42 Psalmen Den bedrövades och förföljdes längtan till Guds hus.
1. För sångmästaren; en sång av Koras söner.
2. Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.
3. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?
4. Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?"
5. Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.
6. Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
7. Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
8. Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.
9. Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.
10. Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?"
11. Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: "Var är nu din Gud?"
12. Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
|