Book Chapter:Verse

    1 Gen   1:5 |              dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton,
    2 Gen   1:10|               vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det
    3 Gen   1:27|              till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna
    4 Gen   1:27|           till man och kvinna skapade han dem.~
    5 Gen   1:31|               Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det
    6 Gen   2:2 |             sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade
    7 Gen   2:2 |               som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från
    8 Gen   2:2 |          dagen från allt det verk som han hade gjort.~
    9 Gen   2:3 |               helgade den, därför att han på den dagen vilade från
   10 Gen   2:3 |               som Gud hade gjort, när han skapade.~~
   11 Gen   2:8 |              satte däri människan som han hade danat.~
   12 Gen   2:20|               djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan
   13 Gen   2:21|              falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut
   14 Gen   2:21|              när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och
   15 Gen   2:22|             en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och
   16 Gen   3:1 |            HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: "Skulle
   17 Gen   3:6 |                som var med henne, och han åt.~~
   18 Gen   3:10|                                   10. Han svarade: "Jag hörde dig
   19 Gen   3:11|                           11. Då sade han: "Vem har låtit dig förstå
   20 Gen   3:16|             16. Och till kvinnan sade han: "Jag skall låta dig utstå
   21 Gen   3:16|              skall din åtrå vara, och han skall råda över dig."~
   22 Gen   3:17|                17. Och till Adam sade han: "Eftersom du lyssnade till
   23 Gen   3:22|               såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont
   24 Gen   3:22|               vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand
   25 Gen   3:23|               Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav
   26 Gen   3:23|            skulle bruka jorden, varav han var tagen.~
   27 Gen   3:24|                               24. Och han drev ut mannen, och satte
   28 Gen   4:5 |           Kain och hans offergåva såg han icke. Då blev Kain mycket
   29 Gen   4:9 |              Var är din broder Abel?" Han svarade: "Jag vet icke;
   30 Gen   4:10|                           10. Då sade han: "Vad har du gjort! Hör,
   31 Gen   4:14|               vemhelst som möter mig, han dräper mig."~
   32 Gen   4:17|          havande och födde Hanok. Och han byggde en stad och kallade
   33 Gen   4:20|              20. Och Ada födde Jabal; han blev stamfader för dem som
   34 Gen   4:21|              hans broder hette Jubal; han blev stamfader för alla
   35 Gen   4:22|               ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla
   36 Gen   4:26|            Set föddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid
   37 Gen   5:1 |             skapade människor, gjorde han dem lika Gud.~
   38 Gen   5:2 |           Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade
   39 Gen   5:2 |           kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och gav dem
   40 Gen   5:3 |              trettio år gammal, födde han en son som var honom lik,
   41 Gen   5:4 |             Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och födde
   42 Gen   5:5 |              trettio år; därefter dog han.~~
   43 Gen   5:6 |           hundra fem år gammal, födde han Enos.~
   44 Gen   5:7 |             Set hade fött Enos, levde han åtta hundra sju år och födde
   45 Gen   5:8 |          hundra tolv år; därefter dog han.~~
   46 Gen   5:9 |               nittio år gammal, födde han Kenan.~
   47 Gen   5:10|           Enos hade fött Kenan, levde han åtta hundra femton år och
   48 Gen   5:11|           hundra fem år; därefter dog han.~~
   49 Gen   5:12|              sjuttio år gammal, födde han Mahalalel.~
   50 Gen   5:13|           Kenan fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år och
   51 Gen   5:14|           hundra tio år; därefter dog han.~~
   52 Gen   5:15|            sextiofem år gammal, födde han Jered.~
   53 Gen   5:16|      Mahalalel hade fött Jered, levde han åtta hundra trettio år och
   54 Gen   5:17|            nittiofem år; därefter dog han.~~
   55 Gen   5:18|            sextiotvå år gammal, födde han Hanok.~
   56 Gen   5:19|          Jered hade fött Hanok, levde han åtta hundra år och födde
   57 Gen   5:20|            sextiotvå år; därefter dog han.~~
   58 Gen   5:21|            sextiofem år gammal, födde han Metusela.~
   59 Gen   5:22|            Gud i tre hundra år, sedan han hade fött Metusela, och
   60 Gen   5:22|               hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar.~
   61 Gen   5:25|             åttiosju år gammal, födde han Lemek.~
   62 Gen   5:26|       Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra åttiotvå år och
   63 Gen   5:27|            sextionio år; därefter dog han.~~
   64 Gen   5:28|             åttiotvå år gammal, födde han en son.~
   65 Gen   5:29|                               29. Och han gav honom namnet Noa, i
