1-500 | 501-1000 | 1001-1211
Book Chapter:Verse
1 Gen 1:7 | 7. Och Gud gjorde fästet,
2 Gen 2:7 | 7. Och HERREN Gud danade människan
3 Gen 3:7 | 7. Då öppnades bådas ögon,
4 Gen 4:7 | 7. Är det icke så: om du har
5 Gen 5:7 | 7. Och sedan Set hade fött
6 Gen 6:7 | 7. Och HERREN sade: "Människorna,
7 Gen 7 | 7 Kapitlet~Floden kommer.~~
8 Gen 7:7 | 7. Och Noa gick in i arken
9 Gen 8:7 | 7. och lät en korp flyga ut;
10 Gen 9:7 | 7. Och varen I fruktsamma
11 Gen 10:7 | 7. Kus' söner voro Seba, Havila,
12 Gen 11:7 | 7. Välan, låt oss stiga dit
13 Gen 12:7 | 7. Men HERREN uppenbarade
14 Gen 13:7 | 7. och tvister uppstodo mellan
15 Gen 14:7 | 7. Sedan vände de om och kommo
16 Gen 15:7 | 7. Och han sade till honom: "
17 Gen 16:7 | 7. Men HERRENS ängel kom emot
18 Gen 17:7 | 7. Och jag skall upprätta
19 Gen 18:7 | 7. Men själv hastade Abraham
20 Gen 19:7 | 7. och sade: "Mina bröder,
21 Gen 20:7 | 7. Men giv nu mannen hans
22 Gen 21:7 | 7. Och hon sade: "Vem skulle
23 Gen 22:7 | 7. Då talade Isak till sin
24 Gen 23:7 | 7. Men Abraham stod upp och
25 Gen 24:7 | 7. HERREN, himmelens Gud,
26 Gen 25:7 | 7. Och detta är antalet av
27 Gen 26:7 | 7. Och när männen på orten
28 Gen 27:7 | 7. 'Hämta mig villebråd och
29 Gen 28:7 | 7. och när han såg att Jakob
30 Gen 29:7 | 7. Han sade: "Det är ju ännu
31 Gen 30:7 | 7. Åter blev Bilha, Rakels
32 Gen 31:7 | 7. men eder fader har handlat
33 Gen 32:7 | 7. Då blev Jakob mycket förskräckt
34 Gen 33:7 | 7. Därefter gick ock Lea fram
35 Gen 34:7 | 7. Men när Jakobs söner kommo
36 Gen 35:7 | 7. Och han byggde där ett
37 Gen 36:7 | 7. Ty deras ägodelar voro
38 Gen 37:7 | 7. Jag tyckte att vi bundo
39 Gen 38:7 | 7. Men Er, Judas förstfödde,
40 Gen 39:7 | 7. Och efter en tid hände
41 Gen 40:7 | 7. Då frågade han Faraos hovmän,
42 Gen 41:7 | 7. och de tunna axen uppslukade
43 Gen 42:7 | 7. När då Josef fick se sina
44 Gen 43:7 | 7. De svarade: "Mannen frågade
45 Gen 44:7 | 7. Då svarade de honom: "Varför
46 Gen 45:7 | 7. Men Gud sände mig hit före
47 Gen 46:7 | 7. Sina söner och sonsöner,
48 Gen 47:7 | 7. Sedan hämtade Josef sin
49 Gen 48:7 | 7. Se, när jag kom från Paddan,
50 Gen 49:7 | 7. Förbannad vare deras vrede,
51 Gen 50:7 | 7. Då for Josef upp för att
52 Exo 1:7 | 7. Men Israels barn voro fruktsamma
53 Exo 2:7 | 7. Men hans syster frågade
54 Exo 3:7 | 7. Och HERREN sade: "Jag har
55 Exo 4:7 | 7. Åter sade han. "Stick din
56 Exo 5:7 | 7. "I skolen icke vidare såsom
57 Exo 6:7 | 7. Och jag skall taga eder
58 Exo 7 | 7 Kapitlet~Undret med Moses
59 Exo 7:7 | 7. Men Mose var åttio år gammal
60 Exo 8:7 | 7. Men spåmännen gjorde detsamma
61 Exo 9:7 | 7. när Farao sände och hörde
62 Exo 10:7 | 7. Men Faraos tjänare sade
63 Exo 11:7 | 7. Men icke en hund skall
