1-500 | 501-949
Book Chapter:Verse
501 Ord 3:17| 17. Hennes vägar äro ljuvliga
502 Ord 4:17| 17. Ja, ogudaktighet är det
503 Ord 5:17| 17. Nej, dig allena må de tillhöra,
504 Ord 6:17| 17. stolta ögon, en lögnaktig
505 Ord 7:17| 17. Jag har bestänkt min bädd
506 Ord 8:17| 17. Jag älskar dem som älska
507 Ord 9:17| 17. "Stulet vatten är sött,
508 Ord 10:17| 17. Att taga vara på tuktan
509 Ord 11:17| 17. En barmhärtig man gör väl
510 Ord 12:17| 17. Den som talar vad rätt
511 Ord 13:17| 17. En ogudaktig budbärare
512 Ord 14:17| 17. Den som är snar till vrede
513 Ord 15:17| 17. Bättre är ett fat kål med
514 Ord 16:17| 17. De redligas väg är att
515 Ord 17 | 17 Kapitlet~Fortsättning av
516 Ord 17:17| 17. En väns kärlek består alltid.
517 Ord 18:17| 17. Den som först lägger fram
518 Ord 19:17| 17. Den som förbarmar sig över
519 Ord 20:17| 17. Orättfånget bröd smakar
520 Ord 21:17| 17. Den som älskar glada dagar
521 Ord 22 | ordspråk. "De vises ord"(22:17--24:22).~~
522 Ord 22:17| 17. Böj ditt öra härtill, och
523 Ord 23:17| 17. Låt icke ditt hjärta avundas
524 Ord 24:17| 17. Gläd dig icke, när din
525 Ord 25:17| 17. Låt din fot icke för ofta
526 Ord 26:17| 17. Lik en som griper en hund
527 Ord 27:17| 17. Järn giver skärpa åt järn;
528 Ord 28:17| 17. En människa som tryckes
529 Ord 29:17| 17. Tukta din son, så skall
530 Ord 30:17| 17. Den som bespottar sin fader
531 Ord 31:17| 17. Hon omgjordar sina länder
532 Pre 1:17| 17. Men när jag nu vände mitt
533 Pre 2:17| 17. Och jag blev led vid livet,
534 Pre 3:17| 17. Då sade jag i mitt hjärta:
535 Pre 5:1 | 17. Bevara din fot, när du
536 Pre 5:17| 17. Se, vad jag har funnit
537 Pre 7:17| 17. Var icke alltför rättfärdighet,
538 Pre 8:17| 17. då insåg jag att det är
539 Pre 10:1 | 17. De vises ord, om de ock
540 Pre 10:18| 17. Väl dig, du land vars konung
541 Hog 1 | hon svarar åter v. 16--17.~~
542 Hog 1:17| 17. Bjälkarna i vår boning
543 Hog 2 | 15. -- Brudentalar v. 16--17.~~
544 Hog 2:17| 17. Till dess morgonvinden
545 Hog 5:1 | Jerusalems döttrar fråga v. 17, bruden svarar 6:1--2.~~
546 Hog 5:17| 17. "Vart har han då gått,
547 Jes 1:17| 17. Lären att göra vad gott
548 Jes 2:17| 17. Och människornas högmod
549 Jes 3:17| 17. därför skall Herren låta
550 Jes 5:17| 17. Och lamm gå där i bet såsom
551 Jes 7:17| 17. Och över dig och över ditt
552 Jes 8:17| 17. Så vill jag förbida HERREN,
553 Jes 9:17| 17. Därför kan Herren icke
554 Jes 10:17| 17. Och Israels ljus skall
555 Jes 13:17| 17. Ty se, jag vill uppväcka
556 Jes 14:17| 17. den som förvandlade jordkretsen
557 Jes 17 | 17 Kapitlet~Domsord över Damaskus
558 Jes 19:17| 17. Och Juda land skall bliva
559 Jes 21:17| 17. och föga skall då vara
560 Jes 22:17| 17. du må veta att HERREN skall
561 Jes 23:17| 17. Ty efter sjuttio år skall
562 Jes 24:17| 17. Faror, fallgropar och fällor
563 Jes 26:17| 17. Såsom en havande kvinna,
