1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-3000 | 3001-3500 | 3501-4000 | 4001-4500 | 4501-5000 | 5001-5381
Book Chapter:Verse
1 Gen 2:4 | jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord
2 Gen 2:5 | 5. Då bar jorden ännu ingen buske
3 Gen 2:21| 21. Då lät HERREN Gud en tung sömn
4 Gen 2:23| 23. Då sade mannen: "Ja, denna
5 Gen 3:1 | sade till kvinnan: "Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen
6 Gen 3:4 | 4. Då sade ormen till kvinnan: "
7 Gen 3:7 | 7. Då öppnades bådas ögon, och
8 Gen 3:8 | när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin
9 Gen 3:10| hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom
10 Gen 3:11| 11. Då sade han: "Vem har låtit
11 Gen 3:13| 13. Då sade HERREN Gud till kvinnan: "
12 Gen 3:14| 14. Då sade HERREN Gud till ormen: "
13 Gen 4:1 | havande och födde Kain; då sade hon: "Jag har fött
14 Gen 4:5 | offergåva såg han icke. Då blev Kain mycket vred, och
15 Gen 4:7 | om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men
16 Gen 4:7 | icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren;
17 Gen 4:9 | 9. Då sade HERREN till Kain: "
18 Gen 4:10| 10. Då sade han: "Vad har du gjort!
19 Gen 4:13| 13. Då sade Kain till HERREN: "
20 Gen 6:1 | 1. Då nu människorna begynte föröka
21 Gen 6:3 | 3. Då sade HERREN: "Min ande skall
22 Gen 6:6 | 6. då ångrade HERREN att han hade
23 Gen 6:13| 13. Då sade Gud till Noa: "Jag
24 Gen 7:11| 11. I det år då Noa var sex hundra år gammal,
25 Gen 7:21| 21. Då förgicks allt kött som rörde
26 Gen 8:1 | 1. Då tänkte Gud på Noa och på
27 Gen 8:9 | vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och
28 Gen 8:11| honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv
29 Gen 8:11| friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet
30 Gen 8:12| så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka
31 Gen 8:13| sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken
32 Gen 8:15| 15. Då talade Gud till Noa och
33 Gen 8:18| 18. Så gick då Noa ut med sina söner och
34 Gen 9:14| upp över jorden och bågen då synes i skyn,~
35 Gen 9:15| vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som
36 Gen 9:22| Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade
37 Gen 11:5 | 5. Då steg HERREN ned för att
38 Gen 12:7 | skall jag giva detta land." Då byggde han där ett altare
39 Gen 12:14| 14. Då nu Abram kom till Egypten,
40 Gen 12:18| 18. Då kallade Farao Abram till
41 Gen 13:1 | 1. Så drog då Abram upp från Egypten med
42 Gen 13:8 | 8. Då sade Abram till Lot: "Icke
43 Gen 13:10| 10. Då lyfte Lot upp sina ögon
44 Gen 13:11| 11. Så utvalde då Lot åt sig hela Jordanslätten.
45 Gen 14:1 | 1. På den tid då Amrafel var konung i Sinear,
46 Gen 14:8 | 8. Då drogo konungen i Sodom,
47 Gen 14:10| Gomorra måste fly och föllo då i dessa, och de som kommo
48 Gen 14:14| 14. Då nu Abram hörde att hans
49 Gen 14:17| 17. Då han nu var på återvägen,
50 Gen 15:2 | Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös
51 Gen 15:9 | 9. Då sade han till honom: "Tag
52 Gen 15:12| hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över
53 Gen 15:17| 17. Då nu solen hade gått ned och
54 Gen 16:5 | 5. Då sade Sarai till Abram: "
55 Gen 16:5 | tjänstekvinna i din famn, men då hon nu ser att hon är havande,
56 Gen 16:6 | du finner för gott." När då Sarai tuktade henne, flydde
57 Gen 16:9 | 9. Då sade HERRENS ängel till
58 Gen 16:13| tänkte nämligen: "Har jag då verkligen här fått se en
59 Gen 17:3 | 3. Då föll Abram ned på sitt ansikte,
60 Gen 17:17| 17. Då föll Abraham ned på sitt
61 Gen 17:19| 19. Då sade Gud: "Nej, din hustru
62 Gen 17:22| 22. Då Gud nu hade talat ut med
63 Gen 18:1 | ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.~
