1-500 | 501-949
Book Chapter:Verse
1 Gen 1:17| 17. Och Gud satte dem på himmelens
2 Gen 2:17| 17. men av kunskapens träd
3 Gen 3:17| 17. Och till Adam sade han: "
4 Gen 4:17| 17. Och Kain kände sin hustru,
5 Gen 5:17| 17. Alltså blev Mahalalels
6 Gen 6:17| 17. Ty se, jag skall låta floden
7 Gen 7:17| 17. Och floden kom över jorden
8 Gen 8:17| 17. Alla djur som du har hos
9 Gen 9:17| 17. Så sade nu Gud till Noa: "
10 Gen 10:17| 17. hivéerna, arkéerna, sinéerna,~
11 Gen 11:17| 17. Och sedan Eber hade fött
12 Gen 12:17| 17. Men HERREN hemsökte Farao
13 Gen 13:17| 17. Stå upp och drag igenom
14 Gen 14:17| 17. Då han nu var på återvägen,
15 Gen 15:17| 17. Då nu solen hade gått ned
16 Gen 17 | 17 Kapitlet~Löftet om Isak.
17 Gen 17:17| 17. Då föll Abraham ned på
18 Gen 18:17| 17. Och HERREN sade: "Kan jag
19 Gen 19:17| 17. Och medan de förde dem
20 Gen 20:17| 17. Och Abraham bad till Gud,
21 Gen 21:17| 17. Då hörde Gud gossens röst,
22 Gen 22:17| 17. därför skall jag rikligen
23 Gen 23:17| 17. Så skedde det att Efrons
24 Gen 24:17| 17. Då skyndade tjänaren emot
25 Gen 25:17| 17. Och detta är antalet av
26 Gen 26:17| 17. Då drog Isak bort därifrån
27 Gen 27:17| 17. Sedan lämnade hon åt sin
28 Gen 28:17| 17. Och han betogs av fruktan
29 Gen 29:17| 17. Och Leas ögon voro matta,
30 Gen 30:17| 17. Och Gud hörde Lea, så att
31 Gen 31:17| 17. Då stod Jakob upp och satte
32 Gen 32:17| 17. Och han bjöd den förste
33 Gen 33:17| 17. Men Jakob bröt upp och
34 Gen 34:17| 17. Men om I icke viljen lyssna
35 Gen 35:17| 17. Då nu hennes barnsnöd var
36 Gen 36:17| 17. Och dessa voro Reguels,
37 Gen 37:17| 17. Mannen svarade: "De hava
38 Gen 38:17| 17. Han sade: "Jag vill sända
39 Gen 39:17| 17. då berättade hon för honom
40 Gen 40:17| 17. Och i den översta korgen
41 Gen 41:17| 17. Då sade Farao till Josef: "
42 Gen 42:17| 17. Därefter lät han hålla
43 Gen 43:17| 17. Och mannen gjorde såsom
44 Gen 44:17| 17. Men han sade: "Bort det,
45 Gen 45:17| 17. Och Farao sade till Josef: "
46 Gen 46:17| 17. Asers söner voro Jimna,
47 Gen 47:17| 17. Då förde de sin boskap
48 Gen 48:17| 17. Men när Josef såg att hans
49 Gen 49:17| 17. Dan skall vara en orm på
50 Gen 50:17| 17. 'Så skolen I säga till
51 Exo 1:17| 17. Men hjälpkvinnorna fruktade
52 Exo 2:17| 17. Då kommo herdarna och ville
53 Exo 3:17| 17. därför är nu mitt ord:
54 Exo 4:17| 17. Och du skall taga i din
55 Exo 5:17| 17. Men han svarade: "I ären
56 Exo 6:17| 17. Gersons söner voro Libni
57 Exo 7:17| 17. Därför säger nu HERREN
58 Exo 8:17| 17. Och de gjorde så: Aron
59 Exo 9:17| 17. Om du ytterligare lägger
60 Exo 10:17| 17. Men förlåt nu min synd
61 Exo 12:17| 17. Och I skolen hålla det
62 Exo 13:17| 17. När Farao nu hade släppt
63 Exo 14:17| 17. Och se, jag skall förstocka
64 Exo 15:17| 17. Du för dem in och planterar
65 Exo 16:17| 17. Och Israels barn gjorde
66 Exo 17 | 17 Kapitlet~Folket knorrar
67 Exo 18:17| 17. Då sade Moses svärfader
68 Exo 19:17| 17. Men Mose förde folket ut
