Book Chapter:Verse

 2501 Dom  19:10|          Jebus, det är Jerusalem. Och han hade med sig ett par sadlade
 2502 Dom  19:13|                               13. Och han sade ytterligare till sin
 2503 Dom  19:15|               mannen kom ditin, satte han sig på den öppna platsen
 2504 Dom  19:17|             lyfte upp sina ögon, fick han se den vägfarande mannen
 2505 Dom  19:18|                                   18. Han svarade honom: "Vi äro på
 2506 Dom  19:21|                    21. Därefter förde han honom till sitt hus och
 2507 Dom  19:24|            dotter som är jungfru, och han har själv enbihustru. Dem
 2508 Dom  19:27|              fortsätta sin färd, fick han se sin bihustru ligga vid
 2509 Dom  19:28|                                   28. Han sade till henne: "Stå upp
 2510 Dom  19:28|            hon gav intet svar. Då tog han och lade henne på åsnan;
 2511 Dom  19:29|                           29. Men när han hade kommit hem, fattade
 2512 Dom  19:29|              hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi-
 2513 Rut   2:4 |               dit från Bet-Lehem; och han sade till skördemännen: "
 2514 Rut   2:14|            sidan av skördemännen; och han lade för henne rostade ax,
 2515 Rut   2:19|               arbetat? Välsignad vare han som har tagit sig an dig!"
 2516 Rut   2:20|            sonhustru: "Välsignad vare han av HERREN, därför att han
 2517 Rut   2:20|             han av HERREN, därför att han icke har undandragit sig
 2518 Rut   2:21|                Moabitiskan Rut sade: "Han sade ock till mig: 'Håll
 2519 Rut   3:2 |                Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats.~
 2520 Rut   3:3 |               icke får se dig, förrän han har ätit och druckit.~
 2521 Rut   3:4 |                                4. När han då lägger sig, så se efter,
 2522 Rut   3:4 |          lägger sig, så se efter, var han lägger sig, och gå dit och
 2523 Rut   3:4 |              fötter och lägg dig där; han skall då själv säga dig
 2524 Rut   3:7 |          hjärta blev glatt, och sedan han hade gått åstad och lagt
 2525 Rut   3:9 |                                9. Och han sade: "Vem är du?" Hon svarade: "
 2526 Rut   3:10|                           10. Då sade han: "Välsignad vare du av HERREN,
 2527 Rut   3:13|             Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter
 2528 Rut   3:13|            efter bördesrätt, gott, må han då göra det, så sant HERREN
 2529 Rut   3:14|              känna igen den andre; ty han tänkte: "Det får icke bliva
 2530 Rut   3:15|                               15. Och han sade: "Räck hit manteln
 2531 Rut   3:15|               höll fram den. Då mätte han upp sex mått korn och gav
 2532 Rut   3:17|               Dessa sex mått korn gav han mig, i det han sade: 'Du
 2533 Rut   3:17|               korn gav han mig, i det han sade: 'Du skall icke komma
 2534 Rut   3:18|               sig till ro, med mindre han i dag för saken till sitt
 2535 Rut   4:1 |              gick där fram; då nämnde han honom vid namn och sade: "
 2536 Rut   4:1 |            hit och sätt dig här." Och han kom och satte sig.~
 2537 Rut   4:3 |                         3. Sedan sade han till bördemannen: "Det åkerstycke
 2538 Rut   4:4 |            och, näst dig, jag själv." Han sade: "Jag vill taga det
 2539 Rut   4:7 |               fordom sed i Israel att han, till stadfästelse av ett
 2540 Rut   4:8 |               Boas: "Köp du det"; och han drog därvid av sig sin sko.~
 2541 Rut   4:13|             hon blev hans hustru, och han gick in till henne; och
 2542 Rut   4:15|                                   15. Han skall bliva dig en tröstare
 2543 Rut   4:17|                de kallade honom Obed. Han blev fader till Isai, Davids
 2544 1Sa   1:2 |                                    2. Han hade två hustrur; den ena
 2545 1Sa   1:4 |            dag offrade nu Elkana. Och han plägade giva sin hustru
 2546 1Sa   1:5 |                   5. men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel,
 2547 1Sa   1:5 |             dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän HERREN
 2548 1Sa   1:7 |              till HERRENS hus, gjorde han på samma sätt, och den andra
 2549 1Sa   1:22|           föra honom med mig, för att han må ställas fram inför HERRENS
 2550 1Sa   1:28|          tillbaka åt HERREN; så länge han lever, skall han vara given
 2551 1Sa   1:28|             så länge han lever, skall han vara given åt HERREN." Och
 2552 1Sa   2:6 |         HERREN dödar och gör levande, han för ned i dödsriket och
 2553 1Sa   2:7 |                 7. HERREN gör fattig, han gör ock rik; han ödmjukar,
 2554 1Sa   2:7 |              fattig, han gör ock rik; han ödmjukar, men han upphöjer
 2555 1Sa   2:7 |            ock rik; han ödmjukar, men han upphöjer ock.~
 2556 1Sa   2:8 |                                    8. Han upprättar den ringe ur stoftet,
 2557 1Sa   2:8 |             ur stoftet, ur dyn lyfter han den fattige upp, ty han
 2558 1Sa   2:8 |               han den fattige upp, ty han vill låta dem sitta bredvid
 2559 1Sa   2:8 |              och en härlig tron giver han dem till arvedel. Ty jordens
 2560 1Sa   2:8 |          HERRENS, och jordkretsen har han ställt på dem. ~
