Book Chapter:Verse
1 Gen 18:33| 33. Och HERREN gick bort, sedan
2 Gen 19:33| 33. Så gåvo de sin fader vin
3 Gen 21:33| 33. Och Abraham planterade
4 Gen 24:33| 33. Och man satte fram mat
5 Gen 25:33| 33. Jakob sade: "Så giv mig
6 Gen 26:33| 33. Och han kallade den Sibea.
7 Gen 27:33| 33. Då blev Isak övermåttan
8 Gen 29:33| 33. Och hon blev åter havande
9 Gen 30:33| 33. Och när du framdeles kommer
10 Gen 31:33| 33. Då gick Laban in i Jakobs
11 Gen 33 | 33 Kapitlet~Jakobs och Esaus
12 Gen 36:33| 33. När Bela dog, blev Jobab,
13 Gen 37:33| 33. Och han kände igen den
14 Gen 41:33| 33. Må nu alltså Farao utse
15 Gen 42:33| 33. Men mannen som var herre
16 Gen 43:33| 33. Och de fingo sina platser
17 Gen 44:33| 33. Låt nu därför din tjänare
18 Gen 46:33| 33. När sedan Farao kallar
19 Gen 49:33| 33. När Jakob hade givit sina
20 Exo 9:33| 33. Och Mose gick ifrån Farao
21 Exo 12:33| 33. Och egyptierna trängde
22 Exo 16:33| 33. Och Mose sade till Aron: "
23 Exo 21:33| 33. Om någon öppnar en brunn,
24 Exo 23:33| 33. De skola icke få bo kvar
25 Exo 25:33| 33. På den ena armen skola
26 Exo 26:33| 33. Och du skall hänga upp
27 Exo 28:33| 33. Och på dess nedre fåll
28 Exo 29:33| 33. det som har använts till
29 Exo 30:33| 33. Den som bereder en sådan
30 Exo 32:33| 33. Men HERREN svarade Mose: "
31 Exo 33 | 33 Kapitlet~Folkets sorg. Molnstoden
32 Exo 34:33| 33. Och när Mose hade slutat
33 Exo 35:33| 33. till att smida stenar för
34 Exo 36:32| 33. Och man satte den mellersta
35 Exo 39:33| 33. Och de förde fram till
36 Exo 40:33| 33. Och han satte upp förgårdshägnaden
37 Lev 4:33| 33. Och han skall lägga sin
38 Lev 7:33| 33. Den bland Arons söner,
39 Lev 8:33| 33. Och under sju dagar skolen
40 Lev 11:33| 33. Och om något sådant faller
41 Lev 13:33| 33. så skall den sjuke raka
42 Lev 14:33| 33. Och HERREN talade till
43 Lev 15:33| 33. och om den kvinna som har
44 Lev 16:33| 33. och han skall bringa försoning
45 Lev 19:33| 33. När en främling bor hos
46 Lev 22:33| 33. han som har fört eder ut
47 Lev 23:33| 33. Och HERREN talade till
48 Lev 25:33| 33. Också om någon annan av
49 Lev 26:33| 33. Men eder skall jag förströ
50 Lev 27:33| 33. man skall icke efterforska
51 Num 1:33| 33. så många av Efraims stam
52 Num 2:33| 33. Men leviterna blevo icke
53 Num 3:33| 33. Från Merari härstammade
54 Num 4:33| 33. Detta skall vara de meraritiska
55 Num 7:33| 33. vidare en ungtjur, en vädur
56 Num 10:33| 33. Så bröto de upp och tågade
57 Num 11:33| 33. Men under det att de ännu
58 Num 13:33| 33. Och de talade bland Israels
