1-500 | 501-1000 | 1001-1052
Book Chapter:Verse
1 Gen 1:14| 14. Och Gud sade: "Varde på
2 Gen 2:14| 14. Den tredje floden heter
3 Gen 3:14| 14. Då sade HERREN Gud till
4 Gen 4:14| 14. Se, du driver mig nu bort
5 Gen 5:14| 14. Alltså blev Kenans hela
6 Gen 6:14| 14. Så gör dig nu en ark av
7 Gen 7:14| 14. därtill alla vilda djur,
8 Gen 8:14| 14. Och i andra månaden, på
9 Gen 9:14| 14. Och när jag härefter låter
10 Gen 10:14| 14. patroséerna, kasluhéerna,
11 Gen 11:14| 14. När Sela var trettio år
12 Gen 12:14| 14. Då nu Abram kom till Egypten,
13 Gen 13:14| 14. Och HERREN sade till Abram,
14 Gen 14 | 14 Kapitlet~Kedorlaomers krigståg.
15 Gen 14:14| 14. Då nu Abram hörde att hans
16 Gen 15:14| 14. Men det folk vars trälar
17 Gen 16:14| 14. Därav kallades brunnen
18 Gen 17:14| 14. Men en oomskuren av mankön,
19 Gen 18:14| 14. Är då något så underbart,
20 Gen 19:14| 14. Då gick Lot ut och talade
21 Gen 20:14| 14. Då tog Abimelek får och
22 Gen 21:14| 14. Bittida följande morgon
23 Gen 22:14| 14. Och Abraham gav den platsen
24 Gen 23:14| 14. Då svarade Efron Abraham
25 Gen 24:14| 14. Om jag nu säger till en
26 Gen 25:14| 14. Misma, Duma och Massa,~
27 Gen 26:14| 14. Han ägde så många får och
28 Gen 27:14| 14. Då gick han och hämtade
29 Gen 28:14| 14. Och din säd skall bliva
30 Gen 29:14| 14. Och Laban sade till honom: "
31 Gen 30:14| 14. Men Ruben gick ut en gång
32 Gen 31:14| 14. Då svarade Rakel och Lea
33 Gen 32:14| 14. två hundra getter och tjugu
34 Gen 33:14| 14. Må därför min herre draga
35 Gen 34:14| 14. och sade till dem: "Vi
36 Gen 35:14| 14. Men Jakob reste en stod
37 Gen 36:14| 14. Men söner till Oholibama,
38 Gen 37:14| 14. Då sade han till honom: "
39 Gen 38:14| 14. lade hon av sig sina änkekläder
40 Gen 39:14| 14. ropade hon på sitt husfolk
41 Gen 40:14| 14. Men tänk på mig, när det
42 Gen 41:14| 14. Då sände Farao och lät
43 Gen 42:14| 14. Josef sade till dem: "Det
44 Gen 43:14| 14. Men Gud den Allsmäktige
45 Gen 44:14| 14. Och Juda och hans bröder
46 Gen 45:14| 14. Så föll han sin broder
47 Gen 46:14| 14. Sebulons söner voro Sered,
48 Gen 47:14| 14. Och för den säd som folket
49 Gen 48:14| 14. Men Israel räckte ut sin
50 Gen 49:14| 14. Isaskar är en stark åsna,
51 Gen 50:14| 14. Och sedan Josef hade begravit
52 Exo 1:14| 14. och förbittrade deras liv
53 Exo 2:14| 14. Han svarade: "Vem har satt
54 Exo 3:14| 14. Gud sade till Mose: "Jag
55 Exo 4:14| 14. Då upptändes HERRENS vrede
56 Exo 5:14| 14. Och Israels barns tillsyningsmän,
57 Exo 6:14| 14. Dessa voro huvudmännen
58 Exo 7:14| 14. Därefter sade HERREN till
59 Exo 8:14| 14. Och man kastade dem tillsammans
60 Exo 9:14| 14. Annars skall jag nu sända
61 Exo 10:14| 14. Och gräshopporna kommo