64 Gen 18:2 | män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han
65 Gen 18:10| 10. Då sade han: "Jag skall komma
66 Gen 18:10| år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava
67 Gen 18:12| giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?"~
68 Gen 18:14| 14. Är då något så underbart, att
69 Gen 18:14| denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son."~
70 Gen 18:15| 15. Då nekade Sara och sade: "Jag
71 Gen 18:23| närmare och sade: "Vill du då förgöra den rättfärdige
72 Gen 18:24| rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona
73 Gen 18:28| femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva
74 Gen 18:29| Han svarade: "Jag skall då icke göra det, för de fyrtios
75 Gen 18:30| 30. Då sade han: "Herre, vredgas
76 Gen 18:31| Han svarade: "Jag skall då icke fördärva den, för de
77 Gen 18:32| 32. Då sade han: "Herre, vredgas
78 Gen 18:32| Han svarade: "Jag skall då icke fördärva den, för de
79 Gen 19:1 | till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port. När Lot fick
80 Gen 19:6 | 6. Då gick Lot ut till dem i porten
81 Gen 19:10| 10. Då räckte männen ut sina händer
82 Gen 19:14| 14. Då gick Lot ut och talade till
83 Gen 19:16| 16. Och då han ännu dröjde, togo männen
84 Gen 19:19| barmhärtighet som du gör med mig, då du vill rädda mitt liv;
85 Gen 19:21| 21. Då svarade han honom: "Välan,
86 Gen 19:23| 23. Då nu solen hade gått upp över
87 Gen 19:26| honom, såg sig tillbaka; då blev hon en saltstod.~
88 Gen 19:28| och över hela Slättlandet, då fick han se en rök stiga
89 Gen 19:29| 29. Så skedde då, att när Gud fördärvade
90 Gen 19:29| komma undan omstörtningen, då han omstörtade städerna
91 Gen 19:31| 31. Då sade den äldre till den
92 Gen 20:2 | att hon var hans syster. Då sände Abimelek, konungen
93 Gen 20:4 | svarade: "Herre, vill du då dräpa också rättfärdiga
94 Gen 20:6 | 6. Då sade Gud till honom i drömmen: "
95 Gen 20:8 | 8. Då stod Abimelek upp bittida
96 Gen 20:14| 14. Då tog Abimelek får och fäkreatur,
97 Gen 21:8 | blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham
98 Gen 21:9 | 9. Då fick Sara se Hagars, den
99 Gen 21:17| 17. Då hörde Gud gossens röst,
100 Gen 21:27| 27. Då tog Abraham får och fäkreatur
101 Gen 21:29| 29. Då sade Abimelek till Abraham: "
102 Gen 22:2 | 2. Då sade han: "Tag din son Isak,
103 Gen 22:7 | 7. Då talade Isak till sin fader
104 Gen 22:11| 11. Då ropade HERRENS ängel till
105 Gen 22:12| 12. Då sade han: "Låt icke din
106 Gen 22:12| jag att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit
107 Gen 22:13| 13. När då Abraham lyfte upp sina ögon,
108 Gen 23:5 | 5. Då svarade Hets barn Abraham
109 Gen 23:14| 14. Då svarade Efron Abraham och
110 Gen 24:2 | 2. Då sade han till sin äldste
111 Gen 24:5 | hit till landet, måste jag då föra din son tillbaka till
112 Gen 24:9 | 9. Då lade tjänaren sin hand under
113 Gen 24:11| led mot aftonen, den tid då kvinnorna plägade komma
114 Gen 24:14| låt mig få dricka' och hon då svarar: 'Drick; dina kameler
115 Gen 24:14| jag ock vattna', må hon då vara den som du har utsett
116 Gen 24:17| 17. Då skyndade tjänaren emot henne
117 Gen 24:26| 26. Då böjde mannen sig ned och
118 Gen 24:30| talade mannen till mig', då begav han sig ut till mannen,
119 Gen 24:32| 32. Så kom då mannen in i huset; och man
120 Gen 24:33| Laban svarade: "Så tala då."~~
121 Gen 24:34| 34. Då sade han: "Jag är Abrahams
122 Gen 24:39| 39. Då sade jag till min herre: '
123 Gen 24:43| 43. må det då ske, när jag nu står här
124 Gen 24:44| 44. och hon då svarar mig: 'Drick du; åt
125 Gen 24:44| ösa upp vatten' -- må hon då vara den kvinna som HERREN
126 Gen 24:45| tala för mig själv, se, då kom Rebecka ut med sin kruka