   66 Gen   5:29|               honom namnet Noa, i det han sade: "Denne skall trösta
   67 Gen   5:30|            Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem år
   68 Gen   5:31|           sjuttiosju år; därefter dog han.~~
   69 Gen   5:32|               hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet.~~Hebr.
   70 Gen   6:6 |              6. då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på
   71 Gen   6:6 |            människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.~
   72 Gen   6:22|                22. Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom
   73 Gen   7:23|                      23. Så utplånade han alla varelser på jorden,
   74 Gen   8:6 |              öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,~
   75 Gen   8:8 |                          8. Sedan lät han en duva flyga ut, för att
   76 Gen   8:9 |       betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne
   77 Gen   8:10|                     10. Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar
   78 Gen   8:12|                               12. Men han väntade ännu ytterligare
   79 Gen   8:21|             välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall
   80 Gen   9:21|                           21. Men när han drack av vinet, blev han
   81 Gen   9:21|              han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad
   82 Gen   9:24|            son hade gjort honom, sade han:~
   83 Gen   9:25|          Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!"~
   84 Gen   9:26|                  26. Ytterligare sade han: "Välsignad vare HERREN,
   85 Gen   9:27|                27. Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor,
   86 Gen   9:29|               femtio år; därefter dog han.~
   87 Gen  10:8 |              8. Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade
   88 Gen  10:9 |                                    9. Han var ock en väldig jägare
   89 Gen  10:11|              11. Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och
   90 Gen  11:10|               hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.~
   91 Gen  11:11|             hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde
   92 Gen  11:12|           trettiofem år gammal, födde han Sela.~
   93 Gen  11:13|        Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde
   94 Gen  11:14|              trettio år gammal, födde han Eber.~
   95 Gen  11:15|            Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde
   96 Gen  11:16|          trettiofyra år gammal, födde han Peleg.~
   97 Gen  11:17|           Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och
   98 Gen  11:18|              trettio år gammal, födde han Regu.~
   99 Gen  11:19|           Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde
  100 Gen  11:20|           trettiotvå år gammal, födde han Serug.~
  101 Gen  11:21|           Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde
  102 Gen  11:22|              trettio år gammal, födde han Nahor.~
  103 Gen  11:23|          Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde
  104 Gen  11:24|             tjugunio år gammal, födde han Tera.~
  105 Gen  11:25|           Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och
  106 Gen  11:26|              sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.~~
  107 Gen  12:4 |             sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.~
  108 Gen  12:7 |           giva detta land." Då byggde han där ett altare åt HERREN,
  109 Gen  12:8 |                     8. Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden
  110 Gen  12:8 |             där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och
  111 Gen  12:8 |            väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt
  112 Gen  12:11|                           11. Men när han nalkades Egypten sade han
  113 Gen  12:11|             han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: "
  114 Gen  12:16|              för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och
  115 Gen  12:20|              hans hustru och allt vad han ägde.~
  116 Gen  13:1 |               sin hustru och allt vad han ägde, och Lot jämte honom,
  117 Gen  13:3 |                                3. Och han färdades ifrån lägerplats
  118 Gen  13:4 |                            4. dit där han förra gången hade rest ett
  119 Gen  13:18|        terebintlund invid Hebron; och han byggde där ett altare åt
  120 Gen  14:14|           hans frände var fången, lät han sina mest beprövade tjänare,
  121 Gen  14:15|                               15. Och han delade sitt folk och överföll
  122 Gen  14:16|             Lot och hans ägodelar tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna
  123 Gen  14:17|                                17. Då han nu var på återvägen, sedan
  124 Gen  14:17|               var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer
  125 Gen  14:19|                               19. Och han välsignade honom och sade: "
  126 Gen  15:1 |              ord i en syn till Abram; han sade: "Frukta icke, Abram,
  127 Gen  15:4 |           HERRENS ord kom till honom; han sade: "Nej, denne skall
  128 Gen  15:5 |                                5. Och han förde honom ut och sade: "
  129 Gen  15:5 |             om du kan räkna dem." Och han sade till honom: "Så skall