 2561 1Sa   2:9 |           Sina frommas fötter bevarar han, men de ogudaktiga förgöras
 2562 1Sa   2:10|            krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN dömer
 2563 1Sa   2:10|              dömer jordens ändar. Men han giver makt åt sin konung,
 2564 1Sa   2:10|             giver makt åt sin konung, han upphöjer sin smordes horn. ~
 2565 1Sa   2:14|                         14. den stack han ned i kitteln eller pannan
 2566 1Sa   2:14|            eller grytan, och allt vad han så fick upp med gaffeln,
 2567 1Sa   2:15|              steka det åt prästen, ty han vill icke hava kokt kött
 2568 1Sa   2:16|              vad dig lyster", så sade han: "Nej, nu strax skall du
 2569 1Sa   2:23|                              23. sade han till dem: "Varför gören
 2570 1Sa   2:35|               bliver beståndande, och han skall göra tjänst inför
 2571 1Sa   2:36|     silverpenning eller en kaka bröd; han skall säga: 'Anställ mig
 2572 1Sa   3:2 |              att bliva skumma, så att han icke kunde se, låg och sov
 2573 1Sa   3:5 |                  5. Därefter skyndade han till Eli och sade: "Här
 2574 1Sa   3:5 |             du ropade ju på mig." Men han svarade: "Jag har icke ropat;
 2575 1Sa   3:5 |           tillbaka och lägg dig." Och han gick och lade sig.~
 2576 1Sa   3:6 |             du ropade ju på mig." Men han svarade: "Jag har icke ropat,
 2577 1Sa   3:8 |                för tredje gången; och han stod upp och gick till Eli
 2578 1Sa   3:9 |               Gå och lägg dig; och om han vidare ropar på dig, så
 2579 1Sa   3:13|             till evig tid, därför att han har syndat, i det han visste
 2580 1Sa   3:13|             att han har syndat, i det han visste huru hans söner drogo
 2581 1Sa   3:15|               ända tills morgonen, då han öppnade dörrarna till HERRENS
 2582 1Sa   3:17|                                   17. Han sade: "Vad var det han ta
 2583 1Sa   3:17|                Han sade: "Vad var det han ta lade till dig? Dölj det
 2584 1Sa   3:17|             mig något enda ord av det han talade till dig."~
 2585 1Sa   3:18|            dolde intet för honom. Och han sade: "Han är HERREN; han
 2586 1Sa   3:18|             för honom. Och han sade: "Han är HERREN; han göre vad
 2587 1Sa   3:18|             han sade: "Han är HERREN; han göre vad honom täckes.~~
 2588 1Sa   3:19|             och lät intet av allt vad han hade talat falla till jorden.~
 2589 1Sa   4:13|                           13. Och när han kom dit, satt Eli på sin
 2590 1Sa   4:14|            Eli hörde klagoropet, sade han: "Vad betyder detta larm?"
 2591 1Sa   4:15|              voro starrblinda, så att han icke kunde se.~
 2592 1Sa   4:16|            ifrån slagfältet." Då sade han: "Huru har det gått, min
 2593 1Sa   4:18|                               18. När han nämnde om Guds ark, föll
 2594 1Sa   4:18|           mannen var gammal och tung. Han hade då varit domare i Israel
 2595 1Sa   5:6 |            var tung över asdoditerna; han anställde förödelse bland
 2596 1Sa   5:6 |            förödelse bland dem, i det han slog dem med bölder, såväl
 2597 1Sa   5:9 |             stor förvirring i staden; han slog invånarna i staden,
 2598 1Sa   6:5 |           Israels Gud. Kanhända tager han då bort sin tunga hand från
 2599 1Sa   6:6 |               Måste icke dessa, sedan han hade utfört stora gärningar
 2600 1Sa   6:9 |             mot Bet-Semes, så var det han som gjorde oss allt detta
 2601 1Sa   6:19|             hade sett på HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket,
 2602 1Sa   6:20|               Gud? Och till vem skall han draga bort ifrån oss?"~
 2603 1Sa   7:3 |         tjänen honom allena, så skall han rädda eder ifrån filistéernas
 2604 1Sa   7:8 |             till HERREN, vår Gud, att han må frälsa oss ifrån filistéernas
 2605 1Sa   7:12|             namnet Eben-Haeser, i det han sade: "Allt härintill har
 2606 1Sa   7:15|             domare i Israel, så länge han levde.~
 2607 1Sa   7:16|                  16. Vart år färdades han omkring till Betel, Gilgal
 2608 1Sa   7:16|          Betel, Gilgal och Mispa; och han dömde Israel på alla dessa
 2609 1Sa   7:17|                     17. Sedan plägade han vända tillbaka till Rama,
 2610 1Sa   7:17|               hans hem, och där dömde han eljest Israel där byggde
 2611 1Sa   7:17|              eljest Israel där byggde han ock ett altare åt HERREN.~~
 2612 1Sa   8:1 |             Samuel blev gammal, satte han sina söner till domare över
 2613 1Sa   8:6 |            Giv oss en konung, for att han må döma oss." Och Samuel
 2614 1Sa   8:11|                                   11. Han sade: "Detta bliver den
 2615 1Sa   8:11|           över eder: Edra söner skall han taga och skall sätta dem
 2616 1Sa   8:12|                12. Andra av dem skall han taga och sätta till sina
 2617 1Sa   8:13|                13. Edra döttrar skall han taga till salvoberederskor,
 2618 1Sa   8:14|            och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem
 2619 1Sa   8:15|                               15. och han skall taga tionde av edra
 2620 1Sa   8:16|                     16. Därtill skall han taga edra tjänare och edra
