1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-3000 | 3001-3500 | 3501-4000 | 4001-4500 | 4501-4851
Book Chapter:Verse
1001 Dom 14:14 | från den grymme kom sötma."~Men under tre dagar kunde de
1002 Dom 14:16 | förelagt mina landsmän en gåta, men mig har du icke sagt lösningen
1003 Dom 14:17 | 17. Men hon låg över honom med gråt
1004 Dom 14:18 | grymmare än ett lejon?"~Men han sade till dem: "Haden
1005 Dom 15:1 | min hustru i kammaren." Men hennes fader ville icke
1006 Dom 15:2 | henne åt din bröllopssven. Men hon har ju en yngre syster,
1007 Dom 15:3 | 3. Men Simson svarade dem: "Denna
1008 Dom 15:7 | 7. Men Simson sade till dem: "Om
1009 Dom 15:13 | lämna dig i deras hand, men vi skola icke döda dig."
1010 Dom 15:18 | 18. Men då han därefter blev mycket
1011 Dom 16:2 | natten vid stadsporten. Men hela natten höllo de sig
1012 Dom 16:3 | låg där intill midnatt; men vid midnattstiden stod han
1013 Dom 16:9 | 9. Men hon hade lagt folk i försåt
1014 Dom 16:10 | mig och ljugit för mig. Men säg mig nu huru man skulle
1015 Dom 16:12 | försåt i den inre kammaren. Men han slet tågen av sina armar,
1016 Dom 16:21 | 21. Men filistéerna grepo honom
1017 Dom 16:22 | 22. Men hans huvudhår begynte åter
1018 Dom 16:26 | 26. Men Simson sade till den gosse
1019 Dom 16:28 | 28. Men Simson ropade till HERREN
1020 Dom 17:3 | silversiklarna tillbaka åt sin moder. Men hans moder sade: "Härmed
1021 Dom 17:4 | 4. Men han gav penningarna tillbaka
1022 Dom 18:16 | 16. Men de sex hundra männen av
1023 Dom 18:22 | 22. Men när Dans barn hade kommit
1024 Dom 18:25 | 25. Men Dans barn sade till honom: "
1025 Dom 18:27 | slogo dem med svärdsegg; men staden brände de upp i eld.~
1026 Dom 19:2 | 2. Men hans bihustru blev honom
1027 Dom 19:10 | 10. Men mannen ville icke stanna
1028 Dom 19:12 | 12. Men hans herre svarade honom: "
1029 Dom 19:15 | öppna platsen i staden, men ingen ville taga emot dem
1030 Dom 19:16 | 16. Men då, om aftonen, kom en gammal
1031 Dom 19:18 | på väg till HERRENS hus, men ingen vill här taga emot
1032 Dom 19:20 | mannen: "Frid vare med dig! Men låt mig få sörja för allt
1033 Dom 19:24 | dem vad I finnen för gott. Men med denne man mån I icke
1034 Dom 19:25 | 25. Men männen ville icke höra på
1035 Dom 19:28 | Stå upp och låt oss gå." Men hon gav intet svar. Då tog
1036 Dom 19:29 | 29. Men när han hade kommit hem,
1037 Dom 20:3 | 3. Men Benjamins barn fingo höra
1038 Dom 20:13 | ifrån Israel vad ont är." Men benjaminiterna ville icke
1039 Dom 20:21 | 21. Men Benjamins barn drogo ut
1040 Dom 20:32 | oss, nu likasom förut." Men Israels barn hade träffat
1041 Dom 20:38 | 38. Men de övriga israeliterna hade
1042 Dom 20:39 | alltså ryggen i striden. Men sedan Benjamin i början
1043 Dom 20:42 | män, bort åt öknen till, men fienderna hunno upp dem;
1044 Dom 20:45 | dit, till Rimmons klippa; men de andra gjorde en efterskörd
1045 Dom 20:47 | 47. Men av dem som vände sig mot
1046 Dom 21:1 | 1. Men Israels män hade svurit
1047 Dom 21:12 | 12. Men bland invånarna i Jabes
1048 Dom 21:14 | som man hade låtit leva. Men dessa räckte ingalunda till
1049 Dom 21:18 | 18. Men själva kunna vi icke åt
1050 Rut 1:3 | Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina
1051 Rut 1:5 | båda, Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter
1052 Rut 1:7 | ställe där hon hade vistats. Men när de nu gingo sin väg
1053 Rut 1:9 | Därefter kysste hon dem. Men de brusto ut i gråt~
1054 Rut 1:11 | 11. Men Noomi svarade: "Vänden om,
1055 Rut 1:14 | sin svärmoder till avsked, men Rut höll sig alltjämt intill
1056 Rut 1:16 | 16. Men Rut svarade: "Sök icke intala
1057 Rut 1:20 | 20. Men hon sade till dem: "Kallen
1058 Rut 2:1 | 1. Men Noomi hade en frände på
1059 Rut 2:23 | veteskörden voro avslutade. Men hon bodde hos sin svärmoder.~
