1-500 | 501-1000 | 1001-1211
Book Chapter:Verse
1001 Luk 14:7 | 7. Då han nu märkte huru gästerna
1002 Luk 15:7 | 7. Jag säger eder att likaså
1003 Luk 16:7 | 7. Sedan frågade han en annan: '
1004 Luk 17:7 | 7. Om någon bland eder har
1005 Luk 18:7 | 7. Skulle då Gud icke skaffa
1006 Luk 19:7 | 7. Men alla som sågo det knorrade
1007 Luk 20:7 | 7. De svarade alltså att de
1008 Luk 21:7 | 7. Då frågade de honom och
1009 Luk 22:7 | 7. Så kom nu den dag i det
1010 Luk 23:7 | 7. Och då han fick veta att
1011 Luk 24:7 | 7. 'Människosonen måste bliva
1012 Joh 1:7 | 7. Han kom såsom ett vittne,
1013 Joh 2:7 | 7. Jesus sade till dem: "Fyllen
1014 Joh 3:7 | 7. Förundra dig icke över
1015 Joh 4:7 | 7. Då kom en samaritisk kvinna
1016 Joh 5:7 | 7. Den sjuke svarade honom: "
1017 Joh 6:7 | 7. Filippus svarade honom: "
1018 Joh 7 | 7 Kapitlet~Jesus går upp till
1019 Joh 7:7 | 7. Världen kan icke hata eder,
1020 Joh 8:7 | 7. Men när de stodo fast vid
1021 Joh 9:7 | 7. och sade till honom: "Gå
1022 Joh 10:7 | 7. Åter sade Jesus till dem: "
1023 Joh 11:7 | 7. men därefter sade han till
1024 Joh 12:7 | 7. Men Jesus sade: "Låt henne
1025 Joh 13:7 | 7. Jesus svarade och sade
1026 Joh 14:7 | 7. Haden I känt mig, så haden
1027 Joh 15:7 | 7. Om I förbliven i mig, och
1028 Joh 16:7 | 7. Dock säger jag eder sanningen:
1029 Joh 17:7 | 7. Nu hava de förstått att
1030 Joh 18:7 | 7. Åter frågade han dem då: "
1031 Joh 19:7 | 7. Judarna svarade honom: "
1032 Joh 20:7 | 7. och huru duken som hade
1033 Joh 21:7 | 7. Den lärjunge som Jesus
1034 Apo 1:7 | 7. Han svarade dem: "Det tillkommer
1035 Apo 2:7 | 7. Och de uppfylldes av häpnad
1036 Apo 3:7 | 7. Och så fattade han honom
1037 Apo 4:7 | 7. Och de läto föra fram dem
1038 Apo 5:7 | 7. Vid pass tre timmar därefter
1039 Apo 6:7 | 7. Och Guds ord hade framgång,
1040 Apo 7 | 7 Kapitlet~Stefanus' tal inför
1041 Apo 7:7 | 7. 'Men det folk vars trälar
1042 Apo 8:7 | 7. Ty från många som voro
1043 Apo 9:7 | 7. Och männen som voro med
1044 Apo 10:7 | 7. När ängeln som hade talat
1045 Apo 11:7 | 7. Jag hörde ock en röst säga
1046 Apo 12:7 | 7. Då stod plötsligt en Herrens
1047 Apo 13:7 | 7. som vistades hos landshövdingen
1048 Apo 14:7 | 7. Och där förkunnade de evangelium.~~
1049 Apo 15:7 | 7. Och sedan man länge hade
1050 Apo 16:7 | 7. Och när de hade kommit
1051 Apo 17:7 | 7. och Jason har tagit emot
1052 Apo 18:7 | 7. Och han gick därifrån och
1053 Apo 19:7 | 7. Och tillsammans voro de
1054 Apo 20:7 | 7. På första veckodagen voro
1055 Apo 21:7 | 7. Från Tyrus kommo vi till
1056 Apo 22:7 | 7. Och jag föll ned till marken
1057 Apo 23:7 | 7. Knappt hade han sagt detta,
1058 Apo 24:7 | 7. ~
1059 Apo 25:7 | 7. När denne hade infunnit
1060 Apo 26:7 | 7. det vartill ock våra tolv
1061 Apo 27:7 | 7. Under en längre tid gick
1062 Apo 28:7 | 7. I närheten av detta ställe
1063 Rom 1:7 | 7. jag, Paulus, hälsar alla
1064 Rom 2:7 | 7. Evigt liv skall han giva
1065 Rom 3:7 | 7. Och å andra sidan, om Guds
1066 Rom 4:7 | 7. "Saliga äro de vilkas överträdelser
1067 Rom 5:7 | 7. Näppeligen vill ju eljest
1068 Rom 6:7 | 7. Ty den som är död, han
1069 Rom 7 | 7 Kapitlet~Vår frihet ifrån