  130 Gen  15:6 |                                6. Och han trodde på HERREN; och han
  131 Gen  15:6 |             han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.~~
  132 Gen  15:7 |                                7. Och han sade till honom: "Jag är
  133 Gen  15:8 |                                    8. Han svarade: "Herre, HERRE,
  134 Gen  15:9 |                            9. Då sade han till honom: "Tag åt mig
  135 Gen  15:10|                               10. Och han tog åt honom alla dessa
  136 Gen  15:10|               varandra; dock styckade han icke fåglarna.~
  137 Gen  15:13|                               13. Och han sade till Abram: "Det skall
  138 Gen  16:4 |                                4. Och han gick in till Hagar, och
  139 Gen  16:8 |                                8. Och han sade: "Hagar, Sarais tjänstekvinna,
  140 Gen  16:12|                               12. Och han skall bliva lik en vildåsna;
  141 Gen  16:12|             mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med
  142 Gen  17:14|             icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt;
  143 Gen  17:14|           skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund."~~
  144 Gen  17:17|              sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: "Skulle
  145 Gen  17:20|      övermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag skall
  146 Gen  17:22|             talat ut med Abraham, for han upp från honom.~~
  147 Gen  18:1 |              Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt
  148 Gen  18:2 |                                2. När han lyfte upp sina ögon, fick
  149 Gen  18:2 |             lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig.
  150 Gen  18:2 |               stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han emot
  151 Gen  18:2 |              då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång
  152 Gen  18:8 |                                8. Och han tog gräddmjölk och söt mjölk
  153 Gen  18:8 |             söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och
  154 Gen  18:8 |               satte fram för dem; och han stod själv hos dem under
  155 Gen  18:9 |              Var är din hustru Sara?" Han svarade: "Därinne i tältet."~
  156 Gen  18:10|                           10. Då sade han: "Jag skall komma tillbaka
  157 Gen  18:15|              hon blev förskräckt. Men han sade: "Jo, du log."~~
  158 Gen  18:19|             jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och
  159 Gen  18:19|               komma över Abraham, som han har lovat honom."~~
  160 Gen  18:25|            bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare
  161 Gen  18:28|          skull fördärva hela staden?" Han sade: "Om jag där finner
  162 Gen  18:29|                               29. Men han fortfor att tala till honom
  163 Gen  18:29|             skola fyrtio finnas där." Han svarade: "Jag skall då icke
  164 Gen  18:30|                           30. Då sade han: "Herre, vredgas icke över
  165 Gen  18:30|            skola trettio finnas där." Han svarade: "Om jag där finner
  166 Gen  18:31|                               31. Men han sade: "Se, jag har dristat
  167 Gen  18:31|              skola tjugu finnas där." Han svarade: "Jag skall då icke
  168 Gen  18:32|                           32. Då sade han: "Herre, vredgas icke över
  169 Gen  18:32|       Kanhända skola tio finnas där." Han svarade: "Jag skall då icke
  170 Gen  18:33|               HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham;
  171 Gen  19:1 |             När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och
  172 Gen  19:3 |                                3. Men han bad dem så enträget, att
  173 Gen  19:3 |              kommo in i hans hus. Och han tillredde en måltid åt dem
  174 Gen  19:9 |               här såsom främling, och han vill dock ständigt upphäva
  175 Gen  19:14|             Men hans mågar menade att han skämtade.~~
  176 Gen  19:16|                            16. Och då han ännu dröjde, togo männen
  177 Gen  19:21|                        21. Då svarade han honom: "Välan, jag skall
  178 Gen  19:25|                               25. och han omstörtade dessa städer
  179 Gen  19:27|               gick till den plats där han hade stått inför HERREN,~
  180 Gen  19:28|             hela Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från
  181 Gen  19:29|           städerna på Slätten, tänkte han på Abraham och lät Lot komma
  182 Gen  19:29|               undan omstörtningen, då han omstörtade städerna där
  183 Gen  19:30|              medsina båda döttrar, ty han fruktade för att bo kvar
  184 Gen  19:30|               att bo kvar i Soar; och han bodde med sina båda döttrar
  185 Gen  19:33|           lade sig hos sin fader, och han märkte icke när hon lade
  186 Gen  19:35|               lade sig hos honom, och han märkte icke när hon lade
  187 Gen  20:1 |               Sydlandet; där uppehöll han sig mellan Kades och Sur,
  188 Gen  20:1 |              Sur, och någon tid bodde han i Gerar.~
  189 Gen  20:4 |            icke kommit vid henne. Och han svarade: "Herre, vill du
  190 Gen  20:5 |                               5. Sade han icke själv till mig: 'Hon
