upp  19:12 |                  ögon voro såsom eldslågor, och på sitt huvud bar han många
42112 Upp  19:12 |                  huvud bar han många kronor och hade ett namn där skrivet,
42113 Upp  19:13 |                                         13. Och han var klädd i en mantel
42114 Upp  19:13 |               mantel som var doppad i blod; och det namn han har fått är "
42115 Upp  19:14 |                                         14. Och honom följde, på vita hästar,
42116 Upp  19:14 |                   klädda i fint linne, vitt och rent.~
42117 Upp  19:15 |                                         15. Och från hans mun utgick ett
42118 Upp  19:15 |               varmed han skulle slå folken. Och han skall styra dem med
42119 Upp  19:15 |                    styra dem med järnspira; och han trampar Guds, den Allsmäktiges,
42120 Upp  19:16 |                                         16. Och på sin mantel, över sin
42121 Upp  19:16 |                skrivet: "Konungarnas konung och herrarnas herre."~~
42122 Upp  19:17 |                                         17. Och jag såg en ängel stå i solen,
42123 Upp  19:17 |                   såg en ängel stå i solen, och denne ropade med hög röst
42124 Upp  19:17 |                   denne ropade med hög röst och sade till alla fåglar som
42125 Upp  19:18 |                    att äta kött av konungar och krigsöverstar och hjältar,
42126 Upp  19:18 |                  konungar och krigsöverstar och hjältar, kött av hästar
42127 Upp  19:18 |                     hjältar, kött av hästar och deras ryttare, ja, kött
42128 Upp  19:18 |                     kött av alla, både fria och trälar, både små och stora."~~
42129 Upp  19:18 |                   fria och trälar, både små och stora."~~
42130 Upp  19:19 |                                         19. Och jag såg vilddjuret och konungarna
42131 Upp  19:19 |                      Och jag såg vilddjuret och konungarna på jorden med
42132 Upp  19:19 |                    honom som satt på hästen och mot hans härskara.~
42133 Upp  19:20 |                                         20. Och vilddjuret blev gripet,
42134 Upp  19:20 |                    tagit vilddjurets märke, och dem som hade tillbett dess
42135 Upp  19:21 |                                         21. Och de andra blevo dräpta med
42136 Upp  19:21 |                   som utgick från hans mun; och alla fåglar blevo mättade
42137 Upp  20:1  |                                          1. Och jag såg en ängel komma ned
42138 Upp  20:1  |                 hade nyckeln till avgrunden och hade en stor kedja i sin
42139 Upp  20:2  |                                          2. Och han grep draken, den gamle
42140 Upp  20:2  |                gamle ormen, det är djävulen och Satan, och fängslade honom
42141 Upp  20:2  |                  det är djävulen och Satan, och fängslade honom för tusen
42142 Upp  20:3  |                                          3. och kastade honom i avgrunden
42143 Upp  20:3  |                   kastade honom i avgrunden och stängde igen och satte dit
42144 Upp  20:3  |                  avgrunden och stängde igen och satte dit ett insegel över
42145 Upp  20:4  |                                          4. Och jag såg troner stå där,
42146 Upp  20:4  |                     jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de
42147 Upp  20:4  |                    gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar,
42148 Upp  20:4  |            halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds Ords skull, och som
42149 Upp  20:4  |           vittnesbörds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret
42150 Upp  20:4  |                 vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess märke
42151 Upp  20:4  |                   dess märke på sina pannor och sina händer; dessa blevo
42152 Upp  20:4  |                 dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus
42153 Upp  20:6  |                                    6. Salig och helig är den som har del
42154 Upp  20:6  |                     utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola
42155 Upp  20:6  |                     Guds och Kristi präster och skola få regera med honom
42156 Upp  20:8  |                  vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till
42157 Upp  20:8  |                   fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande
42158 Upp  20:8  |                 till den stundande striden; och de äro till antalet såsom
42159 Upp  20:9  |                                          9. Och de draga fram över jordens
42160 Upp  20:9  |                 fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger
42161 Upp  20:9  |                    omringa de heligas läger och "den älskade staden"; men
42162 Upp  20:9  |                    faller ned från himmelen och förtär dem.~
42163 Upp  20:10 |                                         10. Och djävulen, som förvillade
42164 Upp  20:10 |                   kastad i samma sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och
42165 Upp  20:10 |                  och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade
42166 Upp  20:10 |               profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag
42167 Upp  20:10 |                     de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.~~
42168 Upp  20:11 |                                         11. Och jag såg en stor vit tron
42169 Upp  20:11 |                    jag såg en stor vit tron och honom som satt därpå; och
42170 Upp  20:11 |                   och honom som satt därpå; och för hans ansikte flydde
42171 Upp  20:11 |                    hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats
42172 Upp  20:11 |                     flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen
42173 Upp  20:12 |                                         12. Och jag såg de döda, både stora
42174 Upp  20:12 |                     såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, och
42175 Upp  20:12 |                  och små, stå inför tronen, och böcker blevo upplåtna. Och
42176 Upp  20:12 |                  och böcker blevo upplåtna. Och jämväl en annan bok blev
42177 Upp  20:12 |               upplåten; det var livets bok. Och de döda blevo dömda efter
42178 Upp  20:13 |                                         13. Och havet gav igen de döda som
42179 Upp  20:13 |                 igen de döda som voro däri, och döden och dödsriket gåvo
42180 Upp  20:13 |                    som voro däri, och döden och dödsriket gåvo igen de döda
42181 Upp  20:13 |                     de döda som voro i dem; och dessa blev dömda, var och
42182 Upp  20:13 |                   och dessa blev dömda, var och en efter sina gärningar.~
42183 Upp  20:14 |                                         14. Och döden och dödsriket blevo
42184 Upp  20:14 |                               14. Och döden och dödsriket blevo kastade
42185 Upp  20:15 |                                         15. Och om någon icke fanns skriven
42186 Upp  21    |                    21 Kapitlet~En ny himmel och en ny jord. Det nya Jerusalems
42187 Upp  21:1  |                                          1. Och jag såg en ny himmel och
42188 Upp  21:1  |                    Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra
42189 Upp  21:1  |                 jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna,
42190 Upp  21:1  |                förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.~
42191 Upp  21:2  |                                          2. Och jag såg den heliga staden,
42192 Upp  21:3  |                                          3. Och jag hörde en stark röst
42193 Upp  21:3  |               tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem,
42194 Upp  21:3  |                    han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk;
42195 Upp  21:4  |                                          4. och skall avtorka alla tårar
42196 Upp  21:4  |                 alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara
42197 Upp  21:4  |                   skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan
42198 Upp  21:5  |                                          5. Och han som satt på tronen sade: "
42199 Upp  21:5  |                Skriv: ty dessa ord äro visa och sanna."~
42200 Upp  21:6  |                      Det är gjort. Jag är A och O, begynnelsen och änden.
42201 Upp  21:6  |                     är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar
42202 Upp  21:7  |                skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud,
42203 Upp  21:7  |                    jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.~
42204 Upp  21:8  |                              8. Men de fega och de otrogna, och de som hava
42205 Upp  21:8  |                     de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt
42206 Upp  21:8  |                    gjort vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor
42207 Upp  21:8  |                  styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar
42208 Upp  21:8  |              dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare
42209 Upp  21:8  |                   människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare
42210 Upp  21:8  |               trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin
42211 Upp  21:8  |                     sjö som brinner med eld och svavel; detta är den andra
42212 Upp  21:9  |                                          9. Och en av de sju änglarna med
42213 Upp  21:9  |                     sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: "
42214 Upp  21:9  |                     kom och talade till mig och sade: "Kom hit, så skall
42215 Upp  21:10 |                                         10. Och han förde mig i anden åstad
42216 Upp  21:10 |                anden åstad upp på ett stort och högt berg och visade mig
42217 Upp  21:10 |                     ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden
42218 Upp  21:12 |                        12. Den hade en stor och hög mur med tolv portar,
42219 Upp  21:12 |                    hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv
42220 Upp  21:12 |                 portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna
42221 Upp  21:13 |                  portar, i söder tre portar och i väster tre portar.~
42222 Upp  21:14 |                                         14. Och stadsmuren hade tolv grundstenar,
42223 Upp  21:14 |           stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stodo tolv namn:
42224 Upp  21:15 |                                         15. Och han som talade till mig
42225 Upp  21:15 |                  för att därmed mäta staden och dess portar och dess mur.~
42226 Upp  21:15 |                 mäta staden och dess portar och dess mur.~
42227 Upp  21:16 |                                         16. Och staden utgjorde en fyrkant,
42228 Upp  21:16 |                 staden utgjorde en fyrkant, och dess längd var lika stor
42229 Upp  21:16 |                   lika stor som dess bredd. Och med stången mätte han staden:
42230 Upp  21:16 |                   tusen stadier, dess längd och bredd och höjd voro lika.~
42231 Upp  21:16 |               stadier, dess längd och bredd och höjd voro lika.~
42232 Upp  21:17 |                                         17. Och han mätte dess mur: den