62 Exo 12:14| 14. Och I skolen hava denna
63 Exo 13:14| 14. Och när din son i framtiden
64 Exo 14 | 14 Kapitlet~Egyptiernas undergång
65 Exo 14:14| 14. HERREN skall strida för
66 Exo 15:14| 14. Folken hörde det och måste
67 Exo 16:14| 14. Och när daggen som hade
68 Exo 17:14| 14. Och HERREN sade till Mose: "
69 Exo 18:14| 14. Då nu Moses svärfader såg
70 Exo 19:14| 14. Och Mose steg ned från
71 Exo 20:14| 14. Du skall icke begå äktenskapsbrott.~
72 Exo 21:14| 14. Men om någon begår det
73 Exo 22:14| 14. Om någon lånar ett djur
74 Exo 23:14| 14. Tre gånger om året skall
75 Exo 24:14| 14. Men till de äldste sade
76 Exo 25:14| 14. Och stängerna skall du
77 Exo 26:14| 14. Vidare skall du göra ett
78 Exo 27:14| 14. Och omhängena skola vara
79 Exo 28:14| 14. så ock två kedjor av rent
80 Exo 29:14| 14. Men köttet av tjuren och
81 Exo 30:14| 14. Var och en som upptages
82 Exo 31:14| 14. Så hållen nu sabbaten,
83 Exo 32:14| 14. Då ångrade HERREN det onda
84 Exo 33:14| 14. Han sade: "Skall jag då
85 Exo 34:14| 14. Ja, du skall icke tillbedja
86 Exo 35:14| 14. ljusstaken med dess tillbehör
87 Exo 36:13| 14. Man gjorde och tygvåder
88 Exo 37:14| 14. Invid listen sattes ringarna,
89 Exo 38:14| 14. Omhängena gjordes femton
90 Exo 39:14| 14. Stenarna voro tolv, efter
91 Exo 40:14| 14. Och du skall föra fram
92 Lev 1:14| 14. Men om han vill bära fram
93 Lev 2:14| 14. Men om du vill bära fram
94 Lev 3:14| 14. Och han skall därav såsom
95 Lev 4:14| 14. och den synd de hava begått
96 Lev 5:14| 14. Och HERREN talade till
97 Lev 6:14| 14. Och detta är lagen om spisoffret:
98 Lev 7:14| 14. Av detta offer skall han
99 Lev 8:14| 14. Och han förde fram syndofferstjuren,
100 Lev 9:14| 14. Och han tvådde inälvorna
101 Lev 10:14| 14. Och viftoffersbringan och
102 Lev 11:14| 14. gladan, falken med dess
103 Lev 13:14| 14. Men så snart svallkött
104 Lev 14 | 14 Kapitlet~Den spetälskes
105 Lev 14:14| 14. Och prästen skall taga
106 Lev 15:14| 14. Och på åttonde dagen skall
107 Lev 16:14| 14. Och han skall taga av tjurens
108 Lev 17:14| 14. Ty så är det med allt kötts
109 Lev 18:14| 14. Du skall icke blotta din
110 Lev 19:14| 14. Du skall icke uttala förbannelser
111 Lev 20:14| 14. Om någon till hustru tager
112 Lev 21:14| 14. En änka eller en förskjuten
113 Lev 22:14| 14. Och om någon ouppsåtligen
114 Lev 23:14| 14. Och intet av det nya, varken
115 Lev 24:14| 14. För ut hädaren utanför
116 Lev 25:14| 14. Om I alltså säljer något
117 Lev 26:14| 14. Men om I icke hören mig
118 Lev 27:14| 14. Om någon helgar sitt hus,
119 Num 1:14| 14. av Gad: Eljasaf, Deguels
120 Num 2:14| 14. Därnäst Gads stam: Gads
121 Num 3:14| 14. Och HERREN talade till
122 Num 4:14| 14. och lägga därpå alla tillbehör
