1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-3000 | 3001-3500 | 3501-4000 | 4001-4500 | 4501-4851
Book Chapter:Verse
1 Gen 1:30 | 30. Men åt alla djur på jorden och
2 Gen 2:6 | 6. men en dimma steg upp från jorden
3 Gen 2:17 | 17. men av kunskapens träd på gott
4 Gen 2:20 | och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon
5 Gen 3:1 | 1. Men ormen var listigare än alla
6 Gen 3:3 | 3. men om frukten på det träd som
7 Gen 3:5 | 5. men Gud vet, att när I äten
8 Gen 3:9 | 9. Men HERREN Gud kallade på mannen
9 Gen 3:16 | skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå
10 Gen 3:18 | tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara
11 Gen 4:2 | Och Abelblev en fårherde, men Kain blev en åkerman.~
12 Gen 4:5 | 5. men till Kain och hans offergåva
13 Gen 4:7 | då ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet,
14 Gen 4:7 | till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne."~
15 Gen 4:15 | 15. Men HERREN sade till honom: "
16 Gen 4:19 | 19. Men Lemek tog sig två hustrur;
17 Gen 4:22 | 22. Men Silla födde ock en son,
18 Gen 4:24 | sjufalt hämnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt."~~
19 Gen 4:26 | 26. Men åt Set föddes ock en son,
20 Gen 6:5 | 5. Men när HERREN såg att människornas
21 Gen 6:8 | 8. Men Noa hade funnit nåd för
22 Gen 6:11 | 11. Men jorden blev alltmer fördärvad
23 Gen 6:18 | 18. Men med dig vill jag upprätta
24 Gen 7:2 | sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som
25 Gen 8:9 | 9. Men duvan fann ingen plats där
26 Gen 8:12 | 12. Men han väntade ännu ytterligare
27 Gen 9:5 | 5. Men edert eget blod, vari eder
28 Gen 9:18 | voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.~
29 Gen 9:21 | 21. Men när han drack av vinet,
30 Gen 9:23 | 23. Men Sem och Jafet togo en mantel
31 Gen 10:8 | 8. Men Kus födde Nimrod; han var
32 Gen 10:25 | 25. Men åt Eber föddes två söner;
33 Gen 11:2 | 2. Men när de bröto upp och drogo
34 Gen 11:30 | 30. Men Sarai var ofruktsam och
35 Gen 11:31 | på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran,
36 Gen 12:7 | 7. Men HERREN uppenbarade sig för
37 Gen 12:10 | 10. Men hungersnöd uppstod i landet,
38 Gen 12:11 | 11. Men när han nalkades Egypten
39 Gen 12:17 | 17. Men HERREN hemsökte Farao och
40 Gen 13:5 | 5. Men Lot, som drog med Abram,
41 Gen 13:13 | 13. Men folket i Sodom var mycket
42 Gen 14:4 | varit under Kedorlaomer, men i det trettonde året hade
43 Gen 14:10 | 10. Men Siddimsdalen var full av
44 Gen 14:13 | 13. Men en av de räddade kom och
45 Gen 14:22 | 22. Men Abram svarade konungen i
46 Gen 15:2 | 2. Men Abram sade: "Herre, HERRE,
47 Gen 15:4 | 4. Men se, HERRENS ord kom till
48 Gen 15:11 | ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.~~
49 Gen 15:14 | 14. Men det folk vars trälar de
50 Gen 15:15 | 15. Men du själv skall gå till dina
51 Gen 16:1 | icke fött barn åt honom. Men hon hade en egyptisk tjänstekvinna,
52 Gen 16:5 | tjänstekvinna i din famn, men då hon nu ser att hon är
53 Gen 16:7 | 7. Men HERRENS ängel kom emot henne
54 Gen 17:14 | 14. Men en oomskuren av mankön,
55 Gen 17:20 | 20. Men angående Ismael har jag
56 Gen 17:21 | 21. Men mitt förbund skall jag upprätta
57 Gen 18:7 | 7. Men själv hastade Abraham bort
58 Gen 18:11 | 11. Men Abraham och Sara voro gamla
59 Gen 18:13 | 13. Men HERREN sade till Abraham: "
60 Gen 18:15 | ty hon blev förskräckt. Men han sade: "Jo, du log."~~
61 Gen 18:22 | därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför
62 Gen 18:27 | 27. Men Abraham svarade och sade: "
63 Gen 18:29 | 29. Men han fortfor att tala till
64 Gen 18:31 | 31. Men han sade: "Se, jag har dristat
65 Gen 19:3 | 3. Men han bad dem så enträget,