 2621 1Sa   8:17|               Av eder småboskap skall han taga tionde, och I skolen
 2622 1Sa   8:21|            som folket sade, framförde han det till HERREN.~
 2623 1Sa   9:1 |               till en benjaminit; och han var en rik man.~
 2624 1Sa   9:2 |                                    2. Han hade en son som hette Saul,
 2625 1Sa   9:2 |          ingen man som var fagrare än han; han var huvudet högre än
 2626 1Sa   9:2 |               som var fagrare än han; han var huvudet högre än allt
 2627 1Sa   9:4 |                            4. Då gick han genom Efraims bergsbygd
 2628 1Sa   9:4 |              voro de icke; sedan gick han genom Benjamins land, men
 2629 1Sa   9:5 |           sade Saul till tjänaren som han hade med sig: "Kom, låt
 2630 1Sa   9:6 |                                6. Men han svarade honom: "Se, i denna
 2631 1Sa   9:6 |               stad finnes en gudsman; han är en ansedd man; allt vad
 2632 1Sa   9:6 |               en ansedd man; allt vad han säger, det sker. Låt oss
 2633 1Sa   9:6 |            oss nu gå dit; måhända kan han säga oss något om den färd
 2634 1Sa   9:8 |           giva åt gudsmannen, för att han må säga oss vilken väg vi
 2635 1Sa   9:12|               nära. Skynda dig nu, ty han har i dag kommit till staden;
 2636 1Sa   9:13|                träffen I honom, innan han går upp på höjden till måltiden,
 2637 1Sa   9:13|              folket äter icke, förrän han kommer. Han skall välsigna
 2638 1Sa   9:13|              icke, förrän han kommer. Han skall välsigna offret; först
 2639 1Sa   9:16|         furste över mitt folk Israel; han skall frälsa mitt folk ifrån
 2640 1Sa   9:25|               staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket.~
 2641 1Sa   9:26|              och de gingo båda åstad, han och Samuel.~
 2642 1Sa   9:27|                 Säg till tjänaren att han skall gå före oss" -- och
 2643 1Sa   9:27|             skall gå före oss" -- och han fick gå -- "men du själv
 2644 1Sa  10:2 |           icke mer på åsninnorna, men han är orolig för eder skull
 2645 1Sa  10:9 |                              9. I det han nu vände sig om för att
 2646 1Sa  10:10|               Ande över honom, så att han, mitt ibland dem, själv
 2647 1Sa  10:13|        hänryckning hade upphört, gick han upp på offerhöjden.~
 2648 1Sa  10:14|         tjänare: "Var haven I varit?" Han svarade: "Borta för att
 2649 1Sa  10:16|               svarade sin farbroder: "Han omtalade för oss att åsninnorna
 2650 1Sa  10:16|              om konungadömet omtalade han icke för honom.~~
 2651 1Sa  10:18|                               18. Och han sade till Israels barn: "
 2652 1Sa  10:21|                               21. När han sedan lät Benjamins stam
 2653 1Sa  10:21|               sökte efter honom, stod han icke att finna.~
 2654 1Sa  10:22|          kommit hit? HERREN svarade: "Han har gömt sig bland trossen."~
 2655 1Sa  10:23|               honom därifrån, och när han nu trädde fram bland folket,
 2656 1Sa  10:23|         trädde fram bland folket, var han huvudet högre än allt folket.~
 2657 1Sa  10:27|               skänker till honom. Men han låtsade som om han icke
 2658 1Sa  10:27|                Men han låtsade som om han icke märkte det. ~
 2659 1Sa  11   |            Saul besegrar ammoniterna. Han får sitt konungadöme förnyat.~~
 2660 1Sa  11:6 |              Guds Ande över Saul, när han hörde detta, och hans vrede
 2661 1Sa  11:7 |                                7. Och han tog ett par oxar och styckade
 2662 1Sa  11:8 |                                8. Och han mönstrade dem i Besek, och
 2663 1Sa  12:5 |                            5. Då sade han till dem: "HERREN vare vittne
 2664 1Sa  12:6 |               Ja, HERREN vare vittne, han som lät Mose och Aron uppstå
 2665 1Sa  12:9 |         glömde HERREN, sin Gud, sålde han dem i Siseras hand, härhövitsmannens
 2666 1Sa  12:17|             vill ropa till HERREN att han må låta det dundra och regna.
 2667 1Sa  12:24|               Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder!~
 2668 1Sa  13:1 |          varit konung ett år, och när han nu regerade över Israel
 2669 1Sa  13:2 |                            2. utvalde han åt sig tre tusen män ur
 2670 1Sa  13:2 |            Men det övriga folket hade han låtit gå hem, var och en
 2671 1Sa  13:8 |                                8. När han nu hade väntat sju dagar,
 2672 1Sa  13:9 |      tackoffersdjuren." Därpå frambar han brännoffret.~
 2673 1Sa  13:10|                      10. Men just när han hade slutat att frambära
 2674 1Sa  13:20|              ned till filistéerna, om han ville låta vässa sin lie
 2675 1Sa  14:1 |              där på andra sidan." Men han omtalade det icke för sin
 2676 1Sa  14:2 |              i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde vid
 2677 1Sa  14:17|             sade Saul till folket som han hade hos sig: "Hållen mönstring
 2678 1Sa  14:20|            Saul och allt det folk som han hade hos sig församlade
 2679 1Sa  14:27|               med eden; därför räckte han ut staven som han hade i
 2680 1Sa  14:27|              räckte han ut staven som han hade i sin hand och doppade
 2681 1Sa  14:33|               med blodet i", utropade han: "I haven handlat brottsligt.