123 Num 5:14| 14. men misstankens ande likväl
124 Num 6:14| 14. och han skall såsom sitt
125 Num 7:14| 14. vidare en skål av guld
126 Num 8:14| 14. På detta sätt skall du
127 Num 9:14| 14. Och om någon främling bor
128 Num 10:14| 14. var Juda barns läger under
129 Num 11:14| 14. Jag förmår icke ensam bära
130 Num 12:14| 14. HERREN svarade Mose: "Om
131 Num 13:14| 14. av Asers stam: Setur, Mikaels
132 Num 14 | 14 Kapitlet~Folkets knorrande.
133 Num 14:14| 14. och de hava omtalat det
134 Num 15:14| 14. Och när en främling som
135 Num 16:14| 14. Ingalunda har du fört oss
136 Num 18:14| 14. Allt tillspillogivet i
137 Num 19:14| 14. Detta är lagen: När en
138 Num 20:14| 14. Och Mose skickade sändebud
139 Num 21:14| 14. Därför heter det i "Boken
140 Num 22:14| 14. Då stodo Moabs furstar
141 Num 23:14| 14. Och han tog honom med sig
142 Num 24:14| 14. Se, jag går nu hem till
143 Num 25:14| 14. Och den dödade israelitiske
144 Num 26:14| 14. Dessa voro simeoniternas
145 Num 27:14| 14. detta därför att I, i öknen
146 Num 28:14| 14. Och de tillhörande drickoffren
147 Num 29:14| 14. och såsom spisoffer därtill
148 Num 30:14| 14. Åt alla hennes löften och
149 Num 31:14| 14. Men Mose förtörnades på
150 Num 32:14| 14. Och se, nu haven I trätt
151 Num 33:14| 14. Och de bröto upp från Alus
152 Num 34:14| 14. Ty rubeniternas barns stam,
153 Num 35:14| 14. Tre av städerna skolen
154 Deu 1:14| 14. I svaraden mig och saden: "
155 Deu 2:14| 14. Och den tid som åtgick
156 Deu 3:14| 14. Jair, Manasses son, fick
157 Deu 4:14| 14. Och mig bjöd HERREN då
158 Deu 5:14| 14. men den sjunde dagen är
159 Deu 6:14| 14. I skolen icke följa efter
160 Deu 7:14| 14. Välsignad skall du bliva
161 Deu 8:14| 14. då må ditt hjärta icke
162 Deu 9:14| 14. Lämna mig i fred, ty jag
163 Deu 10:14| 14. Se, HERREN, din Gud, tillhör
164 Deu 11:14| 14. så skall jag giva åt edert
165 Deu 12:14| 14. nej, på den plats HERREN
166 Deu 13:14| 14. så skall du noga undersöka
167 Deu 14 | 14 Kapitlet~Förbjudna sorgetecken.
168 Deu 14:14| 14. alla slags korpar efter
169 Deu 15:14| 14. Du skall fastmer förse
170 Deu 16:14| 14. Och du skall glädja dig
171 Deu 17:14| 14. När du kommer in i det
172 Deu 18:14| 14. Hedningarna som du nu fördriver
173 Deu 19:14| 14. Du skall icke flytta din
174 Deu 20:14| 14. Men kvinnorna och barnen
175 Deu 21:14| 14. Och om du sedan icke mer
176 Deu 22:14| 14. och då påbördar henne skamliga
177 Deu 23:14| 14. Ty HERREN, din Gud, vandrar
178 Deu 24:14| 14. Du skall icke göra en arm
179 Deu 25:14| 14. ej heller skall du i ditt
180 Deu 26:14| 14. Jag åt intet därav, när
181 Deu 27:14| 14. Och leviterna skola taga
182 Deu 28:14| 14. och om du icke viker av,