64 Exo 12:7 | 7. Och man skall taga av blodet
65 Exo 13:7 | 7. Under de sju dagarna skall
66 Exo 14:7 | 7. han tog sex hundra utvalda
67 Exo 15:7 | 7. Genom din stora höghet
68 Exo 16:7 | 7. och i morgon skolen I se
69 Exo 17:7 | 7. Och han gav stället namnet
70 Exo 18:7 | 7. Då gick Mose sin svärfader
71 Exo 19:7 | 7. När Mose kom tillbaka,
72 Exo 20:7 | 7. Du skall icke missbruka
73 Exo 21:7 | 7. Om någon säljer sin dotter
74 Exo 22:7 | 7. Om någon giver åt en annan
75 Exo 23:7 | 7. Du skall hålla dig fjärran
76 Exo 24:7 | 7. Och han tog förbundsboken
77 Exo 25:7 | 7. äntligen onyxstenar och
78 Exo 26:7 | 7. Du skall ock göra tygvåder
79 Exo 27:7 | 7. Och stängerna skola skjutas
80 Exo 28:7 | 7. Den skall vid sina båda
81 Exo 29:7 | 7. Och du skall taga smörjelseoljan
82 Exo 30:7 | 7. Och Aron skall antända
83 Exo 31:7 | 7. uppenbarelsetältet, vittnesbördets
84 Exo 32:7 | 7. Då sade HERREN till Mose: "
85 Exo 33:7 | 7. Men Mose hade för sed att
86 Exo 34:7 | 7. som bevarar nåd mot tusenden,
87 Exo 35:7 | 7. rödfärgade vädurskinn,
88 Exo 36:6 | 7. Ty vad man hade skaffat
89 Exo 37:7 | 7. Och han gjorde två keruber
90 Exo 38:7 | 7. Och han sköt stängerna
91 Exo 39:7 | 7. Och man satte dem på efodens
92 Exo 40:7 | 7. Och du skall ställa bäckenet
93 Lev 1:7 | 7. Och prästen Arons söner
94 Lev 2:7 | 7. Och om ditt offer är ett
95 Lev 3:7 | 7. Om det är ett får som han
96 Lev 4:7 | 7. Därefter skall prästen
97 Lev 5:7 | 7. Men om han icke förmår
98 Lev 6:7 | 7. När så prästen bringar
99 Lev 7 | 7 Kapitlet~Tillägg till lagarna
100 Lev 7:7 | 7. Vad som gäller om syndoffret
101 Lev 8:7 | 7. Och han satte livklädnaden
102 Lev 9:7 | 7. Och Mose sade till Aron: "
103 Lev 10:7 | 7. Och I skolen icke gå bort
104 Lev 11:7 | 7. ty det har väl klövar och
105 Lev 12:7 | 7. Och han skall offra detta
106 Lev 13:7 | 7. Men om utslaget utbreder
107 Lev 14:7 | 7. Och han skall stänka sju
108 Lev 15:7 | 7. Och den som kommer vid
109 Lev 16:7 | 7. Sedan skall han taga de
110 Lev 17:7 | 7. Och de skola icke mer offra
111 Lev 18:7 | 7. Du skall icke blotta din
112 Lev 19:7 | 7. Om det ätes på tredje dagen,
113 Lev 20:7 | 7. Så skolen I nu hålla eder
114 Lev 21:7 | 7. Ingen av dem skall taga
115 Lev 22:7 | 7. Men när solen har gått
116 Lev 23:7 | 7. På den första dagen skolen
117 Lev 24:7 | 7. Och på vardera raden skall
118 Lev 25:7 | 7. Din boskap och de vilda
119 Lev 26:7 | 7. I skolen jaga edra fiender
120 Lev 27:7 | 7. Om frågan gäller någon
121 Num 1:7 | 7. av Juda: Naheson, Amminadabs
122 Num 2:7 | 7. Därnäst Sebulons stam:
123 Num 3:7 | 7. De skola iakttaga vad han
124 Num 4:7 | 7. Och över skådebrödsbordet
125 Num 5:7 | 7. så skall han bekänna den
126 Num 6:7 | 7. Icke ens genom sin fader