1060 Rut 3:3 | gå ned till tröskplatsen. Men laga så, att mannen icke
1061 Rut 3:12 | att jag är din bördeman; men en annan bördeman finnes,
1062 Rut 3:14 | fötter ända till morgonen, men hon fick stå upp, innan
1063 Rut 4:7 | 7. Men när någon bördade något
1064 1Sa 1:2 | Och Peninna hade barn, men Hanna var barnlös.~
1065 1Sa 1:5 | 5. men åt Hanna gav han då en dubbelt
1066 1Sa 1:6 | 6. Men hennes medtävlerska plägade,
1067 1Sa 1:13 | hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes icke --
1068 1Sa 1:15 | 15. Men Hanna svarade och sade: "
1069 1Sa 1:15 | drycker har jag icke druckit, men jag utgöt nu min själ för
1070 1Sa 1:24 | 24. Men sedan hon hade avvant honom,
1071 1Sa 1:24 | in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var ännu helt ung.~
1072 1Sa 2:4 | bågar äro sönderbrutna, men de stapplande omgjorda sig
1073 1Sa 2:5 | måste taga lega för bröd, men de som ledo hunger hungra
1074 1Sa 2:5 | ofruktsamma föder sju barn, men den moder som fick många
1075 1Sa 2:7 | gör ock rik; han ödmjukar, men han upphöjer ock.~
1076 1Sa 2:9 | frommas fötter bevarar han, men de ogudaktiga förgöras i
1077 1Sa 2:10 | HERREN dömer jordens ändar. Men han giver makt åt sin konung,
1078 1Sa 2:12 | 12. Men Elis söner voro onda män,
1079 1Sa 2:18 | 18. Men Samuel gjorde tjänst inför
1080 1Sa 2:21 | tre söner och två döttrar. Men gossen Samuel växte upp
1081 1Sa 2:25 | kan Gud medla för henne; men om en människa försyndar
1082 1Sa 2:25 | till medlare för henne?" Men de lyssnade icke till sin
1083 1Sa 2:30 | tjänst inför mig evärdligen. Men nu säger HERREN: Bort det!
1084 1Sa 2:30 | ära mig vill jag ock ära, men de som förakta mig skola
1085 1Sa 2:33 | din själ att försmäkta; men alla som växa upp i ditt
1086 1Sa 2:35 | 35. Men jag skall låta en präst
1087 1Sa 3:5 | jag; du ropade ju på mig." Men han svarade: "Jag har icke
1088 1Sa 3:6 | 6. Men HERREN ropade ännu en gång
1089 1Sa 3:6 | jag; du ropade ju på mig." Men han svarade: "Jag har icke
1090 1Sa 3:8 | 8. Men HERREN ropade åter på Samuel,
1091 1Sa 3:16 | 16. Men Eli ropade på Samuel och
1092 1Sa 3:19 | 19. Men Samuel växte upp, och HERREN
1093 1Sa 4:9 | 9. Men fatten dock mod och varen
1094 1Sa 4:15 | 15. Men Eli var nittioåtta år gammal
1095 1Sa 4:20 | icke; du har fött en son." Men hon svarade intet och aktade
1096 1Sa 5:3 | 3. Men när asdoditerna bittida
1097 1Sa 5:4 | 4. Men när de dagen därefter åter
1098 1Sa 5:9 | 9. Men sedan de hade flyttat den
1099 1Sa 5:10 | de Guds ark till Ekron. Men när Guds ark kom till Ekron,
1100 1Sa 6:7 | spännen korna för vagnen, men skiljen deras kalvar ifrån
1101 1Sa 6:9 | oss allt detta stora onda; men om så icke sker, då veta
1102 1Sa 6:10 | och spände dem för vagnen; men deras kalvar behöllo de
1103 1Sa 6:13 | 13. Men betsemesiterna höllo på
1104 1Sa 6:14 | 14. Men när vagnen kom till betsemesiten
1105 1Sa 6:18 | 18. Men jordråttorna av guld voro
1106 1Sa 7:3 | 3. Men Samuel sade till hela Israels
1107 1Sa 7:7 | 7. Men när filistéerna hörde att
1108 1Sa 7:10 | fram till strid mot Israel; men HERREN lät ett starkt tordön
1109 1Sa 8:1 | 1. Men när Samuel blev gammal,
1110 1Sa 8:3 | 3. Men hans söner vandrade icke
1111 1Sa 8:6 | 6. Men det misshagade Samuel, detta
1112 1Sa 8:19 | 19. Men folket ville icke lyssna
1113 1Sa 8:22 | 22. Men HERREN sade till Samuel: "
1114 1Sa 9:4 | därefter genom Salisalandet; men de funno dem icke. Så gingo
1115 1Sa 9:4 | de genom Saalimslandet, men där voro de icke; sedan
1116 1Sa 9:4 | han genom Benjamins land, men de funno dem icke heller
1117 1Sa 9:6 | 6. Men han svarade honom: "Se,
1118 1Sa 9:7 | Saul till sin tjänare: "Men om vi gå dit, vad skola
1119 1Sa 9:15 | 15. Men dagen innan Saul kom hade