59 Num 14:33| 33. Och edra barn skola draga
60 Num 15:33| 33. Och de som ertappade honom
61 Num 16:33| 33. och de foro levande ned
62 Num 21:33| 33. Sedan vände de sig åt annat
63 Num 22:33| 33. Och åsninnan såg mig, och
64 Num 26:33| 33. Men Selofhad, Hefers son,
65 Num 29:33| 33. med det spisoffer och de
66 Num 31:33| 33. av fäkreatur sjuttiotvå
67 Num 32:33| 33. Så gav då Mose åt dem,
68 Num 33 | 33 Kapitlet~Israeliternas lägerplatser
69 Num 33:33| 33. Och de bröto upp från Hor-Haggidgad
70 Num 35:33| 33. I skolen icke ohelga det
71 Deu 1:33| 33. som gick framför eder på
72 Deu 2:33| 33. Men HERREN, vår Gud, gav
73 Deu 4:33| 33. om något folk har hört
74 Deu 5:33| 33. På de vägar som HERREN,
75 Deu 28:33| 33. Frukten av din mark och
76 Deu 32:33| 33. Deras vin är drakars etter,
77 Deu 33 | 33 Kapitlet~Moses välsignelse
78 Jos 8:33| 33. Och Israels menighet, med
79 Jos 10:33| 33. Då drog Horam, konungen
80 Jos 13:33| 33. Men åt Levi stam gav Mose
81 Jos 15:33| 33. I Låglandet: Estaol, Sorga,
82 Jos 19:33| 33. Och deras gräns gick från
83 Jos 21:33| 33. Gersoniternas städer, efter
84 Jos 22:33| 33. Denna behagade Israels
85 Jos 24:33| 33. Och Eleasar, Arons son,
86 Dom 1:33| 33. Naftali fördrev icke invånarna
87 Dom 6:33| 33. Och midjaniterna, amalekiterna
88 Dom 8:33| 33. Men när Gideon var död,
89 Dom 9:33| 33. Sedan må du i morgon bittida,
90 Dom 11:33| 33. Och han tillfogade dem
91 Dom 20:33| 33. Och alla Israels män hade
92 1Sa 2:33| 33. Dock vill jag icke från
93 1Sa 14:33| 33. När man berättade detta
94 1Sa 15:33| 33. Men Samuel sade: "Såsom
95 1Sa 17:33| 33. Saul sade till David: "
96 1Sa 20:33| 33. Då svängde Saul spjutet
97 1Sa 25:33| 33. Och välsignat vare ditt
98 2Sa 3:33| 33. Och konungen sjöng följande
99 2Sa 13:33| 33. Så må nu min herre konungen
100 2Sa 14:33| 33. Då gick Joab till konungen
101 2Sa 15:33| 33. David sade till honom: "
102 2Sa 18:33| 33. Då blev konungen häftigt
103 2Sa 19:33| 33. Konungen sade nu till Barsillai: "
104 2Sa 22:33| 33. Gud, du som var mitt starka
105 2Sa 23:33| 33. harariten Samma; arariten
106 1Ko 1:33| 33. sade konungen till dem: "
107 1Ko 2:33| 33. Ja, deras blod skall komma
108 1Ko 4:33| 33. Han talade om träden, från
109 1Ko 6:33| 33. Likaså gjorde han för ingången
110 1Ko 7:33| 33. Hjulen voro gjorda såsom
111 1Ko 8:33| 33. Om ditt folk Israel bliver
112 1Ko 11:33| 33. Så skall ske, därför att
113 1Ko 12:33| 33. Till det altare som han
114 1Ko 13:32| 33. Dock vände Jerobeam efter
115 1Ko 15:33| 33. I Asas, Juda konungs, tredje
116 1Ko 16:33| 33. Därtill lät Ahab göra Aseran.