183 Deu 29:14| 14. Och det är icke med eder
184 Deu 30:14| 14. Nej, ordet är dig mycket
185 Deu 31:14| 14. Och HERREN sade till Mose: "
186 Deu 32:14| 14. Gräddmjölk av kor, söt
187 Deu 33:14| 14. med solens ädlaste alster
188 Jos 1:14| 14. Edra hustrur, edra barn
189 Jos 2:14| 14. Männen sade till henne: "
190 Jos 3:14| 14. Folket bröt då upp från
191 Jos 4:14| 14. På den dagen gjorde HERREN
192 Jos 5:14| 14. Han svarade: "Nej, jag
193 Jos 6:14| 14. De tågade också nu på andra
194 Jos 7:14| 14. I morgon skolen I träda
195 Jos 8:14| 14. När konungen i Ai såg detta,
196 Jos 9:14| 14. Då togo männen av deras
197 Jos 10:14| 14. Aldrig har någon dag, varken
198 Jos 11:14| 14. Och allt rovet från dessa
199 Jos 12:14| 14. konungen i Horma en, konungen
200 Jos 13:14| 14. (Men åt Levi stam gav han
201 Jos 14 | 14 Kapitlet~Västjordanlandets
202 Jos 14:14| 14. Alltså fick då kenaséen
203 Jos 15:14| 14. Och Kaleb fördrev därifrån
204 Jos 17:14| 14. Och Josefs barn talade
205 Jos 18:14| 14. Och gränsen drog sig vidare
206 Jos 19:14| 14. Härförbi böjde sig gränsen
207 Jos 21:14| 14. Jattir med dess utmarker,
208 Jos 22:14| 14. och med honom tio hövdingar,
209 Jos 23:14| 14. Se, jag går nu all världens
210 Jos 24:14| 14. Så frukten nu HERREN och
211 Dom 1:14| 14. Och när hon kom till honom,
212 Dom 2:14| 14. upptändes HERRENS vrede
213 Dom 3:14| 14. Och Israels barn måste
214 Dom 4:14| 14. Men Debora sade till Barak: "
215 Dom 5:14| 14. Från Efraim kommo män som
216 Dom 6:14| 14. Då vände sig HERREN till
217 Dom 7:14| 14. Då svarade den andre och
218 Dom 8:14| 14. fick han fatt på en ung
219 Dom 9:14| 14. Då sade alla träden till
220 Dom 10:14| 14. Gån bort och ropen till
221 Dom 11:14| 14. Åter skickade Jefta sändebud
222 Dom 12:14| 14. Han hade fyrtio söner och
223 Dom 13:14| 14. Hon skall icke äta något
224 Dom 14 | 14 Kapitlet~Simsons bröllop
225 Dom 14:14| 14. Då sade han till dem: "
226 Dom 15:14| 14. När han nu kom till Lehi,
227 Dom 16:14| 14. Hon slog alltså fast dem
228 Dom 18:14| 14. De fem män som hade varit
229 Dom 19:14| 14. Så drogo de vidare; och
230 Dom 20:14| 14. I stället församlade sig
231 Dom 21:14| 14. Så vände nu Benjamin tillbaka;
232 Rut 1:14| 14. Då brusto de åter ut i
233 Rut 2:14| 14. Och när måltidsstunden
234 Rut 3:14| 14. Så låg hon vid hans fötter
235 Rut 4:14| 14. Då sade kvinnorna till
236 1Sa 1:14| 14. Därför sade Eli till henne: "
237 1Sa 2:14| 14. den stack han ned i kitteln
238 1Sa 3:14| 14. Därför har jag ock med
239 1Sa 4:14| 14. Och när Eli hörde klagoropet,
240 1Sa 6:14| 14. Men när vagnen kom till
241 1Sa 7:14| 14. Och de städer som filistéerna
242 1Sa 8:14| 14. Edra bästa åkrar, vingårdar
243 1Sa 9:14| 14. Så gingo de upp till staden.