1120 1Sa 9:18 | 18. Men Saul gick fram till Samuel
1121 1Sa 9:19 | skolen äta där med mig i dag. Men i morgon vill jag låta dig
1122 1Sa 9:22 | 22. Men Samuel tog Saul och hans
1123 1Sa 9:26 | 26. Men bittida följande dag, när
1124 1Sa 9:27 | och han fick gå -- "men du själv må nu stanna här,
1125 1Sa 10:2 | icke mer på åsninnorna, men han är orolig för eder skull
1126 1Sa 10:12 | 12. Men en av männen därifrån svarade
1127 1Sa 10:13 | 13. Men när hans profetiska hänryckning
1128 1Sa 10:14 | för att söka åsninnorna. Men när vi sågo att de ingenstädes
1129 1Sa 10:16 | åsninnorna voro återfunna." Men vad Samuel hade sagt om
1130 1Sa 10:19 | 19. Men nu haven I förkastat eder
1131 1Sa 10:21 | Saul, Kis' son, av lotten, men när de då sökte efter honom,
1132 1Sa 10:27 | 27. Men några onda män sade: "Vad
1133 1Sa 10:27 | fram skänker till honom. Men han låtsade som om han icke
1134 1Sa 11:2 | 2. Men ammoniten Nahas svarade
1135 1Sa 11:5 | 5. Men just då kom Saul gående
1136 1Sa 11:13 | 13. Men Saul sade: "På denna dag
1137 1Sa 12:9 | 9. Men när de glömde HERREN, sin
1138 1Sa 12:10 | 10. Men då ropade till HERREN och
1139 1Sa 12:10 | Baalerna och Astarterna; men rädda oss nu från våra fienders
1140 1Sa 12:12 | 12. Men när I sågen att Nahas, Ammons
1141 1Sa 12:15 | 15. Men om I icke hören HERRENS
1142 1Sa 12:17 | ju tiden för veteskörden; men jag vill ropa till HERREN
1143 1Sa 12:20 | I gjort allt detta onda; men viken nu blott icke av ifrån
1144 1Sa 12:25 | 25. Men om I gören vad ont är, så
1145 1Sa 13:2 | sig i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han
1146 1Sa 13:3 | filistéerna fingo höra det. Men Saul lät stöta i basun över
1147 1Sa 13:7 | i Gads och Gileads land. Men Saul var ännu kvar i Gilgal;
1148 1Sa 13:8 | tid Samuel hade bestämt men Samuel likväl icke kom till
1149 1Sa 13:10 | 10. Men just när han hade slutat
1150 1Sa 13:11 | 11. Men Samuel sade: "Vad har du
1151 1Sa 13:14 | 14. Men nu skall ditt konungadöme
1152 1Sa 13:15 | Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul mönstrade det folk
1153 1Sa 13:23 | 23. Men filistéerna läto en utpost
1154 1Sa 14:1 | utpost där på andra sidan." Men han omtalade det icke för
1155 1Sa 14:4 | 4. Men i passet, där Jonatan sökte
1156 1Sa 14:26 | 26. Men när folket hade kommit in
1157 1Sa 14:28 | 28. Men en man bland folket tog
1158 1Sa 14:36 | Gör allt vad dig täckes." Men prästen sade: "Låt oss träda
1159 1Sa 14:37 | giva dem i Israels hand?" Men han gav honom intet svar
1160 1Sa 14:39 | Jonatan, skall han döden dö." Men ingen bland allt folket
1161 1Sa 14:45 | 45. Men folket sade till Saul: "
1162 1Sa 14:52 | 52. Men kriget mot filistéerna pågick
1163 1Sa 15:1 | 1. Men Samuel sade till Saul: "
1164 1Sa 15:6 | 6. Men till kainéerna lät Saul
1165 1Sa 15:9 | 9. Men Saul och folket skonade
1166 1Sa 15:14 | 14. Men Samuel sade: "Vad är det
1167 1Sa 15:15 | det åt HERREN, din Gud; men det övriga hava vi givit
1168 1Sa 15:21 | 21. Men folket tog av bytet far
1169 1Sa 15:25 | 25. Men förlåt mig nu min synd,
1170 1Sa 15:30 | svarade: "Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den äran
1171 1Sa 15:33 | 33. Men Samuel sade: "Såsom ditt
1172 1Sa 15:34 | begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt
1173 1Sa 16:2 | 2. Men Samuel sade: "Huru skall
1174 1Sa 16:4 | och kom så till Bet-Lehem Men när de äldste i staden fingo
1175 1Sa 16:7 | 7. Men HERREN sade till Samuel "
1176 1Sa 16:7 | på det som är för ögonen men HERREN ser till hjärtat." ~
1177 1Sa 16:8 | honom gå fram för Samuel. Men han sade: "Icke heller denne
1178 1Sa 16:9 | lät Isai Samma gå fram. Men han sade: "Icke heller denne
1179 1Sa 16:10 | söner gå fram för Samuel; men Samuel sade till Isai: "
1180 1Sa 16:11 | Ännu återstår den yngste, men han går nu i vall med fåren."