564 Jes 28:17| 17. Och jag skall låta rätten
565 Jes 29:17| 17. Se, ännu allenast en liten
566 Jes 30:17| 17. Tusen av eder skola fly
567 Jes 32:17| 17. Och rättfärdighetens frukt
568 Jes 33:17| 17. Ja, dina ögon skola skåda
569 Jes 34:17| 17. Det är han, som kastar
570 Jes 36:17| 17. till dess jag kommer och
571 Jes 37:17| 17. HERRE, böj ditt öra härtill
572 Jes 38:17| 17. Se till mitt bästa kom
573 Jes 40:17| 17. Folken äro allasammans
574 Jes 41:17| 17. De betryckta och fattiga
575 Jes 42:17| 17. Men de som förtrösta på
576 Jes 43:17| 17. han som för vagnar och
577 Jes 44:17| 17. Men av det som är kvar
578 Jes 45:17| 17. Men Israel bliver frälst
579 Jes 48:17| 17. Så säger HERREN, din förlossare,
580 Jes 49:17| 17. Redan hasta dina söner
581 Jes 51:17| 17. Vakna upp, vakna upp, stå
582 Jes 54:17| 17. Och nu skall intet vapen,
583 Jes 57:17| 17. För hans girighetssynd
584 Jes 59:17| 17. Och han klädde sig i rättfärdighet
585 Jes 60:17| 17. Jag skall låta guld komma
586 Jes 63:17| 17. Varför, o HERRE, låter
587 Jes 65:17| 17. Ty se, jag vill skapa nya
588 Jes 66:17| 17. De som låta inviga sig
589 Jer 1:17| 17. Så omgjorda nu du dina
590 Jer 2:17| 17. Men är det ej du själv
591 Jer 3:17| 17. Utan på den tiden skall
592 Jer 4:17| 17. Såsom väktare kring ett
593 Jer 5:17| 17. De skola förtära din skörd
594 Jer 6:17| 17. Och när jag då satte väktare
595 Jer 7:17| 17. Ser du icke vad de göra
596 Jer 8:17| 17. Ty se, jag sänder emot
597 Jer 9:17| 17. Så säger HERREN Sebaot:
598 Jer 10:17| 17. Samlen edert gods och fören
599 Jer 11:17| 17. Ja, HERREN Sebaot, han
600 Jer 12:17| 17. Men om de icke vilja höra,
601 Jer 13:17| 17. Men om I icke hören härpå,
602 Jer 14:17| 17. Men du skall säga till
603 Jer 15:17| 17. Jag har icke suttit i gycklares
604 Jer 16:17| 17. Ty mina ögon äro riktade
605 Jer 17 | 17 Kapitlet~Juda synd. Sabbatsbudet.~~
606 Jer 17:17| 17. Så bliv då icke till skräck
607 Jer 18:17| 17. Såsom en östanvind skall
608 Jer 20:17| 17. därför att han icke dräpte
609 Jer 22:17| 17. Men dina ögon och ditt
610 Jer 23:17| 17. De säga alltjämt till dem
611 Jer 25:17| 17. Och jag tog kalken ur HERRENS
612 Jer 26:17| 17. Och några av de äldste
613 Jer 27:17| 17. Hören icke på dem, utan
614 Jer 28:17| 17. Och samma år, i sjunde
615 Jer 29:17| 17. ja, så säger HERREN Sebaot:
616 Jer 30:17| 17. Ty jag vill hela dina sår
617 Jer 31:17| 17. Ja, det finnes ett hopp
618 Jer 32:17| 17. "Ack Herre, HERRE, du är
619 Jer 33:17| 17. Ty så säger HERREN: Aldrig
620 Jer 34:17| 17. Därför säger HERREN så:
621 Jer 35:17| 17. därför säger HERREN, härskarornas
622 Jer 36:17| 17. Och de frågade Baruk och
623 Jer 37:17| 17. sände konung Sidkia och
624 Jer 38:17| 17. Då sade Jeremia till Sidkia: "
625 Jer 39:16| 17. Men dig skall jag rädda
626 Jer 41:17| 17. Och de drogo åstad; men
627 Jer 42:17| 17. Ja, de människor som ställa
