Chapter, Paragraph
1 1, 14| nästa hans penningar och ägodelar eller med falska varor och
2 1, 12| och en älskar och ärar sin äkta maka. ~
3 1, 11| budet~Du skall icke begå äktenskapsbrott. ~
4 2, 2 | alla sinnen och att han ännu håller det vid makt; ~därtill
5 3, 17| utan strida mot dem och äntligen behålla segern. ~
6 3, 13| väderlek, fred, hälsa, tukt och ära, goda vänner, trogna grannar
7 1, 12| att var och en älskar och ärar sin äkta maka. ~
8 5, 1 | instiftat, ~oss kristna till att äta och dricka. ~
9 5, 2 | lärjungarna och sade: Tagen och äten! Detta är min lekamen, som
10 1, 4 | lögn och bedrägeri, ~utan åkalla det i all nöd, bedja, tacka
11 3, 13| dryck, kläder, hus och hem, åker, boskap och bohag, gods
12 2, 5 | helige Ande; ~en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; ~
13 1, 2 | frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit
14 3, 15| att han ville giva oss det alltsammans av sin nåd, ty vi synda
15 4, 2 | och Sonens och den helige Andes namn. ~
16 4, 6 | i oss skall genom daglig ånger och bättring förkvävas och
17 3, 15| sätt och förtjäna intet annat än straff. ~Så vilja ock
18 3, 4 | den som lärer och lever annorlunda, än Guds ord lärer, han
19 3, 10| förhindrar all ond vilja och alla anslag av djävulen, världen och
20 2 | Andra huvudstycket: Trons artiklar~
21 1, 18| listigt stå efter vår nästas arv eller hus eller under sken
22 4, 5 | hopp är, få evigt liv till arvedel. ~Detta är ett fast ord. ~
23 2, 3 | artikeln Om Guds Son och återlösningen~Jag tror på Jesus Kristus,
24 1, 15| Åttonde budet~Du skall icke bära
25 2, 3 | Son, vår Herre, ~vilken är avlad av den helige Ande; född
26 1, 15| Åttonde budet~Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din
27 1, 16| honom och tyda allt till det bästa. ~
28 4, 6 | skall genom daglig ånger och bättring förkvävas och dödas med
29 1, 16| vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, ~
30 4, 5 | tredje kapitlet: ~Efter sin barmhärtighet frälste han oss genom ett
31 1, 4 | svordom, vidskepelse, lögn och bedrägeri, ~utan åkalla det i all
32 3, 17| och vårt eget kött icke må bedraga och förföra oss till vantro,
33 4, 1 | vatten, ~helgat genom Guds befallning ~och förbundet med Guds
34 3, 20| honom; ~ty han har själv befallt oss att bedja så och lovat,
35 1, 11| Sjätte budet~Du skall icke begå äktenskapsbrott. ~
36 2, 3 | Pilatus, korsfäst, död och begraven; ~nederstigen till dödsriket;
37 4, 7 | detta dop till döden, blivit begravna med honom, ~för att, såsom
38 3, 20| äro vår himmelske Fader behagliga och hörda av honom; ~ty
39 2, 6 | med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro; ~såsom
40 1, 18| oss det, ~utan äro honom behjälpliga, att han må behålla det
41 2, 2 | jag till livets uppehälle behöver, ~samt beskärmar och bevarar
42 1, 16| älska Gud, ~så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller
43 5, 5 | Att fasta och lekamligen bereda sig hör väl till yttre tukt
44 1, 16| förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, ~utan urskulda
45 2, 2 | uppehälle behöver, ~samt beskärmar och bevarar mig för skada,
46 3, 17| denna bön, att Gud ville beskydda och bevara oss, så att djävulen,
47 1, 14| näring må förkovras och beskyddas. ~
48 1, 10| lidande, ~utan hjälpa och bistå honom i alla faror och levnadsbehov. ~
49 5, 2 | den natt, då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd,
50 4, 4 | sista kapitel: ~Den tror och bliver döpt, han skall bliva frälst;
51 2, 2 | och detta allt av sin blotta nåd och faderliga godhet
52 3, 20| vara viss därom, att sådana böner äro vår himmelske Fader