1070 Rom 7:7 | 7. Vad skola vi då säga? Är
1071 Rom 8:7 | 7. Köttets sinne är nämligen
1072 Rom 9:7 | 7. Ej heller äro de alla "
1073 Rom 10:7 | 7. ej heller: 'Vem vill fara
1074 Rom 11:7 | 7. Huru är det alltså? Vad
1075 Rom 12:7 | 7. har någon fått en tjänst,
1076 Rom 13:7 | 7. Så given åt alla vad I
1077 Rom 14:7 | 7. Ty ingen av oss lever för
1078 Rom 15:7 | 7. Därför må den ene av eder
1079 Rom 16:7 | 7. Hälsen Andronikus och Junias,
1080 1Kn 1:7 | 7. så att I icke stån tillbaka
1081 1Kn 2:7 | 7. Nej, vi tala Guds hemliga
1082 1Kn 3:7 | 7. Alltså kommer det icke
1083 1Kn 4:7 | 7. Vem säger då att du har
1084 1Kn 5:7 | 7. Rensen bort den gamla surdegen,
1085 1Kn 6:7 | 7. Överhuvud är redan det
1086 1Kn 7 | 7 Kapitlet~Råd och föreskrifter
1087 1Kn 7:7 | 7. Jag skulle dock vilja att
1088 1Kn 8:7 | 7. Dock, icke alla hava denna
1089 1Kn 9:7 | 7. Vem tjänar någonsin i krig
1090 1Kn 10:7 | 7. Ej heller skolen I bliva
1091 1Kn 11:7 | 7. En man är icke pliktig
1092 1Kn 12:7 | 7. Men de gåvor i vilka Anden
1093 1Kn 13:7 | 7. Den fördrager allting,
1094 1Kn 14:7 | 7. Gäller det icke jämväl
1095 1Kn 15:7 | 7. Därefter visade han sig
1096 1Kn 16:7 | 7. Jag vill icke besöka eder
1097 2Kn 1:7 | 7. ty vi veta att såsom I
1098 2Kn 2:7 | 7. I mån alltså nu tvärtom
1099 2Kn 3:7 | 7. Om nu redan dödens ämbete,
1100 2Kn 4:7 | 7. Men denna skatt hava vi
1101 2Kn 5:7 | 7. ty vi vandra här i tro
1102 2Kn 6:7 | 7. med sanning i vårt tal,
1103 2Kn 7 | 7 Kapitlet~
1104 2Kn 7:1 | andra brev till korintierna, 7 Kapitlet~Paulus gläder sig
1105 2Kn 7:7 | 7. och icke allenast genom
1106 2Kn 8:7 | 7. Ja, då I nu utmärken eder
1107 2Kn 9:7 | 7. Var och en give efter som
1108 2Kn 10:7 | 7. Sen då vad som ligger öppet
1109 2Kn 11:7 | 7. Eller var det väl en synd
1110 2Kn 12:7 | 7. Och för att jag icke skall
1111 2Kn 13:7 | 7. Men vi bedja till Gud att
1112 Gal 1:7 | 7. Likväl är detta icke något
1113 Gal 2:7 | 7. Tvärtom; de sågo att jag
1114 Gal 3:7 | 7. Så mån I nu veta att de
1115 Gal 4:7 | 7. Så är du nu icke mer träl,
1116 Gal 5:7 | 7. I begynten edert lopp väl.
1117 Gal 6:7 | 7. Faren icke vilse. Gud låter
1118 Efe 1:7 | 7. I honom hava vi förlossning
1119 Efe 2:7 | 7. för att i de kommande tidsåldrarna
1120 Efe 3:7 | 7. vars tjänare jag har blivit
1121 Efe 4:7 | 7. Men åt var och en särskild
1122 Efe 5:7 | 7. Haven alltså ingen del
1123 Efe 6:7 | 7. och gören eder tjänst med
1124 Fil 1:7 | 7. Och det är ju rätt och
1125 Fil 2:7 | 7. utan utblottade sig själv,
1126 Fil 3:7 | 7. Men allt det som var mig
1127 Fil 4:7 | 7. Så skall Guds frid, som
1128 Kol 1:7 | 7. Det var ju en sådan undervisning
1129 Kol 2:7 | 7. och varen rotade i honom
1130 Kol 3:7 | 7. I de synderna vandraden
1131 Kol 4:7 | 7. Om allt vad mig angår skall
1132 1Te 1:7 | 7. Så bleven I själva ett
1133 1Te 2:7 | 7. fastän vi såsom Kristi
1134 1Te 3:7 | 7. nu hava vi i fråga om eder,
1135 1Te 4:7 | 7. Gud har ju icke kallat
1136 1Te 5:7 | 7. De som sova, de sova om
1137 2Te 1:7 | 7. men att I som utstån lidanden
1138 2Te 2:7 | 7. Redan är ju laglöshetens
1139 2Te 3:7 | 7. I veten ju själva huru
1140 1Ti 1:7 | 7. människor som vilja vara
1141 1Ti 2:7 | 7. Och själv har jag blivit