244 1Sa 10:14| 14. Då frågade Sauls farbroder
245 1Sa 11:14| 14. Och Samuel sade till folket: "
246 1Sa 12:14| 14. Allenast man I nu frukta
247 1Sa 13:14| 14. Men nu skall ditt konungadöme
248 1Sa 14 | 14 Kapitlet~Jonatans tappra
249 1Sa 14:14| 14. I det första anfallet nedgjorde
250 1Sa 15:14| 14. Men Samuel sade: "Vad är
251 1Sa 16:14| 14. Men sedan HERRENS Ande
252 1Sa 17:14| 14. David var den yngste. De
253 1Sa 18:14| 14. Och David hade framgång
254 1Sa 19:14| 14. När sedan Saul sände sina
255 1Sa 20:14| 14. Och nog skall du väl, om
256 1Sa 21:14| 14. Då sade Akis till sina
257 1Sa 22:14| 14. Ahimelek svarade konungen
258 1Sa 23:14| 14. Så uppehöll sig nu David
259 1Sa 24:14| 14. Det är såsom det gamla
260 1Sa 25:14| 14. Men en av tjänarna berättade
261 1Sa 26:14| 14. Och David ropade till folket
262 1Sa 28:14| 14. Han frågade henne: "Huru
263 1Sa 30:14| 14. Vi hade nämligen infallit
264 2Sa 1:14| 14. David sade till honom: "
265 2Sa 2:14| 14. Och Abner sade till Joab: "
266 2Sa 3:14| 14. Därefter skickade David
267 2Sa 5:14| 14. Dessa äro namnen på de
268 2Sa 6:14| 14. Själv dansade David med
269 2Sa 7:14| 14. Jag skall vara hans fader,
270 2Sa 8:14| 14. Och han insatte fogdar
271 2Sa 10:14| 14. Men när Ammons barn sågo
272 2Sa 11:14| 14. Följande morgon skrev David
273 2Sa 12:14| 14. Men eftersom du genom denna
274 2Sa 13:14| 14. Men han ville icke lyssna
275 2Sa 14 | 14 Kapitlet~Kvinnan från Tekoa
276 2Sa 14:14| 14. Vi måste ju alla dö och
277 2Sa 15:14| 14. Då sade David till alla
278 2Sa 16:14| 14. När så konungen, med allt
279 2Sa 17:14| 14. Då sade Absalom och alla
280 2Sa 18:14| 14. Joab sade: "Jag vill icke
281 2Sa 19:14| 14. Härigenom vann han alla
282 2Sa 20:14| 14. Denne drog emellertid genom
283 2Sa 21:14| 14. Sedan begrov man Sauls
284 2Sa 22:14| 14. HERREN dundrade från himmelen
285 2Sa 23:14| 14. Men David var då på borgen,
286 2Sa 24:14| 14. David svarade Gad: "Jag
287 1Ko 1:14| 14. Och medan du ännu är där
288 1Ko 2:14| 14. Därefter sade han: "Jag
289 1Ko 3:14| 14. Och om du vandrar på mina
290 1Ko 4:14| 14. Ahinadab, Iddos son, i
291 1Ko 5:14| 14. Dessa sände han till Libanon,
292 1Ko 6:14| 14. Så byggde nu Salomo huset
293 1Ko 7:14| 14. Denne var son till en änka
294 1Ko 8:14| 14. Sedan vände konungen sig
295 1Ko 9:14| 14. Men Hiram sände till konungen
296 1Ko 10:14| 14. Det guld som årligen inkom
297 1Ko 11:14| 14. Och HERREN lät en motståndare
298 1Ko 12:14| 14. Han talade till dem efter
299 1Ko 13:13| 14. och begav dig åstad efter
300 1Ko 14 | 14 Kapitlet~Ahias profetia
301 1Ko 14:14| 14. Men HERREN skall låta en
302 1Ko 15:14| 14. Men offerhöjderna blevo
303 1Ko 16:14| 14. Vad nu mer är att säga
304 1Ko 17:14| 14. Ty så säger HERREN, Israels
305 1Ko 18:14| 14. Och nu säger du: 'Gå och
306 1Ko 19:14| 14. Han svarade: "Jag har nitälskat
307 1Ko 20:14| 14. Då frågade Ahab: "Genom
308 1Ko 21:14| 14. Därefter sände de bud till
309 1Ko 22:14| 14. Men Mika svarade: "Så sant
310 2Ko 1:14| 14. Se, eld har kommit ned
311 2Ko 2:14| 14. Och han tog Elias mantel,
312 2Ko 3:14| 14. Då sade Elisa: "Så sant
313 2Ko 4:14| 14. Sedan frågade han: "Vad
314 2Ko 5:14| 14. Då for han ned och doppade
315 2Ko 6:14| 14. Då sände han dit hästar
316 2Ko 7:14| 14. Så tog man då två vagnar
317 2Ko 8:14| 14. Och han gick ifrån Elisa
318 2Ko 9:14| 14. Och Jehu, son till Josafat,
319 2Ko 10:14| 14. Han sade: "Gripen dem levande."