127 Gen 24:45| källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: 'Låt
128 Gen 24:47| föddes åt honom av Milka.' Då satte jag ringen i hennes
129 Gen 24:49| mig ock det, för att jag då må vända mig åt annat håll,
130 Gen 24:50| 50. Då svarade Laban och Betuel
131 Gen 24:55| 55. Då sade hennes broder och hennes
132 Gen 24:57| 57. Då sade de: "Vi vilja kalla
133 Gen 24:59| 59. Då bestämde de att deras syster
134 Gen 24:63| sorgsna tankar. När han då lyfte upp sina ögon, fick
135 Gen 24:64| 64. Då nu också Rebecka lyfte upp
136 Gen 24:65| svarade: "Det är min herre." Då tog hon sin slöja och höljde
137 Gen 25:22| stötte varandra i hennes liv; då sade hon: "Om det skulle
138 Gen 25:22| gå så, varför skulle jag då vara till?" Och hon gick
139 Gen 25:24| att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes
140 Gen 25:29| 29. En gång, då Jakob höll på att koka något
141 Gen 25:31| 31. Men Jakob sade: "Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt."~
142 Gen 25:32| nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?"~
143 Gen 26:1 | varit förut, i Abrahams tid. Då begav sig Isak till Abimelek,
144 Gen 26:7 | Männen här på orten kunde då dräpa mig för Rebeckas skull,
145 Gen 26:8 | tid, hände sig en gång, då Abimelek, filistéernas konung,
146 Gen 26:9 | 9. Då kallade Abimelek Isak till
147 Gen 26:9 | din hustru; huru har du då kunnat säga: 'Hon är min
148 Gen 26:10| 10. Då sade Abimelek: "Vad har
149 Gen 26:17| 17. Då drog Isak bort därifrån
150 Gen 26:20| sade: "Vattnet är vårt." Då gav han den brunnen namnet
151 Gen 26:21| den kommo de ock i tvist; då gav han den namnet Sitna.~
152 Gen 26:25| 25. Då byggde han där ett altare
153 Gen 26:30| 30. Då gjorde han ett gästabud
154 Gen 27:2 | 2. Då sade han: "Se, jag är gammal
155 Gen 27:12| fader på mig, och jag bliver då av honom hållen för en bespottare
156 Gen 27:13| 13. Då sade hans moder till honom: "
157 Gen 27:14| 14. Då gick han och hämtade dem
158 Gen 27:19| 19. Då sade Jakob till sin fader: "
159 Gen 27:21| 21. Då sade Isak till Jakob: "Kom
160 Gen 27:25| 25. Då sade han: "Bär hit maten
161 Gen 27:27| 27. När han då gick fram och kysste honom,
162 Gen 27:33| 33. Då blev Isak övermåttan häpen
163 Gen 27:33| häpen och sade: "Vem var då den jägaren som bar in till
164 Gen 27:36| 36. Då sade han: "Han heter ju
165 Gen 27:36| Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för
166 Gen 27:37| begåvat honom; vad skall jag då nu göra för dig, min son?"~
167 Gen 27:38| till sin fader: "Har du då allenast den enda välsignelsen,
168 Gen 27:39| 39. Då svarade hans fader Isak
169 Gen 27:41| Snart skola de dagar komma, då vi få sörja vår fader; då
170 Gen 27:41| då vi få sörja vår fader; då skall jag dräpa min broder
171 Gen 27:45| du har gjort mot honom. Då skall jag sända åstad och
172 Gen 27:46| döttrar, varför skulle jag då leva?"~~
173 Gen 28:1 | 1. Då kallade Isak till sig Jakob
174 Gen 28:8 | 8. då märkte Esau att Kanaans
175 Gen 28:11| 11. Och han kom då till den heliga platsen
176 Gen 28:12| 12. Då hade han en dröm. Han såg
177 Gen 28:21| tillbaka till min faders hus, då skall HERREN vara min Gud;~
178 Gen 29:5 | 5. Då sade han till dem: "Kännen
179 Gen 29:8 | stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren."~
180 Gen 29:13| 13. Då nu Laban fick höras talas
181 Gen 29:15| ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet? Säg
182 Gen 29:22| 22. Då bjöd Laban tillhopa allt
183 Gen 29:25| Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad
184 Gen 29:31| 31. Men då HERREN såg att Lea var försmådd,
185 Gen 29:33| havande och födde en son. Då sade hon: "HERREN har hört
186 Gen 29:34| havande och födde en son. Då sade hon: "Nu skall väl