 2682 1Sa  14:35|             var det första altare som han byggde åt HERREN.~~
 2683 1Sa  14:37|              dem i Israels hand?" Men han gav honom intet svar den
 2684 1Sa  14:39|              Ty så sant HERREN lever, han som har givit Israel seger:
 2685 1Sa  14:39|             av min son Jonatan, skall han döden dö." Men ingen bland
 2686 1Sa  14:40|                           40. Då sade han till hela Israel: "Ställen
 2687 1Sa  14:45|             Saul: "Skulle Jonatan dö, han som har förskaffat Israel
 2688 1Sa  14:45|         jorden; ty med Guds hjälp har han i dag utfört detta." Och
 2689 1Sa  14:47|            Israel i besittning, förde han krig mot alla sina fiender
 2690 1Sa  14:47|             mot filistéerna; och vart han vände sig tuktade han dem.~
 2691 1Sa  14:47|            vart han vände sig tuktade han dem.~
 2692 1Sa  14:48|                                   48. Han gjorde mäktiga ting och
 2693 1Sa  14:52|               och krigsduglig man tog han honom i sin tjänst.~
 2694 1Sa  15:2 |            hemsöka Amalek för det som han gjorde mot Israel, att han
 2695 1Sa  15:2 |            han gjorde mot Israel, att han lade sig i vägen för honom,
 2696 1Sa  15:2 |            sig i vägen för honom, när han drog upp ur Egypten.~
 2697 1Sa  15:5 |               till Amaleks stad, lade han ett bakhåll i dalen.~
 2698 1Sa  15:8 |                                8. Och han tog Agag, Amaleks konung,
 2699 1Sa  15:8 |            fånga, och allt folket gav han till spillo, och han slog
 2700 1Sa  15:8 |              gav han till spillo, och han slog dem med svärdsegg.~
 2701 1Sa  15:10|              HERRENS ord till Samuel; han sade:~
 2702 1Sa  15:11|            gjort Saul till konung, ty han har vänt sig bort ifrån
 2703 1Sa  15:11|          Samuel hårt till sinnes, och han ropade till HERREN hela
 2704 1Sa  15:12|            sig en minnesstod, och att han sedan hade vänt om och dragit
 2705 1Sa  15:16|              natt har talat till mig. Han sade till honom: "Tala."~
 2706 1Sa  15:23|            förkastat HERRENS ord, har han ock förkastat dig, och du
 2707 1Sa  15:27|            sig om för att gå, fattade han i hörnet på hans mantel,
 2708 1Sa  15:29|               och ångrar sig icke; ty han är icke en människa, så
 2709 1Sa  15:29|              icke en människa, så att han skulle kunna ångra sig."~
 2710 1Sa  15:30|                                   30. Han svarade: "Jag har syndat;
 2711 1Sa  15:35|             icke mer se Saul så länge han levde, ty Samuel sörjde
 2712 1Sa  15:35|           eftersom HERREN ångrade att han hade gjort Saul till konung
 2713 1Sa  16   |            David smörjes till konung. Han kommertill Sauls hov.~~
 2714 1Sa  16:1 |              jag vill icke längre att han skall vara konung över Israel.
 2715 1Sa  16:2 |               får höra det, så dräper han mig." HERREN svarade: "Tag
 2716 1Sa  16:5 |                                    5. Han svarade: "Ja. Jag har kommit
 2717 1Sa  16:5 |              med mig tid offret." Och han helgade Isai och hans söner
 2718 1Sa  16:6 |               När de nu kommo dit och han fick se Eliab, tänkte han: "
 2719 1Sa  16:6 |             han fick se Eliab, tänkte han: "Förvisso står HERRENS
 2720 1Sa  16:8 |               gå fram för Samuel. Men han sade: "Icke heller denne
 2721 1Sa  16:9 |               Isai Samma gå fram. Men han sade: "Icke heller denne
 2722 1Sa  16:11|              detta alla ynglingarna?" Han svarade: "Ännu återstår
 2723 1Sa  16:11|              återstår den yngste, men han går nu i vall med fåren."
 2724 1Sa  16:11|          sätta oss till bords, förrän han kommer hit."~
 2725 1Sa  16:12|                          12. Då sände han åstad och lät hämta honom,
 2726 1Sa  16:12|              och lät hämta honom, och han var ljuslätt och hade sköna
 2727 1Sa  16:14|             vikit ifrån Saul, kvaldes han av en ond ande från HERREN.~
 2728 1Sa  16:16|               i harpospel, på det att han måspela på harpan, när den
 2729 1Sa  16:20|              Då tog Isai en åsna, som han lastade med bröd, vidare
 2730 1Sa  16:21|              honom mycket kär, så att han fick bliva hans vapendragare.~
 2731 1Sa  16:22|          stanna kvar i min tjänst, ty han har funnit nåd för mina
 2732 1Sa  17:4 |            vid namn Goljat, från Gat; han var sex alnar och ett kvarter
 2733 1Sa  17:5 |                                    5. Han hade en kopparhjälm på sitt
 2734 1Sa  17:6 |                                6. Och han hade benskenor av koppar
 2735 1Sa  17:8 |                                    8. Han trädde nu fram och ropade
 2736 1Sa  17:9 |                                 9. Om han förmår strida mot mig och
 2737 1Sa  17:16|              sent; i fyrtio dagar kom han och ställde sig där.~
 2738 1Sa  17:20|              vaktare, tog med sig vad han skulle och begav sig åstad,
 2739 1Sa  17:20|           Isai hade bjudit honom. När han kom fram till vagnborgen,
 2740 1Sa  17:22|              bort till hären; och när han kom dit, hälsade han sina
 2741 1Sa  17:22|              när han kom dit, hälsade han sina bröder.~
 2742 1Sa  17:23|                     23. Under det att han talade med dem, trädde nu
 2743 1Sa  17:23|              trädde nu envigeskämpen, han som hette Goljat, filistéen
 2744 1Sa  17:25|               där, som nu träder upp? Han träder upp för att smäda