127 Num 7 | 7 Kapitlet~Stamhövdingarnas
128 Num 7:7 | 7. Två vagnar och fyra oxar
129 Num 8:7 | 7. Och på följande sätt skall
130 Num 9:7 | 7. Och männen sade till honom: "
131 Num 10:7 | 7. men när församlingen skall
132 Num 11:7 | 7. Men mannat liknade korianderfrö
133 Num 12:7 | 7. Men så gör jag icke med
134 Num 13:7 | 7. av Juda stam: Kaleb, Jefunnes
135 Num 14:7 | 7. och sade till Israels barns
136 Num 15:7 | 7. och såsom drickoffer skall
137 Num 16:7 | 7. och läggen eld i dem och
138 Num 17:7 | 7. Och Mose lade stavarna
139 Num 18:7 | 7. Men du och dina söner jämte
140 Num 19:7 | 7. Och prästen skall två sina
141 Num 20:7 | 7. Och HERREN talade till
142 Num 21:7 | 7. Då kom folket till Mose
143 Num 22:7 | 7. Så gingo nu de äldste i
144 Num 23:7 | 7. Då hör han upp sin röst
145 Num 24:7 | 7. Vatten flödar ur hans ämbar,
146 Num 25:7 | 7. När Pinehas, son till Eleasar,
147 Num 26:7 | 7. Dessa voro rubeniternas
148 Num 27:7 | 7. "Selofhads döttrar hava
149 Num 28:7 | 7. Och såsom drickoffer därtill
150 Num 29:7 | 7. På tionde dagen i samma
151 Num 30:7 | 7. Och om hon bliver gift,
152 Num 31:7 | 7. Och de gingo till strids
153 Num 32:7 | 7. Varför viljen I avvända
154 Num 33:7 | 7. Och de bröto upp från Etam
155 Num 34:7 | 7. Och detta skall vara eder
156 Num 35:7 | 7. så att de städer som I
157 Num 36:7 | 7. Ty en arvedel som tillhör
158 Deu 1:7 | 7. Vänden eder nu åt annat
159 Deu 2:7 | 7. HERREN, din Gud, har ju
160 Deu 3:7 | 7. Men all boskapen och rovet
161 Deu 4:7 | 7. Ty vilket annat stort folk
162 Deu 5:7 | 7. Du skall inga andra gudar
163 Deu 6:7 | 7. Och du skall inskärpa dem
164 Deu 7 | 7 Kapitlet~Befallning om kananéernastillspillogivning.~~
165 Deu 7:7 | 7. Icke därför att I voren
166 Deu 8:7 | 7. Ty HERREN, din Gud, låter
167 Deu 9:7 | 7. Kom ihåg, förgät icke,
168 Deu 10:7 | 7. Därifrån bröto de upp och
169 Deu 11:7 | 7. Ty I haven ju med egna
170 Deu 12:7 | 7. Och där skolen I äta inför
171 Deu 13:7 | 7. -- gudar hos de folk som
172 Deu 14:7 | 7. Men dessa skolen I icke
173 Deu 15:7 | 7. Om någon fattig finnes
174 Deu 16:7 | 7. Och du skall koka det och
175 Deu 17:7 | 7. Först skall vittnenas hand
176 Deu 18:7 | 7. och han må då göra tjänst
177 Deu 19:7 | 7. Därför är det som jag bjuder
178 Deu 20:7 | 7. Och om någon finnes här,
179 Deu 21:7 | 7. och de skola betyga och
180 Deu 22:7 | 7. Du skall låta modern flyga
181 Deu 23:7 | 7. Edoméen skall däremot icke
182 Deu 24:7 | 7. Om en man befinnes hava
183 Deu 25:7 | 7. Men om mannen icke vill
184 Deu 26:7 | 7. Då ropade vi till HERREN,
185 Deu 27:7 | 7. Du skall där ock offra
186 Deu 28:7 | 7. När dina fiender resa sig
187 Deu 29:7 | 7. Och när I kommen till dessa
188 Deu 30:7 | 7. Och HERREN, din Gud, skall