  191 Gen  20:5 |                 Och likaså sade hon: 'Han är min broder.' I mitt hjärtas
  192 Gen  20:7 |              hans hustru tillbaka; ty han är en profet. Och han må
  193 Gen  20:7 |              ty han är en profet. Och han må bedja för dig, så att
  194 Gen  20:14|               och gav dem åt Abraham. Han gav honom ock hans hustru
  195 Gen  20:16|                16. Och till Sara sade han: "Se, jag giver åt din broder
  196 Gen  21:1 |           HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde
  197 Gen  21:1 |          HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.~
  198 Gen  21:13|             till ett folk, därför att han är din säd."~~
  199 Gen  21:14|          vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg
  200 Gen  21:17|            har hört gossens röst, där han ligger.~
  201 Gen  21:20|               Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen
  202 Gen  21:21|                                   21. Han bodde i öknen Paran; och
  203 Gen  21:30|                                   30. Han svarade: "Dessa sju lamm
  204 Gen  22:1 |            Gud satte Abraham på prov. Han sade till honom: "Abraham!"
  205 Gen  22:1 |           sade till honom: "Abraham!" Han svarade: "Här är jag."~
  206 Gen  22:2 |                            2. Då sade han: "Tag din son Isak, din
  207 Gen  22:3 |               sin son Isak; och sedan han hade huggit sönder ved till
  208 Gen  22:3 |             ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg
  209 Gen  22:5 |                               5. sade han till sina tjänare: "Stannen
  210 Gen  22:6 |               son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de
  211 Gen  22:7 |        Abraham och sade: "Min fader!" Han svarade: "Vad vill du, min
  212 Gen  22:7 |                Vad vill du, min son?" Han sade: "Se, här är elden
  213 Gen  22:9 |             hade sagt Abraham, byggde han där ett altare och lade
  214 Gen  22:9 |               veden därpå, sedan band han sin son Isak och lade honom
  215 Gen  22:11|             sade: "Abraham! Abraham!" Han svarade: "Här är jag."~
  216 Gen  22:12|                           12. Då sade han: "Låt icke din hand komma
  217 Gen  22:13|             lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som
  218 Gen  23:8 |                                8. och han talade med dem och sade: "
  219 Gen  23:9 |                             9. så att han giver mig den grotta i Makpela,
  220 Gen  23:9 |             betalning i eder krets må han giva mig den till egen grav."~
  221 Gen  23:10|            bodde inom hans stadsport; han sade:~
  222 Gen  23:13|                               13. och han talade till Efron i närvaro
  223 Gen  24:2 |                            2. Då sade han till sin äldste hustjänare,
  224 Gen  24:7 |              ifrån mitt fädernesland, han som har talat till mig och
  225 Gen  24:7 |           skall jag giva detta land', han skall sända sin ängel framför
  226 Gen  24:10|         dyrbara gåvor från sin herre; han stod upp och drog åstad
  227 Gen  24:11|                           11. Där lät han kamelerna lägra sig utanför
  228 Gen  24:12|                               12. Och han sade: "HERRE, min herre
  229 Gen  24:15|                     15. Och se, innan han hade slutat att tala, kom
  230 Gen  24:30|                               30. När han nämligen såg näsringen och
  231 Gen  24:30|              hans syster bar, och när han hörde huru hans syster Rebecka
  232 Gen  24:30|            mannen till mig', då begav han sig ut till mannen, där
  233 Gen  24:31|                               31. Och han sade: "Kom in, du HERRENS
  234 Gen  24:33|               fram mat för honom; men han sade: "Jag vill icke äta,
  235 Gen  24:34|                           34. Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare.~
  236 Gen  24:35|           välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man;
  237 Gen  24:35|             har blivit en mäktig man; han har givit honom får och
  238 Gen  24:36|            ålderdom, och åt denne har han givit allt vad han äger.~
  239 Gen  24:36|          denne har han givit allt vad han äger.~
  240 Gen  24:40|                                   40. Han svarade mig: 'HERREN, inför
  241 Gen  24:52|         tjänare hörde deras ord, föll han ned på jorden och tillbad
  242 Gen  24:53|           broder och hennes moder gav han dyrbara skänker.~
  243 Gen  24:54|                Och de åto och drucko, han och hans följeslagare, och
  244 Gen  24:54|               de hade stått upp, sade han: "Låten mig nu fara till
  245 Gen  24:56|                               56. Men han svarade dem: "Uppehållen
  246 Gen  24:62|               från Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet.~
  247 Gen  24:63|          fältet i sorgsna tankar. När han då lyfte upp sina ögon,
  248 Gen  24:63|             lyfte upp sina ögon, fick han se kameler komma.~
  249 Gen  24:66|               förtäljde för Isak huru han hade uträttat allt.~
  250 Gen  24:67|             sin moder Saras tält; och han tog Rebecka till sig, och
  251 Gen  24:67|             hon blev hans hustru, och han hade henne kär. Så blev
  252 Gen  25:5 |              Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.~
  253 Gen  25:6 |         skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin
  254 Gen  25:17|           trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev
  255 Gen  25:18|          Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina
  256 Gen  25:20|             var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka,
  257 Gen  25:26|             sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob. Men Isak
  258 Gen  25:28|             Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd;
  259 Gen  25:30|       uppgiven av hunger." Därav fick han namnet Edom.~
  260 Gen  25:33|             mig nu din ed därpå." Och han gav honom sin ed och sålde
  261 Gen  25:34|               bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan
  262 Gen  26:7 |            honom om hans hustru, sade han: "Hon är min syster." Han
  263 Gen  26:7 |             han: "Hon är min syster." Han fruktade nämligen för att
  264 Gen  26:7 |               hon var hans hustru, ty han tänkte: "Männen här på orten
  265 Gen  26:8 |                            8. Men när han hade varit där en längre
  266 Gen  26:8 |       blickade ut genom fönstret, att han fick se Isak kärligt skämta
  267 Gen  26:11|            man eller vid hans hustru, han skall straffas med döden."~~
  268 Gen  26:13|                               13. Och han blev en mäktig man; hans
  269 Gen  26:13|             större och större, så att han till slut var mycket mäktig.~
  270 Gen  26:14|                                   14. Han ägde så många får och fäkreatur
  271 Gen  26:18|             död hade kastat igen; och han gav dem åter de namn som
  272 Gen  26:20|              Vattnet är vårt." Då gav han den brunnen namnet Esek,
  273 Gen  26:21|          kommo de ock i tvist; då gav han den namnet Sitna.~
  274 Gen  26:22|                       22. Sedan begav han sig därifrån till en annan
  275 Gen  26:22|          tvistade de icke. Därför gav han denna namnet Rehobot, i
  276 Gen  26:22|           denna namnet Rehobot, i det han sade: "Nu har ju HERREN
  277 Gen  26:23|                        23. Sedan drog han därifrån upp till Beer-Seba.~
  278 Gen  26:25|                         25. Då byggde han där ett altare och åkallade
  279 Gen  26:30|                         30. Då gjorde han ett gästabud för dem, och
  280 Gen  26:33|                               33. Och han kallade den Sibea. Därav
  281 Gen  26:34|             var fyrtio år gammal, tog han till hustrur Judit, dotter
  282 Gen  27:1 |              ögon voro skumma, så att han icke kunde se, kallade han
  283 Gen  27:1 |            han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin äldste
  284 Gen  27:1 |           sade till honom: "Min son!" Han svarade honom: "Vad vill
  285 Gen  27:2 |                            2. Då sade han: "Se, jag är gammal och
  286 Gen  27:9 |               din fader, en sådan som han tycker om.~
  287 Gen  27:10|              till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän
  288 Gen  27:10|               må välsigna dig, förrän han dör."~
  289 Gen  27:14|                           14. Då gick han och hämtade dem och bar
  290 Gen  27:18|                               18. Och han gick in till sin fader och
  291 Gen  27:18|          fader och sade: "Min fader!" Han svarade: "Vad vill du? Vem
  292 Gen  27:20|         kunnat finna något, min son?" Han svarade: "HERREN, din Gud,
  293 Gen  27:22|             hade tagit på honom, sade han: "Rösten är Jakobs röst,
  294 Gen  27:23|                               23. Och han kände icke igen honom, ty
  295 Gen  27:23|              broder Esaus händer; och han välsignade honom.~
  296 Gen  27:24|                               24. Men han frågade: "Är du verkligen
  297 Gen  27:24|              verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja."~
  298 Gen  27:25|                           25. Då sade han: "Bär hit maten åt mig och
  299 Gen  27:25|            själ må välsigna dig." Och han bar fram den till honom,
  300 Gen  27:25|              fram den till honom, och han åt; och han räckte honom
  301 Gen  27:25|           till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han
  302 Gen  27:25|             han räckte honom vin, och han drack.~
  303 Gen  27:27|                               27. När han då gick fram och kysste
  304 Gen  27:27|               och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och
  305 Gen  27:27|          kläder och välsignade honom; han sade: "Se, av min son utgår
  306 Gen  27:31|              Därefter tillredde också han en smaklig rätt och bar
  307 Gen  27:32|           frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din
  308 Gen  27:33|     välsignade honom? Välsignad skall han ock förbliva."~
  309 Gen  27:34|           hörde sin faders ord, brast han ut i högljudd och bitter
  310 Gen  27:35|                               35. Men han svarade: "Din broder har
  311 Gen  27:36|                           36. Då sade han: "Han heter ju Jakob, och
  312 Gen  27:36|                     36. Då sade han: "Han heter ju Jakob, och han
  313 Gen  27:36|               Han heter ju Jakob, och han har nu också två gånger
  314 Gen  27:36|               Min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han
  315 Gen  27:36|             han tagit, och se, nu har han ock tagit min välsignelse."