69 Exo 20:17| 17. Du skall icke hava begärelse
70 Exo 21:17| 17. Den som uttalar förbannelser
71 Exo 22:17| 17. Vägrar hennes fader att
72 Exo 23:17| 17. Tre gånger om året skall
73 Exo 24:17| 17. Och HERRENS härlighet tedde
74 Exo 25:17| 17. Och du skall göra en nådastol
75 Exo 26:17| 17. Vart bräde skall hava två
76 Exo 27:17| 17. Alla stolparna runt omkring
77 Exo 28:17| 17. Och du skall besätta den
78 Exo 29:17| 17. men själva väduren skall
79 Exo 30:17| 17. Och HERREN talade till
80 Exo 31:17| 17. Den skall vara ett evärdligt
81 Exo 32:17| 17. När Josua nu hörde huru
82 Exo 33:17| 17. HERREN svarade Mose: "Vad
83 Exo 34:17| 17. Gjutna gudar skall du icke
84 Exo 35:17| 17. omhängena till förgården,
85 Exo 36:16| 17. och likaledes de sex övriga
86 Exo 37:17| 17. Han gjorde ock ljusstaken
87 Exo 38:17| 17. alla förgårdens stolpar
88 Exo 39:17| 17. Och man fäste de båda guldsnodderna
89 Exo 40:17| 17. Så blev då tabernaklet
90 Lev 1:17| 17. Och han skall fläka upp
91 Lev 3:17| 17. Detta skall vara en evärdlig
92 Lev 4:17| 17. och prästen skall doppa
93 Lev 5:17| 17. Och om någon, utan att
94 Lev 6:17| 17. Det skall icke bakas med
95 Lev 7:17| 17. Bliver ändå något över
96 Lev 8:17| 17. Men det övriga av tjuren,
97 Lev 9:17| 17. Och han bar fram spisoffret
98 Lev 10:17| 17. "Varför haven I icke ätit
99 Lev 11:17| 17. ugglan, dykfågeln, uven,~
100 Lev 13:17| 17. Om då prästen, när han
101 Lev 14:17| 17. Och med det som bliver
102 Lev 15:17| 17. Och allt slags klädnad
103 Lev 16:17| 17. Och ingen människa får
104 Lev 17 | 17 Kapitlet~Bestämmelser om
105 Lev 18:17| 17. Du skall icke blotta en
106 Lev 19:17| 17. Du skall icke hava hat
107 Lev 20:17| 17. Om någon tager till hustru
108 Lev 21:17| 17. Tala till Aron och säg:
109 Lev 22:17| 17. Och HERREN talade till
110 Lev 23:17| 17. Från de orter där I bon
111 Lev 24:17| 17. Om någon slår ihjäl någon
112 Lev 25:17| 17. I skolen icke göra varandra
113 Lev 26:17| 17. Jag skall vända mitt ansikte
114 Lev 27:17| 17. Om han helgar sin åker
115 Num 1:17| 17. Och Mose och Aron togo
116 Num 2:17| 17. Sedan skall uppenbarelsetältet
117 Num 3:17| 17. Och dessa voro Levis söner,
118 Num 4:17| 17. Och HERREN talade till
119 Num 5:17| 17. Och prästen skall taga
120 Num 6:17| 17. Och väduren skall han offra
121 Num 7:17| 17. samt till tackoffret två
122 Num 8:17| 17. Ty mig tillhör allt förstfött
123 Num 9:17| 17. Och så ofta molnskyn höjde
124 Num 10:17| 17. Därefter, sedan tabernaklet
125 Num 11:17| 17. Där vill jag då stiga ned
126 Num 13:17| 17. Dessa voro namnen på de
127 Num 14:17| 17. Nej, må nu Herrens kraft
128 Num 15:17| 17. Och HERREN talade till
129 Num 16:17| 17. Och var och en av eder
130 Num 17 | 17 Kapitlet~Arons stav grönskar.~~
131 Num 18:17| 17. Men för det som är förstfött
132 Num 19:17| 17. Och för att rena den som
133 Num 20:17| 17. Låt oss tåga genom ditt
134 Num 21:17| 17. Då sjöng Israel denna sång:"
135 Num 22:17| 17. ty jag vill bevisa dig