53 3, 13| och hem, åker, boskap och bohag, gods och penningar, god
54 3, 13| kläder, hus och hem, åker, boskap och bohag, gods och penningar,
55 5, 2 | han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna
56 1, 4 | älska Gud, ~så att vi icke bruka hans namn till onda önskningar,
57 3, 10| Huru sker det?~När Gud bryter och förhindrar all ond vilja
58 3, 4 | rent och klart och vi leva därefter heligt såsom Guds barn; ~
59 2, 3 | allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma
60 3, 17| och laster, ~och, om vi därmed frestas, att vi då icke
61 3, 20| Att jag skall vara viss därom, att sådana böner äro vår
62 3, 11| Vårt dagliga bröd giv oss i dag. ~
63 4, 6 | människan i oss skall genom daglig ånger och bättring förkvävas
64 3, 12| giver väl även utan vår bön dagligt bröd åt alla människor,
65 1, 7 | moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva
66 2, 4 | synder, ifrån döden och djävulens våld, ~icke med guld eller
67 4, 7 | sjätte kapitel: ~Veten I dock icke, att vi alla, som hava
68 2, 3 | begraven; ~nederstigen till dödsriket; på tredje dagen uppstånden
69 2, 3 | därifrån igenkommande till att döma levande och döda. ~
70 4, 2 | alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens
71 4, 4 | kapitel: ~Den tror och bliver döpt, han skall bliva frälst;
72 4 | Fjärde huvudstycket: Dopets sakrament~
73 1, 9 | Femte budet~Du skall icke dräpa. ~
74 5, 1 | kristna till att äta och dricka. ~
75 3, 13| nödtorft, ~såsom mat och dryck, kläder, hus och hem, åker,
76 2, 4 | utan med sitt heliga och dyra blod och med sitt oskyldiga
77 1, 21| missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led,
78 2, 4 | det jag skall vara hans egen, bliva och leva under honom
79 2, 3 | tror på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, vår Herre, ~vilken
80 3, 12| denna bön, att vi måtte erkänna det såsom hans gåva och
81 5, 2 | står det skrivet?~Så skriva evangelisterna Matteus, Markus och Lukas
82 2, 6 | Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor,
83 3, 7 | här i tiden och sedan i evigheten. ~
84 4, 6 | helighet skall leva inför Gud evinnerligen. ~
85 4, 5 | skulle, såsom vårt hopp är, få evigt liv till arvedel. ~
86 2, 2 | allt av sin blotta nåd och faderliga godhet utan all min förskyllan
87 2, 4 | Kristus, sann Gud, född av Fadern i evighet och tillika sann
88 2, 3 | sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande
89 1, 21| nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och
90 1, 14| penningar och ägodelar eller med falska varor och svek draga dem
91 1, 15| budet~Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa. ~
92 2, 2 | och bevarar mig för skada, farlighet och allt ont; ~och detta
93 3, 19| förlossa oss ifrån allt ont och farligt både till kropp och själ ~
94 1, 10| hjälpa och bistå honom i alla faror och levnadsbehov. ~
95 4, 5 | till arvedel. ~Detta är ett fast ord. ~
96 2, 2 | dagligen med kläder och föda, hus och hem och med allt
97 1, 12| och älska Gud, ~så att vi föra ett rent och tuktigt leverne
98 1, 8 | förakta eller förtörna våra föräldrar och herrar, ~utan hålla
99 4, 4 | icke tror, han skall bliva fördömd. ~
100 2, 4 | vunnit mig, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder,
101 4, 5 | fötröstar på det med vattnet förenade ordet; ~ty utan Guds ord
102 5, 4 | förlåtelse'. ~Ty dessa ord äro, i förening med det lekamliga ätandet
103 3, 17| kött icke må bedraga och förföra oss till vantro, förtvivlan
104 3, 10| det?~När Gud bryter och förhindrar all ond vilja och alla anslag
