Book Chapter:Verse

 3001 2Sa   7:14|               att jag visserligen, om han gör något illa, skall straffa
 3002 2Sa   8:2 |                                    2. Han slog ock moabiterna och
 3003 2Sa   8:2 |              dem med snöre, i det att han lät dem lägga sig ned på
 3004 2Sa   8:2 |             med två snörlängder mätte han ut den del av dem, som skulle
 3005 2Sa   8:2 |            full snörlängd den del som han låt leva. Så blevo moabiterna
 3006 2Sa   8:4 |               David tog till fånga av han folk ett tusen sju hundra
 3007 2Sa   8:4 |             på ett hundra hästar, som han skonade.~
 3008 2Sa   8:6 |              seger åt David, varhelst han drog fram.~
 3009 2Sa   8:10|                             10. sände han sin son Joram till konung
 3010 2Sa   8:10|           lyckönska honom, därför att han hade givit sig i strid med
 3011 2Sa   8:10|           hade varit Tois fiende. Och han hade med sig kärl av silver,
 3012 2Sa   8:11|              David åt HERREN, likasom han hade gjort med det silver
 3013 2Sa   8:11|               med det silver och guld han hade tagit från alla de
 3014 2Sa   8:11|           tagit från alla de folk som han hade underlagt sig:~
 3015 2Sa   8:12|     amalekiterna, så ock med det byte han hade tagit från Hadadeser,
 3016 2Sa   8:13|          seger över araméerna, gjorde han sig ytterligare ett namn
 3017 2Sa   8:13|             ett namn i Saltdalen, där han slog aderton tusen man.~
 3018 2Sa   8:14|                               14. Och han insatte fogdar i Edom, i
 3019 2Sa   8:14|             Edom, i hela Edom insatte han fogdar; och alla edoméer
 3020 2Sa   8:14|              seger åt David, varhelst han drog fram. ~
 3021 2Sa   9:2 |             till honom: "Är du Siba?" Han svarade: "Ja, din tjänare."~
 3022 2Sa   9:4 |        Konungen frågade honom "Var är han?" Siba svarade konungen: "
 3023 2Sa   9:4 |               Siba svarade konungen: "Han är nu i Makirs, Ammiels
 3024 2Sa   9:6 |               kom in till David, föll han ned på sitt ansikte och
 3025 2Sa   9:6 |              sade David: "Mefiboset!" Han svarade: "Ja, din tjänare
 3026 2Sa   9:8 |                          8. Då bugade han sig och sade: "Vad är jag,
 3027 2Sa   9:11|               tjänare." "Ja", svarade han, "Mefiboset skall äta vid
 3028 2Sa   9:11|             vid mitt bord, såsom vore han en av konungens söner."~
 3029 2Sa   9:13|       Mefiboset i Jerusalem, eftersom han beständigt skulle äta vid
 3030 2Sa   9:13|               vid konungens bord. Och han var halt på båda fötterna.~
 3031 2Sa  10:3 |               du att David därmed att han sänder tröstare till dig
 3032 2Sa  10:3 |            till dig vill visa dig att han ärar din fader? Nej, för
 3033 2Sa  10:5 |      berättade detta för David, sände han bud emot dem; ty männen
 3034 2Sa  10:7 |              David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären,
 3035 2Sa  10:9 |                 9. Då Joab nu såg att han hade fiender både framför
 3036 2Sa  10:9 |             sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels
 3037 2Sa  10:10|             övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, vilken
 3038 2Sa  10:11|                               11. Och han sade: "Om araméerna bliva
 3039 2Sa  10:17|        berättat för David, församlade han hela Israel och gick över
 3040 2Sa  10:18|               härhövitsman Sobak slog han ock där till döds.~
 3041 2Sa  11:2 |             på konungshusets tak, att han från taket fick se en kvinna
 3042 2Sa  11:4 |               hon kom till honom, och han låg hos henne, när hon hade
 3043 2Sa  11:13|          drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig på sitt
 3044 2Sa  11:15|                    15. I brevet skrev han så: "Ställen Uria längst
 3045 2Sa  11:15|           tillbaka från honom, så att han bliver slagen till döds."~
 3046 2Sa  11:16|               Uria till den plats där han visste att de tappraste
 3047 2Sa  11:19|                               19. Och han bjöd budbäraren och sade: "
 3048 2Sa  11:20|           kanske konungens vrede, och han säger till dig: 'Varför
 3049 2Sa  11:21|              honom från muren, så att han dödades, där i Tebes? Varför
 3050 2Sa  12:1 |           sände Natan till David. När han kom in till honom, sade
 3051 2Sa  12:1 |               kom in till honom, sade han till honom: "Två män bodde
 3052 2Sa  12:3 |              ett enda litet lamm, som han hade köpt; han uppfödde
 3053 2Sa  12:3 |              lamm, som han hade köpt; han uppfödde det, och det växte
 3054 2Sa  12:4 |            den rike mannen; då nändes han icke taga av sina får och
 3055 2Sa  12:4 |               kommit till honom, utan han tog den fattige mannens
 3056 2Sa  12:5 |         storligen mot den mannen, och han sade till Natan: "Så sant
 3057 2Sa  12:6 |                   6. Och lammet skall han ersätta fyradubbelt, därför
 3058 2Sa  12:6 |               fyradubbelt, därför att han gjorde sådant, och eftersom
 3059 2Sa  12:6 |           gjorde sådant, och eftersom han var så obarmhärtig."~
 3060 2Sa  12:11|             giva dem åt en annan, och han skall ligga hos dina hustrur
 3061 2Sa  12:15|            hustru hade fött åt David, han slog det, så att det blev
 3062 2Sa  12:16|             David höll fasta, och när han kom hem, låg han på bara
 3063 2Sa  12:16|              och när han kom hem, låg han på bara marken över natten.~
 3064 2Sa  12:17|            stiga upp från marken; men han ville icke, och han åt icke
 3065 2Sa  12:17|               men han ville icke, och han åt icke heller något med
 3066 2Sa  12:18|              barnet ännu levde, ville han ju icke lyssna till våra
 3067 2Sa  12:18|            honom att barnet har dött? Han kunde göra något ont."~
 3068 2Sa  12:19|         viskade med varandra, förstod han att barnet hade dött. Då
 3069 2Sa  12:20|              hus och tillbad. Och när han kom hem igen, begärde han
 3070 2Sa  12:20|             han kom hem igen, begärde han att man skulle sätta fram
 3071 2Sa  12:20|          sätta fram mat åt honom, och han åt.~
 3072 2Sa  12:22|                                   22. Han svarade: så länge barnet
 3073 2Sa  12:23|              går bort till honom, men han kommer icke tillbaka till
 3074 2Sa  12:24|               födde en son, åt vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN
 3075 2Sa  12:30|                               30. Och han tog deras konungs krona
 3076 2Sa  12:30|               nu på Davids huvud. Och han förde ut byte från staden
 3077 2Sa  12:31|              Och folket därinne förde han ut och lade dem under sågar
 3078 2Sa  12:31|               dem åt Molok. Så gjorde han mot Ammons barns alla städer.