187 Gen 29:35| havande och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka
188 Gen 30:1 | 1. Då nu Rakel såg att hon icke
189 Gen 30:2 | 2. Då upptändes Jakobs vrede mot
190 Gen 30:2 | han svarade: "Håller du då mig för Gud? Det är ju han
191 Gen 30:6 | 6. Då sade Rakel: "Gud har skaffat
192 Gen 30:8 | 8. Då sade Rakel: "Strider om
193 Gen 30:9 | 9. Då Lea nu såg att hon hade
194 Gen 30:11| 11. Då sade Lea: "Till lycka!"
195 Gen 30:13| 13. Då sade Lea: "Till sällhet
196 Gen 30:14| för veteskörden och fann då kärleksäpplen på marken
197 Gen 30:14| dem till sin moder Lea. Då sade Rakel till Lea: "Giv
198 Gen 30:15| kärleksäpplen?" Rakel sade: "Må han då i natt ligga hos dig, om
199 Gen 30:18| 18. Då sade Lea: "Gud har givit
200 Gen 30:20| 20. Då sade Lea: "Gud har givit
201 Gen 30:23| havande och födde en son. Då sade hon: "Gud har tagit
202 Gen 30:25| 25. Då nu Rakel hade fött Josef,
203 Gen 30:33| som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet
204 Gen 30:34| 34. Då sade Laban: "Välan, blive
205 Gen 31:4 | 4. Då sände Jakob och lät kalla
206 Gen 31:5 | samma ögon som förut, nu då min faders Gud har varit
207 Gen 31:8 | spräckliga skola vara din lön', då fick hela hjorden spräcklig
208 Gen 31:8 | strimmiga skola vara din lön', då fick hela jorden strimmig
209 Gen 31:12| 12. Då sade han: 'Lyft upp dina
210 Gen 31:14| 14. Då svarade Rakel och Lea och
211 Gen 31:17| 17. Då stod Jakob upp och satte
212 Gen 31:19| för att klippa sina får; då stal Rakel sin faders husgudar,~
213 Gen 31:23| 23. Då tog han med sig sina fränder
214 Gen 31:25| hann upp Jakob. Denne hade då slagit upp sitt tält på
215 Gen 31:26| 26. Då sade Laban till Jakob: "
216 Gen 31:30| 30. Och då du nu äntligen ville fara,
217 Gen 31:31| 31. Då svarade Jakob och sade till
218 Gen 31:33| 33. Då gick Laban in i Jakobs tält,
219 Gen 31:36| 36. Då blev Jakob vred och for
220 Gen 31:36| till Laban: "Vari har jag då förbrutit mig eller syndat,
221 Gen 31:43| 43. Då svarade Laban och sade till
222 Gen 31:43| är mitt; vad skulle jag då nu kunna göra mot dessa
223 Gen 31:45| 45. Då tog Jakob en sten och reste
224 Gen 32:2 | 2. och då Jakob såg dem, sade han: "
225 Gen 32:7 | 7. Då blev Jakob mycket förskräckt
226 Gen 32:18| 18. då skall du svara: 'De tillhöra
227 Gen 32:20| ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig."~
228 Gen 32:24| Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom,
229 Gen 32:27| 27. Då sade han till honom: "Vad
230 Gen 32:29| 29. Då frågade Jakob och sade: "
231 Gen 33:1 | komma med fyra hundra man. Då fördelade han sina barn
232 Gen 33:10| ett gudaväsens ansikte, då du nu så gunstigt har tagit
233 Gen 33:15| 15. Då sade Esau: "Så vill jag
234 Gen 34:8 | 8. Då talade Hamor med dem och
235 Gen 34:13| 13. Då svarade Jakobs söner Sikem
236 Gen 34:16| 16. Då skola vi giva våra döttrar
237 Gen 34:16| till hustrur; och vi skola då bo hos eder och bliva med
238 Gen 34:20| 20. Så trädde då Hamor och hans son Sikem
239 Gen 34:23| 23. Och då bliva ju deras boskap och
240 Gen 34:25| 25. Men på tredje dagen, då de voro sjuka av såren,
241 Gen 34:30| dragit olycka över mig, då I nu haven gjort mig förhatlig
242 Gen 34:31| de svarade: "Skulle man då få behandla vår syster såsom
243 Gen 35:2 | 2. Då sade Jakob till sitt husfolk
244 Gen 35:4 | 4. Då gåvo de åt Jakob alla de
245 Gen 35:17| 17. Då nu hennes barnsnöd var som
246 Gen 37:2 | vall med fåren; han följde då såsom yngling med Bilhas
247 Gen 37:4 | 4. Då nu hans bröder sågo att
248 Gen 37:8 | 8. Då sade hans bröder till honom: "
249 Gen 37:10| som du har haft? Skulle då jag och din moder och dina
250 Gen 37:12| 12. Då nu en gång hans bröder hade
251 Gen 37:14| 14. Då sade han till honom: "Gå