1181 1Sa 16:14 | 14. Men sedan HERRENS Ande hade
1182 1Sa 17:1 | 1. Men filistéerna församlade sina
1183 1Sa 17:9 | vi vara eder underdåniga; men om jag bliver hans överman
1184 1Sa 17:12 | 12. Men David var son till den omtalade
1185 1Sa 17:15 | 15. Men David lämnade understundom
1186 1Sa 17:25 | upp för att smäda Israel. Men den man som slår ned honom
1187 1Sa 17:28 | 28. Men Eliab, hans äldste broder,
1188 1Sa 17:31 | 31. Men vad David hade talat blev
1189 1Sa 17:34 | 34. Men David svarade Saul: "Din
1190 1Sa 17:45 | svärd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN
1191 1Sa 17:52 | 52. Men Israels och Juda man stodo
1192 1Sa 17:54 | förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt
1193 1Sa 18:7 | Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen." ~
1194 1Sa 18:10 | att han rasade i sitt hus; men David spelade på harpan,
1195 1Sa 18:11 | David fast vid väggen." Men David böjde sig undan för
1196 1Sa 18:16 | 16. Men hela Israel och Juda hade
1197 1Sa 18:18 | 18. Men David svarade Saul: "Vem
1198 1Sa 18:20 | 20. Men Sauls dotter Mikal hade
1199 1Sa 18:23 | dessa ord i Davids öron. Men David sade: "Tyckes det
1200 1Sa 18:28 | 28. Men Saul såg och förstod att
1201 1Sa 18:30 | 30. Men filistéernas furstar drogo
1202 1Sa 19:1 | tjänare om att döda David; men Sauls son Jonatan var David
1203 1Sa 19:3 | 3. Men själv vill jag gå ut och
1204 1Sa 19:9 | 9. Men en ond ande från HERREN
1205 1Sa 19:10 | spetsa David fast vid väggen; men denne vek undan för Saul,
1206 1Sa 19:11 | om morgonen döda honom. Men Mikal, Davids hustru, omtalade
1207 1Sa 19:16 | 16. Men när männen kommo in, fingo
1208 1Sa 19:20 | uppdrag att hämta David. Men när Sauls utskickade fingo
1209 1Sa 19:21 | sände han dit andra män; men också de fattades av hänryckning.
1210 1Sa 19:23 | dit, till Najot vid Rama. Men Guds Ande kom också över
1211 1Sa 20:1 | 1. Men David flydde från Najot
1212 1Sa 20:3 | 3. Men David betygade ytterligare
1213 1Sa 20:3 | icke må bliva bedrövad.' Men så sant HERREN lever, och
1214 1Sa 20:5 | till bords med konungen; men låt mig nu gå och gömma
1215 1Sa 20:7 | din tjänare vara trygg. Men om han bliver vred, så märker
1216 1Sa 20:8 | HERRENS förbund med dig. Men om det finnes någon missgärning
1217 1Sa 20:10 | 10. Men David sade till Jonatan: "
1218 1Sa 20:19 | 19. Men gå i övermorgon skyndsamt
1219 1Sa 20:22 | 22. Men om jag säger så till den
1220 1Sa 20:25 | satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom.~
1221 1Sa 20:27 | 27. Men när Davids plats stod tom
1222 1Sa 20:39 | 39. Men gossen visste icke varom
1223 1Sa 20:41 | 41. Men sedan gossen hade gått,
1224 1Sa 20:43 | upp och gick sina färde, men Jonatan gick in i staden
1225 1Sa 21:1 | prästen Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev förskräckt,
1226 1Sa 21:2 | har givit mig ett uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen
1227 1Sa 21:6 | legat inför HERRENS ansikte, men som man hade burit undan,
1228 1Sa 21:7 | 7. Men där befann sig den dagen
1229 1Sa 21:11 | 11. Men Akis' tjänare sade till
1230 1Sa 21:11 | Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.' ~
1231 1Sa 22:5 | 5. Men profeten Gad sade till David: "
1232 1Sa 22:16 | 16. Men konungen sade: "Du måste
1233 1Sa 22:17 | uppenbarade de det icke för mig." Men konungens tjänare ville
1234 1Sa 23:3 | 3. Men Davids män sade till honom: "
1235 1Sa 23:9 | 9. Men när David fick veta att
1236 1Sa 23:14 | sökte alltjämt efter honom, men Gud gav honom icke i hans
1237 1Sa 23:16 | 16. Men Jonatan, Sauls son, stod
1238 1Sa 23:18 | David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen. ~
1239 1Sa 23:19 | 19. Men några sifiter drogo upp
1240 1Sa 23:22 | 22. Men gån nu och skaffen eder
1241 1Sa 23:24 | gingo till Sif före Saul. Men David och hans män voro
1242 1Sa 23:26 | sina män på andra sidan. Men just som David var stadd
1243 1Sa 24:1 | 1. Men David drog upp därifrån
1244 1Sa 24:4 | för något avsides bestyr. Men David och hans män sutto
1245 1Sa 24:6 | 6. Men därefter slog Davids samvete
1246 1Sa 24:8 | icke att överfalla Saul. Men när Saul hade stått upp