136 Num 23:17| 17. När han nu kom till honom,
137 Num 24:17| 17. Jag ser honom, men icke
138 Num 25:17| 17. "Angripen midjaniterna
139 Num 26:17| 17. av Arod aroditernas släkt,
140 Num 27:17| 17. som kan gå i spetsen för
141 Num 28:17| 17. Och på femtonde dagen i
142 Num 29:17| 17. Och på den andra dagen:
143 Num 30:17| 17. Dessa äro de stadgar som
144 Num 31:17| 17. Så dräpen nu alla gossebarn,
145 Num 32:17| 17. Själva vilja vi sedan skyndsamt
146 Num 33:17| 17. Och de bröto upp från Kibrot-Hattaava
147 Num 34:17| 17. Dessa äro namnen på de
148 Num 35:17| 17. Likaledes, om någon i sin
149 Deu 1:17| 17. I skolen icke hava anseende
150 Deu 2:17| 17. talade HERREN till mig
151 Deu 3:17| 17. vidare Hedmarken med Jordan,
152 Deu 4:17| 17. eller någon bild av något
153 Deu 5:17| 17. Du skall icke dräpa.~
154 Deu 6:17| 17. I skolen troget hålla HERRENS,
155 Deu 7:17| 17. Om du ock säger vid dig
156 Deu 8:17| 17. Du må icke säga vid dig
157 Deu 9:17| 17. Då fattade jag i de båda
158 Deu 10:17| 17. Ty HERREN, eder Gud, är
159 Deu 11:17| 17. ty då skall HERRENS vrede
160 Deu 12:17| 17. Du får alltså icke hemma
161 Deu 13:17| 17. Låt intet av det tillspillogivna
162 Deu 14:17| 17. pelikanen, asgamen, dykfågeln,~
163 Deu 15:17| 17. så skall du taga en syl
164 Deu 16:17| 17. utan var och en skall:
165 Deu 17 | 17 Kapitlet~Straff för avguderi.
166 Deu 17:17| 17. Icke heller skall han skaffa
167 Deu 18:17| 17. Och HERREN sade till mig: "
168 Deu 19:17| 17. så skola båda parterna
169 Deu 20:17| 17. utan du skall giva dem
170 Deu 21:17| 17. utan han skall såsom sin
171 Deu 22:17| 17. Och nu påbördar han henne
172 Deu 23:17| 17. Ingen tempeltärna skall
173 Deu 24:17| 17. Du skall icke vränga rätten
174 Deu 25:17| 17. Kom ihåg vad Amalek gjorde
175 Deu 26:17| 17. Du har i dag hört HERREN
176 Deu 27:17| 17. Förbannad vare den som
177 Deu 28:17| 17. Förbannad skall din korg
178 Deu 29:17| 17. Och I sågen deras styggelser
179 Deu 30:17| 17. Men om ditt hjärta vänder
180 Deu 31:17| 17. Och min vrede skall då
181 Deu 32:17| 17. De offrade åt onda andar,
182 Deu 33:17| 17. Härlig är den förstfödde
183 Jos 1:17| 17. Såsom vi i allt hava lytt
184 Jos 2:17| 17. Och männen sade till henne: "
185 Jos 3:17| 17. Men prästerna som buro
186 Jos 4:17| 17. Och Josua bjöd prästerna
187 Jos 6:17| 17. Men staden med allt vad
188 Jos 7:17| 17. När han då lät Juda släkter
189 Jos 8:17| 17. Icke en enda man blev kvar
190 Jos 9:17| 17. Då bröto Israels barn upp
191 Jos 10:17| 17. Då blev det inberättat
192 Jos 11:17| 17. landet från Halakberget,
193 Jos 12:17| 17. konungen i Tappua en, konungen
194 Jos 13:17| 17. Hesbon med alla dess lydstäder
195 Jos 15:17| 17. När då Otniel, son till
196 Jos 17 | 17 Kapitlet~Manasse arvedel
197 Jos 17:17| 17. Josua sade till Josefs
198 Jos 18:17| 17. Därefter drog den sig norrut
199 Jos 19:17| 17. För Isaskar föll den fjärde
200 Jos 21:17| 17. och ur Benjamins stam Gibeon