  316 Gen  27:36|           tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen
  317 Gen  27:45|               mot dig har upphört och han förgäter vad du har gjort
  318 Gen  28:1 |             och välsignade honom; och han bjöd honom och sade till
  319 Gen  28:4 |                                 4. må han giva åt dig Abrahams välsignelse,
  320 Gen  28:6 |        därifrån taga sig hustru -- ty han hade välsignat honom och
  321 Gen  28:7 |                            7. och när han såg att Jakob hade lytt
  322 Gen  28:9 |             åt sig, utöver de hustrur han förut hade.~~
  323 Gen  28:11|                               11. Och han kom då till den heliga platsen
  324 Gen  28:11|              solen hade gått ned; och han tog en av stenarna på platsen
  325 Gen  28:12|                           12. Då hade han en dröm. Han såg en stege
  326 Gen  28:12|              12. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på
  327 Gen  28:16|            vaknade upp ur sömnen sade han: "HERREN är sannerligen
  328 Gen  28:17|                               17. Och han betogs av fruktan och sade: "
  329 Gen  28:18|          Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgärd
  330 Gen  28:19|                               19. Och han gav den platsen namnet Betel;
  331 Gen  29:2 |                           2. Där fick han se en brunn på fältet, och
  332 Gen  29:5 |                            5. Då sade han till dem: "Kännen I Laban,
  333 Gen  29:6 |                                    6. Han frågade dem vidare: "Står
  334 Gen  29:7 |                                    7. Han sade: "Det är ju ännu full
  335 Gen  29:9 |                              9. Medan han ännu talade med dem, hade
  336 Gen  29:10|            hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen
  337 Gen  29:12|          Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände,
  338 Gen  29:12|         hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon
  339 Gen  29:13|             systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom
  340 Gen  29:13|              honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt
  341 Gen  29:14|               mitt kött och ben." Och han stannade hos honom en månads
  342 Gen  29:18|               till Rakel; därför sade han: "Jag vill tjäna dig i sju
  343 Gen  29:20|              några dagar; så kär hade han henne.~~
  344 Gen  29:23|              Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde
  345 Gen  29:23|           förde henne till honom, och han gick in till henne.~
  346 Gen  29:25|              att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du
  347 Gen  29:28|               gå till ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till
  348 Gen  29:30|                           30. Så gick han in också till Rakel, och
  349 Gen  29:30|              in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea.
  350 Gen  29:30|          kärare än Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare
  351 Gen  29:31|              Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel
  352 Gen  29:33|            varit försmådd, därför har han givit mig också denne."
  353 Gen  30:2 |           Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: "Håller du då mig
  354 Gen  30:2 |             då mig för Gud? Det är ju han som förmenar dig livsfrukt."~
  355 Gen  30:6 |              har skaffat rätt åt mig; han har hört min röst och givit
  356 Gen  30:15|       kärleksäpplen?" Rakel sade: "Må han då i natt ligga hos dig,
  357 Gen  30:16|            såsom lön för dig." Så låg han hos henne den natten.~
  358 Gen  30:28|                               28. Och han sade ytterligare: "Bestäm
  359 Gen  30:29|                                   29. Han svarade honom: "Du vet själv
  360 Gen  30:31|                                   31. Han svarade: "Vad skall jag
  361 Gen  30:35|                Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga
  362 Gen  30:35|              fåren; och detta lämnade han i sina söners vård.~
  363 Gen  30:36|                               36. Och han lät ett avstånd av tre dagsresor
  364 Gen  30:37|             på dem vita ränder, i det han blottade det vita på käpparna.~
  365 Gen  30:38|                        38. Sedan lade han käpparna, som han hade skalat,
  366 Gen  30:38|          Sedan lade han käpparna, som han hade skalat, i rännorna
  367 Gen  30:40|             Labans hjord; så skaffade han sig egna hjordar, som han
  368 Gen  30:40|             han sig egna hjordar, som han icke lät komma ihop med
  369 Gen  30:42|               de svagare djuren, lade han icke dit dem. Härigenom
  370 Gen  30:43|           blev mannen övermåttan rik; han fick mycken småboskap, därtill
  371 Gen  31:1 |                                1. Men han fick höra huru Labans söner
  372 Gen  31:1 |             vår fader ägde är det som han har skaffat sig all denna
  373 Gen  31:5 |                                5. och han sade till dem: "Jag märker
  374 Gen  31:8 |                                8. När han sade: 'De spräckliga skola
  375 Gen  31:8 |             spräcklig avföda; och när han sade: 'De strimmiga skola
  376 Gen  31:12|                           12. Då sade han: 'Lyft upp dina ögon och