105 1, 14| draga dem till oss, ~utan förhjälpa därtill, att hans gods och
106 1, 14| hans gods och näring må förkovras och beskyddas. ~
107 4, 6 | daglig ånger och bättring förkvävas och dödas med alla synder
108 3, 14| Femte bönen~Och förlåt oss våra skulder, ~såsom
109 2, 6 | han dagligen och rikligen förlåter mig och alla trogna alla
110 3, 19| vår himmelske Fader ville förlossa oss ifrån allt ont och farligt
111 2, 4 | Maria, är min Herre, ~vilken förlossat, förvärvat och vunnit mig,
112 1, 20| eller tjänstefolk, ~utan förmana och tillhålla dem att bliva
113 4, 5 | bad till ny födelse och förnyelse i helig ande, ~som han rikligen
114 1, 16| så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta
115 5, 2 | natt, då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade
116 2, 6 | tro; ~såsom han kallar, församlar, upplyser, helgar hela kristenheten
117 2, 2 | faderliga godhet utan all min förskyllan eller värdighet; ~för vilket
118 2, 2 | håller det vid makt; ~därtill försörjer mig rikligen och dagligen
119 5, 5 | ordet: 'för eder' fordrar först och sist trogna hjärtan. ~
120 2, 4 | förvärvat och vunnit mig, förtappade och fördömda människa, ifrån
121 3, 15| på mångfaldigt sätt och förtjäna intet annat än straff. ~
122 3, 15| om, och hava icke heller förtjänat det; ~utan att han ville
123 1, 8 | att vi icke förakta eller förtörna våra föräldrar och herrar, ~
124 1, 22| därför skola vi älska honom, förtrösta på honom och gärna leva
125 3, 17| förföra oss till vantro, förtvivlan och andra svåra synder och
126 2, 4 | Herre, ~vilken förlossat, förvärvat och vunnit mig, förtappade
127 4, 5 | vattnet, ~och tron, som fötröstar på det med vattnet förenade
128 4, 2 | Gån ut och gören alla folk till lärjungar, döpande
129 3, 18| Sjunde bönen~Utan fräls oss ifrån ondo. ~
130 4, 3 | verkar syndernas förlåtelse, ~frälsar ifrån döden och djävulen ~
131 4, 5 | genom Jesus Kristus, vår Frälsare, ~för att vi, rättfärdiggjorda
132 4, 4 | bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror,
133 4, 5 | Efter sin barmhärtighet frälste han oss genom ett bad till
134 4, 6 | en ny människa dagligen framkomma och uppstå, vilken i rättfärdighet
135 3, 13| god och tjänlig väderlek, fred, hälsa, tukt och ära, goda
136 3, 17| Vad är det?~Gud frestar ingen, ~men vi bedja i denna
137 3, 17| laster, ~och, om vi därmed frestas, att vi då icke låta oss
138 3, 16| bönen~Och inled oss icke i frestelse. ~
139 3, 1 | det vi skola bedja honom frimodigt och med all tillförsikt,
140 1, 7 | din moder, för att det må gå dig väl och du må länge
141 1, 12| tuktigt leverne både i ord och gärningar och att var och en älskar
142 4, 6 | vatten?~Det betyder, att den gamla människan i oss skall genom
143 4, 2 | Matteus' sista kapitel: ~Gån ut och gören alla folk till
144 3, 12| måtte erkänna det såsom hans gåva och med tacksamhet mottaga
145 2, 6 | evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig
146 5, 3 | salighet genom dessa ord givas oss i detta sakrament; ty
147 2, 2 | mig och alla varelser, ~givit mig kropp och själ, ögon,
148 2, 2 | blotta nåd och faderliga godhet utan all min förskyllan
149 1, 21| man hatar mig, ~men som gör nåd med tusenden, när man
150 3, 13| ära, goda vänner, trogna grannar och mera sådant. ~
151 1, 1 | budet~Du skall inga andra gudar hava jämte mig. ~
152 2, 4 | djävulens våld, ~icke med guld eller silver utan med sitt
153 3, 19| kommer, giva oss en salig hädanfärd och nådeligen taga oss från
154 3, 13| tjänlig väderlek, fred, hälsa, tukt och ära, goda vänner,
155 5, 2 | lärjungarna och sade: Dricken härav alla! Denna kalk är det