252 Gen 37:17| Låt oss gå till Dotain.'" Då gick Josef vidare efter
253 Gen 37:23| 23. Då nu Josef kom fram till sina
254 Gen 37:25| ned för att äta. När de då lyfte upp sina ögon, fingo
255 Gen 37:26| 26. Då sade Juda till sina bröder: "
256 Gen 37:28| 28. Då nu midjanitiska köpmän kommo
257 Gen 37:29| tillbaka till brunnen, se, då fanns Josef icke i brunnen.
258 Gen 37:29| fanns Josef icke i brunnen. Då rev han sönder sina kläder~
259 Gen 38:8 | 8. Då sade Juda till Onan: "Gå
260 Gen 38:11| 11. Då sade Juda till sin sonhustru
261 Gen 38:15| 15. Då nu Juda fick se henne, trodde
262 Gen 38:18| Han sade: "Vad skall jag då giva dig i pant?" Hon svarade: "
263 Gen 38:18| som du har i din hand." Då gav han henne detta och
264 Gen 38:23| 23. Då sade Juda: "Må hon då behålla
265 Gen 38:23| 23. Då sade Juda: "Må hon då behålla det, så att vi icke
266 Gen 38:27| hon nu skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes
267 Gen 38:28| stack den ene fram en hand; då tog hjälpkvinnan en röd
268 Gen 38:29| drog sin hand tillbaka, se, då kom hans broder fram; och
269 Gen 39:5 | 5. Och från den stund då han hade satt honom över
270 Gen 39:9 | hustru. Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont
271 Gen 39:11| 11. Men en dag då han kom in i huset för att
272 Gen 39:13| 13. Då hon nu såg att han hade
273 Gen 39:17| 17. då berättade hon för honom
274 Gen 39:18| 18. Men då jag hov upp min röst och
275 Gen 39:20| fängslade; där fick han då vara i fängelse.~
276 Gen 40:7 | 7. Då frågade han Faraos hovmän,
277 Gen 40:9 | 9. Då förtäljde överste munskänken
278 Gen 40:12| 12. Då sade Josef till honom: "
279 Gen 40:13| i handen likasom förut, då du var hans munskänk.~
280 Gen 40:16| 16. Då nu överste bagaren såg att
281 Gen 40:18| 18. Då svarade Josef och sade: "
282 Gen 40:20| På tredje dagen därefter, då det var Faraos födelsedag,
283 Gen 40:20| gästabud för alla sina tjänare. Då upphöjde han, bland sina
284 Gen 41:5 | somnade åter in och såg då i drömmen sju ax, frodiga
285 Gen 41:8 | 8. Då han nu om morgonen var orolig
286 Gen 41:9 | 9. Då talade överste munskänken
287 Gen 41:11| 11. Då hade vi båda, jag och han,
288 Gen 41:14| 14. Då sände Farao och lät kalla
289 Gen 41:17| 17. Då sade Farao till Josef: "
290 Gen 41:22| Åter drömde jag och såg då sju ax, fulla och vackra,
291 Gen 41:25| 25. Då sade Josef till Farao: "
292 Gen 42:3 | 3. Då foro tio av Josefs bröder
293 Gen 42:5 | 5. Så kommo då, bland de andra, också Israels
294 Gen 42:6 | åt allt folket i landet. Då nu Josefs bröder kommo dit,
295 Gen 42:7 | 7. När då Josef fick se sina bröder,
296 Gen 42:16| sanning. Ty om så icke är, då ären I spejare, så sant
297 Gen 42:28| 28. Då sade han till sina bröder: "
298 Gen 42:28| de äro här i min säck." Då blevo de utom sig av häpnad
299 Gen 42:34| spejare, utan redliga män. Då skall jag giva eder broder
300 Gen 42:35| penningpung i sin säck. Och då de och deras fader fingo
301 Gen 42:37| 37. Då svarade Ruben sin fader
302 Gen 43:6 | 6. Då sade Israel: "Varför gjorden
303 Gen 43:7 | Haven I någon broder?' Då omtalade vi för honom huru
304 Gen 43:11| 11. Då svarade deras fader Israel
305 Gen 43:14| bliva barnlös, så må det då ske."~~
306 Gen 43:15| 15. Då togo männen de nämnda skänkerna
307 Gen 43:16| 16. Då nu Josef såg att Benjamin
308 Gen 43:21| och öppnade våra säckar, då fann var och en av oss sina
309 Gen 43:23| 23. Då svarade han: "Varen vid
310 Gen 44:3 | 3. Om morgonen, då det blev dager, fingo männen
311 Gen 44:7 | 7. Då svarade de honom: "Varför
312 Gen 44:8 | Kanaans land. Huru skulle vi då kunna vilja stjäla silver
313 Gen 44:13| 13. Då revo de sönder sina kläder
314 Gen 44:15| 15. Då sade Josef till dem: "Vad