 3079 2Sa  13:2 |            skull i en sådan vånda att han blev sjuk; ty hon var jungfru,
 3080 2Sa  13:9 |            därur inför hans ögon; men han ville icke äta. Och Amnon
 3081 2Sa  13:11|               dem till honom, för att han skulle äta, fattade han
 3082 2Sa  13:11|               han skulle äta, fattade han i henne och sade till henne: "
 3083 2Sa  13:13|           dåre. Tala nu med konungen; han vägrar nog icke att giva
 3084 2Sa  13:14|                               14. Men han ville icke lyssna till hennes
 3085 2Sa  13:15|               henne; ja, den motvilja han fick mot henne var större
 3086 2Sa  13:15|              var större än den kärlek han hade haft till henne. Och
 3087 2Sa  13:17|                               17. Men han ville icke höra på henne,
 3088 2Sa  13:17|            ropade på den unge man som han hade till tjänare och sade: "
 3089 2Sa  13:20|            Tig nu stilla, min syster; han är ju din broder. Lägg denna
 3090 2Sa  13:21|            fick höra allt detta, blev han mycket vred.~
 3091 2Sa  13:25|              till besvär." Och fastän han bad honom enträget, ville
 3092 2Sa  13:25|             bad honom enträget, ville han icke gå, utan gav honom
 3093 2Sa  13:26|             honom: "Varför skall just han gå med dig?"~
 3094 2Sa  13:27|            bad honom så enträget, att han lät Amnon och alla de övriga
 3095 2Sa  13:34|             lyfte upp sina ögon, fick han se mycket folk komma från
 3096 2Sa  13:36|                          36. Just när han hade sagt detta, kommo konungens
 3097 2Sa  13:38|              sig till Gesur, stannade han där i tre år.~
 3098 2Sa  13:39|              draga ut mot Absalom, ty han tröstade sig över att Amnon
 3099 2Sa  14:7 |             få döda honom, därför att han har tagit sin broders liv
 3100 2Sa  14:10|                så för honom till mig; han skall sedan icke mer antasta
 3101 2Sa  14:11|         ickeförgöra min son." Då sade han: "Så sant HERREN lever,
 3102 2Sa  14:12|             till min herre konungen." Han sade: "Tala."~
 3103 2Sa  14:13|             så, då ligger ju däri att han själv bär på skuld, eftersom
 3104 2Sa  14:14|           tager icke livet bort, utan han tänker ut vad göras kan,
 3105 2Sa  14:17|               lik Guds ängel däri att han hör allt, både gott och
 3106 2Sa  14:19|             har bjudit mig detta, och han har lagt i din tjänarinnas
 3107 2Sa  14:24|               24. Men konungen sade: "Han får begiva sig till sitt
 3108 2Sa  14:24|         begiva sig till sitt hus, men han får icke komma inför mitt
 3109 2Sa  14:26|                           26. Och när han lät klippa håret på sitt
 3110 2Sa  14:26|             vid slutet av vart år lät han klippa det, ty det blev
 3111 2Sa  14:26|            blev honom då så tungt att han måste låta klippa det --
 3112 2Sa  14:29|                             29. sände han bud efter Joab, i avsikt
 3113 2Sa  14:29|              denne till konungen; men han ville icke komma till honom.
