Book Chapter:Verse

    1 Gen   1:4  |                            4. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud
    2 Gen   1:9  |                till en särskild plats, så att det torra bliver synligt."
    3 Gen   1:10 |              kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.~
    4 Gen   1:12 |                hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.~
    5 Gen   1:14 |                   de till tecken och till att utmärka särskilda tider,
    6 Gen   1:16 |                    det större ljuset till att råda över dagen, och det
    7 Gen   1:16 |                och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock
    8 Gen   1:17 |                   på himmelens fäste till att lysa över jorden,~
    9 Gen   1:18 |                              18. och till att råda över dagen och över
   10 Gen   1:18 |                 och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret.
   11 Gen   1:18 |                 från mörkret. Och Gud såg att det var gott.~
   12 Gen   1:21 |                  deras arter. Och Gud såg att det var gott.~
   13 Gen   1:25 |                  deras arter. Och Gud såg att det var gott.~
   14 Gen   1:26 |           människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de
   15 Gen   2:3  |                   och helgade den, därför att han på den dagen vilade
   16 Gen   2:9  |              slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av
   17 Gen   2:9  |               ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken,
   18 Gen   2:15 |              honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.~
   19 Gen   2:18 |                   sade: "Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill
   20 Gen   2:19 |                  dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla
   21 Gen   3:3  |               heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'"~
   22 Gen   3:5  |                           5. men Gud vet, att när I äten därav, skola
   23 Gen   3:5  |                skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån
   24 Gen   3:6  |                        6. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta
   25 Gen   3:6  |                   såg att trädet var gott att äta av, och att det var
   26 Gen   3:6  |                  var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen,
   27 Gen   3:6  |                   en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd,
   28 Gen   3:7  |                  ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste
   29 Gen   3:11 |                  Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke
   30 Gen   3:11 |                  träd som jag förbjöd dig att äta av?"~
   31 Gen   3:12 |                 som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig
   32 Gen   3:12 |                 hon gav mig av trädet, så att jag åt."~
   33 Gen   3:13 |            svarade: "Ormen bedrog mig, så att jag åt."~~
   34 Gen   3:22 |                blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och
   35 Gen   3:23 |              honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden,
   36 Gen   3:24 |             ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets
   37 Gen   4:3  |                 efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar
   38 Gen   4:11 |                som har öppnat sin mun för att mottaga din broders blod
   39 Gen   4:13 |                  missgärning är större än att jag kan bära den.~
   40 Gen   4:14 |                  jorden, och så skall ske att vemhelst som möter mig,
   41 Gen   4:15 |                   till skydd för Kain, så att ingen som mötte honom skulle
   42 Gen   6:2  |                        2. sågo Guds söner att människornas döttrar voro
   43 Gen   6:5  |                     5. Men när HERREN såg att människornas ondska var
   44 Gen   6:5  |                   var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt
   45 Gen   6:6  |                      6. då ångrade HERREN att han hade gjort människorna
   46 Gen   6:7  |           himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem."~
   47 Gen   6:12 |                           12. Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom
   48 Gen   6:13 |               till Noa: "Jag har beslutit att göra ände på allt kött,
   49 Gen   6:16 |                   du skall inreda den så, att den får en undervåning,
   50 Gen   6:17 |                  vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har
   51 Gen   6:19 |                 ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med
   52 Gen   6:20 |                  slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.~
   53 Gen   6:21 |                   samla det till dig, för att det må vara dig och dem
   54 Gen   7:3  |                    hankön och honkön, för att behålla deras släkten vid
   55 Gen   7:17 |                   sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över
   56 Gen   7:20 |                   vattnet över bergen, så att de övertäcktes.~
   57 Gen   7:24 |                   24. Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra
   58 Gen   8:1  |                   gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;~
   59 Gen   8:8  |                 han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit
   60 Gen   8:11 |                  sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan
   61 Gen   8:13 |                 taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.~
   62 Gen   8:17 |                   låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden
   63 Gen   9:11 |               härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom
   64 Gen   9:23 |               sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders
   65 Gen  10:19 |                                    19. så att kananéernas område sträckte
   66 Gen  11:5  |                    Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som
   67 Gen  11:6  |               omöjligt, vad de än besluta att göra.~
   68 Gen  11:7  |              förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den
   69 Gen  11:8  |                   ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga
   70 Gen  11:8  |                   så att de måste upphöra att bygga på staden.~
   71 Gen  12:8  |                slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster
   72 Gen  12:10 |                 drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom
   73 Gen  12:11 |                 hustru Sarai: "Jag vet ju att du är en skön kvinna.~
   74 Gen  12:12 |                   de dräpa mig, under det att de låta dig leva.~
   75 Gen  12:13 |                            13. Säg därför att du är min syster, så att
   76 Gen  12:13 |                  att du är min syster, så att det går mig väl för din
   77 Gen  12:13 |                 väl för din skull, och så att jag för din skull får leva."~
   78 Gen  12:14 |                  Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.~
   79 Gen  12:16 |            behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur
   80 Gen  12:18 |               Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?~
   81 Gen  12:19 |                   syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru
   82 Gen  12:20 |                  män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom
   83 Gen  13:6  |              räckte icke till för dem, så att de kunde bo tillsammans;
   84 Gen  13:6  |               ägodelar voro för stora för att de skulle kunna bo tillsammans;~
   85 Gen  13:10 |                 Lot upp sina ögon och såg att hela Jordanslätten överallt
   86 Gen  14:2  |                                        2. att dessa begynte krig mot Bera,
   87 Gen  14:14 |                     14. Då nu Abram hörde att hans frände var fången,
   88 Gen  14:23 |                                       23. att jag icke vill taga ens en
   89 Gen  15:7  |                 från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till
   90 Gen  15:8  |               HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?"~
   91 Gen  15:12 |                 12. När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn
   92 Gen  15:13 |                Abram: "Det skall du veta, att din säd skall komma att
   93 Gen  15:13 |                   att din säd skall komma att leva såsom främlingar i
   94 Gen  16:2  |                   gjort mig ofruktsam, så att jag icke föder barn; gå
   95 Gen  16:4  |                   havande. När hon nu såg att hon var havande, ringaktade
   96 Gen  16:5  |                   famn, men då hon nu ser att hon är havande, ringaktar
   97 Gen  16:10 |                 din säd mycket talrik, så att man icke skall kunna räkna
   98 Gen  16:11 |                giva namnet Ismael, därför att HERREN har hört ditt lidande.~
   99 Gen  17:4  |                sida gör med dig är detta, att du skall bliva en fader
  100 Gen  17:7  |             släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och
  101 Gen  18:4  |                mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter;
  102 Gen  18:5  |                 hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka eder,
  103 Gen  18:7  |                    och denne skyndade sig att tillreda den.~
  104 Gen  18:14 |                 Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå
  105 Gen  18:16 |                  Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina
  106 Gen  18:16 |                  och Abraham gick med för att ledsaga dem.~
  107 Gen  18:19 |                 har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn
  108 Gen  18:19 |               barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva
  109 Gen  18:19 |            rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma
  110 Gen  18:25 |                             25. Bort det, att du skulle så göra och döda
  111 Gen  18:25 |            tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige
  112 Gen  18:27 |                   Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän
  113 Gen  18:29 |                       29. Men han fortfor att tala till honom och sade: "
  114 Gen  18:30 |                  Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända
  115 Gen  18:31 |                   Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända
  116 Gen  18:32 |                  Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu
  117 Gen  19:3  |                  han bad dem så enträget, att de togo härbärge hos honom
  118 Gen  19:5  |                   För dem ut till oss, så att vi få känna dem."~
  119 Gen  19:9  |                 Lot och stormade fram för att spränga dörren.~
  120 Gen  19:11 |                    både små och stora, så att de förgäves sökte finna
  121 Gen  19:13 |             blivit så stort inför HERREN, att HERREN har utsänt oss till
  122 Gen  19:13 |                HERREN har utsänt oss till att fördärva dem."~
  123 Gen  19:14 |                     Men hans mågar menade att han skämtade.~~
  124 Gen  19:15 |                som du har hos dig, på det att du icke må förgås genom
  125 Gen  19:17 |                 Fly undan till bergen, så att du icke förgås."~