189 Deu 31:7 | 7. Och Mose kallade Josua
190 Deu 32:7 | 7. Tänk på de dagar som fordom
191 Deu 33:7 | 7. Och detta sade han om Juda: "
192 Deu 34:7 | 7. Och Mose var ett hundra
193 Jos 1:7 | 7. Allenast må du vara helt
194 Jos 2:7 | 7. Så satte nu männen efter
195 Jos 3:7 | 7. Och HERREN sade till Josua: "
196 Jos 4:7 | 7. skolen I svara dem så: '
197 Jos 5:7 | 7. Men deras barn, som han
198 Jos 6:7 | 7. Och till folket blev sagt: "
199 Jos 7 | 7 Kapitlet~Akan förgriper
200 Jos 7:7 | 7. Och Josua sade: "Ack, Herre,
201 Jos 8:7 | 7. Men under det att vi fly
202 Jos 9:7 | 7. Men Israels män svarade
203 Jos 10:7 | 7. Då drog Josua ditupp från
204 Jos 11:7 | 7. Och Josua kom med allt
205 Jos 12:7 | 7. Och följande voro de konungar
206 Jos 13:7 | 7. Ja, redan nu må du utskifta
207 Jos 14:7 | 7. Jag var fyrtio år gammal,
208 Jos 15:7 | 7. Därefter drog sig gränsen
209 Jos 16:7 | 7. Från Janoa gick den ned
210 Jos 17:7 | 7. Och Manasse fick sin gräns
211 Jos 18:7 | 7. Ty leviterna få ingen särskild
212 Jos 19:7 | 7. Ain, Rimmon, Eter och Asan --
213 Jos 20:7 | 7. Så helgade de då därtill
214 Jos 21:7 | 7. Meraris barn fingo, efter
215 Jos 22:7 | 7. Ty åt ena hälften av Manasse
216 Jos 23:7 | 7. och icke träden i gemenskap
217 Jos 24:7 | 7. Då ropade de till HERREN,
218 Dom 1:7 | 7. Då sade Adoni-Besek: "Sjuttio
219 Dom 2:7 | 7. Och folket tjänade HERREN,
220 Dom 3:7 | 7. Så gjorde Israels barn
221 Dom 4:7 | 7. Ty jag vill draga Sisera,
222 Dom 5:7 | 7. Inga styresmän funnos,
223 Dom 6:7 | 7. Och när Israels barn ropade
224 Dom 7 | 7 Kapitlet~Gideons seger över
225 Dom 7:7 | 7. Och HERREN sade till Gideon: "
226 Dom 8:7 | 7. Gideon sade "Nåväl; när
227 Dom 9:7 | 7. När man berättade detta
228 Dom 10:7 | 7. Då upptändes HERRENS vrede
229 Dom 11:7 | 7. Men Jefta svarade de äldste
230 Dom 12:7 | 7. Och Jefta var domare i
231 Dom 13:7 | 7. Och han sade till mig: '
232 Dom 14:7 | 7. När han så kom ditned,
233 Dom 15:7 | 7. Men Simson sade till dem: "
234 Dom 16:7 | 7. Simson svarade henne: "
235 Dom 17:7 | 7. I Bet-Lehem i Juda levde
236 Dom 18:7 | 7. Då gingo de fem männen
237 Dom 19:7 | 7. Och när mannen ändå gjorde
238 Dom 20:7 | 7. Se, nu ären I allasammans
239 Dom 21:7 | 7. Vad skola vi göra för dem
240 Rut 1:7 | 7. Så begav hon sig, jämte
241 Rut 2:7 | 7. Hon bad att hon skulle
242 Rut 3:7 | 7. Ty när Boas hade ätit och
243 Rut 4:7 | 7. Men när någon bördade något
244 1Sa 1:7 | 7. För vart år, så ofta hon
245 1Sa 2:7 | 7. HERREN gör fattig, han
246 1Sa 3:7 | 7. Samuel hade nämligen ännu
247 1Sa 4:7 | 7. Då blevo filistéerna förskräckta,
248 1Sa 5:7 | 7. Då nu invånarna i Asdod
249 1Sa 6:7 | 7. Så gören eder nu en ny
250 1Sa 7 | 7 Kapitlet~Arken i Kirjat-Jearim.