 3114 2Sa  14:29|            icke komma till honom. Och han sände bud ännu en gång,
 3115 2Sa  14:29|           sände bud ännu en gång, men han ville ändå icke komma.~
 3116 2Sa  14:30|                           30. Då sade han till sina tjänare: "I sen
 3117 2Sa  14:30|               av mitt, och på det har han korn; gån nu dit och tänden
 3118 2Sa  14:32|            missgärning hos mig, så må han döda mig.~
 3119 2Sa  14:33|              då till sig Absalom, och han kom till konungen; och han
 3120 2Sa  14:33|            han kom till konungen; och han föll ned för honom på sitt
 3121 2Sa  15:2 |          konungen med en rättssak som han ville hava avdömd, kallade
 3122 2Sa  15:2 |               vilken stad är du?" När han då svarade: "Din tjänare
 3123 2Sa  15:5 |            buga sig för honom, räckte han ut sin hand och fattade
 3124 2Sa  15:9 |           honom: "Gå i frid." Då stod han upp och begav sig till Hebron.~
 3125 2Sa  15:12|            offrade slaktoffren, sände han också och lät hämta giloniten
 3126 2Sa  15:14|            alla sina tjänare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: "
 3127 2Sa  15:14|            Skynden eder åstad, så att han icke med hast kommer över
 3128 2Sa  15:22|             alla kvinnor och barn som han hade med sig.~
 3129 2Sa  15:25|               för HERRENS ögon, låter han mig komma tillbaka, så att
 3130 2Sa  15:26|                            26. Men om han säger så: 'Jag har icke
 3131 2Sa  15:26|                   se, då är jag redo; han göre då med mig såsom honom
 3132 2Sa  16:3 |               Siba svarade konungen: "Han är kvar i Jerusalem; ty
 3133 2Sa  16:3 |               är kvar i Jerusalem; ty han tänkte: 'Nu skall Israels
 3134 2Sa  16:5 |               hette Simei, Geras son; han trädde fram och for ut i
 3135 2Sa  16:6 |                                6. Och han kastade stenar på David
 3136 2Sa  16:7 |                7. Och Simeis ord, när han förbannade honom, voro dessa: "
 3137 2Sa  16:10|             göra, I Serujas söner? Om han förbannar, och om det är
 3138 2Sa  16:11|               sina tjänare: "Min son, han som har utgått från mitt
 3139 2Sa  16:11|      benjaminit! Låten honom vara, må han förbanna; ty HERREN har
 3140 2Sa  16:13|          kastade stenar och grus, där han gick jämsides med honom.~
 3141 2Sa  16:14|           kommit till Ajefim, rastade han där.~~
 3142 2Sa  16:15|                kommit till Jerusalem; han hade då också Ahitofel med
 3143 2Sa  16:21|             din faders bihustrur, som han har lämnat kvar för att
 3144 2Sa  17   |              Ahitofels råd förkastas. Han dödar sig själv. David i
 3145 2Sa  17:2 |               förskräcka honom, medan han är utmattad och modlös,
 3146 2Sa  17:2 |            kan jag döda konungen, när han står där övergiven.~
 3147 2Sa  17:5 |              att vi också få höra vad han har att säga.~
 3148 2Sa  17:6 |           talat. "Skola vi göra såsom han har sagt? Varom icke, så
 3149 2Sa  17:9 |                             9. Nu har han säkerligen gömt sig i någon
 3150 2Sa  17:12|              ihop med honom, varhelst han må påträffas, skola vi slå
 3151 2Sa  17:13|                            13. Ja, om han också droge sig tillbaka
 3152 2Sa  17:22|           David upp med allt det folk han hade hos sig, och de gingo
 3153 2Sa  17:23|              följde hans råd, sadlade han sin åsna och stod upp och
 3154 2Sa  17:23|              till sin stad, och sedan han hade beställt om sitt hus,
 3155 2Sa  17:23|          beställt om sitt hus, hängde han sig. Och när han var död,
 3156 2Sa  17:23|               hängde han sig. Och när han var död, blev han begraven
 3157 2Sa  17:23|             Och när han var död, blev han begraven i sin faders grav.~~
 3158 2Sa  18:9 |            huvud i terebinten, så att han blev hängande mellan himmel
 3159 2Sa  18:9 |             och jord, ty mulåsnan som han satt på sprang sin väg.~
 3160 2Sa  18:14|          tiden med dig." Därefter tog han tre spjut i sin hand och
 3161 2Sa  18:14|           denne ännu var vid liv, där han hängde under terebinten.~
 3162 2Sa  18:18|               Och Absalom hade, medan han ännu levde, låtit resa åt
 3163 2Sa  18:18|               står i Konungsdalen; ty han tänkte: "Jag har ingen son
 3164 2Sa  18:18|            åminnelse. Den stoden hade han uppkallat efter sitt namn,
 3165 2Sa  18:23|                                   23. Han svarade: "Vad än må ske
 3166 2Sa  18:23|            jag skynda åstad." Då sade han till honom: "Så skynda då."
 3167 2Sa  18:24|            porttaket invid muren; när han där lyfte upp sina ögon,
 3168 2Sa  18:24|             lyfte upp sina ögon, fick han se en man komma ensam springande.~
 3169 2Sa  18:25|       konungen. Då sade konungen: "Är han ensam, så har han ett glädjebudskap
 3170 2Sa  18:25|       konungen: "Är han ensam, så har han ett glädjebudskap att kungöra."