320 2Ko 11:14| 14. Där fick hon då se konungen
321 2Ko 12:14| 14. utan man gav dem åt arbetarna,
322 2Ko 13:14| 14. Men när Elisa låg sjuk
323 2Ko 14 | 14 Kapitlet~Amasja bliver konung
324 2Ko 14:14| 14. Och han tog allt guld och
325 2Ko 15:14| 14. Men då drog Menahem, Gadis
326 2Ko 16:14| 14. Men kopparaltaret, som
327 2Ko 17:14| 14. Men de ville icke höra,
328 2Ko 18:14| 14. Då sände Hiskia, Juda konung,
329 2Ko 19:14| 14. När Hiskia hade mottagit
330 2Ko 20:14| 14. Men profeten Jesaja kom
331 2Ko 21:14| 14. Och jag skall förskjuta
332 2Ko 22:14| 14. Då gingo prästen Hilkia
333 2Ko 23:14| 14. Han slog sönder stoderna
334 2Ko 24:14| 14. Och han förde bort i fångenskap
335 2Ko 25:14| 14. Och askkärlen, skovlarna,
336 1Kr 1:14| 14. så ock jebuséerna, amoréerna
337 1Kr 2:14| 14. Netanel, den fjärde, Raddai,
338 1Kr 3:14| 14. Hans son var Amon; hans
339 1Kr 4:14| 14. Och Meonotai födde Ofra.
340 1Kr 5:14| 14. Dessa voro söner till Abihail,
341 1Kr 6:14| 14. Asarja födde Seraja, och
342 1Kr 7:14| 14. Manasses söner voro Asriel,
343 1Kr 8:14| 14. så ock Ajo, Sasak och Jeremot.~
344 1Kr 9:14| 14. Och av leviterna: Semaja,
345 1Kr 10:14| 14. Han hade icke sökt svar
346 1Kr 11:14| 14. Då ställde de sig mitt
347 1Kr 12:14| 14. Dessa hörde till Gads barn
348 1Kr 13:14| 14. Sedan blev Guds ark kvar
349 1Kr 14 | 14 Kapitlet~Davids vänskap
350 1Kr 14:14| 14. När David då åter frågade
351 1Kr 15:14| 14. Då helgade prästerna och
352 1Kr 16:14| 14. Han är HERREN, vår Gud;
353 1Kr 17:14| 14. Jag skall hålla honom vid
354 1Kr 18:14| 14. David regerade nu över
355 1Kr 19:14| 14. Därefter ryckte Joab fram
356 1Kr 21:14| 14. Så lät då HERREN pest komma
357 1Kr 22:14| 14. Och se, trots mitt betryck
358 1Kr 23:14| 14. Men gudsmannen Moses söner
359 1Kr 24:14| 14. den femtonde för Bilga,
360 1Kr 25:14| 14. den sjunde blev Jesarela,
361 1Kr 26:14| 14. Den lott som angav öster
362 1Kr 27:14| 14. Den elfte, den som tjänstgjorde
363 1Kr 28:14| 14. och rörande guldet, med
364 1Kr 29:14| 14. Ty vad är väl jag, och
365 2Kr 1:14| 14. Och Salomo samlade vagnar
366 2Kr 2:14| 14. Han är son till en av Dans
367 2Kr 3:14| 14. Och han gjorde förlåten
368 2Kr 4:14| 14. Vidare gjorde han bäckenställen
369 2Kr 5:14| 14. så att prästerna för molnskyns
370 2Kr 6:14| 14. och sade: "HERRE, Israels
371 2Kr 7:14| 14. men mitt folk, det som
372 2Kr 8:14| 14. Och efter sin fader Davids
373 2Kr 9:14| 14. förutom det som infördes
374 2Kr 10:14| 14. Han talade till dem efter
375 2Kr 11:14| 14. ty leviterna övergåvo sina
376 2Kr 12:14| 14. Och han gjorde vad ont
377 2Kr 13:14| 14. När då Juda män vände sig
378 2Kr 14 | 14 Kapitlet~Asa konung i Juda.