66 Gen 19:4 | 4. Men innan de hade lagt sig,
67 Gen 19:9 | 9. Men de svarade: "Bort med dig!"
68 Gen 19:9 | upphäva sig som domare. Men nu skola vi göra dig mer
69 Gen 19:14 | skall fördärva staden." Men hans mågar menade att han
70 Gen 19:18 | 18. Men Lot sade till dem: "Ack
71 Gen 19:19 | du vill rädda mitt liv; men jag förmår icke fly undan
72 Gen 19:22 | 22. Men skynda att fly undan dit;
73 Gen 20:3 | 3. Men Gud kom till Abimelek i
74 Gen 20:4 | 4. Men Abimelek hade icke kommit
75 Gen 20:7 | 7. Men giv nu mannen hans hustru
76 Gen 20:7 | dig, så att du får leva. Men om du icke giver henne tillbaka,
77 Gen 20:13 | 13. Men när Gud sände mig ut på
78 Gen 21:12 | 12. Men Gud sade till Abraham: "
79 Gen 21:13 | 13. Men också tjänstekvinnans son
80 Gen 21:15 | 15. Men när vattnet i lägeln hade
81 Gen 21:26 | 26. Men Abimelek svarade: "Jag vet
82 Gen 21:28 | 28. Men Abraham ställde sju lamm
83 Gen 22:6 | lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och
84 Gen 22:7 | här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?"~
85 Gen 22:23 | 23. Men Betuel födde Rebecka. Dessa
86 Gen 23:7 | 7. Men Abraham stod upp och bugade
87 Gen 23:10 | 10. Men Efron satt där bland Hets
88 Gen 23:12 | 12. Men Abraham bugade sig för landets
89 Gen 24:5 | Tjänaren sade till honom: "Men om så händer, att kvinnan
90 Gen 24:8 | 8. Men om kvinnan icke vill följa
91 Gen 24:21 | 21. Men mannen såg på henne under
92 Gen 24:29 | 29. Men Rebecka hade en broder som
93 Gen 24:33 | satte fram mat för honom; men han sade: "Jag vill icke
94 Gen 24:39 | sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill
95 Gen 24:54 | stannade sedan där över natten. Men om morgonen, när de hade
96 Gen 24:56 | 56. Men han svarade dem: "Uppehållen
97 Gen 24:62 | 62. Men Isak var på väg hem från
98 Gen 25:6 | 6. Men åt sönerna till sina bihustrur
99 Gen 25:22 | 22. Men barnen stötte varandra i
100 Gen 25:26 | och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio år gammal,
101 Gen 25:28 | hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.~~
102 Gen 25:31 | 31. Men Jakob sade: "Sälj då nu
103 Gen 25:34 | 34. Men Jakob gav Esau bröd och
104 Gen 26:1 | 1. Men en hungersnöd uppstod i
105 Gen 26:8 | 8. Men när han hade varit där en
106 Gen 26:18 | hans fader Abrahams tid, men som filistéerna efter Abrahams
107 Gen 26:20 | 20. Men herdarna i Gerar begynte
108 Gen 26:21 | grävde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist;
109 Gen 26:27 | 27. Men Isak sade till dem: "Varför
110 Gen 26:35 | 35. Men dessa blevo en hjärtesorg
111 Gen 27:5 | 5. Men Rebecka hörde huru Isak
112 Gen 27:11 | 11. Men Jakob sade till sin moder
113 Gen 27:20 | 20. Men Isak sade till sin son: "
114 Gen 27:22 | Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer."~
115 Gen 27:24 | 24. Men han frågade: "Är du verkligen
116 Gen 27:30 | 30. Men när Isak hade givit Jakob
117 Gen 27:35 | 35. Men han svarade: "Din broder
118 Gen 27:40 | skall tjäna din broder. Men det skall ske, när du samlar
119 Gen 28:10 | 10. Men Jakob begav sig från Beer-Seba
120 Gen 29:8 | 8. Men de svarade: "Vi kunna icke
121 Gen 29:17 | Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt
122 Gen 29:23 | 23. Men när aftonen kom, tog han
123 Gen 29:31 | 31. Men då HERREN såg att Lea var
124 Gen 30:14 | 14. Men Ruben gick ut en gång vid
125 Gen 30:15 | 15. Men hon svarade henne: "Är det
126 Gen 30:22 | 22. Men Gud tänkte på Rakel; Gud
127 Gen 30:30 | du hade, förrän jag kom, men det har förökat sig och
128 Gen 30:30 | varhelst jag har gått fram. Men när skall jag nu också få
129 Gen 30:37 | 37. Men Jakob tog sig friska käppar
130 Gen 30:42 | 42. Men när det var de svagare djuren,