315 Gen 44:18| 18. Då trädde Juda fram till honom
316 Gen 44:21| 21. Då sade du till dina tjänare: '
317 Gen 44:31| 31. då bliver det hans död, när
318 Gen 44:34| förmår icke se den jämmer som då skulle komma över min fader."~
319 Gen 45:1 | 1. Då kunde Josef icke längre
320 Gen 45:4 | 4. Då sade Josef till sina bröder: "
321 Gen 45:26| över hela Egyptens land." Då greps hans hjärta av vanmakt,
322 Gen 45:27| sänt för att hämta honom, då fick deras fader Jakobs
323 Gen 46:3 | 3. Då sade han: "Jag är Gud, din
324 Gen 47:3 | 3. Då frågade Farao hans bröder: "
325 Gen 47:5 | 5. Då sade Farao till Josef: "
326 Gen 47:17| 17. Då förde de sin boskap till
327 Gen 47:20| 20. Då köpte Josef all jord i Egypten
328 Gen 47:29| 29. Då nu tiden närmade sig att
329 Gen 47:31| Och han gav honom sin ed. Då tillbad Israel, böjd mot
330 Gen 48:1 | Din fader är nu sjuk." Då tog han med sig sina båda
331 Gen 48:2 | har nu kommit till dig." Då tog Israel styrka till sig
332 Gen 48:7 | Kanaans land, under resan, då det ännu var ett stycke
333 Gen 48:8 | 8. Då nu Israel fick se Josefs
334 Gen 48:9 | Gud har givit mig här." Då sade han: "För dem hit till
335 Gen 48:10| kunde se. Så förde han dem då fram till honom, och han
336 Gen 49:4 | besteg din faders läger; då gjorde du vad skändligt
337 Gen 49:15| att landet var ljuvligt; då böjde han sin rygg under
338 Gen 50:1 | 1. Då föll Josef ned över sin
339 Gen 50:5 | När jag är död, begrav mig då i den grav som jag har låtit
340 Gen 50:7 | 7. Då for Josef upp för att begrava
341 Gen 50:19| Frukten icke. Hållen I då mig för Gud?~
342 Gen 50:25| Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån."~
343 Exo 1:8 | 8. Då uppstod en ny konung över
344 Exo 1:10| 10. Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem;
345 Exo 1:16| kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn,
346 Exo 1:18| 18. Då kallade konungen i Egypten
347 Exo 1:22| 22. Då bjöd Farao allt sitt folk
348 Exo 2:6 | en gosse, och han grät. Då ömkade hon sig över honom
349 Exo 2:8 | svarade henne: "Ja, gå." Då gick flickan och kallade
350 Exo 2:12| 12. då vände han sig åt alla sidor,
351 Exo 2:13| gick han åter ut och fick då se två hebreiska män träta
352 Exo 2:13| män träta med varandra. Då sade han till den som gjorde
353 Exo 2:14| såsom du dräpte egyptiern?" Då blev Mose förskräckt och
354 Exo 2:14| förskräckt och tänkte: "Så har då saken blivit känd."~
355 Exo 2:17| 17. Då kommo herdarna och ville
356 Exo 2:20| 20. Då sade han till sina döttrar: "
357 Exo 2:20| sina döttrar: "Var är han då? Varför läten I mannen bliva
358 Exo 3:3 | 3. Då tänkte Mose: "Jag vill gå
359 Exo 3:4 | 4. När då HERREN såg att han gick
360 Exo 3:5 | 5. Då sade han: "Träd icke hit;
361 Exo 3:6 | Isaks Gud och Jakobs Gud." Då skylde Mose sitt ansikte,
362 Exo 3:13| 13. Då sade Mose till Gud: "När
363 Exo 3:13| hans namn?', vad skall jag då svara dem?"~
364 Exo 4:2 | 2. Då sade HERREN till honom: "
365 Exo 4:3 | den på marken." När han då kastade den på marken, förvandlades
366 Exo 4:4 | och tag honom i stjärten." Då räckte han ut sin hand och
367 Exo 4:6 | han sedan drog ut den, se, då var handen vit såsom snö
368 Exo 4:7 | den igen ur barmen, se, då var den åter lik hans övriga
369 Exo 4:10| 10. Då sade Mose till HERREN: "
370 Exo 4:14| 14. Då upptändes HERRENS vrede
371 Exo 4:20| 20. Då tog Mose sin hustru och
372 Exo 4:22| 22. Och då skall du säga till Farao:
373 Exo 4:25| 25. Då tog Sippora en skarp sten
374 Exo 4:26| Så lät han honom vara. Då sade hon åter: "Ja, en blodsbrudgum
375 Exo 4:27| åstad och möt Mose i öknen." Då gick han åstad och träffade
376 Exo 4:31| 31. Då trodde folket; och när de
377 Exo 5:3 | 3. Då sade de: "Hebréernas Gud