 2745 1Sa  17:25|            rikedom, och åt honom vill han giva sin dotter, och hans
 2746 1Sa  17:25|              och hans faders hus vill han göra skattefritt i Israel."~
 2747 1Sa  17:28|             äldste broder, hörde huru han talade med männen; då upptändes
 2748 1Sa  17:28|           Eliabs vrede mot David, och han sade: "Varför har du kommit
 2749 1Sa  17:30|                       30. Sedan vände han sig ifrån honom till en
 2750 1Sa  17:33|              allenast en yngling, och han är en stridsman allt ifrån
 2751 1Sa  17:36|             och ett av dessa djur, ty han har smädat den levande Gudens
 2752 1Sa  17:37|            mig undan lejon och björn, han skall ock rädda mig undan
 2753 1Sa  17:39|          prövade på att gå därmed, ty han hade aldrig försökt något
 2754 1Sa  17:40|                               40. Och han tog sin stav i handen och
 2755 1Sa  17:40|               i handen; därefter gick han fram mot filistéen.~
 2756 1Sa  17:42|              fick se David, föraktade han honom; ty denne var ännu
 2757 1Sa  17:43|               förbannade David, i det han svor vid sina gudar.~
 2758 1Sa  17:47|               striden är HERRENS, och han skall giva eder i vår hand."~~
 2759 1Sa  17:49|           trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet
 2760 1Sa  17:51|         fattade i hans svärd; och när han hade dragit det ut ur skidan,
 2761 1Sa  17:51|          dragit det ut ur skidan, gav han honom dödsstöten och högg
 2762 1Sa  17:54|        Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält. ~
 2763 1Sa  17:55|             ut mot filistéen, frågade han härhövitsmannen Abner: "
 2764 1Sa  17:57|               honom inför Saul, medan han ännu hade filistéens huvud
 2765 1Sa  18:3 |             ett förbund med David, då han nu hade honom lika kär som
 2766 1Sa  18:4 |        Jonatan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den
 2767 1Sa  18:5 |               när David drog ut, hade han framgång överallt dit Saul
 2768 1Sa  18:8 |           talet misshagade honom, och han sade: "Åt David hava de
 2769 1Sa  18:10|            från Gud över Saul, så att han rasade i sitt hus; men David
 2770 1Sa  18:10|              spelade på harpan, såsom han dagligen plägade. Och Saul
 2771 1Sa  18:12|           HERREN var med honom, sedan han hade vikit ifrån Saul.~
 2772 1Sa  18:13|            honom ifrån sig, i det att han gjorde honom till överhövitsman
 2773 1Sa  18:13|              överhövitsman i sin här; han blev så folkets ledare och
 2774 1Sa  18:15|                15. Då nu Saul såg att han hade så stor framgång, fruktade
 2775 1Sa  18:15|               stor framgång, fruktade han honom än mer.~
 2776 1Sa  18:16|              hade David kär, eftersom han var deras ledare och anförare.~~
 2777 1Sa  18:25|            Saul hoppades nämligen att han skulle få David fälld genom
 2778 1Sa  18:26|        tjänare omtalade för David vad han hade sagt, ville David gärna
 2779 1Sa  18:27|       överlämnat åt konungen, för att han skulle bliva konungens måg.
 2780 1Sa  19:4 |               på sin tjänare David ty han har icke försyndat sig mot
 2781 1Sa  19:4 |       försyndat sig mot dig, utan vad han har gjort har varit till
 2782 1Sa  19:5 |                                    5. Han tog ju sin själ i sin hand
 2783 1Sa  19:6 |                 Så sant HERREN lever, han skall icke dödas."~
 2784 1Sa  19:7 |          Jonatan David till Saul, och han var i hans tjänst såsom
 2785 1Sa  19:9 |             HERREN kom över Saul, där han satt i sitt hus med spjutet
 2786 1Sa  19:10|            vek undan för Saul, så att han allenast stötte spjutet
 2787 1Sa  19:12|             David genom fönstret; och han begav sig på flykten och
 2788 1Sa  19:14|               hämta David, sade hon: "Han är sjuk."~
 2789 1Sa  19:17|             släppt min fiende, så att han har kommit undan?" Mikal
 2790 1Sa  19:17|          undan?" Mikal svarade Saul: "Han sade till mig: 'Släpp mig;
 2791 1Sa  19:18|               och kommit undan, begav han sig till Samuel i Rama och
 2792 1Sa  19:18|            Saul hade gjort honom. Och han och Samuel gingo till Najot
 2793 1Sa  19:21|        omtalade detta för Saul, sände han dit andra män; men också
 2794 1Sa  19:21|               av hänryckning. Och när han då ytterligare, för tredje
 2795 1Sa  19:22|                          22. Då begav han sig själv till Rama; och
 2796 1Sa  19:22|              själv till Rama; och när han kom till den stora brunnen
 2797 1Sa  19:22|               brunnen i Seku, frågade han: "Var äro Samuel och David?"
 2798 1Sa  19:23|                          23. Då begav han sig dit, till Najot vid
 2799 1Sa  19:23|              också över honom, så att han hela vägen gick i profetisk
 2800 1Sa  19:23|       hänryckning, ända till dess att han kom fram till Najot vid
 2801 1Sa  19:24|                  24. Då kastade också han av sig sina kläder, i det
 2802 1Sa  19:24|               kläder, i det att också han blev fattad av hänryckning
 2803 1Sa  19:24|         hänryckning inför Samuel; och han föll ned och låg där naken
 2804 1Sa  20:1 |               mot dig fader, eftersom han står efter mitt liv?"~
 2805 1Sa  20:2 |                                    2. Han svarade honom: "Bort det!
 2806 1Sa  20:3 |              dina ögon; därför tänker han: 'Jonatan skall icke få
 2807 1Sa  20:3 |             få veta detta, på det att han icke må bliva bedrövad.'