  377 Gen  31:15|          aktade såsom främlingar, när han sålde oss? Sedan har han
  378 Gen  31:15|              han sålde oss? Sedan har han ju ock förtärt vad han fick
  379 Gen  31:15|            har han ju ock förtärt vad han fick i betalning för oss.~
  380 Gen  31:18|          boskap och alla ägodelar som han hade förvärvat, den boskap
  381 Gen  31:18|            hade förvärvat, den boskap han ägde, och som han hade förvärvat
  382 Gen  31:18|              boskap han ägde, och som han hade förvärvat i Paddan-Aram,
  383 Gen  31:20|            från araméen Laban, så att han icke lät denne märka att
  384 Gen  31:20|              icke lät denne märka att han ämnade fly.~
  385 Gen  31:21|                         21. Så flydde han med allt sitt; han bröt
  386 Gen  31:21|             flydde han med allt sitt; han bröt upp och gick över floden
  387 Gen  31:23|                            23. Då tog han med sig sina fränder och
  388 Gen  31:32|             du finner dina gudar hos, han skall icke få behålla livet.
  389 Gen  31:33|               men fann intet. Och när han hade kommit ut ur Leas tält,
  390 Gen  31:33|          kommit ut ur Leas tält, gick han in i Rakels tält.~
  391 Gen  31:35|               kvinnors vis." Så sökte han efter husgudarna, men fann
  392 Gen  31:42|          varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, så
  393 Gen  31:42|             lidande och min möda, och han fällde domen i natt."~
  394 Gen  31:49|            det kallades ock Mispa, ty han sade: "HERREN vare väktare
  395 Gen  31:53|          Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud,
  396 Gen  31:53|             som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss."
  397 Gen  31:55|          Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn
  398 Gen  31:55|        döttrar och välsignat dem, for han sin väg hem igen.~~
  399 Gen  32:2 |            och då Jakob såg dem, sade han: "Detta är Guds skara."
  400 Gen  32:2 |             Detta är Guds skara." Och han gav den platsen namnet Mahanaim.~~
  401 Gen  32:4 |                                4. och han bjöd dem och sade: "Så skolen
  402 Gen  32:7 |             och betogs av ångest; och han delade sitt folk och fåren
  403 Gen  32:8 |                                 8. Ty han tänkte: "Om Esau överfaller
  404 Gen  32:11|              hand, ty jag fruktar att han kommer och förgör mig, utan
  405 Gen  32:13|                               13. Och han stannade där den natten.~
  406 Gen  32:13|            där den natten.~Och av det han hade förvärvat tog han ut
  407 Gen  32:13|            det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin broder
  408 Gen  32:16|                               16. Och han lämnade detta i sina tjänares
  409 Gen  32:17|                               17. Och han bjöd den förste och sade: "
  410 Gen  32:18|             Jakob; de äro skänker som han sänder till min herre Esau,
  411 Gen  32:18|          herre Esau, och själv kommer han här efter oss.'"~
  412 Gen  32:19|                               19. Och han bjöd likaledes den andre
  413 Gen  32:20|            kommer här efter oss.'" Ty han tänkte: "Jag vill blidka
  414 Gen  32:20|               ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig."~
  415 Gen  32:21|           skänkerna före honom, medan han själv den natten stannade
  416 Gen  32:22|             22. Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur
  417 Gen  32:23|                                   23. Han tog dem och förde dem över
  418 Gen  32:23|            och förde tillika över vad han eljest ägde.~
  419 Gen  32:25|             25. Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob,
  420 Gen  32:25|            kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden,
  421 Gen  32:25|         höften gick ur led, under det han brottades med honom.~
  422 Gen  32:26|          morgonrodnaden går upp." Men han svarade: "Jag släpper dig
  423 Gen  32:27|                           27. Då sade han till honom: "Vad är ditt
  424 Gen  32:27|            honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob."~
  425 Gen  32:28|                                   28. Han sade: "Du skall icke mer
  426 Gen  32:29|              Låt mig veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar
  427 Gen  32:29|              du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.~
  428 Gen  32:30|             namnet Peniel, "ty", sade han, "jag har sett Gud ansikte
  429 Gen  32:31|                           31. Och när han hade kommit förbi Penuel,
  430 Gen  32:31|              kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade
  431 Gen  32:31|             såg han solen gå upp; men han haltade på höften.~
  432 Gen  32:32|       höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden,
  433 Gen  33:1 |              hundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel
  434 Gen  33:2 |                                2. Och han lät tjänstekvinnorna med
  435 Gen  33:3 |                     3. Och själv gick han framför dem och bugade sig
  436 Gen  33:3 |            ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder.~
  437 Gen  33:5 |                            5. Och när han lyfte upp sina ögon och
  438 Gen  33:5 |            kvinnorna och barnen, sade han: "Vilka äro dessa som du