628 Jer 44:17| 17. utan vi vilja göra allt
629 Jer 46:17| 17. Ja, man ropar där: "Farao
630 Jer 48:17| 17. Ömken honom, I alla som
631 Jer 49:17| 17. Och Edom skall bliva ett
632 Jer 50:17| 17. Israel var ett vilsekommet
633 Jer 51:17| 17. Såsom dårar stå då alla
634 Jer 52:17| 17. Kopparpelarna i HERRENS
635 Kla 1:17| 17. Sion räcker ut sina händer,
636 Kla 2:17| 17. HERREN har gjort vad han
637 Kla 3:17| 17. Ja, du förkastade min själ
638 Kla 4:17| 17. Ännu försmäkta våra ögon
639 Kla 5:17| 17. Därför hava ock våra hjärtan
640 Hes 1:17| 17. När de skulle gå, kunde
641 Hes 3:17| 17. "Du människobarn, jag har
642 Hes 4:17| 17. ja, så att de lida brist
643 Hes 5:17| 17. Jag skall sända över eder
644 Hes 7:17| 17. Alla händer skola sjunka
645 Hes 8:17| 17. Och han sade till mig: "
646 Hes 10:17| 17. När de stodo stilla, stodo
647 Hes 11:17| 17. men därför skall du nu
648 Hes 12:17| 17. Och HERRENS ord kom till
649 Hes 13:17| 17. Och du, människobarn, vänd
650 Hes 14:17| 17. Eller om jag läte svärd
651 Hes 16:17| 17. Och du tog dina härliga
652 Hes 17 | 17 Kapitlet~Konung Sidkias
653 Hes 17:17| 17. Och Farao skall icke med
654 Hes 18:17| 17. en som icke förgriper sig
655 Hes 20:17| 17. Men jag visade dem skonsamhet
656 Hes 21:17| 17. Också jag skall slå mina
657 Hes 22:17| 17. Och HERRENS ord kom till
658 Hes 23:17| 17. och Babels söner kommo
659 Hes 24:17| 17. Tyst må du jämra dig; men
660 Hes 25:17| 17. Och jag skall taga stor
661 Hes 26:17| 17. De stämma upp en klagosång
662 Hes 27:17| 17. Juda och Israels land drevo
663 Hes 28:17| 17. Eftersom ditt hjärta högmodades
664 Hes 29:17| 17. I tjugusjunde året, på
665 Hes 30:17| 17. Avens och Pi-Besets unga
666 Hes 31:17| 17. Också de hade, såsom det
667 Hes 32:17| 17. I tolfte året, på femtonde
668 Hes 33:17| 17. Men nu säga dina landsmän: "
669 Hes 34:17| 17. Men I, mina får, så säger
670 Hes 36:17| 17. Du människobarn när Israels
671 Hes 37:17| 17. Foga dem sedan tillhopa
672 Hes 38:17| 17. Så säger Herren, HERREN:
673 Hes 39:17| 17. Du människobarn, så säger
674 Hes 40:17| 17. Och han förde mig till
675 Hes 41:18| 17. så ock avståndet från marken
676 Hes 42:17| 17. Han mätte åt norra sidan:
677 Hes 43:17| 17. Och avsatsen var fjorton
678 Hes 44:17| 17. Och när de komma in i den
679 Hes 45:17| 17. Men fursten skall det åligga
680 Hes 46:17| 17. Men om han av sin arvedel
681 Hes 47:17| 17. Så skall gränsen gå från
682 Hes 48:17| 17. Och staden skall hava en
683 Dan 1:17| 17. Åt dessa fyra ynglingar
684 Dan 2:17| 17. Därefter gick Daniel hem
685 Dan 3:17| 17. Om vår Gud, den som vi
686 Dan 4:17| 17. Trädet som du såg, vilket
687 Dan 5:17| 17. Då svarade Daniel och sade
688 Dan 6:16| 17. Och man förde fram en sten
689 Dan 7:17| 17. "De fyra stora djuren betyda
690 Dan 8:17| 17. Då kom han intill platsen
691 Dan 9:17| 17. Och hör nu, du vår Gud,