117 1Ko 18:33| 33. Därefter lade han upp veden,
118 1Ko 20:33| 33. Männen, som i detta hans
119 1Ko 22:33| 33. Så snart nu hövitsmännen
120 2Ko 4:33| 33. Då gick han in och stängde
121 2Ko 6:33| 33. Medan han ännu talade med
122 2Ko 9:33| 33. Han sade: "Störten ned
123 2Ko 10:33| 33. och intog östra sidan om
124 2Ko 15:33| 33. Han var tjugufem år gammal,
125 2Ko 17:33| 33. Så fruktade de visserligen
126 2Ko 18:33| 33. Har väl någon av de andra
127 2Ko 19:33| 33. Samma väg han kom skall
128 2Ko 23:33| 33. Och Farao Neko lät sätta
129 1Kr 1:33| 33. Och Midjans söner voro
130 1Kr 2:33| 33. Men Jonatans söner voro
131 1Kr 4:33| 33. därtill alla deras byar,
132 1Kr 6:33| 33. Dessa voro de som så tjänstgjorde,
133 1Kr 7:33| 33. Och Jaflets söner voro
134 1Kr 8:33| 33. Och Ner födde Kis, Kis
135 1Kr 9:33| 33. Men de andra, nämligen
136 1Kr 11:33| 33. baharumiten Asmavet; saalboniten
137 1Kr 12:33| 33. av Sebulon stridbara män,
138 1Kr 16:33| 33. ja, då juble skogens träd
139 1Kr 27:33| 33. Ahitofel var konungens
140 2Kr 6:33| 33. må du då från himmelen,
141 2Kr 18:33| 33. Men en man som spände sin
142 2Kr 20:33| 33. Dock blevo offerhöjderna
143 2Kr 29:33| 33. Och tackoffren utgjordes
144 2Kr 32:33| 33. Och Hiskia gick till vila
145 2Kr 33 | 33 Kapitlet~Manasse och Amon
146 2Kr 34:33| 33. Och Josia skaffade bort
147 Esr 2:33| 33. Lods, Hadids och Onos barn:
148 Esr 8:33| 33. Men på fjärde dagen uppvägdes
149 Esr 10:33| 33. av Hasums barn: Mattenai,
150 Neh 7:33| 33. männen från det andra Nebo:
151 Neh 9:33| 33. Nej, du är rättfärdig vid
152 Neh 10:33| 33. nämligen till skådebröden,
153 Neh 11:33| 33. Hasor, Rama, Gittaim,~
154 Neh 12:33| 33. samt Asarja, Esra och Mesullam,~
155 Job 9:33| 33. ingen skiljeman finnes
156 Job 15:33| 33. Han bliver lik ett vinträd
157 Job 21:33| 33. Ljuvligt får han vilja
158 Job 31:33| 33. Har jag på människovis
159 Job 33 | 33 Kapitlet~Elihu förebrår
160 Job 33:33| 33. Varom icke, så är det du
161 Job 34:33| 33. Skall då han, för ditt
162 Job 36:33| 33. Budskap om honom bär hans
163 Job 38:33| 33. Ja, förstår du himmelens
164 Job 39:33| 33. Hans ungar frossa på blod,
165 Psa 18:33| 33. Gud, du som omgjordade
166 Psa 33 | 33 Psalmen HERRENS allmakt
167 Psa 37:33| 33. men HERREN överlämnar honom
168 Psa 68:33| 33. I riken på jorden, sjungen
169 Psa 69:33| 33. När de ödmjuka se det,
170 Psa 78:33| 33. Då lät han deras dagar
171 Psa 89:33| 33. då skall jag väl hemsöka
172 Psa 104:33| 33. Jag vill sjunga till HERRENS
173 Psa 105:33| 33. Och han slog deras vinträd
174 Psa 106:33| 33. Ty de voro gensträviga
175 Psa 107:33| 33. Han gjorde strömmar till
176 Psa 119:33| 33. Visa mig, HERRE, dina stadgars
177 Ord 1:33| 33. Men den som hör mig, han
178 Ord 3:33| 33. HERRENS förbannelse vilar
179 Ord 6:33| 33. Plåga och skam är vad han
180 Ord 8:33| 33. Hören tuktan, så att I
181 Ord 14:33| 33. I den förståndiges hjärta
182 Ord 15:33| 33. HERRENS fruktan är en tuktan