 3171 2Sa  18:25|       glädjebudskap att kungöra." Och han kom allt närmare.~
 3172 2Sa  18:27|         konungen: "Det är en god man; han kommer säkerligen med ett
 3173 2Sa  18:28|              Allt väl!" Därefter föll han ned till Jorden på sitt
 3174 2Sa  18:30|               ställ dig där." Då gick han åt sidan och blev stående
 3175 2Sa  18:33|               grät. Och under det att han gick, ropade han så: "Min
 3176 2Sa  18:33|              det att han gick, ropade han så: "Min son Absalom, min
 3177 2Sa  19:9 |         filistéernas hand, och nu har han måst fly ur landet för Absalom.~
 3178 2Sa  19:11|              kommit för konungen, där han bor.~
 3179 2Sa  19:14|                    14. Härigenom vann han alla Juda mäns hjärtan utan
 3180 2Sa  19:18|               ned inför konungen, när han skulle fara över Jordan,~
 3181 2Sa  19:21|           icke Simei dödas för detta? Han har ju förbannat HERRENS
 3182 2Sa  19:24|            ned för att möta konungen. Han hade varken ansat sina fötter
 3183 2Sa  19:24|            sitt skägg, ej heller hade han låtit två sina kläder allt
 3184 2Sa  19:24|            bort, ända till den dag då han kom igen i frid.~
 3185 2Sa  19:25|                               25. När han nu kom till Jerusalem för
 3186 2Sa  19:26|                                   26. Han svarade: "Min herre konung,
 3187 2Sa  19:27|                               27. Men han har förtalat din tjänare
 3188 2Sa  19:30|             Mefiboset till konungen: "Han må gärna taga alltsammans,
 3189 2Sa  19:32|              mycket gammal: åttio år. Han hade sörjt för konungens
 3190 2Sa  19:32|           uppehöll sig i Mahanaim, ty han var en mycket rik man.~
 3191 2Sa  20:3 |               då de tio bihustrur som han hade lämnat kvar för att
 3192 2Sa  20:3 |            till att där förvaras; och han gav dem underhåll, men gick
 3193 2Sa  20:5 |             att uppbåda Juda; men när han dröjde utöver den tid som
 3194 2Sa  20:6 |              sätt efter honom, så att han icke bemäktigar sig några
 3195 2Sa  20:8 |            dräkt, och ovanpå den hade han ett bälte, med ett svärd
 3196 2Sa  20:8 |             över sina länder; men när han gick fram, föll det ut.~
 3197 2Sa  20:10|            runno ut på jorden. Så dog han, utan att den andre behövde
 3198 2Sa  20:11|             vän och håller med David, han följe efter Joab."~
 3199 2Sa  20:12|             folket stannade. Då förde han Amasa undan från vägen in
 3200 2Sa  20:12|            kläde över honom, eftersom han såg huru alla de som kommo
 3201 2Sa  20:13|                          13. Så snart han var bortskaffad från vägen,
 3202 2Sa  20:16|            Hören! Sägen till Joab att han kommer hit, så att jag får
 3203 2Sa  20:17|                               17. När han då kom fram till kvinnan,
 3204 2Sa  20:17|            frågade hon: "Är du Joab?" Han svarade: "Ja." Hon sade
 3205 2Sa  20:17|             Hör din tjänarinnas ord." Han svarade: "Jag hör."~
 3206 2Sa  21:1 |          skull sker detta, därför att han dödade gibeoniterna.~
 3207 2Sa  21:4 |             döda någon man i Israel." Han frågade: "Vad begären I
 3208 2Sa  21:13|                            13. Och då han hade fört Sauls och hans
 3209 2Sa  21:17|          besvuro Davids män honom att han icke mer skulle draga ut
 3210 2Sa  21:17|             med dem i striden, så att han icke utsläckte Israels lampa. ~
 3211 2Sa  21:20|          eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av
 3212 2Sa  21:21|               smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son
 3213 2Sa  22:2 |                                    2. Han sade:HERRE, du mitt bergfäste,
 3214 2Sa  22:7 |             åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska
 3215 2Sa  22:10|                               10. Och han sänkte himmelen och for
 3216 2Sa  22:11|                                   11. Han for på keruben och flög,
 3217 2Sa  22:11|              for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar~
 3218 2Sa  22:12|                               12. Och han gjorde mörker till en hydda
 3219 2Sa  22:15|                                   15. Han sköt pilar och förskingrade
 3220 2Sa  22:17|                                   17. Han räckte ut sin hand från
 3221 2Sa  22:17|               höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora
 3222 2Sa  22:18|                                   18. Han räddade mig från min starke
 3223 2Sa  22:20|                                   20. Han förde mig ut på rymlig plats
 3224 2Sa  22:20|          förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade
 3225 2Sa  22:20|             plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.~~
 3226 2Sa  22:21|            händers renhet vedergäller han mig.~
 3227 2Sa  22:31|               är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt
 3228 2Sa  22:42|            frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.~
 3229 2Sa  23:4 |                                    4. han är lik morgonens ljus, när
 3230 2Sa  23:5 |               med mitt hus inför Gud? Han har ju upprättat med mig
 3231 2Sa  23:5 |            betryggat. Ja, visst skall han låta all frälsning och glädje
 3232 2Sa  23:8 |             förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över
 3233 2Sa  23:9 |             Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar
 3234 2Sa  23:10|                               10. Men han höll stånd och högg in på
 3235 2Sa  23:12|                        12. Då ställde han sig mitt på åkerstycket
 3236 2Sa  23:16|              buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan
 3237 2Sa  23:17|                                   17. Han sade nämligen: "Bort det,
 3238 2Sa  23:17|               fara för sina liv?" Och han ville icke dricka det. Sådana
 3239 2Sa  23:18|               förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut
 3240 2Sa  23:18|               hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland
 3241 2Sa  23:19|                                   19. Han var visserligen mer ansedd
 3242 2Sa  23:19|             annan i detta tretal, och han var de andras hövitsman,
 3243 2Sa  23:19|            upp till de tre första kom han dock icke.~
 3244 2Sa  23:20|            segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna
 3245 2Sa  23:20|         Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg
 3246 2Sa  23:21|                                   21. Han slog ock ned den egyptiske
 3247 2Sa  23:21|              ett spjut i handen, gick han ned mot honom, väpnad allenast
 3248 2Sa  23:21|            allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptierns
 3249 2Sa  23:22|               Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland
 3250 2Sa  23:23|                                   23. Han var mer ansedd än någon
 3251 2Sa  23:23|            upp till de tre första kom han icke. Och David insatte
 3252 2Sa  24:1 |               åter mot Israel, så att han uppeggade David mot dem
 3253 2Sa  24:10|             samvete slog honom, sedan han hade låtit räkna folket,
 3254 2Sa  24:11|           profeten Gad, Davids siare; han hade sagt:~
 3255 2Sa  24:13|           förkunnade detta för honom. Han sade till honom: "Vill du
 3256 2Sa  24:16|          ångrade HERREN det onda, och han sade till ängeln, folkets
 3257 2Sa  24:17|          ängeln som slog folket, sade han till HERREN så: "Det är
 3258 2Sa  24:20|        tjänare kommo till honom, gick han ut och föll ned till jorden
 3259 1Ko   1:1 |              täcken över honom, kunde han dock icke hålla sig varm.~
 3260 1Ko   1:5 |              skall bliva konung." Och han skaffade sig vagnar och
 3261 1Ko   1:6 |             säga: "Varför gör du så?" Han var ock mycket fager; och
 3262 1Ko   1:7 |                                7. Och han begynte underhandla med
 3263 1Ko   1:9 |          ligger vid Rogelskällan; och han inbjöd dit alla sina bröder,
 3264 1Ko   1:10|              sin broder Salomo inbjöd han icke.~~
 3265 1Ko   1:13|               bliva konung efter mig; han skall sitta på min tron?