692 Dan 10:17| 17. Huru skulle också min herres
693 Dan 11:17| 17. Han skall rycka an med
694 Hos 2:17| 17. Ja, Baalernas namn skall
695 Hos 4:17| 17. Nej, Efraim står i förbund
696 Hos 9:17| 17. Ja, min Gud skall förkasta
697 Joe 1:17| 17. Utsädet ligger förtorkat
698 Joe 2:17| 17. Mellan förhuset och altaret
699 Joe 3:17| 17. Och I skolen förnimma att
700 Amo 5:17| 17. ja, i alla vingårdar skall
701 Amo 7:17| 17. Därför säger HERREN så:
702 Oba 1:17| 17. Men på Sions berg skall
703 Mik 7:17| 17. De skola slicka stoftet
704 Nah 3:17| 17. Ja, dina furstar äro såsom
705 Hab 1:17| 17. Men skall han därför framgent
706 Hab 2:17| 17. Ty över dig skall komma
707 Hab 3:17| 17. Ja, fikonträdet blomstrar
708 Sef 1:17| 17. Då skall jag bereda människorna
709 Sef 3:17| 17. HERREN, din Gud, bor i
710 Hag 2:17| 17. huru härförinnan, om någon
711 Sak 1:17| 17. Ytterligare må du predika
712 Sak 8:17| 17. Tänken icke i edra hjärtan
713 Sak 9:17| 17. Huru stor bliver icke deras
714 Sak 11:17| 17. Ve över denne ovärdige
715 Sak 14:17| 17. Men om någon av jordens
716 Mal 3:1 | 17. I trötten ut HERREN med
717 Mal 3:17| 17. Och dessa, säger HERREN
718 Mat 1:17| 17. Så utgöra släktlederna
719 Mat 2:17| 17. Då fullbordades det som
720 Mat 3:17| 17. Och från himmelen kom en
721 Mat 4:17| 17. Från den tiden begynte
722 Mat 5:17| 17. I skolen icke mena att
723 Mat 6:17| 17. Nej, när du fastar, smörj
724 Mat 7:17| 17. Så bär vart och ett gott
725 Mat 8:17| 17. för att det skulle fullbordas,
726 Mat 9:17| 17. Ej heller slår man nytt
727 Mat 10:17| 17. Tagen eder till vara för
728 Mat 11:17| 17. och säga: 'Vi hava spelat
729 Mat 12:17| 17. Ty det skulle fullbordas,
730 Mat 13:17| 17. Ty sannerligen säger jag
731 Mat 14:17| 17. De svarade honom: "Vi hava
732 Mat 15:17| 17. Insen I icke att allt som
733 Mat 16:17| 17. Då svarade Jesus och sade
734 Mat 17 | 17 Kapitlet~Jesus förklaras,
735 Mat 17:17| 17. Då svarade Jesus och sade: "
736 Mat 18:17| 17. Lyssnar han icke till dem,
737 Mat 19:17| 17. Han sade till honom: "Varför
738 Mat 20:17| 17. Då nu Jesus ville gå upp
739 Mat 21:17| 17. Därefter lämnade han dem
740 Mat 22:17| 17. Så säg oss då: Vad synes
741 Mat 23:17| 17. I dåraktige och blinde,
742 Mat 24:17| 17. och den som är på taket
743 Mat 25:17| 17. Den som hade fått de två
744 Mat 26:17| 17. Men på första dagen i det
745 Mat 27:17| 17. När de nu voro församlade,
746 Mat 28:17| 17. Och när de fingo se honom,
747 Mar 1:17| 17. Och Jesus sade till dem: "
748 Mar 2:17| 17. När Jesus hörde detta,
749 Mar 3:17| 17. vidare Jakob, Sebedeus'
750 Mar 4:17| 17. men icke hava någon rot
751 Mar 5:17| 17. Då begynte folket bedja
752 Mar 6:17| 17. Herodes hade nämligen sänt
753 Mar 7:17| 17. När han sedan hade lämnat
754 Mar 8:17| 17. Men när han märkte detta,
755 Mar 9:17| 17. Och en man i folkhopen