201 Jos 22:17| 17. Är det icke nog att vi
202 Jos 24:17| 17. Nej, HERREN är vår Gud,
203 Dom 1:17| 17. Men Juda tågade åstad med
204 Dom 2:17| 17. Men de hörde icke heller
205 Dom 3:17| 17. Så överlämnade han skänkerna
206 Dom 4:17| 17. Men Sisera hade under flykten
207 Dom 5:17| 17. Gilead stannade på andra
208 Dom 6:17| 17. Men han svarade honom: "
209 Dom 7:17| 17. Och han sade till dem: "
210 Dom 8:17| 17. Och tornet i Penuel rev
211 Dom 9:17| 17. ty I veten att min fader
212 Dom 10:17| 17. Och Ammons barn blevo uppbådade
213 Dom 11:17| 17. skickade Israel sändebud
214 Dom 13:17| 17. Och Manoa sade till HERRENS
215 Dom 14:17| 17. Men hon låg över honom
216 Dom 15:17| 17. När han hade sagt detta,
217 Dom 16:17| 17. och yppade så för henne
218 Dom 17 | 17 Kapitlet~Mikas bilddyrkan.~~
219 Dom 18:17| 17. Och de fem män som hade
220 Dom 19:17| 17. När denne nu lyfte upp
221 Dom 20:17| 17. Och när Israels män --
222 Dom 21:17| 17. Och de sade ytterligare: "
223 Rut 1:17| 17. Där du dör vill ock jag
224 Rut 2:17| 17. Så plockade hon ax på åkern
225 Rut 3:17| 17. och hon sade: "Dessa sex
226 Rut 4:17| 17. Och grannkvinnorna sade: "
227 1Sa 1:17| 17. Då svarade Eli och sade: "
228 1Sa 2:17| 17. Och de unga männens synd
229 1Sa 3:17| 17. Han sade: "Vad var det
230 1Sa 4:17| 17. Budbäraren svarade och
231 1Sa 6:17| 17. De svulster av guld som
232 1Sa 7:17| 17. Sedan plägade han vända
233 1Sa 8:17| 17. Av eder småboskap skall
234 1Sa 9:17| 17. När nu Samuel fick se Saul,
235 1Sa 10:17| 17. Därefter kallade Samuel
236 1Sa 12:17| 17. Nu är ju tiden för veteskörden;
237 1Sa 13:17| 17. Och en härskara, delad
238 1Sa 14:17| 17. Då sade Saul till folket
239 1Sa 15:17| 17. Samuel sade: "Se, fastän
240 1Sa 16:17| 17. Då sade Saul till sina
241 1Sa 17 | 17 Kapitlet~David dödar filistéen
242 1Sa 17:17| 17. Nu sade Isai en gång till
243 1Sa 18:17| 17. Och Saul sade till David: "
244 1Sa 19:17| 17. Då sade Saul till Mikal: "
245 1Sa 20:17| 17. Och Jonatan besvor David
246 1Sa 22:17| 17. Och konungen sade till
247 1Sa 23:17| 17. Han sade till honom: "Frukta
248 1Sa 24:17| 17. När David hade talat dessa
249 1Sa 25:17| 17. Så betänk nu och se till,
250 1Sa 26:17| 17. Då kände Saul igen Davids
251 1Sa 28:17| 17. HERREN har efter sitt behag
252 1Sa 30:17| 17. Och ända från skymningen
253 2Sa 1:17| 17. Och David sjöng följande
254 2Sa 2:17| 17. Sedan begynte en mycket
255 2Sa 3:17| 17. Och Abner hade underhandlat
256 2Sa 5:17| 17. Men när filistéerna hörde
257 2Sa 6:17| 17. Sedan de hade fört HERRENS
258 2Sa 7:17| 17. Alldeles i överensstämmelse
259 2Sa 8:17| 17. Sadok, Ahitubs son, och
260 2Sa 10:17| 17. När detta blev berättat
261 2Sa 11:17| 17. Och männen i staden gjorde
262 2Sa 12:17| 17. Då stodo de äldste i hans
263 2Sa 13:17| 17. Men han ville icke höra
264 2Sa 14:17| 17. Och din tjänarinna tänkte:
265 2Sa 15:17| 17. Så drog då konungen ut,
266 2Sa 16:17| 17. Absalom sade till Husai: "
267 2Sa 17 | 17 Kapitlet~Ahitofels råd förkastas.