131 Gen 31:1 | 1. Men han fick höra huru Labans
132 Gen 31:7 | 7. men eder fader har handlat svikligt
133 Gen 31:19 | 19. Men Laban hade gått bort för
134 Gen 31:22 | 22. Men på tredje dagen fick Laban
135 Gen 31:24 | 24. Men Gud kom till araméen Laban
136 Gen 31:29 | makt att göra eder ont; men eder faders Gud sade till
137 Gen 31:32 | 32. Men den som du finner dina gudar
138 Gen 31:33 | tjänstekvinnornas tält, men fann intet. Och när han
139 Gen 31:34 | 34. Men Rakel hade tagit husgudarna
140 Gen 31:34 | sökte igenom hela tältet, men fann dem icke.~
141 Gen 31:35 | sökte han efter husgudarna, men fann dem icke.~~
142 Gen 31:41 | i sex år för din boskap, men du har tio gånger förändrat
143 Gen 31:42 | mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och
144 Gen 31:47 | kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.~
145 Gen 31:49 | 49. men det kallades ock Mispa,
146 Gen 31:55 | 55. Men om morgonen stod Laban bittida
147 Gen 32:1 | 1. Men när Jakob drog sin väg fram,
148 Gen 32:22 | 22. Men under natten stod han upp
149 Gen 32:26 | morgonrodnaden går upp." Men han svarade: "Jag släpper
150 Gen 32:30 | 30. Men Jakob gav platsen namnet
151 Gen 32:31 | Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.~
152 Gen 33:4 | 4. Men Esau skyndade emot honom
153 Gen 33:9 | 9. Men Esau sade: "Jag har nog;
154 Gen 33:13 | 13. Men han svarade honom: "Min
155 Gen 33:15 | dig en del av mitt folk." Men han svarade: "Varför så?
156 Gen 33:17 | 17. Men Jakob bröt upp och drog
157 Gen 34:1 | 1. Men Dina, den dotter som Lea
158 Gen 34:5 | Dina hade blivit skändad. Men eftersom hans söner voro
159 Gen 34:7 | 7. Men när Jakobs söner kommo hem
160 Gen 34:17 | 17. Men om I icke viljen lyssna
161 Gen 34:22 | 22. Men allenast på det villkoret
162 Gen 34:25 | 25. Men på tredje dagen, då de voro
163 Gen 34:30 | 30. Men Jakob sade till Simeon och
164 Gen 34:31 | 31. Men de svarade: "Skulle man
165 Gen 35:10 | honom: "Ditt namn är Jakob; men du skall icke mer heta Jakob,
166 Gen 35:14 | 14. Men Jakob reste en stod på den
167 Gen 35:18 | 18. Men när hon höll på att giva
168 Gen 35:18 | hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom
169 Gen 36:4 | Ada födde Elifas åt Esau, men Basemat födde Reguel.~
170 Gen 36:11 | 11. Men Elifas' söner voro Teman,
171 Gen 36:13 | 13. Men Reguels söner voro dessa:
172 Gen 36:14 | 14. Men söner till Oholibama, Esaus
173 Gen 36:22 | 22. Men Lotans söner voro Hori och
174 Gen 36:25 | 25. Men dessa voro Anas barn: Dison
175 Gen 37:1 | 1. Men Jakob bosatte sig i det
176 Gen 37:3 | 3. Men Israel hade Josef kärare
177 Gen 37:11 | bröder avundades honom; men hans fader bevarade detta
178 Gen 37:21 | 21. Men när Ruben hörde detta, ville
179 Gen 37:22 | honom i brunnen här i öknen, men bären icke hand på honom."
180 Gen 37:24 | kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten
181 Gen 37:31 | 31. Men de togo Josefs livklädnad
182 Gen 37:35 | kommo för att trösta honom; men han ville icke låta trösta
183 Gen 37:36 | 36. Men medaniterna förde honom
184 Gen 38:7 | 7. Men Er, Judas förstfödde, misshagade
185 Gen 38:9 | 9. Men eftersom Onan visste att
186 Gen 38:10 | 10. Men det misshagade HERREN att
187 Gen 38:20 | igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.~
188 Gen 38:23 | Jag har nu sänt killingen, men du har icke funnit henne."~~
189 Gen 38:25 | 25. Men när hon fördes ut, sände
190 Gen 38:26 | henne åt min son Sela." Men han kom icke mer vid henne.~~
191 Gen 38:29 | 29. Men när han därefter åter drog
192 Gen 39:6 | maten som han själv åt.~Men Josef hade en skön gestalt
193 Gen 39:8 | 8. Men han ville icke, utan sade
194 Gen 39:11 | 11. Men en dag då han kom in i huset