  126 Gen  19:19 |              undan till bergen; jag rädes att olyckan hinner mig, så att
  127 Gen  19:19 |                att olyckan hinner mig, så att jag omkommer.~
  128 Gen  19:20 |                helt nära, och det är lätt att fly dit, och den är liten;
  129 Gen  19:20 |                  är ju så liten -- på det att jag må bliva vid liv."~
  130 Gen  19:22 |                            22. Men skynda att fly undan dit; ty jag kan
  131 Gen  19:29 |                         29. Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna
  132 Gen  19:30 |              döttrar, ty han fruktade för att bo kvar i Soar; och han
  133 Gen  19:32 |                låt oss giva vår fader vin att dricka och lägga oss hos
  134 Gen  19:32 |                  lägga oss hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt
  135 Gen  19:33 |                  Så gåvo de sin fader vin att dricka den natten, och den
  136 Gen  19:34 |                 denna natt giva honom vin att dricka, och gå du in och
  137 Gen  19:34 |                   lägg dig hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt
  138 Gen  19:35 |                  den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick
  139 Gen  20:2  |                   sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då
  140 Gen  20:6  |                   i drömmen: "Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt
  141 Gen  20:6  |                har själv hindrat dig från att synda mot mig; därför har
  142 Gen  20:6  |                har jag icke tillstatt dig att komma vid henne.~
  143 Gen  20:7  |                  han må bedja för dig, så att du får leva. Men om du icke
  144 Gen  20:7  |              giver henne tillbaka, så vet att du skall döden dö, du själv
  145 Gen  20:9  |                   komma mig och mitt rike att begå en så stor synd? På
  146 Gen  20:13 |              Bevisa mig din kärlek därmed att du säger om mig, varthelst
  147 Gen  20:13 |                  mig, varthelst vi komma, att jag är din broder.'"~
  148 Gen  20:17 |                   hans tjänstekvinnor, så att de åter kunde föda barn.~
  149 Gen  21:7  |                  skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di?
  150 Gen  21:13 |                göra till ett folk, därför att han är din säd."~~
  151 Gen  21:19 |                   öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn.
  152 Gen  21:19 |                 med vatten och gav gossen att dricka.~
  153 Gen  21:23 |                 mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig
  154 Gen  21:23 |               barn ochefterkommande, utan att du skall bevisa mig och
  155 Gen  21:30 |                  du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett
  156 Gen  21:30 |                till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt
  157 Gen  22    |                 av Gud genom befallningen att offra Isak. Nahors släkttavla.~~
  158 Gen  22:1  |                 En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov.
  159 Gen  22:10 |                   hand och tog kniven för att slakta sin son.~
  160 Gen  22:12 |                honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du
  161 Gen  22:18 |               jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord."~
  162 Gen  23:4  |                 en egen grav hos eder, så att jag kan föra min döda dit
  163 Gen  23:6  |                  Ingen av oss skall vägra att giva dig sin grav till att
  164 Gen  23:6  |                att giva dig sin grav till att där begrava din döda."~
  165 Gen  23:8  |                   sade: "Om I tillstädjen att jag för ut min döda och
  166 Gen  23:9  |                                     9. så att han giver mig den grotta
  167 Gen  23:17 |                         17. Så skedde det att Efrons åker i Makpela, gent
  168 Gen  24:3  |            himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru åt min
  169 Gen  24:4  |                                   4. utan att du skall gå till mitt eget
  170 Gen  24:5  |                 honom: "Men om så händer, att kvinnan icke vill följa
  171 Gen  24:6  |                     Tag dig till vara för att föra min son dit tillbaka.~
  172 Gen  24:7  |                 sin ängel framför dig, så att du därifrån skall kunna
  173 Gen  24:11 |            kvinnorna plägade komma ut för att hämta vatten.~
  174 Gen  24:13 |                   döttrar komma hitut för att hämta vatten.~
  175 Gen  24:14 |                   så skall jag därav veta att du har gjort nåd med min
  176 Gen  24:15 |                 se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut,
  177 Gen  24:16 |                  flickan var mycket fager att skåda, en jungfru som ingen
  178 Gen  24:18 |                 på sin hand och gav honom att dricka.~
  179 Gen  24:19 |                sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: "Jag vill
  180 Gen  24:19 |                   dina kameler, till dess att de alla hava fått dricka."~
  181 Gen  24:20 |            skyndade åter till brunnen för att hämta vatten och öste så
  182 Gen  24:32 |                kamelerna, och vatten till att två hans och hans följeslagares
  183 Gen  24:35 |                   välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig
  184 Gen  24:40 |                göra din resa lyckosam, så att du åt min son får en hustru
  185 Gen  24:43 |                står här vid vattenkällan, att om en ung kvinna kommer
  186 Gen  24:43 |                  ung kvinna kommer ut för att hämta vatten och jag säger
  187 Gen  24:45 |                 Och innan jag hade slutat att så tala för mig själv, se,