756 Mar 10:17| 17. När han sedan begav sig
757 Mar 11:17| 17. Och han undervisade dem
758 Mar 12:17| 17. Då sade Jesus till dem: "
759 Mar 13:17| 17. Och ve de som äro havande,
760 Mar 14:17| 17. När det sedan hade blivit
761 Mar 15:17| 17. Och de klädde på honom
762 Mar 16:17| 17. Och dessa tecken skola
763 Luk 1:17| 17. Han skall gå framför honom
764 Luk 2:17| 17. Och när de hade sett det,
765 Luk 3:17| 17. Han har sin kastskovel
766 Luk 4:17| 17. Då räckte man åt honom
767 Luk 5:17| 17. Nu hände sig en dag, då
768 Luk 6:17| 17. Dessa tog han nu med sig
769 Luk 7:17| 17. Och detta tal om honom
770 Luk 8:17| 17. Ty intet är fördolt, som
771 Luk 9:17| 17. Och de åto alla och blevo
772 Luk 10:17| 17. Och de sjuttiotvå kommo
773 Luk 11:17| 17. Men han förstod deras tankar
774 Luk 12:17| 17. Och han tänkte vid sig
775 Luk 13:17| 17. När han sade detta, blygdes
776 Luk 14:17| 17. Och när gästabudet skulle
777 Luk 15:17| 17. Då kom han till besinning
778 Luk 16:17| 17. Men snarare kunna himmel
779 Luk 17 | 17 Kapitlet~Jesus undervisar
780 Luk 17:17| 17. Då svarade Jesus och sade: "
781 Luk 18:17| 17. Sannerligen säger jag eder:
782 Luk 19:17| 17. Han svarade honom: 'Rätt
783 Luk 20:17| 17. Då såg han på dem och sade: "
784 Luk 21:17| 17. Och I skolen bliva hatade
785 Luk 22:17| 17. Och han lät giva sig en
786 Luk 24:17| 17. Och han sade till dem: "
787 Joh 1:17| 17. ty genom Moses blev lagen
788 Joh 2:17| 17. Hans lärjungar kommo då
789 Joh 3:17| 17. Ty icke sände Gud sin Son
790 Joh 4:17| 17. Kvinnan svarade och sade: "
791 Joh 5:17| 17. Men han svarade dem: "Min
792 Joh 6:17| 17. och stego i en båt för
793 Joh 7:17| 17. Om någon vill göra hans
794 Joh 8:17| 17. I eder lag är ju ock skrivet
795 Joh 9:17| 17. Då frågade de åter den
796 Joh 10:17| 17. Därför älskar Fadern mig,
797 Joh 11:17| 17. När så Jesus kom dit, fann
798 Joh 12:17| 17. Så gav nu folket honom
799 Joh 13:17| 17. Då I veten detta, saliga
800 Joh 14:17| 17. sanningens Ande, som världen
801 Joh 15:17| 17. Ja, det bjuder jag eder,
802 Joh 16:17| 17. Då sade några av hans lärjungar
803 Joh 17 | 17 Kapitlet~Jesus beder för
804 Joh 17:17| 17. Helga dem i sanningen;
805 Joh 18:17| 17. Tjänstekvinnan som vaktade
806 Joh 19:17| 17. Och han bar själv sitt
807 Joh 20:17| 17. Jesus sade till henne: "
808 Joh 21:17| 17. För tredje gången frågade
809 Apo 1:17| 17. Han var ju räknad bland
810 Apo 2:17| 17. 'Och det skall ske i de
811 Apo 3:17| 17. Nu vet jag väl, mina bröder,
812 Apo 4:17| 17. Men för att detta icke
813 Apo 5:17| 17. Då stod översteprästen
814 Apo 7:17| 17. Och alltefter som tiden
815 Apo 8:17| 17. De lade då händerna på
816 Apo 9:17| 17. Då gick Ananias åstad och
817 Apo 10:17| 17. Medan Petrus i sitt sinne
818 Apo 11:17| 17. Då alltså Gud åt dem hade
819 Apo 12:17| 17. Och han gav tecken åt dem
820 Apo 13:17| 17. Detta folks, Israels, Gud