42233 Upp  21:18 |                                         18. Och stadsmuren var byggd av
42234 Upp  21:19 |                grundstenar voro skönt lagda och utgjordes av alla slags
42235 Upp  21:21 |                                         21. Och de tolv portarna utgjordes
42236 Upp  21:21 |                 utgjordes av en enda pärla. Och stadens gata var av rent
42237 Upp  21:22 |                                         22. Och jag såg i den intet tempel,
42238 Upp  21:22 |            Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet.~
42239 Upp  21:23 |                                         23. Och staden behöver icke sol
42240 Upp  21:23 |                 Guds härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet.~~
42241 Upp  21:24 |                                         24. Och folken skola vandra i dess
42242 Upp  21:24 |                   skola vandra i dess ljus, och jordens konungar föra ditin,
42243 Upp  21:26 |                                         26. och vad härligt och dyrbart
42244 Upp  21:26 |                         26. och vad härligt och dyrbart folken hava skall
42245 Upp  21:27 |                 skall någonsin komma ditin, och ingen som gör vad styggeligt
42246 Upp  21:27 |                   som gör vad styggeligt är och lögn, utan allenast de som
42247 Upp  22    |                  snaratillkommelse. Slutord och slutönskan.~~
42248 Upp  22:1  |                                          1. Och han visade mig en ström
42249 Upp  22:1  |             kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron~
42250 Upp  22:2  |                                          2. och flöt fram mitt igenom stadens
42251 Upp  22:2  |                   mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen
42252 Upp  22:2  |                    de buro frukt var månad; och trädens löv tjänade till
42253 Upp  22:3  |                                          3. Och ingen förbannelse skall
42254 Upp  22:3  |                 förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall
42255 Upp  22:3  |                    skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå där
42256 Upp  22:3  |                    tron skall stå där inne, och hans tjänare skall tjäna
42257 Upp  22:4  |                                          4. och skola se hans ansikte; och
42258 Upp  22:4  |                  och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat
42259 Upp  22:5  |                                          5. Och ingen natt skall vara mer;
42260 Upp  22:5  |                  ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas
42261 Upp  22:5  |                    Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas
42262 Upp  22:6  |                                          6. Och han sade till mig: "Dessa
42263 Upp  22:6  |                   mig: "Dessa ord äro vissa och sanna; och Herren, profeternas
42264 Upp  22:6  |                    ord äro vissa och sanna; och Herren, profeternas andars
42265 Upp  22:7  |                                          7. Och se, jag kommer snart. Salig
42266 Upp  22:8  |                                          8. Och jag, Johannes, var den som
42267 Upp  22:8  |                 Johannes, var den som hörde och såg detta. Och när jag hade
42268 Upp  22:8  |                    som hörde och såg detta. Och när jag hade hört och sett
42269 Upp  22:8  |                detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ned för
42270 Upp  22:9  |                   så. Jag är din medtjänare och dina bröders, profeternas,
42271 Upp  22:9  |                  dina bröders, profeternas, och deras som taga vara på denna
42272 Upp  22:10 |                                         10. Och han sade till mig: "Göm
42273 Upp  22:11 |                  att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena
42274 Upp  22:11 |                  att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga
42275 Upp  22:12 |                    12. Se, jag kommer snart och har med mig min lön, för
42276 Upp  22:12 |                      för att vedergälla var och en efter som hans gärningar
42277 Upp  22:13 |                                13. Jag är A och O, den förste och den siste,
42278 Upp  22:13 |                  Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och
42279 Upp  22:13 |                  och den siste, begynnelsen och änden.~
42280 Upp  22:14 |                 rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom
42281 Upp  22:15 |                   15. Men de som äro hundar och trollkarlar och otuktiga
42282 Upp  22:15 |                  äro hundar och trollkarlar och otuktiga och dråpare och
42283 Upp  22:15 |                    trollkarlar och otuktiga och dråpare och avgudadyrkare
42284 Upp  22:15 |                    och otuktiga och dråpare och avgudadyrkare och alla som
42285 Upp  22:15 |                   dråpare och avgudadyrkare och alla som älska och göra
42286 Upp  22:15 |            avgudadyrkare och alla som älska och göra lögn, de måste alla
42287 Upp  22:16 |                   telningen från Davids rot och kommen av hans släkt, jag
42288 Upp  22:17 |                                         17. Och Anden och bruden säga: "
42289 Upp  22:17 |                               17. Och Anden och bruden säga: "Kom." Och
42290 Upp  22:17 |                     och bruden säga: "Kom." Och den som hör det, han säge "
42291 Upp  22:17 |                    hör det, han säge "Kom." Och den som törstar, han komme;
42292 Upp  22:18 |                                 18. För var och en som hör de profetians
42293 Upp  22:19 |                                         19. Och om någon tager bort något
42294 Upp  22:19 |                honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om