268 2Sa 17:17| 17. Nu hade Jonatan och Ahimaas
269 2Sa 18:17| 17. Och de togo Absalom och
270 2Sa 19:17| 17. Och med honom följde tusen
271 2Sa 20:17| 17. När han då kom fram till
272 2Sa 21:17| 17. Men Abisai, Serujas son,
273 2Sa 22:17| 17. Han räckte ut sin hand
274 2Sa 23:17| 17. Han sade nämligen: "Bort
275 2Sa 24:17| 17. Men när David fick se ängeln
276 1Ko 1:17| 17. Hon sade till honom: "Min
277 1Ko 2:17| 17. Då sade han: "Säg till
278 1Ko 3:17| 17. Och den ena kvinnan sade: "
279 1Ko 4:17| 17. Josafat, Paruas son, i
280 1Ko 5:17| 17. Och på konungens befallning
281 1Ko 6:17| 17. Och fyrtio alnar mätte
282 1Ko 7:17| 17. Nätlika utsirningar, som
283 1Ko 8:17| 17. Och min fader David hade
284 1Ko 9:17| 17. Men Salomo byggde upp Geser,
285 1Ko 10:17| 17. likaledes tre hundra mindre
286 1Ko 11:17| 17. då flydde Adad jämte några
287 1Ko 12:17| 17. Allenast över de israeliter
288 1Ko 13:16| 17. ty så har blivit mig sagt
289 1Ko 14:17| 17. Då stod Jerobeams hustru
290 1Ko 15:17| 17. Baesa, Israels konung,
291 1Ko 16:17| 17. Därefter drog Omri med
292 1Ko 17 | 17 Kapitlet~Profeten Elia inför
293 1Ko 17:17| 17. Men härefter hände sig,
294 1Ko 18:17| 17. Och när Ahab fick se Elia,
295 1Ko 19:17| 17. Och så skall ske: den som
296 1Ko 20:17| 17. Landshövdingarnas män drogo
297 1Ko 21:17| 17. Men HERRENS ord kom till
298 1Ko 22:17| 17. Då sade han: "Jag såg hela
299 2Ko 1:17| 17. Och han dog, i enlighet
300 2Ko 2:17| 17. Men när de länge och väl
301 2Ko 3:17| 17. Ty så säger HERREN: I skolen
302 2Ko 4:17| 17. Men kvinnan blev havande
303 2Ko 5:17| 17. Då sade Naaman: "Om du
304 2Ko 6:17| 17. Och Elisa bad och sade: "
305 2Ko 7:17| 17. Och den kämpe vid vilkens
306 2Ko 8:17| 17. Han var trettiotvå år gammal,
307 2Ko 9:17| 17. När nu väktaren som stod
308 2Ko 10:17| 17. Och när han kom till Samaria,
309 2Ko 11:17| 17. Och Jojada slöt det förbundet
310 2Ko 12:17| 17. På den tiden drog Hasael,
311 2Ko 13:17| 17. Därefter sade han: "Öppna
312 2Ko 14:17| 17. Men Amasja, Joas' son,
313 2Ko 15:17| 17. I Asarjas, Juda konungs,
314 2Ko 16:17| 17. Konung Ahas lösbröt ock
315 2Ko 17 | 17 Kapitlet~Israels rikes undergång
316 2Ko 17:17| 17. Och de läto sina söner
317 2Ko 18:17| 17. Men konungen i Assyrien
318 2Ko 19:17| 17. Det är sant, HERRE, att
319 2Ko 20:17| 17. Se, dagar skola komma,
320 2Ko 21:17| 17. Vad nu mer är att säga
321 2Ko 22:17| 17. detta därför att de hava
322 2Ko 23:17| 17. Och han frågade: "Vad är
323 2Ko 24:17| 17. Men konungen i Babel gjorde
324 2Ko 25:17| 17. Aderton alnar hög var den
325 1Kr 1:17| 17. Sems söner voro Elam, Assur,