  188 Gen  24:45 |                  gick ned till källan för att hämta vatten. Då sade jag
  189 Gen  24:48 |                mig på den rätta vägen, så att jag åt hans son skulle få
  190 Gen  24:49 |                 så sägen mig ock det, för att jag då må vända mig åt annat
  191 Gen  24:59 |                        59. Då bestämde de att deras syster Rebecka jämte
  192 Gen  25:21 |                 HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev
  193 Gen  25:22 |                     Och hon gick bort för att fråga HERREN.~
  194 Gen  25:24 |                  När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då
  195 Gen  25:29 |                 En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom
  196 Gen  26:5  |                                 5. därför att Abraham har lyssnat till
  197 Gen  26:7  |                 Han fruktade nämligen för att säga att hon var hans hustru,
  198 Gen  26:7  |            fruktade nämligen för att säga att hon var hans hustru, ty
  199 Gen  26:7  |                  eftersom hon är så fager att skåda."~
  200 Gen  26:8  |               blickade ut genom fönstret, att han fick se Isak kärligt
  201 Gen  26:9  |              svarade honom: "Jag fruktade att jag annars skulle bliva
  202 Gen  26:10 |                 kunde det icke hava skett att någon av folket hade lägrat
  203 Gen  26:13 |                blev större och större, så att han till slut var mycket
  204 Gen  26:14 |           fäkreatur och så många tjänare, att filistéerna begynte avundas
  205 Gen  26:22 |              HERREN givit oss utrymme, så att vi kunna föröka oss i landet."~~
  206 Gen  26:28 |            svarade: "Vi hava tydligt sett att HERREN är med dig; därför
  207 Gen  26:28 |             varandra en ed, vi och du, så att vi sluta ett förbund med
  208 Gen  26:29 |                                       29. att du icke skall göra oss något
  209 Gen  27:1  |                 hans ögon voro skumma, så att han icke kunde se, kallade
  210 Gen  27:4  |                  bär in den till mig till att äta, på det att min själ
  211 Gen  27:4  |                  mig till att äta, på det att min själ må välsigna dig,
  212 Gen  27:5  |                 Esau gick ut i marken för att jaga villebråd till att
  213 Gen  27:5  |                   att jaga villebråd till att föra hem,~
  214 Gen  27:7  |                   en smaklig rätt, på det att jag må äta och sedan välsigna
  215 Gen  27:10 |                   den till din fader till att äta, på det att han må välsigna
  216 Gen  27:10 |                fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän
  217 Gen  27:19 |                 av mitt villebråd, på det att din själ må välsigna mig."~
  218 Gen  27:25 |                min sons villebråd, på det att min själ må välsigna dig."
  219 Gen  27:31 |                sin sons villebråd, på det att din själ må välsigna mig."~
  220 Gen  27:33 |               till mig sitt villebråd, så att jag åt av allt, förrän du
  221 Gen  27:40 |                  när du samlar din kraft, att du river hans ok från din
  222 Gen  28:3  |               fruktsam och föröka dig, så att skaror av folk komma av
  223 Gen  28:4  |                   och din säd med dig, så att du får taga i besittning
  224 Gen  28:6  |                        6. När nu Esau såg att Isak hade välsignat Jakob
  225 Gen  28:6  |                honom till Paddan-Aram för att därifrån taga sig hustru --
  226 Gen  28:7  |                        7. och när han såg att Jakob hade lytt sin fader
  227 Gen  28:8  |                         8. då märkte Esau att Kanaans döttrar misshagade
  228 Gen  28:11 |                   stenarna på platsen för att hava den till huvudgärd
  229 Gen  28:11 |               till huvudgärd och lade sig att sova där.~
  230 Gen  28:20 |                   och giver mig bröd till att äta och kläder till att
  231 Gen  28:20 |                   att äta och kläder till att kläda mig med,~
  232 Gen  28:21 |                                    21. så att jag kommer i frid tillbaka
  233 Gen  29:7  |                 dag; ännu är det icke tid att samla boskapen. Vattnen
  234 Gen  29:12 |                  Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände,
  235 Gen  29:12 |                 hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och
  236 Gen  29:17 |                 skön gestalt och var skön att skåda.~
  237 Gen  29:19 |                   svarade: "Det är bättre att jag giver henne åt dig,
  238 Gen  29:19 |                jag giver henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt
  239 Gen  29:25 |                 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han
  240 Gen  29:26 |                Det är icke sed på vår ort att man giver bort den yngre
  241 Gen  29:27 |                  också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i
  242 Gen  29:31 |                     31. Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde
  243 Gen  29:33 |                sade hon: "HERREN har hört att jag har varit försmådd,
  244 Gen  29:35 |                  Juda. Sedan upphörde hon att föda.~~~
  245 Gen  30:1  |                        1. Då nu Rakel såg att hon icke födde barn åt Jakob,
  246 Gen  30:3  |              Bilha; gå in till henne, för att hon må föda barn i mitt
  247 Gen  30:3  |                föda barn i mitt sköte, så att genom henne också jag får
  248 Gen  30:9  |                          9. Då Lea nu såg att hon hade upphört att föda,
  249 Gen  30:9  |                  såg att hon hade upphört att föda, tog hon sin tjänstekvinna
  250 Gen  30:15 |                   henne: "Är det icke nog att du har tagit min man? Vill