183 Ord 16:33| 33. Lotten varder kastad i
184 Ord 23:33| 33. Dina ögon få då skåda sällsamma
185 Ord 24:33| 33. Ja, sov ännu litet, slumra
186 Ord 30:33| 33. Ty såsom ost pressas ut
187 Jes 10:33| 33. Men se, då avhugger Herren,
188 Jes 30:33| 33. Ty en Tofetplats är längesedan
189 Jes 33 | 33 Kapitlet~Sions fienders
190 Jes 37:33| 33. Därför säger HERREN så
191 Jer 2:33| 33. Huru skickligt går du icke
192 Jer 7:33| 33. Ja, detta folks döda kroppar
193 Jer 23:33| 33. Om nu detta folk eller
194 Jer 25:33| 33. Och de som bliva slagna
195 Jer 31:33| 33. Nej, detta är det förbund
196 Jer 32:33| 33. De vände ryggen till mig
197 Jer 33 | 33 Kapitlet~Löften om Judas
198 Jer 48:33| 33. Glädje och fröjd är nu
199 Jer 49:33| 33. Och Hasor skall bliva en
200 Jer 50:33| 33. Så säger HERREN Sebaot:
201 Jer 51:33| 33. Ty så säger HERREN Sebaot,
202 Jer 52:33| 33. Han fick lägga av sin fångdräkt
203 Kla 3:33| 33. Ty icke av villigt hjärta
204 Hes 16:33| 33. Åt alla andra skökor måste
205 Hes 20:33| 33. Så sant jag lever, säger
206 Hes 23:33| 33. Du skall bliva drucken
207 Hes 27:33| 33. Där dina handelsvaror sattes
208 Hes 33 | 33 Kapitlet~En lärares ansvar
209 Hes 33:33| 33. Men när det kommer -- ty
210 Hes 36:33| 33. Så säger Herren, HERREN:
211 Hes 40:33| 33. Och dess vaktkamrar, murpelare
212 Hes 48:33| 33. Sammalunda skall ock södra
213 Dan 2:33| 33. dess fötter delvis av järn
214 Dan 3:33| 33. Ty stora äro förvisso hans
215 Dan 4:33| 33. Så fick jag då på den tiden
216 Dan 11:33| 33. Och de förståndiga bland
217 Mat 5:33| 33. Ytterligare haven I hört
218 Mat 6:33| 33. Nej, söken först efter
219 Mat 8:33| 33. Men herdarna flydde; och
220 Mat 9:33| 33. Och när den onde anden
221 Mat 10:33| 33. Men den som förnekar mig
222 Mat 12:33| 33. I måsten döma så: antingen
223 Mat 13:33| 33. En annan liknelse framställde
224 Mat 14:33| 33. Men de som voro i båten
225 Mat 15:33| 33. Då sade lärjungarna till
226 Mat 18:33| 33. Borde då icke också du
227 Mat 20:33| 33. De svarade honom: "Herre,
228 Mat 21:33| 33. Hören nu en annan liknelse:
229 Mat 22:33| 33. När folket hörde detta,
230 Mat 23:33| 33. I ormar, I huggormars avföda,
231 Mat 24:33| 33. Likaså, när I sen allt
232 Mat 25:33| 33. Och fåren skall han ställa
233 Mat 26:33| 33. Då svarade Petrus och sade
234 Mat 27:33| 33. Och när de hade kommit
235 Mar 1:33| 33. och hela staden var församlad
236 Mar 3:33| 33. Då svarade han dem och
237 Mar 4:33| 33. I många sådana liknelser
238 Mar 5:33| 33. Men kvinnan fruktade och
239 Mar 6:33| 33. Men man såg dem fara sin
240 Mar 7:33| 33. Då tog han honom avsides
241 Mar 8:33| 33. Men han vände sig om, och
242 Mar 9:33| 33. Och de kommo till Kapernaum.
243 Mar 10:33| 33. "Se, vi gå nu upp till
244 Mar 11:33| 33. De svarade alltså Jesus
245 Mar 12:33| 33. Och att älska honom av
246 Mar 13:33| 33. Tagen eder till vara, vaken;
247 Mar 14:33| 33. Och han tog med sig Petrus
248 Mar 15:33| 33. Men vid sjätte timmen kom