1247 1Sa 24:12 | av fliken på din mantel, men icke dräpte dig, må du märka
1248 1Sa 24:13 | skall hämnas mig på dig, men min hand skall icke röra
1249 1Sa 24:22 | 22. Men lova mig nu med ed vid HERREN
1250 1Sa 24:23 | Därefter drog Saul hem; men David och hans män drogo
1251 1Sa 25:3 | och ett skönt utseende; men mannen var hård och ondskefull;
1252 1Sa 25:10 | 10. Men Nabal svarade Davids tjänare
1253 1Sa 25:13 | följde med David ditupp, men två hundra stannade vid
1254 1Sa 25:14 | 14. Men en av tjänarna berättade
1255 1Sa 25:14 | och låtit hälsa vår herre, men han visade av dem.~
1256 1Sa 25:19 | vill komma efter eder." Men för sin man Nabal sade hon
1257 1Sa 25:21 | 21. Men David hade sagt: "Förgäves
1258 1Sa 25:21 | han ägde har kommit bort; men har har vedergällt mig med
1259 1Sa 25:24 | denna missgärning, herre. Men låt din tjänarinna få tala
1260 1Sa 25:25 | och dårskap bor i honom. Men jag, din tjänarinna, har
1261 1Sa 25:29 | pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv må han
1262 1Sa 25:31 | själv har skaffat sig rätt. Men när HERREN gör min herre
1263 1Sa 25:34 | 34. Men så sant HERREN, Israels
1264 1Sa 25:37 | 37. Men om morgonen, när ruset hade
1265 1Sa 25:44 | 44. Men Saul hade givit sin dotter
1266 1Sa 26:3 | emot ödemarken, vid vägen. Men David uppehöll sig då i
1267 1Sa 26:9 | 9. Men David svarade Abisai: "Du
1268 1Sa 26:11 | 11. men HERREN låte det vara fjärran
1269 1Sa 26:12 | sedan gingo de sin väg. Men ingen såg eller märkte det
1270 1Sa 26:19 | lukten av en offergåva; men om det är människor, så
1271 1Sa 26:23 | gav dig ju dag i min hand, men jag ville icke uträcka min
1272 1Sa 27:1 | 1. Men David sade till sig själv: "
1273 1Sa 27:5 | 5. Men David sade till Akis: "Om
1274 1Sa 27:8 | 8. Men David drog upp med sina
1275 1Sa 27:9 | eller kvinnor bliva vid liv; men får och fäkreatur och åsnor
1276 1Sa 27:11 | 11. Men att David lät varken män
1277 1Sa 28:5 | 5. Men när Saul såg filistéernas
1278 1Sa 28:6 | Och Saul frågade HERREN, men HERREN svarade honom icke,
1279 1Sa 28:9 | 9. Men kvinnan svarade honom: "
1280 1Sa 28:12 | 12. Men när kvinnan fick se Samuel,
1281 1Sa 28:16 | 16. Men Samuel svarade: "Varför
1282 1Sa 28:21 | 21. Men kvinnan gick fram till Saul,
1283 1Sa 28:23 | 23. Men han vägrade och sade: "Jag
1284 1Sa 29:3 | dessa hebréer här att göra?" Men Akis svarade filistéernas
1285 1Sa 29:5 | Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.'" ~
1286 1Sa 29:6 | mig ända till denna dag; men för hövdingarna är du icke
1287 1Sa 29:9 | välbehaglig såsom en Guds ängel; men filistéernas furstar säga: '
1288 1Sa 29:11 | till filistéernas land. Men filistéerna drogo upp till
1289 1Sa 30:6 | söners och döttrars skull. Men David hämtade styrka hos
1290 1Sa 30:10 | 10. Men David fortsatte förföljelsen
1291 1Sa 30:13 | tjänare åt en amalekitisk man; men min herre övergav mig för
1292 1Sa 30:22 | 22. Men allahanda onda och illasinnade
1293 1Sa 30:23 | 23. Men David svarade: "Så skolen
1294 1Sa 31:4 | hantera mig skändligt." Men hans vapendragare ville
1295 1Sa 31:5 | 5. Men när vapendragaren såg att
1296 1Sa 31:10 | vapen i Astartetemplet, men hans kropp hängde de upp
1297 1Sa 31:11 | 11. Men när invånarna i Jabes i
1298 2Sa 2:8 | 8. Men Abner, Ners son, Sauls härhövitsman,
1299 2Sa 2:17 | hård strid på den dagen; men Abner och Israels män blevo
1300 2Sa 2:21 | att taga hans rustning." Men Asael ville icke låta honom
1301 2Sa 2:24 | Abisai förföljde Abner. Men när solen hade gått ned
1302 2Sa 2:29 | 29. Men Abner och hans män tågade
1303 2Sa 3 | Abner går över till David,men dödas av Joab. David sörjer
1304 2Sa 3:1 | allt starkare och starkare, men Sauls hus allt svagare och
1305 2Sa 3:7 | 7. Men Saul hade haft en bihustru
1306 2Sa 3:12 | 12. Men Abner skickade strax sändebud
1307 2Sa 3:13 | vill sluta förbund med dig. Men en sak fordrar jag av dig,
1308 2Sa 3:16 | 16. Men hennes man gick med henne
1309 2Sa 3:22 | med sig ett stort byte; men Abner var nu icke längre
1310 2Sa 3:23 | 23. Men när Joab och hela hans här
1311 2Sa 3:26 | tillbaka från Bor-Hassira. Men David visste intet därom.~