 3266 1Ko   1:17|               bliva konung efter mig; han skall sitta på min tron.'~
 3267 1Ko   1:19|                               19. Och han har slaktat tjurar och gödkalvar
 3268 1Ko   1:19|              och får i myckenhet, och han har inbjudit alla konungens
 3269 1Ko   1:19|            men din tjänare Salomo har han icke inbjudit.~
 3270 1Ko   1:23|           Profeten Natan är här." När han så kom inför konungen, föll
 3271 1Ko   1:23|              kom inför konungen, föll han ned till jorden på sitt
 3272 1Ko   1:24|             konung efter dig, och att han skall sitta på din tron?~
 3273 1Ko   1:25|                                25. Ty han har i dag gått ned och slaktat
 3274 1Ko   1:26|            och din tjänare Salomo har han icke inbjudit.~
 3275 1Ko   1:29|                 Så sant HERREN lever, han som har förlossat mig från
 3276 1Ko   1:30|               bliva konung efter mig; han skall sitta på min tron
 3277 1Ko   1:35|           följa honom hitupp, och när han kommer hit, skall han sätta
 3278 1Ko   1:35|             när han kommer hit, skall han sätta sig på min tron, och
 3279 1Ko   1:35|             på min tron, och så skall han vara konung i mitt ställe.
 3280 1Ko   1:37|               herre konungen, så vare han ock med Salomo. Ja, må han
 3281 1Ko   1:37|            han ock med Salomo. Ja, må han göra hans tron ännu mäktigare
 3282 1Ko   1:41|              och alla de inbjudna som han hade hos sig hörde detta,
 3283 1Ko   1:41|               hörde basunljudet, sade han: "Varför höres detta larm
 3284 1Ko   1:42|                             42. Medan han ännu talade, kom Jonatan,
 3285 1Ko   1:50|           fruktade så för Salomo, att han stod upp och gick bort och
 3286 1Ko   1:51|             konung Salomo; därför har han fattat i hornen på altaret
 3287 1Ko   1:51|             lova mig i dag med ed att han icke skall döda sin tjänare
 3288 1Ko   1:52|               52. Då sade Salomo: "Om han vill vara en rättskaffens
 3289 1Ko   1:52|            funnet hos honom, så skall han dö."~
 3290 1Ko   1:53|               honom från altaret; och han kom och föll ned för konung
 3291 1Ko   2:1 |             att David skulle dö, bjöd han sin son Salomo och sade:~
 3292 1Ko   2:4 |              får uppfylla det ord som han talade om mig, då han sade: '
 3293 1Ko   2:4 |             som han talade om mig, då han sade: 'Om dina barn hava
 3294 1Ko   2:4 |             all sin själ, då' -- sade han -- 'skall på Israels tron
 3295 1Ko   2:5 |               har gjort mot mig, huru han gjorde mot de två härhövitsmännen
 3296 1Ko   2:5 |               Amasa, Jeters son, huru han dräpte dem, så att han i
 3297 1Ko   2:5 |           huru han dräpte dem, så att han i fredstid utgöt blod, likasom
 3298 1Ko   2:5 |              blod komma på bältet som han hade omkring sina länder,
 3299 1Ko   2:5 |             länder, och på skorna som han hade på sina fötter.~
 3300 1Ko   2:11|          fyrtio år; i Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem
 3301 1Ko   2:11|              och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.~
 3302 1Ko   2:12|            sin fader Davids tron, och han konungamakt blev starkt
 3303 1Ko   2:13|             Har du gott att meddela?" Han svarade: "Ja."~
 3304 1Ko   2:14|                     14. Därefter sade han: "Jag har något att tala
 3305 1Ko   2:15|                           15. Då sade han: "Du vet själv att konungadömet
 3306 1Ko   2:17|                           17. Då sade han: "Säg till konung Salomo --
 3307 1Ko   2:17|            konung Salomo -- dig visar han ju icke bort -- att han
 3308 1Ko   2:17|               han ju icke bort -- att han giver mig Abisag från Sunem
 3309 1Ko   2:22|              konungadömet åt honom -- han är ju min äldste broder --
 3310 1Ko   2:23|              liv skall få umgälla att han har talat detta.~
 3311 1Ko   2:24|             nu, så sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt
 3312 1Ko   2:25|              stötte ned honom, så att han dog.~
 3313 1Ko   2:26|              fader har lidit allt vad han har fått lida.~
 3314 1Ko   2:27|             skulle uppfyllas, det som han hade talat i Silo över Elis
 3315 1Ko   2:28|            slutit sig till Adonia, om han ock icke hade slutit sig
 3316 1Ko   2:28|            sig till Absalom -- flydde han till HERRENS tält och fattade
 3317 1Ko   2:29|            till HERRENS tält, och att han stod invid altaret, sände
 3318 1Ko   2:30|               till HERRENS tält, sade han till honom: "Så säger konungen:
 3319 1Ko   2:30|                Gå bort härifrån." Men han svarade: "Nej; här vill
 3320 1Ko   2:30|              så har Joab sagt, så har han svarat mig",~
 3321 1Ko   2:31|       konungen till honom: "Gör såsom han har sagt, stöt ned honom