251 1Sa 7:7 | 7. Men när filistéerna hörde
252 1Sa 8:7 | 7. Då sade HERREN till Samuel "
253 1Sa 9:7 | 7. Då sade Saul till sin tjänare: "
254 1Sa 10:7 | 7. När du nu ser att dessa
255 1Sa 11:7 | 7. Och han tog ett par oxar
256 1Sa 12:7 | 7. Så träden nu fram, för
257 1Sa 13:7 | 7. Och somliga av hebréerna
258 1Sa 14:7 | 7. Hans vapendragare svarade
259 1Sa 15:7 | 7. Och Saul slog amalekiterna
260 1Sa 16:7 | 7. Men HERREN sade till Samuel "
261 1Sa 17:7 | 7. Skaftet på hans spjut liknade
262 1Sa 18:7 | 7. Och kvinnorna sjöngo med
263 1Sa 19:7 | 7. Sedan kallade Jonatan David
264 1Sa 20:7 | 7. Om han då säger: 'Gott!',
265 1Sa 21:7 | 7. Men där befann sig den
266 1Sa 22:7 | 7. sade han till sina tjänare,
267 1Sa 23:7 | 7. Och det blev berättat för
268 1Sa 24:7 | 7. Och han sade till sina
269 1Sa 25:7 | 7. Jag har nu hört att du
270 1Sa 26:7 | 7. Så kommo då David och Abisai
271 1Sa 27:7 | 7. Den tid David bodde i filistéernas
272 1Sa 28:7 | 7. Då sade Saul till sina
273 1Sa 29:7 | 7. Så vänd nu tillbaka och
274 1Sa 30:7 | 7. Och David sade till prästen
275 1Sa 31:7 | 7. Och när israeliterna på
276 2Sa 1:7 | 7. När han då vände sig om
277 2Sa 2:7 | 7. Varen alltså nu vid gott
278 2Sa 3:7 | 7. Men Saul hade haft en bihustru
279 2Sa 4:7 | 7. De kommo alltså in i huset,
280 2Sa 5:7 | 7. Men David intog likväl
281 2Sa 6:7 | 7. Då upptändes HERRENS vrede
282 2Sa 7 | 7 Kapitlet~David vill bygga
283 2Sa 7:7 | 7. Har jag då någonsin, varhelst
284 2Sa 8:7 | 7. Och David tog de gyllene
285 2Sa 9:7 | 7. David sade till honom: "
286 2Sa 10:7 | 7. När David hörde detta,
287 2Sa 11:7 | 7. Och när Uria kom till David,
288 2Sa 12:7 | 7. Men Natan sade till David: "
289 2Sa 13:7 | 7. Då sände David bud in i
290 2Sa 14:7 | 7. Och nu har hela släkten
291 2Sa 15:7 | 7. Fyrtio år voro nu förlidna,
292 2Sa 16:7 | 7. Och Simeis ord, när han
293 2Sa 17:7 | 7. Husai svarade Absalom:
294 2Sa 18:7 | 7. Där blev Israels folk slaget
295 2Sa 19:7 | 7. Men stå nu upp, och gå
296 2Sa 20:7 | 7. Alltså drogo Joabs män
297 2Sa 21:7 | 7. Men konungen skonade Mefiboset,
298 2Sa 22:7 | 7. Men jag åkallade HERREN
299 2Sa 23:7 | 7. Och måste man röra vid
300 2Sa 24:7 | 7. Därefter kommo de till
301 1Ko 1:7 | 7. Och han begynte underhandla
302 1Ko 2:7 | 7. Men mot gileaditen Barsillais
303 1Ko 3:7 | 7. Ja, nu har du, HERRE, min
304 1Ko 4:7 | 7. Och Salomo hade satt över
305 1Ko 5:7 | 7. Då nu Hiram hörde Salomos
306 1Ko 6:7 | 7. Och när huset uppfördes,
307 1Ko 7 | 7 Kapitlet~Salomos palats.