378 Exo 5:10| 10. Då gingo fogdarna och tillsyningsmännen
379 Exo 5:12| 12. Då spridde sig folket över
380 Exo 5:15| 15. Då kommo Israels barns tillsyningsmän
381 Exo 5:19| 19. Då märkte Israels barns tillsyningsmän
382 Exo 5:22| 22. Då vände sig Mose åter till
383 Exo 5:23| 23. Allt ifrån den tid då jag gick till Farao för
384 Exo 6:12| icke på mig; huru skulle då Farao vilja höra mig --
385 Exo 6:30| oomskurna läppar; huru skulle då Farao vilja höra på mig?"~
386 Exo 7:9 | Låten oss se något under', då skall du säga till Aron: '
387 Exo 7:10| 10. Då gingo Mose och Aron till
388 Exo 7:11| 11. Då kallade också Farao till
389 Exo 7:15| bittida -- han går nämligen då ut till vattnet -- och ställ
390 Exo 7:17| vattnet i Nilfloden, och då skall det förvandlas till
391 Exo 7:20| och hans tjänares ögon; då förvandlades allt vatten
392 Exo 8:2 | icke vill släppa dem, se, då skall jag hemsöka hela ditt
393 Exo 8:6 | 6. Då räckte Aron ut sin hand
394 Exo 8:8 | 8. Då kallade Farao Mose och Aron
395 Exo 8:10| svarade: "Till i morgon." Då sade han: "Må det ske såsom
396 Exo 8:17| slog i stoftet på jorden; då kom mygg på människor och
397 Exo 8:19| 19. Då sade spåmännen till Farao: "
398 Exo 8:20| Farao -- han går nämligen då ut till vattnet -- och säg
399 Exo 8:21| icke släpper mitt folk, de, då skall jag sända svärmar
400 Exo 8:25| 25. Då kallade Farao Mose och Aron
401 Exo 8:28| 28. Då sade Farao: "Jag vill släppa
402 Exo 9:3 | 3. se, då skall HERRENS hand med en
403 Exo 9:7 | sände och hörde efter, se, då hade icke så mycket som
404 Exo 9:10| 10. Då togo de sot ur smältugnen
405 Exo 9:18| 18. se, då skall jag i morgon vid denna
406 Exo 9:19| människor och all boskap som då finnas ute på marken och
407 Exo 9:23| 23. Då räckte Mose sin stav upp
408 Exo 9:27| 27. Då sände Farao och lät kalla
409 Exo 9:29| mina händer till HERREN; då skall dundret upphöra och
410 Exo 9:31| 31. Så slogos då linet och kornet ned, ty
411 Exo 10:3 | 3. Då gingo Mose och Aron till
412 Exo 10:4 | vill släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon låta
413 Exo 10:8 | 8. Då hämtade man Mose och Aron
414 Exo 10:10| 10. Då sade han till dem: "Må HERREN:
415 Exo 10:13| 13. Då räckte Mose ut sin stav
416 Exo 10:16| 16. Då kallade Farao med hast Mose
417 Exo 10:18| 18. Då gick han ut ifrån Farao
418 Exo 10:22| 22. Då räckte Mose sin hand upp
419 Exo 10:24| 24. Då kallade Farao Mose till
420 Exo 11:5 | 5. Och då skall allt förstfött i Egyptens
421 Exo 11:8 | 8. Då skola alla dina tjänare
422 Exo 12:6 | fjortonde dagen i denna månad; då skall man -- Israels hela
423 Exo 12:26| 26. När då edra barn fråga eder: 'Vad
424 Exo 12:27| men skonade våra hus.'" Då böjde folket sig ned och
425 Exo 12:30| 30. Då stod Farao upp om natten
426 Exo 12:41| 41. Just på den dag då de fyra hundra trettio åren
427 Exo 12:48| och hålla den; han skall då vara såsom en inföding i
428 Exo 12:51| 51. Så förde då HERREN på denna samma dag
429 Exo 13:5 | flyter av mjölk och honung, då skall du hålla denna gudstjänst
430 Exo 13:12| 12. då skall du överlämna åt HERREN
431 Exo 13:15| 15. ty då Farao i sin hårdnackenhet
432 Exo 13:19| Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån med eder."~
433 Exo 14:5 | 5. Då man nu berättade för konungen
434 Exo 14:10| kommo tågande efter dem. Då blevo Israels barn mycket
435 Exo 14:11| sade till Mose: "Funnos då inga gravar i Egypten, eftersom
436 Exo 14:13| 13. Då svarade Mose folket: "Frukten
437 Exo 14:21| ut sin hand över havet; då drev HERREN undan havet
438 Exo 14:25| svårt att komma framåt. Då sade egyptierna: "Låt oss
439 Exo 14:27| 27. Då räckte Mose ut sin hand
440 Exo 15:1 | 1. Då sjöngo Mose och Israels
441 Exo 15:10| 10. Du andades på dem, då övertäckte dem havet; de