379 2Kr 14:14| 14. Och de intogo alla städer
380 2Kr 15:14| 14. Och de gåvo HERREN sin
381 2Kr 16:14| 14. Och man begrov honom i
382 2Kr 17:14| 14. Och detta var ordningen
383 2Kr 18:14| 14. När han sedan kom till
384 2Kr 20:14| 14. Då kom HERRENS Ande mitt
385 2Kr 21:14| 14. Därför skall HERREN låta
386 2Kr 23:14| 14. Men prästen Jojada lät
387 2Kr 24:14| 14. Och när de hade slutat,
388 2Kr 25:14| 14. När sedan Amasja kom tillbaka
389 2Kr 26:14| 14. Och Ussia försåg hela denna
390 2Kr 28:14| 14. Då lämnade krigsfolket
391 2Kr 29:14| 14. av Hemans barn Jehuel och
392 2Kr 30:14| 14. Och de stodo upp och skaffade
393 2Kr 31:14| 14. Och leviten Kore, Jimnas
394 2Kr 32:14| 14. Ja, vilket bland alla dessa
395 2Kr 33:14| 14. Därefter byggde han en
396 2Kr 34:14| 14. När de nu togo ut penningarna
397 2Kr 35:14| 14. Sedan redde de till åt
398 2Kr 36:14| 14. Alla de översta bland prästerna
399 Esr 2:14| 14. Bigvais barn: två tusen
400 Esr 4:14| 14. Alldenstund vi nu äta palatsets
401 Esr 5:14| 14. Och tillika tog konung
402 Esr 6:14| 14. Och judarnas äldste byggde
403 Esr 7:14| 14. alldenstund du är sänd
404 Esr 8:14| 14. av Bigvais barn Utai och
405 Esr 9:14| 14. skulle vi väl nu på nytt
406 Esr 10:14| 14. Må därför våra furstar
407 Neh 2:14| 14. Och jag drog vidare till
408 Neh 3:14| 14. Och Dyngporten sattes i
409 Neh 4:14| 14. Och sedan jag hade besett
410 Neh 5:14| 14. Ytterligare är att nämna
411 Neh 6:14| 14. Tänk, min Gud på Tobia,
412 Neh 7:14| 14. Sackais barn: sju hundra
413 Neh 8:14| 14. Och de funno skrivet i
414 Neh 9:14| 14. Du gav dem kunskap om din
415 Neh 10:14| 14. Folkets huvudmän voro:
416 Neh 11:14| 14. så ock deras bröder, dugande
417 Neh 12:14| 14. för Malluki Jonatan, för
418 Neh 13:14| 14. Tänk fördenskull på mig,
419 Est 1:14| 14. och han hade vid sin sida
420 Est 2:14| 14. Och sedan hon om aftonen
421 Est 3:14| 14. I skrivelsen stod att i
422 Est 4:14| 14. Nej, om du tiger stilla
423 Est 5:14| 14. Då sade hans hustru Seres
424 Est 6:14| 14. Medan de ännu så talade
425 Est 8:14| 14. Och på grund av konungens
426 Est 9:14| 14. Då befallde konungen, att
427 Job 1:14| 14. Kom en budbärare till Job
428 Job 3:14| 14. vid sidan av konungar och
429 Job 4:14| 14. då kom en förskräckelse
430 Job 5:14| 14. mitt på dagen råka de ut
431 Job 6:14| 14. Den förtvivlade borde ju
432 Job 7:14| 14. då förfärar du mig genom
433 Job 8:14| 14. Ty hans tillförsikt visar
434 Job 9:14| 14. huru skulle jag då våga
435 Job 10:14| 14. om jag syndade, skulle
436 Job 11:14| 14. om du skaffar bort det
437 Job 12:14| 14. Se, vad han river ned,
438 Job 13:14| 14. Ja, huru det än går, vill
439 Job 14 | 14 Kapitlet~Job avslutar sitt
440 Job 14:14| 14. fastän ju ingen kan få