195 Gen 39:12 | och sade: "Ligg hos mig." Men han lämnade manteln i hennes
196 Gen 39:14 | och ville ligga hos mig; men jag ropade med hög röst.~
197 Gen 39:18 | 18. Men då jag hov upp min röst
198 Gen 39:21 | 21. Men HERREN var med Josef och
199 Gen 40:14 | 14. Men tänk på mig, när det går
200 Gen 40:17 | sådant som Farao plägar äta; men fåglarna åto därav ur korgen
201 Gen 40:22 | 22. men överste bagaren lät han
202 Gen 40:23 | 23. Men överste munskänken tänkte
203 Gen 41:5 | 5. Men han somnade åter in och
204 Gen 41:8 | förtäljde sina drömmar för dem; men ingen fanns, som kunde uttyda
205 Gen 41:15 | finnes, som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig,
206 Gen 41:16 | min makt står det icke; men Gud skall giva Farao ett
207 Gen 41:21 | 21. Men när de hade sväljt ned dem,
208 Gen 41:24 | omtalade jag för spåmännen; men ingen fanns, som kunde förklara
209 Gen 41:30 | 30. Men efter dem skola sju hungerår
210 Gen 41:32 | 32. Men att Farao har haft drömmen
211 Gen 41:53 | 53. Men de sju ymniga åren som först
212 Gen 41:54 | uppstod i alla andra länder; men i Egyptens land fanns bröd
213 Gen 41:56 | sålde säd åt egyptierna. Men hungersnöden blev allt större
214 Gen 42:1 | 1. Men när Jakob förnam att säd
215 Gen 42:4 | 4. Men Benjamin, Josefs broder,
216 Gen 42:7 | bröder, kände han igen dem; men han ställde sig främmande
217 Gen 42:9 | 9. Men Josef tänkte på de drömmar
218 Gen 42:12 | 12. Men han sade till dem: "Jo,
219 Gen 42:13 | samma man i Kanaans land; men den yngste är nu hemma hos
220 Gen 42:16 | och hämta hit eder broder. Men I andra skolen stanna såsom
221 Gen 42:18 | 18. Men på tredje dagen sade Josef
222 Gen 42:19 | haven suttit fängslade; men I andra mån fara eder väg,
223 Gen 42:21 | 21. Men de sade till varandra: "
224 Gen 42:22 | Försynden eder icke på gossen'? Men I lyssnaden icke till mig;
225 Gen 42:23 | 23. Men de visste icke att Josef
226 Gen 42:27 | 27. Men när vid ett viloställe en
227 Gen 42:31 | 31. Men vi sade till honom: 'Vi
228 Gen 42:33 | 33. Men mannen som var herre i landet
229 Gen 42:38 | 38. Men han svarade: "Min son får
230 Gen 43:1 | 1. Men hungersnöden var svår i
231 Gen 43:3 | 3. Men Juda svarade honom och sade: "
232 Gen 43:5 | 5. Men om du icke låter honom följa
233 Gen 43:14 | 14. Men Gud den Allsmäktige låte
234 Gen 43:14 | att återvända med eder. Men skall jag bliva barnlös,
235 Gen 43:30 | 30. Men Josef bröt av sitt tal,
236 Gen 44:4 | 4. Men när de hade kommit ett litet
237 Gen 44:10 | han skall bliva min träl. Men I andra skolen vara utan
238 Gen 44:17 | 17. Men han sade: "Bort det, att
239 Gen 44:17 | han skall bliva min träl. Men I andra mån i frid fara
240 Gen 44:20 | ålderdom och ännu är ung; men en broder till denne är
241 Gen 44:23 | 23. Men du sade till dina tjänare: '
242 Gen 44:27 | 27. Men din tjänare, min fader,
243 Gen 44:33 | träl, i ynglingens ställe, men låt ynglingen fara hem med
244 Gen 45:3 | Lever min fader ännu?" Men hans bröder kunde icke svara
245 Gen 45:5 | 5. Men varen nu icke bedrövade
246 Gen 45:7 | 7. Men Gud sände mig hit före eder,
247 Gen 45:22 | alla var sin högtidsdräkt, men åt Benjamin gav han tre
248 Gen 45:27 | 27. Men när de omtalade för honom
249 Gen 46:12 | Sela, Peres och Sera -- men Er och Onan dogo i Kanaans
250 Gen 46:17 | och deras syster var Sera; men Berias söner voro Heber
251 Gen 47:8 | 8. Men Farao frågade Jakob: "Huru
252 Gen 47:11 | 11. Men Josef lät sin fader och
253 Gen 47:13 | 13. Men ingenstädes i landet fanns
254 Gen 47:15 | 15. Men när penningarna togo slut
255 Gen 47:18 | gick detta år till ända. Men det följande året kommo
256 Gen 47:24 | giva en femtedel åt Farao; men fyra femtedelar skolen I