442 Exo 15:12| räckte ut din högra hand, då uppslukades de av jorden.~
443 Exo 15:14| Folken hörde det och måste då darra, av ångest grepos
444 Exo 15:15| 15. Då förskräcktes Edoms furstar,
445 Exo 15:24| 24. Då knorrade folket emot Mose
446 Exo 16:4 | 4. Då sade HERREN till Mose: "
447 Exo 16:8 | bröd att mätta eder med då nu HERREN har hört huru
448 Exo 16:10| de sig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet
449 Exo 16:14| hade fallit gick bort, se, då låg över öknen på jorden
450 Exo 16:20| kvar till följande morgon. Då växte maskar däri, och det
451 Exo 16:23| 23. Då sade han till dem: "Detta
452 Exo 16:26| på sjunde dagen är sabbat;då skall intet vara att finna."~
453 Exo 16:28| 28. Då sade HERREN till Mose: "
454 Exo 16:29| för två dagar. Så stannen då hemma, var och en hos sig;
455 Exo 16:34| 34. Då gjorde man såsom HERREN
456 Exo 17:2 | 2. Då begynte folket tvista med
457 Exo 17:4 | 4. Då ropade Mose till HERREN
458 Exo 17:6 | klippan, och vatten skall då komma ut ur den, så att
459 Exo 17:9 | 9. Då sade Mose till Josua: "Välj
460 Exo 18:2 | 2. Då tog Jetro, Moses svärfader,
461 Exo 18:5 | 5. Då så Jetro, Moses svärfader,
462 Exo 18:7 | 7. Då gick Mose sin svärfader
463 Exo 18:14| 14. Då nu Moses svärfader såg allt
464 Exo 18:16| rättssak, och jag dömer då mellan dem; och jag kungör
465 Exo 18:16| mellan dem; och jag kungör då för dem Guds stadgar och
466 Exo 18:17| 17. Då sade Moses svärfader till
467 Exo 18:23| och allt folket här skall då kunna gå hem i frid."~~
468 Exo 19:1 | 1. På den dag då den tredje månaden ingick
469 Exo 19:3 | Mose steg upp till Gud; då ropade HERREN till honom
470 Exo 19:8 | 8. Då svarade allt folket med
471 Exo 19:10| 10. Då sade HERREN till Mose: "
472 Exo 19:13| ljuder med utdragen ton, då må de stiga upp på berget."~
473 Exo 19:20| Mose upp till bergets topp; då steg Mose ditupp.~
474 Exo 19:21| fram för att se HERREN, ty då skola många av dem falla. ~
475 Exo 19:24| 24. Då sade HERREN till honom: "
476 Exo 20:10| HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta,
477 Exo 21:6 | 6. då skall hans herre föra honom
478 Exo 21:29| någon, man eller kvinna, då skall oxen stenas, och hans
479 Exo 22:3 | gått upp, när de skedde, då är det blodskuld. Tjuven
480 Exo 22:5 | betar på en annans åker, då skall han ersätta skadan
481 Exo 22:8 | 8. Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare
482 Exo 22:12| blivit bortstulet från honom, då skall han ersätta ägaren
483 Exo 22:13| såsom bevis; han behöver då icke giva ersättning därför. ~
484 Exo 22:15| Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke giva ersättning.
485 Exo 22:15| ersättning. Var djuret lejt, då är legan ersättning.~~
486 Exo 22:17| att giva henne åt honom, då skall han gälda en så stor
487 Exo 23:15| månaden Abib, eftersom du då drog ut ur Egypten; men
488 Exo 23:25| dryck; sjukdom skall jag då ock avvända från dig.~
489 Exo 23:26| 26. I ditt land skall då icke finnas någon kvinna
490 Exo 24:3 | ord och alla hans rätter. Då svarade allt folket med
491 Exo 24:8 | 8. Då tog Mose blodet och stänkte
492 Exo 24:13| 13. Då begav sig Mose åstad med
493 Exo 32:2 | 2. Då sade Aron till dem: "Tagen
494 Exo 32:3 | 3. Då tog allt folket av sig guldringarna
495 Exo 32:7 | 7. Då sade HERREN till Mose: "
496 Exo 32:14| 14. Då ångrade HERREN det onda
497 Exo 32:24| 24. Då sade jag till dem: 'Den
498 Exo 32:25| 25. Då nu Mose såg att folket var
499 Exo 32:26| till komme hit till mig." Då församlade sig till honom
500 Exo 33:3 | draga upp med dig; jag kunde då förgöra dig under vägen."~
1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-3000 | 3001-3500 | 3501-4000 | 4001-4500 | 4501-5000 | 5001-5381 |