308 1Ko 7:7 | 7. Och han gjorde tronförhuset,
309 1Ko 8:7 | 7. Ty keruberna bredde ut
310 1Ko 9:7 | 7. då skall jag utrota Israel
311 1Ko 10:7 | 7. Jag ville icke tro vad
312 1Ko 11:7 | 7. Salomo byggde nämligen
313 1Ko 12:7 | 7. De svarade honom och sade: "
314 1Ko 13:6 | 7. Då talade konungen till
315 1Ko 14:7 | 7. Gå och säg Jerobeam: Så
316 1Ko 15:7 | 7. Vad nu mer är att säga
317 1Ko 16:7 | 7. Men genom profeten Jehu,
318 1Ko 17:7 | 7. Men efter någon tid torkade
319 1Ko 18:7 | 7. När nu Obadja färdades
320 1Ko 19:7 | 7. Men HERRENS ängel rörde
321 1Ko 20:7 | 7. Då kallade Israels konung
322 1Ko 21:7 | 7. Då sade hans hustru Isebel
323 1Ko 22:7 | 7. Men Josafat sade: "Finnes
324 2Ko 1:7 | 7. Då frågade han dem: "Huru
325 2Ko 2:7 | 7. Men femtio män av profetlärjungarna
326 2Ko 3:7 | 7. Därefter sände han åstad
327 2Ko 4:7 | 7. Och hon kom och berättade
328 2Ko 5:7 | 7. När Israels konung hade
329 2Ko 6:7 | 7. Sedan sade han: "Tag nu
330 2Ko 7 | 7 Kapitlet~den elektroniska
331 2Ko 7:2 | därav." Andra Konungaboken, 7 Kapitlet~De spetälska vid
332 2Ko 7:7 | 7. Därför hade de brutit upp
333 2Ko 8:7 | 7. Och Elisa kom till Damaskus,
334 2Ko 9:7 | 7. Och du skall förgöra Ahabs,
335 2Ko 10:7 | 7. Då nu brevet kom dem till
336 2Ko 11:7 | 7. Men de båda andra avdelningarna
337 2Ko 12:7 | 7. Då kallade konung Joas
338 2Ko 13:7 | 7. Ty han hade icke låtit
339 2Ko 14:7 | 7. Han slog edoméerna i Saltdalen,
340 2Ko 15:7 | 7. Och Asarja gick till vila
341 2Ko 16:7 | 7. Men Ahas skickade sändebud
342 2Ko 17:7 | 7. Israels barn hade ju syndat
343 2Ko 18:7 | 7. Och HERREN var med honom,
344 2Ko 19:7 | 7. Se, jag skall låta en sådan
345 2Ko 20:7 | 7. Och Jesaja sade: "Hämten
346 2Ko 21:7 | 7. Och Aserabelätet som han
347 2Ko 22:7 | 7. Dock skall man icke hålla
348 2Ko 23:7 | 7. Vidare rev han ned tempelbolarhusen
349 2Ko 24:7 | 7. Därefter drog konungen
350 2Ko 25:7 | 7. Och Sidkias barn slaktade
351 1Kr 1:7 | 7. Javans söner voro Elisa
352 1Kr 2:7 | 7. Men Karmis söner voro Akar,
353 1Kr 3:7 | 7. Noga, Nefeg, Jafia,~
354 1Kr 4:7 | 7. Och Heleas söner voro Seret,
355 1Kr 5:7 | 7. Och hans bröder voro, efter
356 1Kr 6:7 | 7. Merajot födde Amarja, och
357 1Kr 7 | 7 Kapitlet~Isaskars, Benjamins, (
358 1Kr 7:7 | 7. Belas söner voro Esbon,
359 1Kr 8:7 | 7. dit Gera jämte Naaman och
360 1Kr 9:7 | 7. av Benjamins barn Sallu,
361 1Kr 10:7 | 7. Och när alla israeliterna
362 1Kr 11:7 | 7. Sedan tog David sin boning
363 1Kr 12:7 | 7. Joela och Sebadja, söner
364 1Kr 13:7 | 7. Och de satte Guds ark på
365 1Kr 14:7 | 7. Elisama, Beeljada och Elifelet.~~
366 1Kr 15:7 | 7. av Gersoms barn: Joel,
367 1Kr 16:7 | 7. På den dagen var det som
368 1Kr 17:7 | 7. Och nu skall du säga så
369 1Kr 18:7 | 7. Och David tog de gyllene
370 1Kr 19:7 | 7. De lejde sig trettiotvå
371 1Kr 20:7 | 7. Denne smädade Israel; då
372 1Kr 21:7 | 7. Vad som hade skett misshagade
373 1Kr 22:7 | 7. Och David sade till sin
374 1Kr 23:7 | 7. Till gersoniterna hörde
375 1Kr 24:7 | 7. Den första lotten föll
376 1Kr 25:7 | 7. Och antalet av dem jämte
377 1Kr 26:7 | 7. Semajas söner voro Otni,
378 1Kr 27:7 | 7. Den fjärde, den som tjänstgjorde
379 1Kr 28:7 | 7. Och jag skall befästa hans
380 1Kr 29:7 | 7. och de gåvo till arbetet
381 2Kr 1:7 | 7. Och om natten uppenbarade
382 2Kr 2:7 | 7. Så sänd mig nu en konstförfaren
383 2Kr 3:7 | 7. Och han beklädde huset,
384 2Kr 4:7 | 7. Vidare gjorde han de gyllene
385 2Kr 5:7 | 7. Och prästerna buro in HERRENS
386 2Kr 6:7 | 7. Och min fader David hade
387 2Kr 7 | 7 Kapitlet~Eld från himmelen.