1142 1Ti 3:7 | 7. Han bör ock hava gott vittnesbörd
1143 1Ti 4:7 | 7. Men de oandliga käringfablerna
1144 1Ti 5:7 | 7. Förehåll dem också detta,
1145 1Ti 6:7 | 7. Vi hava ju icke fört något
1146 2Ti 1:7 | 7. Ty Gud har icke givit oss
1147 2Ti 2:7 | 7. Fatta rätt vad jag säger;
1148 2Ti 3:7 | 7. kvinnor som alltjämt hålla
1149 2Ti 4:7 | 7. Jag har kämpat den goda
1150 Tit 1:7 | 7. Ty en församlingsföreståndare
1151 Tit 2:7 | 7. Bliv dem i allo ett föredöme
1152 Tit 3:7 | 7. för att vi, rättfärdiggjorda
1153 Fil 1:7 | 7. Ty jag har fått mycken
1154 Heb 1:7 | 7. Och medan han om änglarna
1155 Heb 2:7 | 7. En liten tid lät du honom
1156 Heb 3:7 | 7. Så säger den helige Ande: "
1157 Heb 4:7 | 7. så bestämmer han genom
1158 Heb 5:7 | 7. Och med starkt rop och
1159 Heb 6:7 | 7. Det är ju så, att den jord
1160 Heb 7 | 7 Kapitlet~Ytterligare om
1161 Heb 7:7 | 7. Nu lär ingen kunna neka
1162 Heb 8:7 | 7. Ty om det förra förbundet
1163 Heb 9:7 | 7. men i det andra går allenast
1164 Heb 10:7 | 7. Då sade jag: 'Se, jag kommer --
1165 Heb 11:7 | 7. Genom tron var det som
1166 Heb 12:7 | 7. Det är till eder fostran
1167 Heb 13:7 | 7. Tänken på edra lärare,
1168 Jam 1:7 | 7. En sådan människa må icke
1169 Jam 2:7 | 7. Är det icke de, som smäda
1170 Jam 3:7 | 7. Ty väl är det så, att alla
1171 Jam 4:7 | 7. Så varen nu Gud underdåniga,
1172 Jam 5:7 | 7. Så biden nu tåligt, mina
1173 1Pe 1:7 | 7. för att, om eder tro håller
1174 1Pe 2:7 | 7. För eder, I som tron, är
1175 1Pe 3:7 | 7. Sammalunda skolen I ock,
1176 1Pe 4:7 | 7. Men änden på allting är
1177 1Pe 5:7 | 7. Och "kasten alla edra bekymmer
1178 2Pe 1:7 | 7. i gudsfruktan broderlig
1179 2Pe 2:7 | 7. Men han frälste den rättfärdige
1180 2Pe 3:7 | 7. Men de himlar och den jord
1181 1Jo 1:7 | 7. Men om vi vandra i ljuset,
1182 1Jo 2:7 | 7. Mina älskade, det är icke
1183 1Jo 3:7 | 7. Kära barn, låten ingen
1184 1Jo 4:7 | 7. Mina älskade, låtom oss
1185 1Jo 5:7 | 7. Ty tre äro de som vittna:~
1186 2Jo 1:7 | 7. Ty många villolärare hava
1187 3Jo 1:7 | 7. Ty för hans namns skull
1188 Jud 1:7 | 7. Likaså hava ock Sodom och
1189 Upp 1:7 | 7. Se, han kommer med skyarna,
1190 Upp 2:7 | 7. Den som har öra, han höre
1191 Upp 3:7 | 7. Och skriv till Filadelfias
1192 Upp 4:7 | 7. Och det första väsendet
1193 Upp 5:7 | 7. Och det trädde fram och
1194 Upp 6:7 | 7. Och när det bröt det fjärde
1195 Upp 7 | 7 Kapitlet~Guds tjänare bland
1196 Upp 7:7 | 7. av Simeons stam tolv tusen,
1197 Upp 8:7 | 7. Och den förste stötte i
1198 Upp 9:7 | 7. Och gräshopporna tedde
1199 Upp 10:7 | 7. utan i de dagar, då den
1200 Upp 11:7 | 7. Och när de hava till fullo
1201 Upp 12:7 | 7. Och en strid uppstod i
1202 Upp 13:6 | 7. Och det fick makt att föra
1203 Upp 14:7 | 7. Och han sade med hög röst: "
1204 Upp 15:7 | 7. Och ett av de fyra väsendena
1205 Upp 16:7 | 7. Och jag hörde altaret säga: "
1206 Upp 17:7 | 7. Och ängeln sade till mig: "
1207 Upp 18:7 | 7. Så mycken ära och vällust
1208 Upp 19:7 | 7. Låtom oss glädjas och fröjda
1209 Upp 20:7 | 7. Men när de tusen åren hava
1210 Upp 21:7 | 7. Den som vinner seger, han
1211 Upp 22:7 | 7. Och se, jag kommer snart.
1-500 | 501-1000 | 1001-1211 |