 3322 1Ko   2:32|           hans eget huvud, därför att han stötte ned två män som voro
 3323 1Ko   2:32|           rättfärdigare och bättre än han själv, och dräpte dem med
 3324 1Ko   2:34|           honom och dödade honom; och han blev begraven där han bodde
 3325 1Ko   2:34|             och han blev begraven där han bodde i öknen.~
 3326 1Ko   2:46|              stötte ned honom, så att han dog. Och konungadömet blev
 3327 1Ko   3:1 |            Farao, konungen i Egypten; han tog Faraos dotter till hustru
 3328 1Ko   3:1 |            där fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus färdigt,
 3329 1Ko   3:3 |              Davids stadgar, utom att han frambar offer på höjderna
 3330 1Ko   3:6 |             min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet,
 3331 1Ko   3:9 |            ett hörsamt hjärta, så att han kan vara domare för ditt
 3332 1Ko   3:15|              det var en dröm. Och när han kom till Jerusalem, trädde
 3333 1Ko   3:15|            kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark
 3334 1Ko   3:15|        tackoffer; och därefter gjorde han ett gästabud för alla sina
 3335 1Ko   3:21|               son di, fick jag se att han var död. Men när jag såg
 3336 1Ko   4:7 |            hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.~
 3337 1Ko   4:13|           Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs
 3338 1Ko   4:13|             byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob,
 3339 1Ko   4:15|              Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av
 3340 1Ko   4:21|           honom underdåniga, så länge han levde.~
 3341 1Ko   4:24|                                24. Ty han rådde över hela landet på
 3342 1Ko   4:24|               andra sidan floden; och han hade fred på alla sidor,
 3343 1Ko   4:28|          ordning, till det ställe där han uppehöll sig.~~
 3344 1Ko   4:31|                                   31. Han var visare än alla andra
 3345 1Ko   4:32|                                   32. Han diktade tre tusen ordspråk,
 3346 1Ko   4:33|                                   33. Han talade om träden, från cedern
 3347 1Ko   4:33|             som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren,
 3348 1Ko   5:1 |            tjänare till Salomo, sedan han hade fått höra att denne
 3349 1Ko   5:5 |           till min fader David, i det han sade: 'Din son, den som
 3350 1Ko   5:5 |          sätta på din tron efter dig, han skall bygga huset åt mitt
 3351 1Ko   5:7 |               hörde Salomos ord, blev han mycket glad; och han sade: "
 3352 1Ko   5:7 |             blev han mycket glad; och han sade: "Lovad vare HERREN
 3353 1Ko   5:7 |              Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en så
 3354 1Ko   5:10|             och cypressträ, så mycket han begärde.~
 3355 1Ko   5:12|            givit Salomo vishet, såsom han hade lovat honom. Och vänskap
 3356 1Ko   5:14|                       14. Dessa sände han till Libanon, tio tusen
 3357 1Ko   6:1 |            den andra månaden, begynte han bygga huset åt HERREN.~
 3358 1Ko   6:4 |                                4. Och han gjorde fönster på huset,
 3359 1Ko   6:5 |             utmed dess vägg, uppförde han en ytterbyggnad, som gick
 3360 1Ko   6:5 |      tempelsalen och utmed koret; och han gjorde däri sidokamrar runt
 3361 1Ko   6:6 |             tredje sju alnar bred; ty han hade gjort avsatser på huset
 3362 1Ko   6:9 |                          9. Så byggde han huset och fullbordade det.
 3363 1Ko   6:9 |              och fullbordade det. Och han panelade huset med inläggningar
 3364 1Ko   6:10|               utmed hela huset byggde han våningarna fem alnar höga;
 3365 1Ko   6:11|          HERRENS ord kom till Salomo; han sade:~
 3366 1Ko   6:15|                                   15. Han täckte husets väggar invändigt
 3367 1Ko   6:15|               takbjälkarna överklädde han det med trä invändigt; husets
 3368 1Ko   6:15|                husets golv överklädde han med bräder av cypressträ.~
 3369 1Ko   6:16|                               16. Och han täckte de tjugu alnarna
 3370 1Ko   6:16|               bjälkarna; så inrättade han rummet därinne åt sig till
 3371 1Ko   6:19|               19. Och ett kor inredde han i det inre av huset för
 3372 1Ko   6:20|             tjugu alnar högt, och som han överdrog med fint guld,
 3373 1Ko   6:20|         överdrog med fint guld, satte han ett altare, överklätt med
 3374 1Ko   6:21|            med kedjor av guld stängde han för koret; och jämväl detta
 3375 1Ko   6:21|             och jämväl detta överdrog han med guld.~
 3376 1Ko   6:22|                   22. Alltså överdrog han hela huset med guld, till
 3377 1Ko   6:22|           hållet överdraget med guld. Han överdrog ock med guld hela
 3378 1Ko   6:23|             23. Och till koret gjorde han två keruber av olivträ.