388 2Kr 7:7 | 7. Och Salomo helgade den
389 2Kr 8:7 | 7. Allt det folk som fanns
390 2Kr 9:7 | 7. Sälla äro dina män, och
391 2Kr 10:7 | 7. De svarade honom och sade: "
392 2Kr 11:7 | 7. Bet-Sur, Soko, Adullam~
393 2Kr 12:7 | 7. När nu HERREN såg att de
394 2Kr 13:7 | 7. Och till honom församlade
395 2Kr 14:7 | 7. Han sade nämligen till
396 2Kr 15:7 | 7. Men varen I frimodiga,
397 2Kr 16:7 | 7. Vid samma tid kom siaren
398 2Kr 17:7 | 7. Och i sitt tredje regeringsår
399 2Kr 18:7 | 7. Israels konung svarade
400 2Kr 19:7 | 7. Låten alltså nu fruktan
401 2Kr 20:7 | 7. Var det icke du, vår Gud,
402 2Kr 21:7 | 7. Dock ville HERREN icke
403 2Kr 22:7 | 7. Men till Ahasjas fördärv
404 2Kr 23:7 | 7. Och leviterna skola ställa
405 2Kr 24:7 | 7. Ty Ataljas, den ogudaktiga
406 2Kr 25:7 | 7. Men en gudsman kom till
407 2Kr 26:7 | 7. Och Gud hjälpte honom mot
408 2Kr 27:7 | 7. Vad nu mer är att säga
409 2Kr 28:7 | 7. Och Sikri, en tapper man
410 2Kr 29:7 | 7. De stängde ock igen dörrarna
411 2Kr 30:7 | 7. Och varen icke såsom edra
412 2Kr 31:7 | 7. I tredje månaden begynte
413 2Kr 32:7 | 7. "Varen frimodiga och oförfärade,
414 2Kr 33:7 | 7. Och avgudabelätet som han
415 2Kr 34:7 | 7. Och sedan han hade brutit
416 2Kr 35:7 | 7. Och Josia gav åt det meniga
417 2Kr 36:7 | 7. Och en del av kärlen i
418 Esr 1:7 | 7. Och konung Kores utlämnade
419 Esr 2:7 | 7. Elams barn: ett tusen två
420 Esr 3:7 | 7. Och de gåvo penningar åt
421 Esr 4:7 | 7. Och i Artasastas tid skrevo
422 Esr 5:7 | 7. de sände nämligen till
423 Esr 6:7 | 7. Lämnen arbetet på detta
424 Esr 7 | 7 Kapitlet~Esras avresa till
425 Esr 7:7 | 7. Också en del av Israels
426 Esr 8:7 | 7. av Elams barn Jesaja, Ataljas
427 Esr 9:7 | 7. Från våra fäders dagar
428 Esr 10:7 | 7. Och man lät utropa i Juda
429 Neh 1:7 | 7. Vi hava svårt förbrutit
430 Neh 2:7 | 7. Och jag sade till konungen: "
431 Neh 3:7 | 7. Därbredvid arbetade gibeoniten
432 Neh 4:7 | 7. Men när Sanballat och Tobia
433 Neh 5:7 | 7. Och sedan jag hade gått
434 Neh 6:7 | 7. Du lär ock hava beställt
435 Neh 7 | 7 Kapitlet~Bevakningen av
436 Neh 7:7 | 7. i det att de följde med
437 Neh 8:7 | 7. Och Jesua, Bani, Serebja,
438 Neh 9:7 | 7. Du är HERREN Gud, som utvalde
439 Neh 10:7 | 7. Mesullam, Abia, Mijamin,~
440 Neh 11:7 | 7. Och Benjamins barn voro
441 Neh 12:7 | 7. Sallu, Amok, Hilkia och
442 Neh 13:7 | 7. begav jag mig till Jerusalem.
443 Est 1:7 | 7. Och dryckerna sattes fram