326 1Kr 2:17| 17. Och Abigail födde Amasa,
327 1Kr 3:17| 17. Jekonjas söner voro Assir
328 1Kr 4:17| 17. Och Esras son var Jeter,
329 1Kr 5:17| 17. Alla dessa blevo upptecknade
330 1Kr 6:17| 17. Och dessa voro namnen på
331 1Kr 7:17| 17. Ulams söner voro Bedan.
332 1Kr 8:17| 17. Och Sebadja, Mesullam,
333 1Kr 9:17| 17. Och dörrvaktarna: Sallum,
334 1Kr 11:17| 17. Och David greps av lystnad
335 1Kr 12:17| 17. Då gick David ut emot dem
336 1Kr 14:17| 17. Och ryktet om David gick
337 1Kr 15:17| 17. Leviterna förordnade då
338 1Kr 16:17| 17. Han fastställde det för
339 1Kr 17 | 17 Kapitlet~David vill bygga
340 1Kr 17:17| 17. Och detta har likväl synts
341 1Kr 18:17| 17. Benaja, Jojadas son, hade
342 1Kr 19:17| 17. När detta blev berättat
343 1Kr 21:17| 17. Och David sade till Gud: "
344 1Kr 22:17| 17. Därefter bjöd David alla
345 1Kr 23:17| 17. Och Eliesers söner voro
346 1Kr 24:17| 17. den tjuguförsta för Jakin,
347 1Kr 25:17| 17. den tionde blev Simei,
348 1Kr 26:17| 17. Österut voro sex leviter,
349 1Kr 27:17| 17. för Levi Hasabja, Kemuels
350 1Kr 28:17| 17. Och han gav honom föreskrifter
351 1Kr 29:17| 17. Och jag vet, min Gud, att
352 2Kr 1:17| 17. Var vagn som de hämtade
353 2Kr 2:17| 17. Och Salomo lät räkna alla
354 2Kr 3:17| 17. Och pelarna ställde han
355 2Kr 4:17| 17. På Jordanslätten lät konungen
356 2Kr 6:17| 17. Så låt nu, HERRE, Israels
357 2Kr 7:17| 17. Om du nu vandrar inför
358 2Kr 8:17| 17. Vid denna tid drog Salomo
359 2Kr 9:17| 17. Vidare lät konungen göra
360 2Kr 10:17| 17. Allenast över de israeliter
361 2Kr 11:17| 17. I tre år befäste de så
362 2Kr 13:17| 17. Och Abia med sitt folk
363 2Kr 15:17| 17. Men offerhöjderna blevo
364 2Kr 17 | 17 Kapitlet~Josafat konung
365 2Kr 17:17| 17. Men från Benjamin voro:
366 2Kr 18:17| 17. Då sade Israels konung
367 2Kr 20:17| 17. Men därvid bliver det icke
368 2Kr 21:17| 17. och de drogo upp mot Juda
369 2Kr 23:17| 17. Och allt folket begav sig
370 2Kr 24:17| 17. Men efter Jojadas död kommo
371 2Kr 25:17| 17. Och sedan Amasja, Juda
372 2Kr 26:17| 17. Då gick prästen Asarja
373 2Kr 28:17| 17. Ty förutom allt annat hade
374 2Kr 29:17| 17. De begynte att helga templet
375 2Kr 30:17| 17. Ty många funnos i församlingen,
376 2Kr 31:17| 17. Och vad angick prästernas
377 2Kr 32:17| 17. Han hade ock skrivit ett
378 2Kr 33:17| 17. Men folket offrade ännu
379 2Kr 34:17| 17. Och de hava tömt ut de
380 2Kr 35:17| 17. De israeliter som voro
381 2Kr 36:17| 17. Då sände han emot dem kaldéernas
382 Esr 2:17| 17. Besais barn: tre hundra
383 Esr 4:17| 17. Då sände konungen följande
384 Esr 5:17| 17. Om det nu täckes konungen,