441 Job 15:14| 14. Vad är en människa, att
442 Job 16:14| 14. Han bryter ned mig med
443 Job 17:14| 14. till graven måste jag säga: "
444 Job 18:14| 14. Ur sin hydda, som han förtröstar
445 Job 19:14| 14. Mina närmaste hava dragit
446 Job 20:14| 14. så förvandlas denna kost
447 Job 21:14| 14. Och de sade dock till Gud: "
448 Job 22:14| 14. Molnen äro ju ett täckelse,
449 Job 23:14| 14. Ja, han giver mig fullt
450 Job 24:14| 14. Vid dagningen står mördaren
451 Job 26:14| 14. Se, detta är allenast utkanterna
452 Job 27:14| 14. Om hans barn bliva många,
453 Job 28:14| 14. Djupet säger: "Hon är icke
454 Job 29:14| 14. I rättfärdighet klädde
455 Job 30:14| 14. Såsom genom en bred rämna
456 Job 31:14| 14. Vad skulle jag då göra,
457 Job 32:14| 14. Skäl mot min mening har
458 Job 33:14| 14. Både på ett sätt och på
459 Job 34:14| 14. Om han ville tänka allenast
460 Job 35:14| 14. allra minst, när du påstår
461 Job 36:14| 14. deras själ skall i deras
462 Job 37:14| 14. Lyssna då härtill, du Job;
463 Job 38:14| 14. Då ändrar den form såsom
464 Job 39:14| 14. Kan du lita på honom, då
465 Job 40:18| 14. Förstlingen är han av vad
466 Job 41:14| 14. Själva det veka på hans
467 Job 42:14| 14. Den första dottern kallade
468 Psa 7:14| 14. och han riktar mot honom
469 Psa 9:14| 14. Var mig nådig, HERRE; se
470 Psa 10:14| 14. Du har ju sett det, ty
471 Psa 14 | 14 Psalmen Klagan inför HERREN
472 Psa 17:14| 14. ja, med din hand, från
473 Psa 18:14| 14. Och HERREN dundrade i himmelen,
474 Psa 19:14| 14. Bevara ock din tjänare
475 Psa 21:14| 14. Upphöjd vare du, HERREN,
476 Psa 22:14| 14. Såsom glupande och rytande
477 Psa 25:14| 14. HERREN har sin umgängelse
478 Psa 27:14| 14. Förbida HERREN, var frimodig
479 Psa 31:14| 14. Ty jag hör mig förtalas
480 Psa 33:14| 14. Från sin boning blickade
481 Psa 34:14| 14. Avhåll då din tunga från
482 Psa 35:14| 14. såsom gällde det min vän,
483 Psa 37:14| 14. De ogudaktiga draga ut
484 Psa 38:14| 14. Men jag är lik en döv,
485 Psa 39:14| 14. Vänd ifrån mig din blick,
486 Psa 40:14| 14. Värdes, o HERRE, rädda
487 Psa 41:14| 14. Lovad vare HERREN, Israels
488 Psa 44:14| 14. Du låter oss bliva till
489 Psa 45:14| 14. Idel härlighet är hon,
490 Psa 48:14| 14. given akt på dess murar,
491 Psa 49:14| 14. Den vägen gå de, dårar
492 Psa 50:14| 14. Nej, offra lovets offer
493 Psa 51:14| 14. Låt mig åter få fröjdas
494 Psa 55:14| 14. Nej, du gör det, du som
495 Psa 56:14| 14. Ty du har räddat min själ
496 Psa 59:14| 14. Förgör dem i vrede, förgör
497 Psa 60:14| 14. Med Gud kunna vi göra mäktiga
498 Psa 65:14| 14. Ängarna hölja sig i hjordar,
499 Psa 66:14| 14. dem till vilka mina låppar
500 Psa 68:14| 14. Viljen I då ligga stilla
1-500 | 501-1000 | 1001-1052 |