 2808 1Sa  20:7 |                                 7. Om han då säger: 'Gott!', så kan
 2809 1Sa  20:7 |            tjänare vara trygg. Men om han bliver vred, så märker du
 2810 1Sa  20:7 |                så märker du därav att han har beslutit min ofärd.~
 2811 1Sa  20:13|         HERREN vare då med dig, såsom han har varit med min fader.~
 2812 1Sa  20:17|             sin kärlek till honom, ty han hade honom lika kär som
 2813 1Sa  20:17|               hade honom lika kär som han hade sitt eget liv;~
 2814 1Sa  20:26|              dock intet den dagen, ty han tänkte: "Något har hänt
 2815 1Sa  20:26|                 Något har hänt honom; han är nog icke ren, säkerligen
 2816 1Sa  20:26|               icke ren, säkerligen är han icke ren."~
 2817 1Sa  20:29|                                   29. han sade: 'Låt mig gå, ty vi
 2818 1Sa  20:29|              mina bröder.' Därför har han icke kommit till konungens
 2819 1Sa  20:30|          Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom: "Du son
 2820 1Sa  20:31|          hämta honom hit till mig, ty han är dödens barn."~
 2821 1Sa  20:32|             till honom: "Varför skall han dödas? Vad har han gjort?"~
 2822 1Sa  20:32|              skall han dödas? Vad har han gjort?"~
 2823 1Sa  20:34|               andra nymånadsdagen, ty han var bedrövad för Davids
 2824 1Sa  20:35|             ut på marken, vid den tid han hade utsatt för David; och
 2825 1Sa  20:35|            hade utsatt för David; och han hade en liten gosse med
 2826 1Sa  20:36|                               36. Och han sade till gossen: "Spring
 2827 1Sa  20:36|          Medan nu gossen sprang, sköt han pilen över honom.~
 2828 1Sa  20:40|              sina vapen åt gossen som han hade med sig och sade till
 2829 1Sa  20:41|               upp på södra sidan; och han föll ned till jorden på
 2830 1Sa  20:43|                        43. Sedan stod han upp och gick sina färde,
 2831 1Sa  21:1 |         Ahimelek blev förskräckt, när han fick se David, och frågade
 2832 1Sa  21:2 |            givit mig ett uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen får
 2833 1Sa  21:12|             märke till dessa ord, och han begynte storligen frukta
 2834 1Sa  21:13|                    13. Därför ställde han sig vansinnig inför deras
 2835 1Sa  21:15|               föra denne hit, för att han skulle bete sig vanvettigt
 2836 1Sa  22:2 |               och alla missnöjda, och han blev deras hövding; vid
 2837 1Sa  22:3 |          David till Mispe i Moab. Och han sade till konungen i Moab: "
 2838 1Sa  22:4 |                                4. Och han förde dem fram inför konungen
 2839 1Sa  22:7 |                               7. sade han till sina tjänare, där de
 2840 1Sa  22:8 |             sig så mycket om mig, att han har uppenbarat det för mig.
 2841 1Sa  22:10|          honom och gav honom reskost; han gav honom ock filistéen
 2842 1Sa  22:12|             Hör mig, du Ahitubs son." Han svarade: "Jag hör dig, min
 2843 1Sa  22:13|          frågat Gud för honom, så att han skulle kunna sätta sig upp
 2844 1Sa  22:14|             väl så betrodd som David, han som därtill är konungens
 2845 1Sa  22:17|              och fastän de visste att han flydde, uppenbarade de det
 2846 1Sa  22:22|            att edoméen Doeg, eftersom han var där, skulle omtala allt
 2847 1Sa  22:23|              som står efter mitt liv, han står ock efter ditt liv.
 2848 1Sa  23:6 |            till David i Kegila, förde han efoden med sig ditned. ~
 2849 1Sa  23:7 |            givit honom i min hand, ty han har själv stängt in sig
 2850 1Sa  23:9 |         stämplade ont mot honom, sade han till prästen Ebjatar: "Bär
 2851 1Sa  23:11|            tjänare." HERREN svarade: "Han skall komma hitned."~
 2852 1Sa  23:13|              undan från Kegila avstod han från att draga ut.~~
 2853 1Sa  23:14|               i öknen på bergfästena; han uppehöll sig bland bergen
 2854 1Sa  23:15|             Hores i öknen Sif, förnam han att Saul hade dragit ut
 2855 1Sa  23:17|                                   17. Han sade till honom: "Frukta
 2856 1Sa  23:22|               efter, på vilket ställe han nu vistas, och vem som har
 2857 1Sa  23:22|               ty man har sagt mig att han är mycket listig.~
 2858 1Sa  23:23|           reda på alla gömställen där han kan gömma sig; och kommen
 2859 1Sa  23:23|          sedan gå med eder. Ty finnes han i landet, skall jag veta
 2860 1Sa  23:25|         talade man det för denne, och han drog då ned till klippan
 2861 1Sa  23:25|               Saul hörde detta, satte han efter David in i öknen Maon.~
 2862 1Sa  24:4 |                            4. Och när han kom till boskapsgårdarna
 2863 1Sa  24:4 |          fanns där en grotta; då gick han ditin för något avsides
 2864 1Sa  24:6 |             samvete honom, därför att han hade skurit av fliken på
 2865 1Sa  24:7 |                                7. Och han sade till sina män: "HERREN
 2866 1Sa  24:7 |           uträcka min hand mot honom; han är ju HERRENS Smorde."~
 2867 1Sa  24:11|               min hand mot min herre; han är ju HERRENS Smorde.~
 2868 1Sa  24:16|           döme mellan mig och dig; må han se härtill och utföra min
 2869 1Sa  24:16|            och utföra min sak, ja, må han döma mig fri ifrån din hand." ~
 2870 1Sa  24:18|                               18. Och han sade till David: "Du är
 2871 1Sa  24:20|         träffar på sin fiende, plägar han då låta honom gå sin väg
 2872 1Sa  25:1 |              och de begrovo honom där han bodde i Rama.~Och David
 2873 1Sa  25:2 |            den mannen var mycket rik; han ägde tre tusen får och ett
 2874 1Sa  25:2 |             och ett tusen getter. Och han höll just då på att klippa
 2875 1Sa  25:3 |              hård och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.~
 2876 1Sa  25:5 |                              5. sände han dit tio unga män; och David
 2877 1Sa  25:14|            låtit hälsa vår herre, men han visade av dem.~
 2878 1Sa  25:17|               över hela hans hus; och han är ju en ond man, så att
 2879 1Sa  25:21|              så att intet av allt vad han ägde har kommit bort; men
 2880 1Sa  25:25|             hans namn betyder, det är han; Nabal heter han, och dårskap
 2881 1Sa  25:25|               det är han; Nabal heter han, och dårskap bor i honom.