444 Est 2:7 | 7. Han var fosterfader åt
445 Est 3:7 | 7. I första månaden, det är
446 Est 4:7 | 7. berättade Mordokai för
447 Est 5:7 | 7. Ester svarade och sade: "
448 Est 6:7 | 7. Därför sade Haman till
449 Est 7 | 7 Kapitlet~Hamans undergång.~~
450 Est 7:7 | 7. Och konungen stod upp i
451 Est 8:7 | 7. Då sade konung Ahasveros
452 Est 9:7 | 7. Och Parsandata, Dalefon,
453 Job 1:7 | 7. Då frågade HERREN Åklagaren: "
454 Job 2:7 | 7. Så gick Åklagaren bort
455 Job 3:7 | 7. Ja, ofruktsam blive den
456 Job 4:7 | 7. Tänk efter: när hände det
457 Job 5:7 | 7. nej, människan varder född
458 Job 6:7 | 7. Så vägrar nu min själ att
459 Job 7 | 7 Kapitlet~Job avslutar sitt
460 Job 7:7 | 7. Tänk därpå att mitt liv
461 Job 8:7 | 7. och så skall din första
462 Job 9:7 | 7. honom som befaller solen,
463 Job 10:7 | 7. du som dock vet att jag
464 Job 11:7 | 7. Men kan väl du utrannsaka
465 Job 12:7 | 7. Men fråga du boskapen,
466 Job 13:7 | 7. Viljen I försvara Gud med
467 Job 14:7 | 7. För ett träd finnes ju
468 Job 15:7 | 7. Var du den första människa
469 Job 16:7 | 7. Nej, nu har all min kraft
470 Job 17:7 | 7. Därför är mitt öga skumt
471 Job 18:7 | 7. Hans väldiga steg skola
472 Job 19:7 | 7. Se, jag klagar över våld,
473 Job 20:7 | 7. Så förgås han dock för
474 Job 21:7 | 7. Varför få de ogudaktiga
475 Job 22:7 | 7. Åt den försmäktande gav
476 Job 23:7 | 7. Då skulle hans motpart
477 Job 24:7 | 7. Nakna ligga de om natten,
478 Job 26:7 | 7. Han spänner ut nordanrymden
479 Job 27:7 | 7. Nej, såsom ogudaktig må
480 Job 28:7 | 7. Stigen ditned är ej känd
481 Job 29:7 | 7. När jag då gick upp till
482 Job 30:7 | 7. Bland snåren häva de upp
483 Job 31:7 | 7. Hava mina steg vikit av
484 Job 32:7 | 7. Jag tänkte: "Må åldern
485 Job 33:7 | 7. Ja, fruktan för mig behöver
486 Job 34:7 | 7. Var finnes en man som är
487 Job 35:7 | 7. Eller om du är rättfärdig,
488 Job 36:7 | 7. Han tager ej sina ögon
489 Job 37:7 | 7. Därmed fjättrar han alla
490 Job 38:7 | 7. medan morgonstjärnorna
491 Job 39:7 | 7. Deras ungar frodas och
492 Job 40:11| 7. Ja, kuva med en blick allt
493 Job 41:7 | 7. Tätt fogar sig den ena
494 Job 42:7 | 7. Sedan HERREN hade talat
495 Psa 2:7 | 7. Jag vill förtälja om vad
496 Psa 3:7 | 7. Jag fruktar icke för skaror
497 Psa 4:7 | 7. Många säga: "Vem skall
498 Psa 5:7 | 7. Du förgör dem som tala
499 Psa 6:7 | 7. Jag är så trött av suckande;
500 Psa 7 | 7 PsalmenBön om Herrens dom
1-500 | 501-1000 | 1001-1211 |