1312 2Sa 3:35 | något under dagens lopp; men David betygade med ed och
1313 2Sa 3:39 | 39. Men jag är ännu svag, fastän
1314 2Sa 4:2 | 2. Men Sauls son hade till hövitsmän
1315 2Sa 4:3 | 3. men beerotiterna flydde till
1316 2Sa 4:4 | sköterska honom och flydde; men under hennes bråda flykt
1317 2Sa 4:12 | dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud togo de,
1318 2Sa 5:7 | 7. Men David intog likväl Sions
1319 2Sa 5:17 | 17. Men när filistéerna hörde att
1320 2Sa 5:22 | 22. Men filistéerna drogo upp ännu
1321 2Sa 6:6 | 6. Men när de kommo till Nakonslogen,
1322 2Sa 6:8 | 8. Men det gick David hårt till
1323 2Sa 6:11 | Obed-Edoms hus i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edom
1324 2Sa 6:20 | 20. Men när David kom tillbaka för
1325 2Sa 7:4 | 4. Men om natten kom HERRENS ord
1326 2Sa 7:15 | 15. men min nåd skall icke vika
1327 2Sa 10:8 | strid framför stadsporten; men de från Aram-Soba och Rehob,
1328 2Sa 10:10 | 10. Men det övriga folket överlämnade
1329 2Sa 10:14 | 14. Men när Ammons barn sågo att
1330 2Sa 10:18 | 18. Men araméerna flydde för Israel,
1331 2Sa 11:5 | 5. Men kvinnan blev havande; hon
1332 2Sa 11:9 | 9. Men Uria lade sig till vila
1333 2Sa 11:13 | och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och
1334 2Sa 11:21 | då så nära intill muren?' Men då skall du säga: 'Din tjänare
1335 2Sa 11:23 | drogo ut mot oss på fältet, men vi slogo dem tillbaka ända
1336 2Sa 11:27 | födde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade
1337 2Sa 12:3 | 3. Men den fattige hade icke mer
1338 2Sa 12:7 | 7. Men Natan sade till David: "
1339 2Sa 12:12 | gjort sådant i hemlighet, men jag vill låta detta ske
1340 2Sa 12:14 | 14. Men eftersom du genom denna
1341 2Sa 12:17 | att stiga upp från marken; men han ville icke, och han
1342 2Sa 12:18 | 18. Men på sjunde dagen dog barnet.
1343 2Sa 12:19 | 19. Men när David såg att hans tjänare
1344 2Sa 12:21 | och grät för dess skull; men så snart barnet har dött,
1345 2Sa 12:23 | 23. Men nu, när det har dött, varför
1346 2Sa 12:23 | Jag går bort till honom, men han kommer icke tillbaka
1347 2Sa 13:3 | 3. Men Amnon hade en vän, som hette
1348 2Sa 13:5 | giva mig något att äta, men låt henne tillreda maten
1349 2Sa 13:9 | dem därur inför hans ögon; men han ville icke äta. Och
1350 2Sa 13:11 | 11. Men när hon kom fram med dem
1351 2Sa 13:14 | 14. Men han ville icke lyssna till
1352 2Sa 13:15 | 15. Men därefter fick Amnon en mycket
1353 2Sa 13:17 | 17. Men han ville icke höra på henne,
1354 2Sa 13:21 | 21. Men när konung David fick höra
1355 2Sa 13:25 | 25. Men konungen svarade Absalom "
1356 2Sa 13:27 | 27. Men Absalom bad honom så enträget,
1357 2Sa 13:32 | 32. Men Jonadab, som var son till
1358 2Sa 13:37 | 37. Men Absalom hade flytt och begivit
1359 2Sa 14:1 | 1. Men Joab, Serujas son, märkte
1360 2Sa 14:9 | hus vile missgärningen, men konungen och hans tron vare
1361 2Sa 14:12 | 12. Men kvinnan sade: "Låt din tjänarinna
1362 2Sa 14:14 | icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke livet bort,
1363 2Sa 14:20 | Joab handlat på detta sätt; men min herre liknar i vishet
1364 2Sa 14:24 | 24. Men konungen sade: "Han får
1365 2Sa 14:24 | begiva sig till sitt hus, men han får icke komma inför
1366 2Sa 14:25 | 25. Men i hela Israel fanns ingen
1367 2Sa 14:29 | skicka denne till konungen; men han ville icke komma till
1368 2Sa 14:29 | sände bud ännu en gång, men han ville ändå icke komma.~
1369 2Sa 15:3 | visserligen god och rätt, men du har ingen som hör på
1370 2Sa 15:10 | 10. Men Absalom sände ut hemliga
1371 2Sa 15:13 | 13. Men en budbärare kom till David
1372 2Sa 15:17 | allt folket följde honom; men de stannade vid Bet-Hammerhak.~
1373 2Sa 15:21 | 21. Men Ittai svarade konungen och
1374 2Sa 15:24 | med sig Guds förbundsark; men de satte ned Guds ark --
1375 2Sa 15:26 | 26. Men om han säger så: 'Jag har
1376 2Sa 15:30 | 30. Men David gick gråtande uppför
1377 2Sa 15:34 | 34. Men om du vänder tillbaka till
1378 2Sa 15:34 | varit din faders tjänare, men nu vill jag vara din tjänare',
1379 2Sa 16:3 | 3. Konungen sade: "Men var är din herres son?"