385 Esr 6:17| 17. Och till invigningen av
386 Esr 7:17| 17. Alltså skall du nu för
387 Esr 8:17| 17. jag bjöd dem gå till Iddo,
388 Esr 10:17| 17. Och till första dagen i
389 Neh 2:17| 17. Men nu sade jag till dem: "
390 Neh 3:17| 17. Därnäst arbetade leviterna
391 Neh 4:17| 17. De som byggde på muren
392 Neh 5:17| 17. Och av judarna och deras
393 Neh 6:17| 17. Vid denna tid sände ock
394 Neh 7:17| 17. Asgads barn: två tusen
395 Neh 8:17| 17. Och hela församlingen,
396 Neh 9:17| 17. De ville icke höra och
397 Neh 10:17| 17. Ater, Hiskia, Assur,~
398 Neh 11:17| 17. vidare Mattanja, son till
399 Neh 12:17| 17. för Abia Sikri, för Minjamin,
400 Neh 13:17| 17. Då förebrådde jag Juda
401 Est 1:17| 17. Ty vad drottningen har
402 Est 2:17| 17. Och Ester blev konungen
403 Est 4:17| 17. Och Mordokai gick bort
404 Est 8:17| 17. Och i vart hövdingdöme
405 Est 9:17| 17. Detta skedde på trettonde
406 Job 1:17| 17. Medan denne ännu talade,
407 Job 3:17| 17. Där hava ju de ogudaktiga
408 Job 4:17| 17. "Kan då en människa hava
409 Job 5:17| 17. Ja, säll är den människa
410 Job 6:17| 17. men som åter försvinna,
411 Job 7:17| 17. Vad är då en människa,
412 Job 8:17| 17. kring stenröset slingra
413 Job 9:17| 17. Ty med storm hemsöker han
414 Job 10:17| 17. Nya vittnen mot mig skulle
415 Job 11:17| 17. Ditt liv skall då stråla
416 Job 12:17| 17. Rådsherrar utblottar han,
417 Job 13:17| 17. Hören, hören då mina ord,
418 Job 14:17| 17. I en förseglad pung låge
419 Job 15:17| 17. Jag vill kungöra dig något,
420 Job 16:17| 17. Och detta, fastän våld
421 Job 17 | 17 Kapitlet~Job avslutar sitt
422 Job 18:17| 17. Hans åminnelse förgås ifrån
423 Job 19:17| 17. Min andedräkt är vidrig
424 Job 20:17| 17. Ingen bäck får vederkvicka
425 Job 21:17| 17. Men huru ofta utslocknar
426 Job 22:17| 17. de män som sade till Gud: "
427 Job 23:17| 17. ty jag fick icke förgås,
428 Job 24:17| 17. Ty det svarta mörkret räknas
429 Job 27:17| 17. så är det den rättfärdige
430 Job 28:17| 17. Guld och glas kunna ej
431 Job 29:17| 17. Jag krossade den orättfärdiges
432 Job 30:17| 17. Natten bortfräter benen
433 Job 31:17| 17. Har jag ätit mitt brödstycke
434 Job 32:17| 17. Nej, också jag vill svara
435 Job 33:17| 17. när han vill avvända någon
436 Job 34:17| 17. Skulle den förmå regera,
437 Job 36:17| 17. Men nu bär du till fullo
438 Job 37:17| 17. Förstår du huru kläderna
439 Job 38:17| 17. Hava dödens portar avslöjat
440 Job 39:17| 17. Åt jorden överlåter hon
441 Job 40:21| 17. Lotusträd giva honom tak
442 Job 41:17| 17. Angripes han med ett svärd,