156 3, 4 | ohelgar ibland oss Guds namn; ~härför bevara oss, o himmelske
157 3, 1 | Vad är det?~Gud vill härigenom med mildhet uppmuntra oss,
158 4, 7 | från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i
159 3, 3 | denna bön, att det även må hållas heligt hos oss. ~
160 1, 21| och fjärde led, när man hatar mig, ~men som gör nåd med
161 1, 7 | Fjärde budet~Hedra din fader och din moder,
162 2, 6 | församlar, upplyser, helgar hela kristenheten på jorden och
163 3, 10| icke tillstädja, att vi helga Guds namn, och att hans
164 2, 5 | artikeln Om den helige Ande och helgelsen~Jag tror på den helige Ande; ~
165 2, 5 | helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; ~syndernas förlåtelse, ~
166 4, 6 | vilken i rättfärdighet och helighet skall leva inför Gud evinnerligen. ~
167 1, 21| en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på
168 2, 6 | och behåller och bevarar henne hos Jesus i en rätt tro; ~
169 1, 8 | förtörna våra föräldrar och herrar, ~utan hålla dem i vördnad,
170 5, 1 | Altarets sakrament är vår Herres, Jesu Kristi, sanna lekamen
171 2, 1 | på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. ~
172 1, 10| vålla honom lidande, ~utan hjälpa och bistå honom i alla faror
173 5, 5 | fordrar först och sist trogna hjärtan. ~
174 3, 15| straff. ~Så vilja ock vi av hjärtat förlåta och gärna göra dem
175 2, 3 | på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande
176 3, 20| himmelske Fader behagliga och hörda av honom; ~ty han har själv
177 4, 5 | nåd, skulle, såsom vårt hopp är, få evigt liv till arvedel. ~
178 1, 22| Vad är det?~Gud hotar att straffa alla dem som
179 3, 4 | Guds ord lärer, han ohelgar ibland oss Guds namn; ~härför bevara
180 2, 3 | tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen
181 2, 3 | Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma levande och
182 1, 16| förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, ~utan
183 4, 6 | och helighet skall leva inför Gud evinnerligen. ~
184 1, 1 | Första budet~Du skall inga andra gudar hava jämte mig. ~
185 3, 17| Vad är det?~Gud frestar ingen, ~men vi bedja i denna bön,
186 3, 16| Sjätte bönen~Och inled oss icke i frestelse. ~
187 5, 4 | de orden, han har vad de innehålla och lova, nämligen syndernas
188 5, 1 | och vin, ~av Kristus själv instiftat, ~oss kristna till att äta
189 1, 1 | skall inga andra gudar hava jämte mig. ~
190 3, 12| bröd åt alla människor, jämväl de onda, ~men vi bedja i
191 5, 1 | sakrament är vår Herres, Jesu Kristi, sanna lekamen och
192 2, 1 | allsmäktig, himmelens och jordens skapare. ~
193 5, 3 | Det giva de orden till känna: 'för eder utgiven och utgjutet
194 5, 2 | Dricken härav alla! Denna kalk är det nya förbundet, i
195 5, 2 | Sammalunda tog han ock kalken, tackade Gud och gav åt
196 2, 6 | en rätt tro; ~såsom han kallar, församlar, upplyser, helgar
197 2, 6 | utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst
198 4, 5 | till Titus i det tredje kapitlet: ~Efter sin barmhärtighet
199 3, 4 | Guds ord läres rent och klart och vi leva därefter heligt
200 2, 3 | pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; ~nederstigen
201 2, 6 | mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus,
202 2, 6 | i en rätt tro; ~i vilken kristenhet han dagligen och rikligen
203 2, 6 | församlar, upplyser, helgar hela kristenheten på jorden och behåller och
204 5, 1 | sakrament är vår Herres, Jesu Kristi, sanna lekamen och blod, ~
205 5, 1 | Kristus själv instiftat, ~oss kristna till att äta och dricka. ~
206 1, 20| tillhålla dem att bliva kvar och troget göra vad deras