249 Luk 1:33| 33. Och han skall vara konung
250 Luk 2:33| 33. Och hans fader och moder
251 Luk 3:33| 33. som var son av Aminadab,
252 Luk 4:33| 33. Och i synagogan var en
253 Luk 5:33| 33. Och de sade till honom: "
254 Luk 6:33| 33. Och om I gören gott mot
255 Luk 7:33| 33. Ty Johannes döparen har
256 Luk 8:33| 33. Då gåvo sig de onda andarna
257 Luk 9:33| 33. När så dessa skulle skiljas
258 Luk 10:33| 33. Men en samarit, som färdades
259 Luk 11:33| 33. Ingen tänder ett ljus och
260 Luk 12:33| 33. Säljen vad I ägen och given
261 Luk 13:33| 33. Men jag måste vandra i
262 Luk 14:33| 33. Likaså kan ingen av eder
263 Luk 17:33| 33. Den som står efter att
264 Luk 18:33| 33. och de skola gissla honom
265 Luk 19:33| 33. Och när de löste fålen,
266 Luk 20:33| 33. Vilken av dem skall då
267 Luk 21:33| 33. Himmel och jord skola förgås,
268 Luk 22:33| 33. Då sade han till honom: "
269 Luk 23:32| 33. Och när de hade kommit
270 Luk 24:33| 33. Och i samma stund stodo
271 Joh 1:33| 33. Och jag kände honom icke;
272 Joh 3:33| 33. Men om någon tager emot
273 Joh 4:33| 33. Då sade lärjungarna till
274 Joh 5:33| 33. I haven sänt bud till Johannes,
275 Joh 6:33| 33. Ty Guds bröd är det bröd
276 Joh 7:33| 33. Men Jesus sade: "Ännu en
277 Joh 8:33| 33. De svarade honom: "Vi äro
278 Joh 9:33| 33. Vore denne icke från Gud,
279 Joh 10:33| 33. Judarna svarade honom: "
280 Joh 11:33| 33. Då nu Jesus såg henne gråta
281 Joh 12:33| 33. Med dessa ord gav han till
282 Joh 13:33| 33. Kära barn, allenast en
283 Joh 16:33| 33. Detta har jag talat till
284 Joh 18:33| 33. Pilatus gick åter in i
285 Joh 19:33| 33. När de därefter kommo till
286 Apo 2:33| 33. Och sedan han genom Guds
287 Apo 4:33| 33. Och med stor kraft framburo
288 Apo 5:33| 33. När de hörde detta, blevo
289 Apo 7:33| 33. Och Herren sade till honom: '
290 Apo 8:33| 33. Genom hans förnedring blev
291 Apo 9:33| 33. Där träffade han på en
292 Apo 10:33| 33. Då sände jag strax bud
293 Apo 13:33| 33. såsom ock är skrivet i
294 Apo 15:33| 33. Och sedan de hade uppehållit
295 Apo 16:33| 33. Och redan under samma timme
296 Apo 17:33| 33. Med detta besked gick Paulus
297 Apo 19:33| 33. Då drog man ur folkhopen
298 Apo 20:33| 33. Silver eller guld eller
299 Apo 21:33| 33. Översten gick då fram och
300 Apo 23:33| 33. När dessa kommo till Cesarea,
301 Apo 27:33| 33. Medan det nu höll på att
302 Rom 8:33| 33. Vem vill anklaga Guds utvalda?
303 Rom 9:33| 33. såsom det är skrivet: "
304 Rom 11:33| 33. O, vilket djup av rikedom
305 Rom 15:33| 33. Fridens Gud vare med eder
306 1Kn 7:33| 33. men den gifte mannen ägnar
307 1Kn 10:33| 33. varen såsom jag, som i
308 1Kn 11:33| 33. Alltså, mina bröder, när
309 1Kn 14:33| 33. Gud är ju icke oordningens
310 1Kn 15:33| 33. Faren icke vilse: "För
311 2Kn 11:33| 33. och jag måste i en korg
312 Efe 5:33| 33. Dock gäller också om eder
313 Heb 10:33| 33. och dels själva genom smälek
314 Heb 11:33| 33. om dessa som genom tron
|