821 Apo 14:17| 17. Dock har han icke låtit
822 Apo 15:17| 17. för att ock övriga människor
823 Apo 16:17| 17. Denne följde efter Paulus
824 Apo 17 | 17 Kapitlet~Fortsättning av
825 Apo 17:17| 17. Han höll därför i synagogan
826 Apo 18:17| 17. Då grepo de alla gemensamt
827 Apo 19:17| 17. Och detta blev bekant för
828 Apo 20:17| 17. Men från Miletus sände
829 Apo 21:17| 17. Och när vi kommo till Jerusalem,
830 Apo 22:17| 17. Men när jag hade kommit
831 Apo 23:17| 17. Paulus bad då att en av
832 Apo 24:17| 17. Så kom jag nu, efter flera
833 Apo 25:17| 17. Sedan de hade kommit med
834 Apo 26:17| 17. Och jag skall rädda dig
835 Apo 27:17| 17. Sedan manskapet hade dragit
836 Apo 28:17| 17. Tre dagar därefter kallade
837 Rom 1:17| 17. Rättfärdighet från Gud
838 Rom 2:17| 17. Du kallar dig jude och
839 Rom 3:17| 17. och fridens väg känna de
840 Rom 4:17| 17. enligt detta skriftens
841 Rom 5:17| 17. Och om döden på grund av
842 Rom 6:17| 17. Men Gud vare tack för att
843 Rom 7:17| 17. Så är det nu icke mer jag
844 Rom 8:17| 17. Men äro vi barn, så äro
845 Rom 9:17| 17. Ty skriften säger till
846 Rom 10:17| 17. Alltså kommer tron av predikan,
847 Rom 11:17| 17. Men om nu några av grenarna
848 Rom 12:17| 17. Vedergällen ingen med ont
849 Rom 14:17| 17. Ty Guds rike består icke
850 Rom 15:17| 17. Alltså är det i Kristus
851 Rom 16:17| 17. Men jag förmanar eder,
852 1Kn 1:17| 17. Ty Kristus har icke sänt
853 1Kn 3:17| 17. Om nu någon fördärvar Guds
854 1Kn 4:17| 17. Just för denna saks skull
855 1Kn 6:17| 17. Men den som håller sig
856 1Kn 7:17| 17. Må allenast var och en
857 1Kn 9:17| 17. Gör jag det av egen drift,
858 1Kn 10:17| 17. Eftersom det är ett enda
859 1Kn 11:17| 17. Detta bjuder jag eder nu.
860 1Kn 12:17| 17. Om hela kroppen vore öga,
861 1Kn 14:17| 17. Om än din tacksägelse är
862 1Kn 15:17| 17. Men om Kristus icke har
863 1Kn 16:17| 17. Jag gläder mig över att
864 2Kn 1:17| 17. Så tänkte jag; och icke
865 2Kn 2:17| 17. Jo, vi förfalska ju icke
866 2Kn 3:17| 17. Och Herren är Anden, och
867 2Kn 4:17| 17. Ty vår bedrövelse, som
868 2Kn 5:17| 17. Alltså, om någon är i Kristus,
869 2Kn 6:17| 17. Alltså: "Gån ut ifrån dem
870 2Kn 8:17| 17. Ty han mottog villigt vår
871 2Kn 10:17| 17. Men "den som vill berömma
872 2Kn 11:17| 17. Vad jag talar, då jag nu
873 2Kn 12:17| 17. Har jag då verkligen, genom
874 Gal 1:17| 17. ej heller for jag upp till
875 Gal 2:17| 17. Men om nu jämväl vi, i
876 Gal 3:17| 17. Vad jag alltså vill säga
877 Gal 4:17| 17. Man söker med iver att
878 Gal 5:17| 17. Ty köttet har begärelse
879 Gal 6:17| 17. Må nu ingen härefter vålla
880 Efe 1:17| 17. Och min bön är att vår
881 Efe 2:17| 17. Och han har kommit och
882 Efe 3:17| 17. och att Kristus genom tron
883 Efe 4:17| 17. Jag tillsäger eder alltså
884 Efe 5:17| 17. Varen alltså icke oförståndiga,
885 Efe 6:17| 17. Och låten giva eder "frälsningens