257 Gen 47:31 | 31. Men han sade: "Giv mig din ed
258 Gen 48:6 | 6. Men de barn som du har fött
259 Gen 48:11 | skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud låtit mig se
260 Gen 48:14 | 14. Men Israel räckte ut sin högra
261 Gen 48:17 | 17. Men när Josef såg att hans fader
262 Gen 48:19 | 19. Men hans fader ville icke; han
263 Gen 48:19 | också han skall bliva stor; men hans yngre broder skall
264 Gen 48:21 | till Josef: "Se, jag dör; men Gud skall vara med eder
265 Gen 49:19 | skall trängas av skaror, men själv skall han tränga dem
266 Gen 50:4 | 4. Men när gråtodagarna efter honom
267 Gen 50:15 | 15. Men när Josefs bröder sågo att
268 Gen 50:19 | 19. Men Josef sade till dem: "Frukten
269 Gen 50:20 | I tänkten ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo,
270 Gen 50:24 | till sina bröder: "Jag dör, men Gud skall förvisso se till
271 Exo 1:5 | Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i
272 Exo 1:7 | 7. Men Israels barn voro fruktsamma
273 Exo 1:12 | 12. Men ju mer man förtryckte dem,
274 Exo 1:17 | 17. Men hjälpkvinnorna fruktade
275 Exo 1:22 | skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta
276 Exo 2:3 | 3. Men när hon icke längre kunde
277 Exo 2:7 | 7. Men hans syster frågade Faraos
278 Exo 2:15 | sak och ville dräpa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao;
279 Exo 2:17 | och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjälpte
280 Exo 2:23 | dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade över
281 Exo 3:11 | 11. Men Mose sade till Gud: "Vem
282 Exo 3:20 | 20. Men jag skall räcka ut min hand
283 Exo 4:1 | Mose svarade och sade: "Men om de nu icke tro mig eller
284 Exo 4:4 | 4. Men HERREN sade till Mose: "
285 Exo 4:9 | 9. Men om de icke ens tro dessa
286 Exo 4:13 | 13. Men han sade: "Ack Herre, sänd
287 Exo 4:21 | givit dig makt att göra. Men jag skall förstocka hans
288 Exo 4:23 | hålla gudstjänst åt mig.' Men du har icke velat släppa
289 Exo 5:2 | 2. Men Farao svarade: "Vem är HERREN,
290 Exo 5:4 | 4. Men konungen i Egypten svarade
291 Exo 5:8 | 8. Men samma antal tegel som de
292 Exo 5:11 | var I kunnen finna sådan; men i edert arbete skall intet
293 Exo 5:17 | 17. Men han svarade: "I ären lata,
294 Exo 5:18 | skall man icke giva eder, men det bestämda antalet tegel
295 Exo 6:1 | 1. Men HERREN sade till Mose: "
296 Exo 6:3 | såsom 'Gud den Allsmäktige', men under mitt namn 'HERREN'
297 Exo 6:9 | Mose till Israels barn, men de hörde icke på Mose, av
298 Exo 6:12 | 12. Men Mose talade inför HERREN
299 Exo 6:13 | 13. Men HERREN talade till Mose
300 Exo 6:20 | 20. Men Amram tog sin faders syster
301 Exo 6:30 | 30. Men Mose sade inför HERREN: "
302 Exo 7:1 | 1. Men HERREN sade till Mose: "
303 Exo 7:3 | 3. Men jag skall förhärda Faraos
304 Exo 7:4 | skall icke höra på eder; men jag skall lägga min hand
305 Exo 7:7 | 7. Men Mose var åttio år gammal
306 Exo 7:12 | dessa blevo stora ormar. Men Arons stav uppslukade deras
307 Exo 7:16 | gudstjänst åt mig i öknen.' Men se, du har hitintills icke
308 Exo 7:22 | 22. Men de egyptiska spåmännen gjorde
309 Exo 7:24 | 24. Men i hela Egypten grävde man
310 Exo 8:2 | 2. Men om du icke vill släppa dem,
311 Exo 8:7 | 7. Men spåmännen gjorde detsamma
312 Exo 8:15 | 15. Men när Farao såg att han hade
313 Exo 8:18 | försökte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen
314 Exo 8:19 | Detta är Guds finger." Men Faraos hjärta förblev förstockat,
315 Exo 8:22 | 22. Men på den dagen skall jag göra
316 Exo 8:26 | 26. Men Mose svarade: "Det går icke
317 Exo 8:32 | 32. Men Farao tillslöt sitt hjärta
318 Exo 9:4 | 4. Men HERREN skall därvid göra
319 Exo 9:6 | egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap
320 Exo 9:7 | av Israels boskap dött. Men Faraos hjärta var tillslutet,
321 Exo 9:12 | 12. Men HERREN förstockade Faraos
322 Exo 9:16 | 16. men jag skonade dig, just därför
323 Exo 9:21 | 21. men den som icke aktade på HERRENS
324 Exo 9:32 | 32. men vetet och spälten slogos
325 Exo 9:34 | 34. Men när Farao såg att regnet
326 Exo 10:7 | 7. Men Faraos tjänare sade till
327 Exo 10:8 | gudstjänst åt HERREN, eder Gud. Men vilka äro nu de som skola
328 Exo 10:17 | 17. Men förlåt nu min synd denna
329 Exo 10:20 | 20. Men HERREN förstockade Faraos
330 Exo 10:23 | från sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust
331 Exo 10:25 | 25. Men Mose sade: "Du måste ock
332 Exo 10:27 | 27. Men HERREN förstockade Faraos
333 Exo 11:7 | 7. Men icke en hund skall gläfsa
334 Exo 11:9 | 9. Men HERREN sade till Mose: "
335 Exo 11:10 | dessa under inför Farao; men HERREN förstockade Faraos
336 Exo 12:4 | 4. Men om hushållet är för litet
337 Exo 12:23 | för att hemsöka Egypten; men när ha ser blodet på det
338 Exo 12:27 | när han hemsökte Egypten, men skonade våra hus.'" Då böjde
339 Exo 12:40 | 40. Men den tid Israels barn hade
340 Exo 12:44 | 44. men en träl som är köpt för
341 Exo 12:48 | såsom en inföding i landet. Men ingen oomskuren må äta därav.~
342 Exo 13:13 | 13. Men allt bland åsnor som öppnar
343 Exo 14:3 | 3. Men Farao skall tänka att Israels
344 Exo 14:16 | 16. Men lyft du upp din stav, och
345 Exo 14:20 | molnet var där med mörker, men tillika upplyste det natten.
346 Exo 14:24 | 24. Men när morgonväkten var inne,
347 Exo 14:26 | 26. Men HERREN sade till Mose: "
348 Exo 14:29 | 29. Men Israels barn gingo på torr
349 Exo 15:13 | 13. Men du ledde med din nåd det
350 Exo 15:23 | Så kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet
351 Exo 15:25 | 25. Men han ropade till HERREN;
352 Exo 16:3 | och hade mat nog att äta! Men I haven fört oss hitut i
353 Exo 16:15 | visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: "Detta
354 Exo 16:18 | 18. Men när de mätte upp det med
355 Exo 16:20 | 20. Men de lydde icke Mose, utan
356 Exo 16:21 | mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte
357 Exo 16:23 | koken vad I viljen koka, men allt som är till överlopps
358 Exo 16:26 | dagar skolen I samla därav, men på sjunde dagen är sabbat;
359 Exo 16:27 | dagen ut för att samla, men de funno intet.~
360 Exo 17:3 | 3. Men eftersom folket där törstade
361 Exo 17:10 | sig i strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego
362 Exo 17:11 | sin hand, rådde Israel, men när han lät sin hand sjunka,
363 Exo 18:21 | 21. Men sök ut åt dig bland allt
364 Exo 18:22 | hänskjuta det till dig, men alla ringare ärenden må
365 Exo 18:26 | de hänskjuta till Mose, men alla ringare ärenden skulle
366 Exo 19:13 | 13. men ingen hand må komma vid
367 Exo 19:17 | 17. Men Mose förde folket ut ur
368 Exo 19:23 | 23. Men Mose svarade HERREN: "Folket
369 Exo 19:24 | upp och hav Aron med dig. Men prästerna och folket må
370 Exo 20:6 | 6. men som gör nåd med tusenden,
371 Exo 20:10 | 10. men den sjunde dagen är HERRENS,
372 Exo 20:11 | havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen;
373 Exo 20:19 | till oss, så vilja vi höra, men låt icke Gud tala till oss,
374 Exo 20:20 | 20. Men Mose sade till folket: "
375 Exo 20:25 | 25. Men om du vill göra åt mig ett
376 Exo 21:2 | skall han tjäna i sex år, men på det sjunde skall han
377 Exo 21:5 | 5. Men om trälen säger: "Jag har
378 Exo 21:9 | 9. Men om han låter sin son ingå
379 Exo 21:13 | 13. Men om han icke traktade efter
380 Exo 21:14 | 14. Men om någon begår det dådet
381 Exo 21:18 | att denne väl icke dör, men bliver sängliggande,~