  439 Gen  33:5 |            dessa som du har med dig?" Han svarade: "Det är barnen
  440 Gen  33:8 |                      8. Sedan frågade han: "Vad ville du med hela
  441 Gen  33:8 |             den skara som jag mötte?" Han svarade: "Jag ville finna
  442 Gen  33:11|              har allt fullt upp." Och han bad honom så enträget, att
  443 Gen  33:11|            bad honom så enträget, att han tog emot dem.~~
  444 Gen  33:13|                               13. Men han svarade honom: "Min herre
  445 Gen  33:15|             en del av mitt folk." Men han svarade: "Varför så? Må
  446 Gen  33:17|              Och åt sin boskap gjorde han lövhyddor; därav fick platsen
  447 Gen  33:19|                Och det jordstycke där han hade slagit upp sitt tält
  448 Gen  33:19|            slagit upp sitt tält köpte han av Hamors, Sikems faders,
  449 Gen  33:20|                               20. Och han reste där ett altare och
  450 Gen  34:2 |            landet, fick se henne, och han tog henne till sig och lägrade
  451 Gen  34:3 |           flickan blev honom kär, och han talade vänligt med flickan.~
  452 Gen  34:7 |          vredgades högeligen över att han hade gjort vad som var en
  453 Gen  34:7 |             galenskap i Israel, i det han hade lägrat Jakobs dotter --
  454 Gen  34:13|             med listiga ord, eftersom han hade skändat deras syster
  455 Gen  34:19|           dröjde icke att göra så, ty han hade fått behag till Jakobs
  456 Gen  34:19|               till Jakobs dotter. Och han hade större myndighet än
  457 Gen  35:7 |                                7. Och han byggde där ett altare och
  458 Gen  35:7 |         uppenbarat sig för honom, när han flydde för sin broder.~
  459 Gen  35:9 |               sig åter för Jakob, när han hade kommit tillbaka från
  460 Gen  35:10|              vara ditt namn." Så fick han namnet Israel.~
  461 Gen  35:13|               honom, på den plats där han hade talat med honom.~
  462 Gen  35:14|              en stod på den plats där han hade talat med honom, en
  463 Gen  35:14|           honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer därpå
  464 Gen  36:6 |             och all annan egendom som han hade förvärvat i Kanaans
  465 Gen  36:19|              dessa deras stamfurstar. Han är densamme som Edom.~~
  466 Gen  36:24|           varma källorna i öknen, när han vaktade sin fader Sibeons
  467 Gen  36:35|              son, konung efter honom, han som slog midjaniterna på
  468 Gen  37:2 |               sjutton år gammal, gick han, jämte sina bröder, i vall
  469 Gen  37:2 |             bröder, i vall med fåren; han följde då såsom yngling
  470 Gen  37:3 |            sina andra söner, eftersom han hade fött honom på sin ålderdom;
  471 Gen  37:3 |            honom på sin ålderdom; och han lät göra åt honom en fotsid
  472 Gen  37:5 |            Josef en gång en dröm, som han omtalade för sina bröder;
  473 Gen  37:6 |                                    6. Han sade nämligen till dem: "
  474 Gen  37:8 |            drömmars skull och för vad han hade sagt.~~
  475 Gen  37:9 |                         9. Sedan hade han ännu en annan dröm som han
  476 Gen  37:9 |            han ännu en annan dröm som han förtäljde för sina bröder;
  477 Gen  37:9 |            förtäljde för sina bröder; han sade: "Hören, jag har haft
  478 Gen  37:10|                               10. När han förtäljde detta för sin
  479 Gen  37:13|             vill sända dig till dem." Han svarade honom: "Jag är redo."~
  480 Gen  37:14|                           14. Då sade han till honom: "Gå och se efter,
  481 Gen  37:14|               mig med svar." Så sände han honom åstad från Hebrons
  482 Gen  37:14|           åstad från Hebrons dal, och han kom till Sikem.~
  483 Gen  37:15|                         15. Där mötte han en man, medan han gick omkring
  484 Gen  37:15|               mötte han en man, medan han gick omkring villrådig på
  485 Gen  37:16|                                   16. Han svarade: "Jag söker efter
  486 Gen  37:18|         avstånd fingo se honom, innan han ännu hade hunnit fram till
  487 Gen  37:21|              Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan deras
  488 Gen  37:22|            bären icke hand på honom." Han ville nämligen rädda honom
  489 Gen  37:23|             den fotsida klädnaden som han hade på sig,~
  490 Gen  37:27|              icke komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget
  491 Gen  37:29|          Josef icke i brunnen. Då rev han sönder sina kläder~
  492 Gen  37:33|                               33. Och han kände igen den och sade: "
  493 Gen  37:35|             för att trösta honom; men han ville icke låta trösta sig,
  494 Gen  38:2 |      kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick
  495 Gen  38:3 |         havande och födde en son, och han fick namnet Er.~
  496 Gen  38:5 |              hon namnet Sela; och när han föddes, var Juda i Kesib.~
  497 Gen  38:9 |           skulle bliva hans egen, lät han, när han gick in till sin
  498 Gen  38:9 |               hans egen, lät han, när han gick in till sin broders
  499 Gen  38:10|             det misshagade HERREN att han gjorde så; därför dödade
  500 Gen  38:10|              gjorde så; därför dödade han också honom.~