886 Fil 1:17| 17. De förra åter förkunna
887 Fil 2:17| 17. Men om än mitt blod bliver
888 Fil 3:17| 17. Mina bröder, varen ock
889 Fil 4:17| 17. Icke som om jag skulle
890 Kol 1:17| 17. Ja, han är till före allt
891 Kol 2:17| 17. Sådant är allenast en skuggbild
892 Kol 3:17| 17. Och allt, vadhelst I företagen
893 Kol 4:17| 17. Sägen ock detta till Arkippus: "
894 1Te 2:17| 17. Men då vi nu hava måst
895 1Te 4:17| 17. sedan skola vi som då ännu
896 1Te 5:17| 17. Bedjen oavlåtligen.~
897 2Te 2:17| 17. han hugne edra hjärtan,
898 2Te 3:17| 17. Här skriver jag, Paulus,
899 1Ti 1:17| 17. Men evigheternas konung,
900 1Ti 5:17| 17. Sådana äldste som äro goda
901 1Ti 6:17| 17. Bjud dem som äro rika i
902 2Ti 1:17| 17. fastmer, när han kom till
903 2Ti 2:17| 17. och deras tal skall fräta
904 2Ti 3:17| 17. så att en gudsmänniska
905 2Ti 4:17| 17. Men Herren stod mig bi
906 Fil 1:17| 17. Om du alltså håller mig
907 Heb 2:17| 17. Därför måste han i allt
908 Heb 3:17| 17. Och vilka voro de som han
909 Heb 6:17| 17. Därför, när Gud ville för
910 Heb 7:17| 17. Han får nämligen det vittnesbördet: "
911 Heb 9:17| 17. Först genom döden bliver
912 Heb 10:17| 17. och vidare: "Deras synder
913 Heb 11:17| 17. Genom tron var det som
914 Heb 12:17| 17. I veten ju att han ock
915 Heb 13:17| 17. Varen edra lärare hörsamma,
916 Jam 1:17| 17. Idel goda gåvor och idel
917 Jam 2:17| 17. Så är ock tron i sig själv
918 Jam 3:17| 17. Men den vishet som kommer
919 Jam 4:17| 17. Alltså, den som förstår
920 Jam 5:17| 17. Elias var en människa,
921 1Pe 1:17| 17. Och om I såsom Fader åkallen
922 1Pe 2:17| 17. Bevisen var man ära, älsken
923 1Pe 3:17| 17. Ty det är bättre att lida
924 1Pe 4:17| 17. Ty tiden är inne att domen
925 2Pe 1:17| 17. Ty han fick ifrån Gud,
926 2Pe 2:17| 17. Dessa människor äro källor
927 2Pe 3:17| 17. Då I nu således, mina älskade,
928 1Jo 2:17| 17. Och världen förgår och
929 1Jo 3:17| 17. Men om någon har denna
930 1Jo 4:17| 17. Därigenom är kärleken fullkomnad
931 1Jo 5:17| 17. All orättfärdighet är synd;
932 Jud 1:17| 17. Men kommen ihåg, I mina
933 Upp 1:17| 17. När jag såg honom, föll
934 Upp 2:17| 17. Den som har öra, han höre
935 Upp 3:17| 17. Du säger ju: 'Jag är rik,
936 Upp 6:17| 17. Ty deras vredes stora dag
937 Upp 7:17| 17. Ty Lammet, som står mitt
938 Upp 9:17| 17. Och hästarna och männen
939 Upp 11:17| 17. och sade: "Vi tacka dig,
940 Upp 12:17| 17. Och draken vredgades än
941 Upp 13:16| 17. så att ingen får vare sig
942 Upp 14:17| 17. Och en annan ängel kom
943 Upp 16:17| 17. Och den sjunde göt ut sin
944 Upp 17 | 17 Kapitlet~Skökan på vilddjuret.
945 Upp 17:17| 17. Ty Gud har ingivit dem
946 Upp 18:17| 17. I ett ögonblick har nu
947 Upp 19:17| 17. Och jag såg en ängel stå
948 Upp 21:17| 17. Och han mätte dess mur:
949 Upp 22:17| 17. Och Anden och bruden säga: "
1-500 | 501-949 |