1380 2Sa 16:10 | 10. Men konungen svarade: "Vad haven
1381 2Sa 16:15 | 15. Men Absalom hade med allt sitt
1382 2Sa 17:15 | och de äldste i Israel, men jag har givit det och det
1383 2Sa 17:18 | 18. Men en gosse fick se dem och
1384 2Sa 17:20 | bäcken där." Då sökte de, men utan att finna, och vände
1385 2Sa 17:21 | 21. Men sedan de hade gått sin väg,
1386 2Sa 17:23 | 23. Men när Ahitofel såg att man
1387 2Sa 17:25 | 25. Men Absalom hade satt Amasa
1388 2Sa 17:27 | 27. Men när David kom till Mahanaim,
1389 2Sa 18:3 | 3. Men folket svarade: "Du får
1390 2Sa 18:3 | man icke heller på oss, men du är nu så god som tio
1391 2Sa 18:5 | 5. Men konungen bjöd Joab, Abisai
1392 2Sa 18:12 | 12. Men mannen svarade Joab: "Om
1393 2Sa 18:17 | stort stenröse över honom. Men hela Israel flydde, var
1394 2Sa 18:20 | 20. Men Joab svarade honom: "I dag
1395 2Sa 18:20 | förkunna glädjebudskap, men denna dag förkunnar du icke
1396 2Sa 18:22 | 22. Men Ahimaas, Sadoks son; sade
1397 2Sa 18:29 | tjänare och mig, din tjänare; men jag vet icke vad det var."~
1398 2Sa 19:4 | 4. Men konungen hade skylt sitt
1399 2Sa 19:6 | om Absalom vore vid liv, men alla vi andra i dag hade
1400 2Sa 19:7 | 7. Men stå nu upp, och gå ut och
1401 2Sa 19:8 | allt folket inför konungen. Men Israel hade flytt, var och
1402 2Sa 19:10 | 10. Men Absalom, som vi hade smort
1403 2Sa 19:15 | tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade kommit till Gilgal
1404 2Sa 19:18 | efter hans gottfinnande. Men Simei, Geras son, föll ned
1405 2Sa 19:22 | 22. Men David svarade: "Vad haven
1406 2Sa 19:27 | 27. Men han har förtalat din tjänare
1407 2Sa 19:34 | 34. Men Barsillai svarade konungen: "
1408 2Sa 19:37 | faders och min moders grav. Men se här är din tjänare Kimham,
1409 2Sa 19:41 | 41. Men då kommo alla de övriga
1410 2Sa 19:43 | hämta vår konung tillbaka?" Men Juda män läto ännu hårdare
1411 2Sa 20:2 | följde Seba, Bikris son; men Juda män höllo sig till
1412 2Sa 20:3 | och han gav dem underhåll, men gick icke in till dem. Där
1413 2Sa 20:5 | åstad för att uppbåda Juda; men när han dröjde utöver den
1414 2Sa 20:8 | 8. Men när de hade hunnit till
1415 2Sa 20:8 | bundet över sina länder; men när han gick fram, föll
1416 2Sa 20:11 | 11. Men en av Joabs tjänare stod
1417 2Sa 20:15 | 15. Men de kommo och belägrade honom
1418 2Sa 21:1 | 1. Men under Davids tid uppstod
1419 2Sa 21:2 | gibeoniterna och talade med dem. Men gibeoniterna voro icke israeliter,
1420 2Sa 21:7 | 7. Men konungen skonade Mefiboset,
1421 2Sa 21:15 | stridde mot filistéerna. Men David blev trött;~
1422 2Sa 21:17 | 17. Men Abisai, Serujas son, kom
1423 2Sa 22:7 | 7. Men jag åkallade HERREN i min
1424 2Sa 22:19 | mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.~
1425 2Sa 22:27 | rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du
1426 2Sa 22:28 | frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta,
1427 2Sa 22:42 | 42. De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste;
1428 2Sa 22:42 | som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.~
1429 2Sa 23:6 | 6. Men de onda äro allasammans
1430 2Sa 23:10 | 10. Men han höll stånd och högg
1431 2Sa 23:14 | 14. Men David var då på borgen,
1432 2Sa 23:16 | och buro det till David. Men han ville icke dricka det,
1433 2Sa 23:19 | var de andras hövitsman, men upp till de tre första kom
1434 2Sa 23:23 | än någon av de trettio, men upp till de tre första kom
1435 2Sa 24:1 | 1. Men HERRENS vrede upptändes
1436 2Sa 24:3 | se detta med egna ögon. Men varför har min herre konungen
1437 2Sa 24:10 | 10. Men Davids samvete slog honom,
1438 2Sa 24:10 | storligen i vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjänares
1439 2Sa 24:14 | Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt oss då falla i HERRENS