207 2, 5 | en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; ~syndernas
208 1, 7 | må gå dig väl och du må länge leva i ditt land. ~
209 1, 6 | det heligt, gärna höra och lära det. ~
210 3, 4 | Huru sker det?~När Guds ord läres rent och klart och vi leva
211 4, 2 | och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och
212 1, 18| hus eller under sken av lag och rätt tillägna oss det, ~
213 1, 7 | du må länge leva i ditt land. ~
214 3, 17| och andra svåra synder och laster, ~och, om vi därmed frestas,
215 1, 21| efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, ~men
216 5, 4 | äro, i förening med det lekamliga ätandet och drickandet,
217 5, 5 | sakrament värdigt?~Att fasta och lekamligen bereda sig hör väl till
218 5, 4 | III Huru kan lekamligt ätande och drickande åstadkomma
219 2, 2 | själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen
220 2, 3 | igenkommande till att döma levande och döda. ~
221 1, 12| föra ett rent och tuktigt leverne både i ord och gärningar
222 1, 10| bistå honom i alla faror och levnadsbehov. ~
223 1, 18| älska Gud, ~så att vi icke listigt stå efter vår nästas arv
224 1, 2 | allting och sätta all tro och lit till honom. ~
225 3, 10| ord och i tron i alla våra livsdagar. ~Detta är hans goda och
226 1, 20| så att vi icke draga, locka eller tubba ifrån vår nästa
227 1, 4 | önskningar, svordom, vidskepelse, lögn och bedrägeri, ~utan åkalla
228 1, 22| Men sin nåd och allt gott lovar han alla dem som hålla dessa
229 3, 20| befallt oss att bedja så och lovat, att han vill höra oss. ~
230 5, 2 | evangelisterna Matteus, Markus och Lukas samt aposteln Paulus: ~I
231 4, 6 | med alla synder och onda lustar ~och en ny människa dagligen
232 4, 6 | Det betyder, att den gamla människan i oss skall genom daglig
233 3, 12| bön dagligt bröd åt alla människor, jämväl de onda, ~men vi
234 2, 2 | han ännu håller det vid makt; ~därtill försörjer mig
235 5, 2 | som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
236 3, 15| ty vi synda dagligen på mångfaldigt sätt och förtjäna intet
237 3, 13| livets nödtorft, ~såsom mat och dryck, kläder, hus och
238 3, 12| bedja i denna bön, att vi måtte erkänna det såsom hans gåva
239 3, 13| vänner, trogna grannar och mera sådant. ~
240 3, 1 | Gud vill härigenom med mildhet uppmuntra oss, att vi skola
241 1, 21| man älskar mig och håller mina bud. ~
242 1, 3 | Andra budet~Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn,
243 1, 3 | den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. ~
244 1, 21| Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande
245 1, 7 | Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl
246 3, 12| gåva och med tacksamhet mottaga vårt dagliga bröd. ~
247 3, 19| oss en salig hädanfärd och nådeligen taga oss från denna sorgedal
248 4, 5 | det ett dop, det är: ett nåderikt livets vatten och ett bad
249 1, 14| därtill, att hans gods och näring må förkovras och beskyddas. ~
250 5, 2 | aposteln Paulus: ~I den natt, då Herren Jesus blev förrådd,
251 2, 3 | korsfäst, död och begraven; ~nederstigen till dödsriket; på tredje
252 1, 17| Nionde budet~Du skall icke hava
253 1, 21| Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas
254 1, 4 | utan åkalla det i all nöd, bedja, tacka och lova. ~
255 3, 13| det som hör till livets nödtorft, ~såsom mat och dryck, kläder,
256 1, 21| Vad säger nu Gud om alla dessa bud?~Det
257 5, 2 | alla! Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod,
258 4, 7 | också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv. ~