443 Job 42:17| 17. Sedan dog Job, gammal och
444 Psa 7:17| 17. Den olycka han tänkte vålla
445 Psa 9:17| 17. HERREN har gjort sig känd,
446 Psa 10:17| 17. De ödmjukas trängtan hör
447 Psa 17 | 17 Psalmen Den oskyldigt förföljdes
448 Psa 18:17| 17. Han räckte ut sin hand
449 Psa 22:17| 17. Ty hundar omgiva mig; de
450 Psa 25:17| 17. Mitt hjärtas ångest är
451 Psa 31:17| 17. Låt ditt ansikte lysa över
452 Psa 33:17| 17. Förgäves väntar man sig
453 Psa 34:17| 17. Men HERRENS ansikte är
454 Psa 35:17| 17. Herre, huru länge skall
455 Psa 37:17| 17. Ty de ogudaktigas armar
456 Psa 38:17| 17. Ty jag fruktar att de annars
457 Psa 40:17| 17. Men alla de som söka dig
458 Psa 44:17| 17. när jag hör smädarens och
459 Psa 45:17| 17. I dina fäders ställe skola
460 Psa 49:17| 17. Frukta icke, när en man
461 Psa 50:17| 17. du som hatar tuktan och
462 Psa 51:17| 17. Herre, upplåt mina läppar,
463 Psa 55:17| 17. Men jag ropar till Gud;
464 Psa 59:17| 17. Men jag vill sjunga om
465 Psa 66:17| 17. Till honom ropade jag med
466 Psa 68:17| 17. Men varför sen I så avogt,
467 Psa 69:17| 17. Svara mig, HERRE, ty god
468 Psa 71:17| 17. Gud, du har undervisat
469 Psa 72:17| 17. Hans namn förblive evinnerligen;
470 Psa 73:17| 17. till dess jag trängde in
471 Psa 74:17| 17. Det är du som har fastställt
472 Psa 77:17| 17. Vattnen sågo dig, och Gud,
473 Psa 78:17| 17. Likväl syndade de allt
474 Psa 80:17| 17. Det är förbränt av eld
475 Psa 81:17| 17. Och han skulle bespisa
476 Psa 83:17| 17. Gör deras ansikten fulla
477 Psa 86:17| 17. Gör ett tecken med mig,
478 Psa 88:17| 17. Din vredes lågor gå över
479 Psa 89:17| 17. I ditt namn fröjda de sig
480 Psa 90:17| 17. Och HERRENS, vår Guds,
481 Psa 94:17| 17. Om HERREN icke vore min
482 Psa 102:17| 17. när en gång HERREN har
483 Psa 103:17| 17. Men HERRENS nåd varar från
484 Psa 104:17| 17. fåglarna bygga där sina
485 Psa 105:17| 17. då sände han åstad en man
486 Psa 106:17| 17. Men jorden öppnade sig
487 Psa 107:17| 17. De voro oförnuftiga, ty
488 Psa 109:17| 17. Han älskade förbannelse,
489 Psa 115:17| 17. De döda prisa icke HERREN,
490 Psa 116:17| 17. Dig vill jag offra lovets
491 Psa 118:17| 17. Jag skall icke dö, utan
492 Psa 119:17| 17. Gör väl mot din tjänare,
493 Psa 132:17| 17. Där skall jag låta ett
494 Psa 135:17| 17. de hava öron och lyssna
495 Psa 136:17| 17. honom som slog stora konungar,
496 Psa 139:17| 17. Huru outgrundliga äro icke
497 Psa 145:17| 17. HERREN är rättfärdig i
498 Psa 147:17| 17. Han kastar sitt hagel såsom
499 Ord 1:17| 17. Ty väl är det fåfängt,
500 Ord 2:17| 17. från henne som har övergivit
1-500 | 501-949 |