  251 Gen  30:17 |                 17. Och Gud hörde Lea, så att hon blev havande, och hon
  252 Gen  30:18 |                givit mig min lön, för det att jag gav min tjänstekvinna
  253 Gen  30:27 |                  vet genom hemliga tecken att HERREN för din skull har
  254 Gen  30:31 |              säger, så skall jag fortfara att vara herde för din hjord
  255 Gen  30:33 |                   du framdeles kommer för att med egna ögon se vad som
  256 Gen  30:36 |                  fick Labans övriga hjord att vakta.~~
  257 Gen  30:38 |                   dit hjordarna kommo för att dricka, så att djuren hade
  258 Gen  30:38 |                  kommo för att dricka, så att djuren hade dem framför
  259 Gen  30:38 |          parningstid, när de nu kommo för att dricka.~
  260 Gen  30:40 |             lammen och ordnade djuren så, att de vände huvudena mot det
  261 Gen  30:41 |               djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna.~
  262 Gen  31:2  |                     2. Jakob märkte också att Laban icke såg på honom
  263 Gen  31:5  |                sade till dem: "Jag märker att eder fader icke ser på mig
  264 Gen  31:6  |                     6. Och I veten själva att jag har tjänat eder fader
  265 Gen  31:7  |                  Gud icke tillstatt honom att göra mig något ont.~
  266 Gen  31:10 |                ögon och fick se i drömmen att hannarna som betäckte småboskapen
  267 Gen  31:19 |                  Laban hade gått bort för att klippa sina får; då stal
  268 Gen  31:20 |              undan från araméen Laban, så att han icke lät denne märka
  269 Gen  31:20 |                  han icke lät denne märka att han ämnade fly.~
  270 Gen  31:22 |              tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.~
  271 Gen  31:24 |                     Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad
  272 Gen  31:26 |                 är detta för ett tilltag, att du har stulit dig undan
  273 Gen  31:27 |                 undan från mig? Därigenom att du icke lät mig veta något
  274 Gen  31:27 |                 något därom hindrades jag att ledsaga dig till vägs med
  275 Gen  31:28 |                 Du förunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och
  276 Gen  31:29 |                   Det stode nu i min makt att göra eder ont; men eder
  277 Gen  31:29 |                     Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad
  278 Gen  31:31 |           fruktade för dig, ty jag tänkte att du skulle med våld taga
  279 Gen  31:32 |                det." Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem.~
  280 Gen  31:35 |             Vredgas icke, min herre, över att jag ej kan stiga upp för
  281 Gen  31:37 |              fränder och dina fränder, så att de få döma mellan oss båda.~
  282 Gen  31:50 |               jämte mina döttrar, så vet, att om ock ingen människa är
  283 Gen  31:52 |                   stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till
  284 Gen  31:52 |                 dig förbi detta röse, och att icke heller du skall draga
  285 Gen  31:54 |                   och inbjöd sina fränder att hålla måltid med sig. Och
  286 Gen  32:5  |                har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta,
  287 Gen  32:5  |                  herre veta detta, på det att jag må finna nåd för dina
  288 Gen  32:11 |                Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och förgör mig,
  289 Gen  32:11 |               kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.~
  290 Gen  32:25 |                     25. Och när denne såg att han icke kunde övervinna
  291 Gen  32:25 |                 ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under
  292 Gen  32:32 |               höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på
  293 Gen  33:11 |                han bad honom så enträget, att han tog emot dem.~~
  294 Gen  33:13 |               honom: "Min herre ser själv att barnen äro späda, och att
  295 Gen  33:13 |                 att barnen äro späda, och att jag har med mig får och
  296 Gen  34:1  |                fött åt Jakob, gick ut för att besöka landets döttrar.~
  297 Gen  34:5  |                  Och Jakob hade fått höra att hans dotter Dina hade blivit
  298 Gen  34:6  |                  fader, ut till Jakob för att tala med honom.~
  299 Gen  34:7  |                  vredgades högeligen över att han hade gjort vad som var
  300 Gen  34:14 |                  kunna icke samtycka till att giva vår syster åt en man
  301 Gen  34:15 |                 vi göra eder till viljes, att I bliven såsom vi, därigenom
  302 Gen  34:15 |                bliven såsom vi, därigenom att allt mankön bland eder omskäres.~
  303 Gen  34:19 |                   unge mannen dröjde icke att göra så, ty han hade fått
  304 Gen  34:22 |              bliva ett enda folk med oss, att allt mankön bland oss omskäres,
  305 Gen  34:27 |                  plundrade staden, därför att deras syster hade blivit
  306 Gen  35:5  |                kringliggande städerna, så att man icke förföljde Jakobs
  307 Gen  35:7  |                  platsen El-Betel, därför att Gud där hade uppenbarat
  308 Gen  35:18 |                   18. Men när hon höll på att giva upp andan, ty hon skulle
  309 Gen  35:29 |                 fäder, gammal och mätt på att leva. Och hans söner Esau
  310 Gen  36:7  |              deras ägodelar voro så stora att de icke kunde bo tillsammans;
  311 Gen  37:4  |                    Då nu hans bröder sågo att deras fader hade honom kärare
  312 Gen  37:7  |                             7. Jag tyckte att vi bundo kärvar på fältet;