382 Exo 21:21 | 21. Men om den slagne lever en eller
383 Exo 21:22 | föder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker,
384 Exo 21:23 | 23. Men om olycka sker, skall liv
385 Exo 21:28 | och köttet må icke ätas; men oxens ägare vara fri ifrån
386 Exo 21:29 | 29. Men om oxen förut har haft vanan
387 Exo 21:29 | ägare har blivit varnad, men denne ändå icke tager vara
388 Exo 21:30 | 30. Men skulle lösepenning bliva
389 Exo 21:32 | 32. Men om oxen stångar en träl
390 Exo 21:34 | penningar åt djurets ägare, men den döda kroppen skall vara
391 Exo 21:36 | hade vanan att stångas, men tog hans ägare ändå icke
392 Exo 21:36 | han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara
393 Exo 22:3 | 3. Men hade solen gått upp, när
394 Exo 22:12 | 12. Men om det har blivit bortstulet
395 Exo 23:11 | 11. men under det sjunde året skall
396 Exo 23:12 | skall du göra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du
397 Exo 23:15 | du då drog ut ur Egypten; men med tomma händer skall ingen
398 Exo 23:22 | 22. Men om du hör hans röst och
399 Exo 23:25 | 25. Men HERREN, eder Gud, skolen
400 Exo 24:11 | 11. Men han lät icke sin hand drabba
401 Exo 24:14 | 14. Men till de äldste sade han: "
402 Exo 24:16 | övertäckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade
403 Exo 25:34 | 34. Men på själva ljusstaken skola
404 Exo 26:12 | 12. Men vad överskottet av täckelsets
405 Exo 26:22 | 22. Men på baksidan av tabernaklet,
406 Exo 26:35 | 35. Men bordet skall du ställa utanför
407 Exo 27:10 | fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar
408 Exo 27:11 | fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar
409 Exo 27:17 | och hava hakar av silver; men deras fotstycken skola vara
410 Exo 29:12 | finger på altarets hörn; men allt det övriga skall du
411 Exo 29:14 | 14. Men köttet av tjuren och hans
412 Exo 29:17 | 17. men själva väduren skall du
413 Exo 29:20 | stortån på deras högra fot; men det övriga blodet skall
414 Exo 29:33 | handfyllning och helgande, men ingen främmande får ta därav,
415 Exo 31:15 | dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat,
416 Exo 31:17 | HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen vilade han
417 Exo 32:1 | 1. Men när folket såg att Mose
418 Exo 32:11 | 11. Men Mose bönföll inför HERREN,
419 Exo 32:18 | 18. Men han svarade: "Det är varken
420 Exo 32:32 | 32. Men förlåt dem nu deras synd;
421 Exo 32:33 | 33. Men HERREN svarade Mose: "Den
422 Exo 32:34 | ängel skall gå framför dig. Men när min hemsökelses dag
423 Exo 33:5 | skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken,
424 Exo 33:7 | 7. Men Mose hade för sed att taga
425 Exo 33:11 | Mose tillbaka till lägret; men hans tjänare Josua, Nuns
426 Exo 33:12 | För detta folk ditupp'; men du har icke låtit mig veta
427 Exo 33:23 | du få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan ingen se."~
428 Exo 34:3 | 3. men ingen må stiga upp med dig,
429 Exo 34:7 | och överträdelse och synd, men som ingalunda låter någon
430 Exo 34:9 | det ett hårdnackat folk, men du vill ju förlåta oss vår
431 Exo 34:20 | 20. Men vad som bland åsnor öppnar
432 Exo 34:21 | Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du
433 Exo 34:31 | 31. Men Mose ropade till dem; då
434 Exo 34:34 | 34. Men så ofta Mose skulle träda
435 Exo 35:2 | dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen skolen I
436 Exo 36:2 | helgedomens förfärdigande. Men man fortfor att bära fram
437 Exo 36:26 | 27. Men på baksidan av tabernaklet,
438 Exo 37:20 | 20. Men på själva ljusstaken sattes
439 Exo 38:10 | tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar
440 Exo 38:11 | tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar
441 Exo 38:12 | till dessa tio fotstycken, men stolparnas hakar och kransar
442 Exo 38:16 | stolparna gjordes av koppar, men stolparnas hakar och kransar
443 Exo 38:19 | fyra fotstycken, av koppar; men deras hakar gjordes av silver,
444 Exo 40:37 | 37. Men så länge molnskyn icke höjde
445 Lev 1:9 | 9. Men inälvorna och fötterna skola
446 Lev 1:10 | 10. Men om han vill bära fram ett
447 Lev 1:13 | 13. Men inälvorna och fötterna skola
448 Lev 1:14 | 14. Men om han vill bära fram åt
449 Lev 1:16 | 16. Men dess kräva med orenligheten
450 Lev 2:4 | 4. Men när du vill bära fram ett
451 Lev 2:12 | bära fram sådant åt HERREN, men på altaret må det icke komma
452 Lev 2:14 | 14. Men om du vill bära fram åt
453 Lev 3:6 | 6. Men om någon vill bära fram
454 Lev 4:7 | ansikte i uppenbarelsetältet; men allt det övriga blodet av
455 Lev 4:11 | 11. Men tjurens hud och allt hans
456 Lev 4:18 | ansikte i uppenbarelsetältet; men allt det övriga blodet skall
457 Lev 4:25 | brännoffersaltarets horn; men det övriga blodet skall
458 Lev 4:30 | brännoffersaltarets horn; men allt det övriga blodet skall
459 Lev 4:32 | 32. Men om någon vill offra ett
460 Lev 4:34 | brännoffersaltarets horn; men allt det övriga blodet skall
461 Lev 5:7 | 7. Men om han icke förmår bekosta
462 Lev 5:9 | syndoffrets blod på altarets vägg; men det övriga blodet skall
463 Lev 5:11 | 11. Men om han icke kan anskaffa
464 Lev 5:11 | fint mjöl till syndoffer, men ingen olja skall han gjuta
465 Lev 6:12 | 12. Men elden på altaret skall hållas
466 Lev 6:28 | skett skall sönderslås; men har kokningen skett i ett
467 Lev 6:30 | 30. Men intet syndoffer av vars
468 Lev 7:10 | 10. Men ett spisoffer som är begjutet
469 Lev 7:20 | 20. Men den som äter kött av HERRENS
470 Lev 7:24 | användas till alla slags behov, men äta det skolen I icke.~
471 Lev 7:31 | förbränna fettet på altaret, men bringan skall tillhöra Aron
472 Lev 8:15 | omkring och renade altaret; men det övriga blodet göt han
473 Lev 8:17 | 17. Men det övriga av tjuren, hans
474 Lev 8:20 | 20. men själva väduren delade han
475 Lev 8:24 | stortån på deras högra fot; men det övriga blodet stänkte
476 Lev 8:32 | 32. Men vad som bliver över av köttet;
477 Lev 9:9 | strök på altarets horn, men det övriga blodet göt han
478 Lev 9:11 | 11. Men köttet och huden brände
479 Lev 9:21 | 21. Men bringorna och det högra
480 Lev 10:1 | 1. Men Arons söner Nadab och Abihu
481 Lev 10:6 | förtörnelse över hela menigheten. Men edra bröder, hela Israels
482 Lev 10:16 | efter syndoffersbocken, men den befanns vara uppbränd.
483 Lev 10:19 | 19. Men Aron sade till Mose: "Se,
484 Lev 11:4 | 4. Men dessa skolen I icke äta
485 Lev 11:4 | kamelen, ty han idisslar väl, men har icke klövar, han skall
486 Lev 11:5 | 5. men har icke klövar, han skall
487 Lev 11:6 | 6. men har icke klövar, han skall
488 Lev 11:7 | klövar och har dem helkluvna, men det idisslar icke, det skall
489 Lev 11:10 | 10. Men allt det i sjöar och strömmar,
490 Lev 11:23 | 23. Men alla andra flygande smådjur
491 Lev 11:26 | fyrfotadjur som hava klövar, men icke helkluvna, och som
492 Lev 11:36 | 36. Men en källa eller en brunn,
493 Lev 11:36 | sig, skall förbliva ren; men kommer någon vid själva
494 Lev 11:38 | 38. Men om vatten har kommit på
495 Lev 12:5 | 5. Men om det är ett flickebarn
496 Lev 13:4 | synes på hans kropps hud, men den icke visar sig djupare
497 Lev 13:7 | 7. Men om utslaget utbreder sig
498 Lev 13:12 | 12. Men om spetälskan så har brutit
499 Lev 13:14 | 14. Men så snart svallkött visar
500 Lev 13:16 | 16. Men om svallköttet förändrar
1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-3000 | 3001-3500 | 3501-4000 | 4001-4500 | 4501-4851 |