 2882 1Sa  25:29|              men dina fienders liv må han lägga i sin slunga och slunga
 2883 1Sa  25:30|             herre allt det goda varom han har talat till dig, och
 2884 1Sa  25:34|           HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhållit mig från
 2885 1Sa  25:35|            hade medfört åt honom; och han sade till henne: "Far i
 2886 1Sa  25:36|         hjärta var glatt i honom, och han var mycket drucken. Därför
 2887 1Sa  25:37|          såsom dött i hans bröst, och han blev såsom en sten.~
 2888 1Sa  25:38|             slog HERREN Nabal, så att han dog.~~
 2889 1Sa  25:39|               att Nabal var död, sade han: "Lovad vare HERREN, som
 2890 1Sa  25:39|          Nabal har hämnats den smälek han tillfogade mig, och som
 2891 1Sa  25:39|              och lät säga Abigail att han önskade få henne till sin
 2892 1Sa  26:4 |                              4. sände han ut spejare och fick så full
 2893 1Sa  26:10|              vanlig ordning, eller må han draga ut i strid och så
 2894 1Sa  26:13|               på andra sidan, ställde han sig på toppen av berget,
 2895 1Sa  26:18|                               18. Och han sade ytterligare: "Varför
 2896 1Sa  26:24|          aktat i HERRENS ögon, så att han räddar mig ur all nöd."~
 2897 1Sa  27:4 |            hade flytt till Gat, sökte han icke vidare efter honom.~
 2898 1Sa  27:9 |           David härjade i landet, lät han varken män eller kvinnor
 2899 1Sa  27:9 |            och kameler och kläder tog han med sig och vände så tillbaka
 2900 1Sa  27:11|            Gat, det skedde därför att han tänkte: "De kunde eljest
 2901 1Sa  27:11|               har David gjort, så har han betett sig under hela den
 2902 1Sa  27:11|         betett sig under hela den tid han har bott i filistéernas
 2903 1Sa  27:12|               Akis David och tänkte: "Han har nu gjort sig förhatlig
 2904 1Sa  28:5 |          filistéernas läger, fruktade han och förskräcktes högeligen
 2905 1Sa  28:8 |           till kvinnan om natten. Och han sade: "Spå åt mig genom
 2906 1Sa  28:9 |              vad Saul har gjort, huru han har utrotat andebesvärjare
 2907 1Sa  28:11|              jag då mana upp åt dig?" Han svarade: "Mana upp Samuel
 2908 1Sa  28:14|                                   14. Han frågade henne: "Huru ser
 2909 1Sa  28:14|              frågade henne: "Huru ser han ut?" Hon svarade: "Det är
 2910 1Sa  28:17|            efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig: HERREN
 2911 1Sa  28:20|              jorden; så förfärad blev han över Samuels ord. Också
 2912 1Sa  28:20|              ty på ett helt dygn hade han ingenting ätit.~
 2913 1Sa  28:21|             huru högeligen förskräckt han var, sade hon till honom: "
 2914 1Sa  28:23|                               23. Men han vägrade och sade: "Jag vill
 2915 1Sa  28:23|              kvinnan så enträget, att han lyssnade till deras ord;
 2916 1Sa  28:23|              lyssnade till deras ord; han stod upp från jorden och
 2917 1Sa  29:3 |               hos honom, från den dag han gick över till mig ända
 2918 1Sa  29:4 |             ort du har anvisat honom; han får icke draga med med oss
 2919 1Sa  29:4 |               oss till strid, för att han icke under striden må bliva
 2920 1Sa  29:4 |      motståndare. Ty varigenom skulle han väl bättre kunna göra sig
 2921 1Sa  29:5 |                                    5. Han är ju den David till vilkens
 2922 1Sa  29:9 |           filistéernas furstar säga: 'Han får icke draga upp med oss
 2923 1Sa  30:4 |                              4. brast han ut i gråt, så ock hans folk;
 2924 1Sa  30:8 |            Kan jag då hinna upp den?" Han svarade honom: "Sätt efter
 2925 1Sa  30:12|          honom igen. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller
 2926 1Sa  30:13|              du, och varifrån är du?" Han svarade: "Jag är en egyptisk
 2927 1Sa  30:15|            ned till den rövarskaran?" Han svarade: "Lova mig med ed
 2928 1Sa  30:16|                          16. Så förde han honom ditned, och de lågo
 2929 1Sa  30:21|           möta David och det folk som han hade med sig; då gick David
 2930 1Sa  30:23|              HERREN har givit oss, då han bevarade oss och gav i vår
 2931 1Sa  30:25|           dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och
 2932 1Sa  30:26|          David kom till Siklag, sände han en del av bytet till de
 2933 1Sa  30:26|              Juda, sina vänner, i det han lät säga: "Detta är en skänk
 2934 1Sa  30:27|                                   27. Han sände till de äldste i Betel,
 2935 1Sa  31:3 |               kommo över honom, greps han av stor förskräckelse för
 2936 1Sa  31:4 |       vapendragare ville det icke, ty han fruktade storligen. Då tog
 2937 1Sa  31:5 |            att Saul var död, störtade han sig ock på sitt svärd och
 2938 2Sa   1:2 |           jord på sitt huvud. Och när han kom in till David, föll
 2939 2Sa   1:2 |               kom in till David, föll han ned till jorden och bugade
 2940 2Sa   1:3 |          honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade honom: "Jag kommer
