10 Kapitlet
Levnadsregler och tänkespråk.
17. De vises ord, om de ock höras helt stilla, äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.
18. Bättre är vishet än krigsredskap; ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.
1. Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
2. Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3. Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
4. Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
5. Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
6. att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
7. Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
8. Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
9. Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
10. Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
11. Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
12. Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
13. Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
14. Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
15. Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
16. Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
17. Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
18. Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
19. Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
20. Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
|