 3379 1Ko   6:27|                               27. Och han ställde keruberna i de innersta
 3380 1Ko   6:28|                               28. Och han överdrog keruberna med guld.~~
 3381 1Ko   6:29|          väggar runt omkring utsirade han med snidverk i form av keruber,
 3382 1Ko   6:30|              Och husets golv överdrog han med guld; så både i det
 3383 1Ko   6:31|            ingången till koret gjorde han dörrar av olivträ. Dörrinfattningen
 3384 1Ko   6:32|            dörrarna av olivträ prydde han med utsirningar i form av
 3385 1Ko   6:32|            och överdrog dem med guld; han lade ut guldet över keruberna
 3386 1Ko   6:33|                     33. Likaså gjorde han för ingången till tempelsalen
 3387 1Ko   6:35|                               35. Och han utsirade dem med keruber,
 3388 1Ko   6:36|                     36. Vidare byggde han den inre förgårdsmuren av
 3389 1Ko   6:38|       alldeles såsom det skulle vara. Han byggde alltså därpå i sju
 3390 1Ko   7:1 |            Salomo i tretton år, innan han fick hela sitt hus färdigt.~
 3391 1Ko   7:2 |                                    2. Han byggde Libanonskogshuset,
 3392 1Ko   7:6 |                      6. Vidare gjorde han pelarförhuset, femtio alnar
 3393 1Ko   7:7 |                                7. Och han gjorde tronförhuset, där
 3394 1Ko   7:7 |              gjorde tronförhuset, där han skulle skipa rätt, domsförhuset;
 3395 1Ko   7:8 |                Och hans eget hus, där han själv skulle bo, på den
 3396 1Ko   7:8 |         förhus, åt Faraos dotter, som han hade tagit till hustru. ~
 3397 1Ko   7:14|            tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och
 3398 1Ko   7:14|              slags arbeten av koppar. Han kom nu till konung Salomo
 3399 1Ko   7:15|                                   15. Han förfärdigade de båda pelarna
 3400 1Ko   7:16|                                   16. Han gjorde ock två pelarhuvuden,
 3401 1Ko   7:18|                               18. Och han gjorde pelarna så, att två
 3402 1Ko   7:18|    granatäpplena; och likadant gjorde han på det andra pelarhuvudet.~
 3403 1Ko   7:21|                   21. Pelarna ställde han upp vid förhuset till tempelsalen.
 3404 1Ko   7:21|            tempelsalen. Åt den pelare han ställde upp på högra sidan
 3405 1Ko   7:21|        ställde upp på högra sidan gav han namnet Jakin, och åt den
 3406 1Ko   7:21|              namnet Jakin, och åt den han ställde upp på vänstra sidan
 3407 1Ko   7:21|              upp på vänstra sidan gav han namnet Boas.~
 3408 1Ko   7:23|                                   23. Han gjorde ock havet, i gjutet
 3409 1Ko   7:27|                     27. Vidare gjorde han de tio bäckenställen, av
 3410 1Ko   7:36|             på sidolisterna inristade han keruber, lejon och palmer,
 3411 1Ko   7:37|              37. På detta sätt gjorde han de tio bäckenställen; de
 3412 1Ko   7:38|                                   38. Han gjorde ock tio bäcken, av
 3413 1Ko   7:39|                               39. Och han ställde fem av bäckenställen
 3414 1Ko   7:39|              huset. Och havet ställde han på högra sidan om huset,
 3415 1Ko   7:40|             det arbete till slut, som han fick utföra åt konung Salomo
 3416 1Ko   7:51|         guldet och kärlen; detta lade han in i skattkamrarna i HERRENS
 3417 1Ko   8:12|          Salomo: "HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.~
 3418 1Ko   8:15|                                   15. Han sade: "Lovad vare HERREN,
 3419 1Ko   8:15|               hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader
 3420 1Ko   8:15|         lovade min fader David, i det han sade:~
 3421 1Ko   8:19|             har utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt
 3422 1Ko   8:20|         HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp
 3423 1Ko   8:21|              slöt med våra fäder, när han förde dem ut ur Egyptens
 3424 1Ko   8:31|               låter honom svärja, och han så kommer och svär inför
 3425 1Ko   8:54|               och åkalla HERREN, stod han upp från HERRENS altare,
 3426 1Ko   8:54|              från HERRENS altare, där han hade legat på sina knän
 3427 1Ko   8:56|             Israel ro, alldeles såsom han har sagt! Alls intet har
 3428 1Ko   8:56|        uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tjänare
 3429 1Ko   8:57|               vår Gud, med oss, såsom han har varit med våra fäder.