 2941 2Sa   1:4 |               det gått? Säg mig det." Han svarade: "Folket har flytt
 2942 2Sa   1:7 |                                7. När han då vände sig om och fick
 2943 2Sa   1:7 |               och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: '
 2944 2Sa   1:8 |                         8. Då frågade han mig vem jag var, och jag
 2945 2Sa   1:9 |                         9. Sedan sade han till mig: 'Träd fram hit
 2946 2Sa   1:10|           honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna överleva
 2947 2Sa   1:13|              honom: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till
 2948 2Sa   1:15|              och stöt ned honom." Och han slog honom till döds.~
 2949 2Sa   1:18|                               18. och han befallde att man skulle
 2950 2Sa   2:1 |           Vart skall jag draga upp?", Han svarade: "Till Hebron."~
 2951 2Sa   2:10|             var fyrtio år gammal, när han blev konung över Israel,
 2952 2Sa   2:10|               konung över Israel, och han regerade i två år. Allenast
 2953 2Sa   2:20|             sade: "Är det du, Asael?" Han svarade: "Ja."~
 2954 2Sa   2:23|                               23. När han ändå icke ville låta honom
 2955 2Sa   2:23|          spjutet gick ut baktill; och han föll ned där och dog på
 2956 2Sa   2:30|           tillhopa allt folket, sedan han hade upphört att förfölja
 2957 2Sa   3:2 |             förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel.~
 2958 2Sa   3:3 |              andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten
 2959 2Sa   3:11|                         11. Då tordes han icke säga ett ord mer åt
 2960 2Sa   3:13|                                   13. Han svarade: "Gott! Jag vill
 2961 2Sa   3:16|              gå dina färde." Då vände han om.~~
 2962 2Sa   3:21|               lät David Abner gå, och han drog bort i frid.~~
 2963 2Sa   3:22|              hade låtit honom gå, och han hade dragit bort i frid.~
 2964 2Sa   3:23|               denne lät honom gå, och han drog bort i frid."~
 2965 2Sa   3:24|            lät du då honom gå, så att han fritt kunde draga sina färde?~
 2966 2Sa   3:25|           känner väl Abner, Ners son? Han kom hit för att bedraga
 2967 2Sa   3:25|              hit för att bedraga dig. Han ville utforska ditt görande
 2968 2Sa   3:26|             gått ut från David, sände han bud efter Abner, och sändebuden
 2969 2Sa   3:27|         enskilt med honom; där sårade han honom till döds med en stöt
 2970 2Sa   3:28|           sedan fick höra detta, sade han: "Jag och mitt konungadöme
 2971 2Sa   4:4 |               var ofärdig i fötterna. Han var nämligen fem år gammal,
 2972 2Sa   4:4 |               hennes bråda flykt föll han omkull och blev därefter
 2973 2Sa   4:4 |               blev därefter halt; och han hette Mefiboset.)~
 2974 2Sa   4:5 |            som hetast på dagen, medan han låg i sin middagssömn.~
 2975 2Sa   4:7 |          kommo alltså in i huset, när han låg på sin vilobädd i sovkammaren,
 2976 2Sa   4:9 |                 Så sant HERREN lever, han som har förlossat mig från
 2977 2Sa   5:4 |            var trettio år gammal, när han blev konung, och han regerade
 2978 2Sa   5:4 |              när han blev konung, och han regerade i fyrtio år.~
 2979 2Sa   5:5 |                  5. I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex
 2980 2Sa   5:5 |              och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela
 2981 2Sa   5:8 |            fram till vattenledningen, han slår ihjäl just dessa halta
 2982 2Sa   5:12|           konung över Israel, och att han hade upphöjt hans konungadöme,
 2983 2Sa   5:13|         hustrur från Jerusalem, sedan han hade kommit från Hebron;
 2984 2Sa   5:17|               David hörde detta, drog han ned till borgen.~
 2985 2Sa   5:20|               slog David dem. Då sade han: "HERREN har brutit ned
 2986 2Sa   5:23|               frågade HERREN, svarade han: "Du skall icke draga ditupp;
 2987 2Sa   5:25|         HERREN hade bjudit honom; och han slog filistéerna och förföljde
 2988 2Sa   6:7 |            för hans förseelse, så att han föll ned död där vid Guds
 2989 2Sa   6:8 |             hade brutit ned Ussa; och han kallade det ställe Peres-Ussa,
 2990 2Sa   6:9 |              HERREN på den dagen, att han sade: "Huru skulle jag töras
 2991 2Sa   6:12|           Obed-Edoms hus och allt vad han hade, för Guds arks skull,
 2992 2Sa   6:13|              sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.~
 2993 2Sa   6:18|             och tackoffret välsignade han folket i HERREN Sebaots
 2994 2Sa   6:19|              både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke
 2995 2Sa   6:20|            konung visat sig i dag, då han i dag har blottat sig för
 2996 2Sa   7   |               menHerren förkunnar att han i stället skall bygga ett
 2997 2Sa   7:2 |                               2. sade han till profeten Natan: "Se,
 2998 2Sa   7:4 |               HERRENS ord till Natan; han sade:~
 2999 2Sa   7:13|                                   13. Han skall bygga ett hus åt mitt
 3000 2Sa   7:14|            skall vara hans fader, och han skall vara min son, så att