1440 2Sa 24:16 | 16. Men när ängeln räckte ut sin
1441 2Sa 24:17 | 17. Men när David fick se ängeln
1442 2Sa 24:17 | jag som har gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava
1443 2Sa 24:24 | 24. Men konungen svarade Arauna: "
1444 1Ko 1:4 | konungen och betjänade honom, men konungen hade intet umgänge
1445 1Ko 1:5 | 5. Men Adonia, Haggits son, hov
1446 1Ko 1:8 | 8. Men prästen Sadok och Benaja,
1447 1Ko 1:10 | 10. Men profeten Natan, Benaja,
1448 1Ko 1:12 | 12. Men jag vill nu giva dig ett
1449 1Ko 1:18 | 18. Men se, nu har Adonia blivit
1450 1Ko 1:19 | och härhövitsmannen Joab; men din tjänare Salomo har han
1451 1Ko 1:26 | 26. Men mig, din tjänare, och prästen
1452 1Ko 1:41 | 41. Men Adonia och alla de inbjudna
1453 1Ko 1:50 | 50. Men Adonia fruktade så för Salomo,
1454 1Ko 1:52 | huvud falla till jorden; men om något ont bliver funnet
1455 1Ko 2:7 | 7. Men mot gileaditen Barsillais
1456 1Ko 2:8 | jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan
1457 1Ko 2:9 | 9. Men nu må du icke låta honom
1458 1Ko 2:13 | 13. Men Adonia, Haggits son, kom
1459 1Ko 2:15 | jag skulle bliva konung. Men så gick konungadömet ifrån
1460 1Ko 2:22 | 22. Men konung Salomo svarade och
1461 1Ko 2:26 | du har förtjänat döden; men i dag vill jag icke döda
1462 1Ko 2:29 | 29. Men när det blev berättat för
1463 1Ko 2:30 | konungen: Gå bort härifrån." Men han svarade: "Nej; här vill
1464 1Ko 2:33 | efterkommandes huvud för evigt. Men åt David och hans efterkommande,
1465 1Ko 2:39 | 39. Men tre år därefter hände sig
1466 1Ko 2:41 | 41. Men när det blev berättat för
1467 1Ko 2:45 | 45. Men konung Salomo skall bliva
1468 1Ko 3:7 | konung efter min fader David; men jag är en helt ung man,
1469 1Ko 3:19 | 19. Men en natt dog denna kvinnas
1470 1Ko 3:20 | och lade honom i sin famn, men sin döde son lade hon i
1471 1Ko 3:21 | jag se att han var död. Men när jag såg nogare på honom
1472 1Ko 3:22 | son är den som är död." Men den första svarade: "Det
1473 1Ko 3:26 | 26. Men då sade den kvinna vilkens
1474 1Ko 3:26 | barnet; dödendet icke." Men den andra sade: "Må det
1475 1Ko 5:4 | 4. Men nu har HERREN, min Gud,
1476 1Ko 5:9 | mig, och lossa det där; men du må själv avhämta det.
1477 1Ko 5:11 | 11. Men Salomo gav åt Hiram tjugu
1478 1Ko 7:1 | 1. Men på sitt eget hus byggde
1479 1Ko 7:31 | öppning funnos utsirningar. Men sidolisterna därtill voro
1480 1Ko 8:8 | helgedomen framför koret, men däremot icke voro synliga
1481 1Ko 8:10 | 10. Men när prästerna gingo ut ur
1482 1Ko 8:16 | där mitt namn skulle vara; men David har jag utvalt till
1483 1Ko 8:18 | 18. men HERREN sade till min fader
1484 1Ko 8:27 | 27. Men kan då Gud verkligen bo
1485 1Ko 8:28 | 28. Men vänd dig ändå till din tjänares
1486 1Ko 8:32 | gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt den som
1487 1Ko 8:33 | de hava syndat mot dig, men de omvända sig till dig
1488 1Ko 8:35 | de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot denna
1489 1Ko 8:47 | 47. men de då besinna sig i det
1490 1Ko 9:6 | 6. Men om I och edra barn vänden
1491 1Ko 9:12 | 12. Men när Hiram från Tyrus begav
1492 1Ko 9:14 | 14. Men Hiram sände till konungen
1493 1Ko 9:17 | 17. Men Salomo byggde upp Geser,
1494 1Ko 9:22 | 22. Men av Israels barn gjorde Salomo
1495 1Ko 9:24 | 24. Men så snart Faraos dotter hade
1496 1Ko 10:3 | 3. Men Salomo gav henne svar på
1497 1Ko 10:7 | med egna ögon fick se det; men nu finner jag att det icke
1498 1Ko 11:1 | 1. Men konung Salomo hade utom
1499 1Ko 11:12 | 12. Men för din fader Davids skull
1500 1Ko 11:22 | 22. Men Farao sade till honom: "
1-500 | 501-1000 | 1001-1500 | 1501-2000 | 2001-2500 | 2501-3000 | 3001-3500 | 3501-4000 | 4001-4500 | 4501-4851 |