  313 Gen  37:9  |                  ännu en dröm. Jag tyckte att solen och månen och elva
  314 Gen  37:12 |                 bröder hade gått bort för att vakta sin faders får i Sikem,~
  315 Gen  37:18 |                  till dem, lade de råd om att döda honom.~
  316 Gen  37:20 |                brunn; sedan kunna vi säga att ett vilddjur har ätit upp
  317 Gen  37:25 |             Därefter satte de sig ned för att äta. När de då lyfte upp
  318 Gen  37:26 |                    Vad gagn hava vi därav att vi dräpa vår broder och
  319 Gen  37:35 |               alla hans döttrar kommo för att trösta honom; men han ville
  320 Gen  38:9  |                  Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva
  321 Gen  38:9  |                det spillas på jorden, för att icke giva avkomma åt sin
  322 Gen  38:10 |                 Men det misshagade HERREN att han gjorde så; därför dödade
  323 Gen  38:11 |                     Han fruktade nämligen att annars också denne skulle
  324 Gen  38:12 |                  Hira upp till Timna, för att se efter dem som klippte
  325 Gen  38:13 |                man nu berättade för Tamar att hennes svärfader gick upp
  326 Gen  38:13 |                   gick upp till Timna för att klippa sina får,~
  327 Gen  38:14 |                   till Timna. Ty hon såg, att fastän Sela var fullvuxen,
  328 Gen  38:15 |                 fick se henne, trodde han att hon var en sköka; hon hade
  329 Gen  38:16 |                  dig." Ty han visste icke att det var hans sonhustru.
  330 Gen  38:16 |                  Vad vill du giva mig för att få gå in till mig?"~
  331 Gen  38:20 |                  sin vän adullamiten, för att få igen panten av kvinnan;
  332 Gen  38:22 |             därtill säger folket på orten att ingen tempeltärna har varit
  333 Gen  38:23 |                 Må hon då behålla det, så att vi icke draga smälek över
  334 Gen  38:24 |                sade: "Fören ut henne till att brännas."~
  335 Gen  39:2  |                  HERREN var med Josef, så att han blev en lyckosam man.
  336 Gen  39:3  |                     3. och hans herre såg att HERREN var med honom, ty
  337 Gen  39:6  |                 skön gestalt och var skön att skåda.~
  338 Gen  39:7  |                Och efter en tid hände sig att hans herres hustru kastade
  339 Gen  39:11 |                 då han kom in i huset för att förrätta sina sysslor, och
  340 Gen  39:13 |                         13. Då hon nu såg att han hade lämnat sin mantel
  341 Gen  39:14 |                  oss en hebreisk man, för att denne skulle locka oss till
  342 Gen  39:15 |                     15. Och när han hörde att jag hov upp min röst och
  343 Gen  39:19 |             berättade för honom, nämligen att hans tjänare hade betett
  344 Gen  40:1  |                 En tid härefter hände sig att den egyptiske konungens
  345 Gen  40:4  |              anställde Josef hos dem till att betjäna dem; och de sutto
  346 Gen  40:6  |                  in till dem, fick han se att de voro bedrövade.~
  347 Gen  40:8  |                     Josef sade till dem: "Att giva uttydningen är ju Guds
  348 Gen  40:9  |                   till honom: "Jag drömde att ett vinträd stod framför
  349 Gen  40:13 |                 dig åter på din plats, så att du får giva Farao bägaren
  350 Gen  40:14 |                   när det går dig väl, så att du gör barmhärtighet med
  351 Gen  40:16 |                 Då nu överste bagaren såg att Josef hade givit en god
  352 Gen  40:16 |                  hade en dröm. Jag tyckte att jag bar tre vetebrödskorgar
  353 Gen  40:21 |         munskänken åter i hans ämbete, så att han fick giva Farao bägaren
  354 Gen  41:1  |                 Två år därefter hände sig att Farao hade en dröm. Han
  355 Gen  41:7  |           Därefter vaknade Farao och fann att det var en dröm.~~
  356 Gen  41:14 |                till sig; och man skyndade att föra honom ut ur fängelset.
  357 Gen  41:15 |                jag har hört sägas om dig, att allenast du får höra en
  358 Gen  41:17 |                   till Josef: "Jag drömde att jag stod på stranden av
  359 Gen  41:21 |                 dem, kunde man icke märka att de hade sväljt ned dem,
  360 Gen  41:30 |                hungerår inträffa, sådana, att man skall förgäta all den
  361 Gen  41:32 |                                   32. Men att Farao har haft drömmen två
  362 Gen  41:32 |                   två gånger, det betyder att detta är av Gud bestämt,
  363 Gen  41:32 |              detta är av Gud bestämt, och att Gud skall låta det ske snart.~
  364 Gen  41:35 |               Faraos vård i städerna, för att tjäna till föda, och må
  365 Gen  41:36 |                                    36. så att dessa födoämnen finnas att
  366 Gen  41:36 |                att dessa födoämnen finnas att tillgå för landet under
  367 Gen  41:40 |                  rätta sig; allenast däri att tronen förbliver min vill
  368 Gen  41:49 |               till dess man måste upphöra att hålla räkning på den, eftersom
  369 Gen  41:49 |                 eftersom det var omöjligt att hålla räkning på den.~~
  370 Gen  41:57 |                  till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden
  371 Gen  42:1  |                   1. Men när Jakob förnam att säd fanns i Egypten, sade
  372 Gen  42:2  |                 vidare: "Se, jag har hört att i Egypten finnes säd; faren
  373 Gen  42:2  |                  därifrån säd åt oss, för att vi må leva och icke dö."~
  374 Gen  42:3  |                  av Josefs bröder ned för att köpa säd i Egypten.~
  375 Gen  42:4  |                   bröder, ty han fruktade att någon olycka kunde hända
  376 Gen  42:5  |                   också Israels söner för att köpa säd; ty hungersnöd