 3430 1Ko   8:57|             har varit med våra fäder. Han må icke övergiva oss och
 3431 1Ko   8:58|           stadgar och rätter, dem som han har givit våra fäder.~
 3432 1Ko   8:59|             Gud, dag och natt, så att han skaffar rätt åt sin tjänare
 3433 1Ko   8:63|          Salomo offrade åt HERREN tog han tjugutvå tusen tjurar och
 3434 1Ko   8:64|           HERRENS hus, ty där offrade han brännoffret, spisoffret
 3435 1Ko   8:66|              66. På åttonde dagen lät han folket gå, och de togo avsked
 3436 1Ko   9:1 |                ävensom allt annat som han hade känt åstundan och lust
 3437 1Ko   9:2 |            gången för Salomo, likasom han förut hade uppenbarat sig
 3438 1Ko   9:11|        cypressträ och guld, så mycket han begärde.~
 3439 1Ko   9:13|                              13. utan han sade: "Vad är detta för
 3440 1Ko   9:13|           givit mig, min broder?" Och han kallade dem Kabuls land,
 3441 1Ko   9:16|              bodde i staden, varefter han hade givit den till hemgift
 3442 1Ko   9:24|          Davids stad till det hus som han hade byggt åt henne, byggde
 3443 1Ko   9:24|           hade byggt åt henne, byggde han ock Millo. ~
 3444 1Ko   9:25|           tackoffer på det altare som han hade byggt åt HERREN, och
 3445 1Ko   9:25|              HERRENS ansikte. Så hade han då gjort huset färdigt.~
 3446 1Ko  10:1 |              ryktet om Salomo och vad han hade gjort för HERRENS namn,
 3447 1Ko  10:3 |          förborgat för konungen, utan han kunde giva henne svar på
 3448 1Ko  10:4 |             vishet, och såg huset som han hade byggt,~
 3449 1Ko  10:5 |               hon såg brännoffren som han offrade i HERRENS hus, då
 3450 1Ko  10:9 |               sådant behag i dig, att han har satt dig på Israels
 3451 1Ko  10:9 |              evinnerligen, därför har han satt dig till konung, för
 3452 1Ko  10:26|          vagnar och ridhästar, så att han hade ett tusen fyra hundra
 3453 1Ko  10:26|          tusen ridhästar; dem förlade han dels i vagnsstäderna, dels
 3454 1Ko  11:1 |           andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor,
 3455 1Ko  11:3 |                                    3. Han hade sju hundra furstliga
 3456 1Ko  11:8 |               8. På samma sätt gjorde han för alla sina utländska
 3457 1Ko  11:10|               angående denna sak, att han icke skulle följa efter
 3458 1Ko  11:10|            gudar, ett HERRENS bud som han icke hade hållit.~
 3459 1Ko  11:16|            sex månader, till dess att han hade utrotat allt mankön
 3460 1Ko  11:21|    härhövitsmannen Joab var död, sade han till Farao: "Låt mig fara
 3461 1Ko  11:22|            vill fara till ditt land?" Han svarade: "Hindra mig icke,
 3462 1Ko  11:25|     motståndare och gjorde det skada, han såväl som Hadad. Han avskydde
 3463 1Ko  11:25|           skada, han såväl som Hadad. Han avskydde Israel; och han
 3464 1Ko  11:25|              Han avskydde Israel; och han blev konung över Aram.~
 3465 1Ko  11:26|               tjänare hette Jerobeam; han var son till Nebat, en efraimit,
 3466 1Ko  11:27|                    27. Orsaken varför han reste sig upp mot konungen
 3467 1Ko  11:27|            Salomo byggde då på Millo; han ville befästa det blottade
 3468 1Ko  11:28|          driftig i sitt arbete, satte han honom över allt det arbete
 3469 1Ko  11:29|              emot honom på vägen, där han gick klädd i en ny mantel;
 3470 1Ko  11:30|         fattade i den nya manteln som han hade på sig och ryckte sönder
 3471 1Ko  11:31|                     31. Därefter sade han till Jerobeam: "Tag här
 3472 1Ko  11:32|             32. den ena stammen skall han få behålla för min tjänare
 3473 1Ko  11:34|             förbliva furste, så länge han lever, för min tjänare Davids
 3474 1Ko  11:34|               jag utvalde, därför att han höll mina bud och stadgar.~
 3475 1Ko  11:40|               konungen i Egypten. Och han stannade i Egypten till
 3476 1Ko  11:41|           säga om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans vishet,
 3477 1Ko  12:2 |            Nebats son, hörde detta -- han var då ännu kvar i Egypten,
 3478 1Ko  12:2 |              ännu kvar i Egypten, dit han hade flytt för konung Salomo;
 3479 1Ko  12:3 |            kalla honom åter -- då kom han tillstädes jämte Israels
 3480 1Ko  12:5 |                                    5. Han svarade dem: "Gån bort och
 3481 1Ko  12:6 |               medan denne ännu levde; han sade: "Vilket svar råden
 3482 1Ko  12:8 |                                8. Men han aktade icke på det råd som
 3483 1Ko  12:9 |                                    9. Han sade till dem: "Vilket svar
 3484 1Ko  12:12|          konungen hade befallt, i det han sade: "Kommen tillbaka till
 3485 1Ko  12:13|              folket ett hårt svar; ty han aktade icke på det råd som
 3486 1Ko  12:14|                                   14. Han talade till dem efter de
 3487 1Ko  12:21|            till Jerusalem, församlade han hela Juda hus och Benjamins
 3488 1Ko  12:23|                                   23. han sade: "Säg till Rehabeam,
 3489 1Ko  12:25|        bosatte sig där. Därifrån drog han åstad och befäste Penuel.~
 3490 1Ko  12:28|              hade överlagt härom, lät han göra två kalvar av guld.
 3491 1Ko  12:28|         kalvar av guld. Därefter sade han till folket: "Nu må det
 3492 1Ko  12:28|               här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur
 3493 1Ko  12:29|                               29. Och han ställde upp den ena i Betel,
 3494 1Ko  12:29|            Betel, och den andra satte han upp i Dan.~
 3495 1Ko  12:31|                                   31. Han byggde också upp offerhöjdshus
 3496 1Ko  12:32|               till altaret; så gjorde han i Betel för att offra åt
 3497 1Ko  12:32|            att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Och de
 3498 1Ko  12:32|            låtit göra. Och de män som han hade gjort till offerhöjdspräster
 3499 1Ko  12:32|            till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel. ~~
 3500 1Ko  12:33|               33. Till det altare som han hade gjort i Betel steg