  377 Gen  42:6  |                Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var
  378 Gen  42:7  |                    Från Kanaans land, för att köpa säd till föda åt oss."~
  379 Gen  42:9  |               spejare, I haven kommit för att se efter, var landet är
  380 Gen  42:10 |                   tjänare hava kommit för att köpa säd till föda åt sig.~
  381 Gen  42:12 |                    Jo, I haven kommit för att se efter, var landet är
  382 Gen  42:16 |                  stanna såsom fångar, för att jag så må pröva om I haven
  383 Gen  42:20 |               vara sanna, skolen I slippa att dö." Och de måste göra så.~
  384 Gen  42:23 |                    23. Men de visste icke att Josef förstod detta, ty
  385 Gen  42:25 |                        25. Och Josef bjöd att man skulle fylla deras säckar
  386 Gen  42:27 |                  dem öppnade sin säck för att giva foder åt sin åsna,
  387 Gen  42:33 |                oss: 'Därav skall jag veta att I ären redliga män: lämnen
  388 Gen  42:34 |                 till mig, så kan jag veta att I icke ären spejare, utan
  389 Gen  43:6  |                 och berättaden för mannen att I haden ännu en broder?"~
  390 Gen  43:7  |                förhöll sig. Kunde vi veta att han skulle säga: 'Fören
  391 Gen  43:8  |                 och begiva oss åstad, för att vi må leva och icke dö,
  392 Gen  43:12 |             summan penningar med eder, så att I fören tillbaka dit med
  393 Gen  43:14 |            barmhärtighet inför mannen, så att han tillstädjer eder andre
  394 Gen  43:14 |                 andre broder och Benjamin att återvända med eder. Men
  395 Gen  43:16 |                       16. Då nu Josef såg att Benjamin var med dem, sade
  396 Gen  43:20 |                   gången voro härnere för att köpa säd till föda åt oss~
  397 Gen  43:22 |               andra penningar med oss för att köpa säd till föda åt oss.
  398 Gen  43:24 |                   och gav dem vatten till att två sina fötter och gav
  399 Gen  43:25 |            middagen; ty de hade fått höra att de skulle äta där.~~
  400 Gen  43:30 |                   och han sökte tillfälle att gråta ut och gick in i sin
  401 Gen  44:7  |                   min herre så? Bort det, att dina tjänare skulle göra
  402 Gen  44:11 |                   11. Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin
  403 Gen  44:12 |                       12. Och han begynte att söka hos den äldste och
  404 Gen  44:15 |                   gjort! Förstoden I icke att en man sådan som jag kan
  405 Gen  44:17 |                  Men han sade: "Bort det, att jag skulle så göra! Den
  406 Gen  44:20 |              broder till denne är död, så att han allena är kvar efter
  407 Gen  44:21 |                 honom hitned till mig, så att jag kan låta mitt öga vila
  408 Gen  44:26 |                  villkoret vilja vi fara, att vår yngste broder följer
  409 Gen  44:27 |                 till oss: 'I veten själva att min hustru har fött åt mig
  410 Gen  44:30 |                  tjänare, min fader, utan att vi hava med oss ynglingen,
  411 Gen  44:31 |                 det hans död, när han ser att ynglingen icke är med; och
  412 Gen  44:32 |              tjänare, har lovat min fader att ansvara för ynglingen och
  413 Gen  44:32 |                   ynglingen och har sagt, att om jag icke för denne till
  414 Gen  44:34 |                   hem till min fader utan att hava ynglingen med mig?
  415 Gen  45:2  |              brast ut i högljudd gråt, så att egyptierna hörde det; också
  416 Gen  45:5  |                  grämen eder icke däröver att I haven sålt mig hit: ty
  417 Gen  45:5  |                haven sålt mig hit: ty för att bevara människors liv har
  418 Gen  45:7  |              sände mig hit före eder, för att I skullen bliva kvar på
  419 Gen  45:11 |                återstå fem hungerår -- så att varken du eller ditt hus
  420 Gen  45:12 |               Benjamin ser med egna ögon, att det är jag, som med egen
  421 Gen  45:13 |              haven sett, och skynden eder att föra min fader hitned."~
  422 Gen  45:16 |              ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs bröder hade kommit,
  423 Gen  45:19 |                  Alltså bjuder jag dig nu att säga: 'Detta skolen I göra:
  424 Gen  45:27 |                   som Josef hade sänt för att hämta honom, då fick deras
  425 Gen  46:3  |               faders Gud; frukta icke för att draga ned till Egypten,
  426 Gen  46:5  |                   som Farao hade sänt för att hämta honom.~
  427 Gen  46:28 |               framför sig till Josef, för att denne skulle visa honom
  428 Gen  46:29 |                och for upp till Gosen för att möta sin fader Israel. Och
  429 Gen  46:30 |                sett ditt ansikte och sett att du ännu lever."~~
  430 Gen  47:4  |                Farao: "Vi hava kommit för att bo någon tid här i landet;
  431 Gen  47:6  |                 du vet om några bland dem att de äro dugande män, så sätt
  432 Gen  47:13 |          hungersnöden var mycket svår, så att Egyptens land och Kanaans
  433 Gen  47:15 |                oss bröd; icke vill du väl att vi skola dö i din åsyn?
  434 Gen  47:18 |                intet annat finnes nu kvar att giva åt min herre än våra
  435 Gen  47:19 |                          19. Icke vill du att vi skola förgås inför dina
  436 Gen  47:19 |                  oss allenast utsäde, för att vi må leva och icke dö,
  437 Gen  47:19 |                 leva och icke dö, och för att jorden icke må läggas öde."~
  438 Gen  47:26 |                 gäller för Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen
  439 Gen  47:28 |            sjutton år i Egyptens land, så att hans levnadsålder blev ett
  440 Gen  47:29 |                   Då nu tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade
  441 Gen  47:29 |                   under min länd och lova att visa mig din kärlek och
  442 Gen  47:29 |              kärlek och trofasthet därmed att du icke begraver mig i Egypten;~
  443 Gen  48:9  |                  dem hit till mig, på det att jag må välsigna dem."~
  444 Gen  48:10 |                  voro skumma av ålder, så att han icke kunde se. Så förde
  445 Gen  48:11 |               Josef: "Jag hade icke tänkt att jag skulle få se ditt ansikte,
  446 Gen  48:17 |                     17. Men när Josef såg att hans fader lade sin högra
  447 Gen  48:20 |                 skall Israel välsigna, så att man skall säga: Gud göre
  448 Gen  49:1  |                    Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad
  449 Gen  49:15 |                           15. Och han såg att viloplatsen var god, och
  450 Gen  49:15 |                  viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; då
  451 Gen  49:17 |                  biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges
  452 Gen  49:20 |           konungsliga läckerheter har han att giva.~~
  453 Gen  49:21 |                   hind; han har sköna ord att giva.~~
  454 Gen  50:2  |                 som han hade i sin tjänst att de skullebalsamera hans
  455 Gen  50:7  |                   7. Då for Josef upp för att begrava sin fader, och med
  456 Gen  50:14 |                   farit upp med honom för att begrava hans fader.~~
  457 Gen  50:15 |                Men när Josefs bröder sågo att deras fader var död, tänkte
  458 Gen  50:17 |                  brutit och syndat, i det att de hava handlat så illa
  459 Gen  50:20 |                  tänkt det till godo, för att låta det ske, som nu har
  460 Exo   1:7  |              blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av
  461 Exo   1:12 |                   mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för
  462 Exo   2:2  |                 födde en son. Och hon såg att det var ett vackert barn
  463 Exo   2:4  |                  ett stycke därifrån, för att se huru det skulle gå med
  464 Exo   2:5  |                   kom ned till floden för att bada, och hennes tärnor
  465 Exo   2:6  |                fick hon se barnet och såg att det var en gosse, och han
  466 Exo   2:7  |                   Faraos dotter: "Vill du att jag skall gå och kalla hit
  467 Exo   2:11 |                    På den tiden hände sig att Mose, sedan han hade blivit
  468 Exo   2:11 |               trälarbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en
  469 Exo   2:12 |               alla sidor, och när han såg att ingen annan människa fanns
  470 Exo   2:16 |                   skulle fylla hoarna för att vattna sin faders får.~
  471 Exo   2:20 |                  kvar där? Inbjuden honom att komma och äta med oss".~
  472 Exo   2:21 |                   Och Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, och denne
  473 Exo   3:2  |                  upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och
  474 Exo   3:2  |                busken brann av elden, och att busken dock icke blev förtärd.~
  475 Exo   3:4  |                      4. När då HERREN såg att han gick åstad för att se,
  476 Exo   3:4  |                såg att han gick åstad för att se, ropade Gud till honom
  477 Exo   3:6  |              ansikte, ty han fruktade för att se på Gud.~
  478 Exo   3:8  |             Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas
  479 Exo   3:11 |               sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till Farao,
  480 Exo   3:11 |                 skulle gå till Farao, och att jag skulle föra Israels
  481 Exo   3:12 |                   för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt
  482 Exo   3:19 |                          19. Dock vet jag att konungen i Egypten icke
  483 Exo   3:19 |                icke skall tillstädja eder att gå, icke ens när han får
  484 Exo   3:21 |                  för egyptiernas ögon, så att I, när I dragen bort, icke
  485 Exo   4    |                  4 Kapitlet~Mose får makt att göra under och återvänder
  486 Exo   4:5  |                   sade: "Så skola de. tro att HERREN, deras fäders Gud,
  487 Exo   4:14 |             broder Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala.
  488 Exo   4:14 |                  Och han går nu åstad för att möta dig, och när han får
  489 Exo   4:18 |                mina bröder i Egypten, för att se om de ännu leva." Jetro
  490 Exo   4:21 |                  till Egypten så se till, att du inför Farao gör alla
  491 Exo   4:21 |                som jag har givit dig makt att göra. Men jag skall förstocka
  492 Exo   4:21 |                 förstocka hans hjärta, så att han icke släpper folket.~
  493 Exo   4:23 |                   dig: 'Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst
  494 Exo   4:24 |                 Och under resan hände sig att HERREN på ett viloställe
  495 Exo   4:28 |                 som han hade bjudit honom att göra.~
  496 Exo   4:31 |                  folket; och när de hörde att HERREN hade sett till Israels
  497 Exo   4:31 |               sett till Israels barn, och att han hade sett deras betryck,
  498 Exo   5:1  |                  Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla högtid åt
  499 Exo   5:3  |                   åt HERREN, vår Gud, för att han icke må komma över oss
  500 Exo   5:7  |               förut giva folket halm till att göra tegel. Låten dem själva