259 3, 4 | namn; ~härför bevara oss, o himmelske Fader! ~
260 4, 7 | genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt
261 2, 2 | givit mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft
262 1, 8 | älska dem och hava dem för ögonen. ~
263 1, 4 | bruka hans namn till onda önskningar, svordom, vidskepelse, lögn
264 2, 2 | mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft
265 3, 13| tjänstefolk, god och trogen överhet, god styrelse, god och tjänlig
266 1, 22| att straffa alla dem som överträda dessa bud; ~därför skola
267 3, 17| att vi då icke låta oss övervinnas utan strida mot dem och
268 5, 2 | syndernas förlåtelse. Så ofta I dricken den, så gören
269 3, 4 | än Guds ord lärer, han ohelgar ibland oss Guds namn; ~härför
270 3, 10| bryter och förhindrar all ond vilja och alla anslag av
271 3, 18| bönen~Utan fräls oss ifrån ondo. ~
272 5, 5 | väl till yttre tukt och ordning; ~men värdig och väl beredd
273 2, 4 | honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, såsom han
274 2, 4 | och dyra blod och med sitt oskyldiga lidande och död; ~på det
275 1, 3 | skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. ~
276 2, 3 | Maria; pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; ~
277 2, 3 | född av jungfrun Maria; pinad under Pontius Pilatus, korsfäst,
278 1, 20| och troget göra vad deras plikt fordrar. ~
279 2, 2 | för vilket allt jag är pliktig att tacka och lova, lyda
280 2, 3 | jungfrun Maria; pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och
281 1, 6 | så att vi icke förakta predikan och Guds ord, ~utan hålla
282 3, 1 | rätte Fader och vi hans rätta barn; ~på det vi skola bedja
283 3, 1 | skola tro, att han är vår rätte Fader och vi hans rätta
284 4, 5 | vår Frälsare, ~för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle,
285 2, 4 | uppstånden ifrån döden, lever och regerar i evighet. ~Det är visserligen
286 4, 7 | Aposteln Paulus säger i romarbrevets sjätte kapitel: ~Veten I
287 3, 20| skall vara viss därom, att sådana böner äro vår himmelske
288 3, 13| trogna grannar och mera sådant. ~
289 3, 15| dagligen på mångfaldigt sätt och förtjäna intet annat
290 3, 19| stund kommer, giva oss en salig hädanfärd och nådeligen
291 2, 5 | allmännelig kyrka, de heligas samfund; ~syndernas förlåtelse, ~
292 5, 2 | detta till min åminnelse! ~Sammalunda tog han ock kalken, tackade
293 5, 1 | vår Herres, Jesu Kristi, sanna lekamen och blod, ~under
294 3, 15| himmelske Fader icke ville se till våra synder och för
295 3, 7 | leva i Gud här i tiden och sedan i evigheten. ~
296 3, 17| dem och äntligen behålla segern. ~
297 2, 3 | allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till
298 2, 4 | våld, ~icke med guld eller silver utan med sitt heliga och
299 2, 6 | evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit
300 2, 2 | lemmar, förnuft och alla sinnen och att han ännu håller
301 2, 3 | uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders
302 2, 1 | allsmäktig, himmelens och jordens skapare. ~
303 2, 2 | det?~Jag tror, att Gud har skapat mig och alla varelser, ~
304 2, 1 | artikeln Om Gud Fader och skapelsen~Jag tror på Gud Fader allsmäktig,
305 1, 18| arv eller hus eller under sken av lag och rätt tillägna
306 5, 2 | Var står det skrivet?~Så skriva evangelisterna Matteus,
307 3, 14| bönen~Och förlåt oss våra skulder, ~såsom ock vi förlåta dem
308 3, 15| våra synder och för deras skull vägra oss vår bön, ty vi
309 4, 5 | rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle, såsom vårt hopp är, få
310 3, 14| såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. ~
311 3, 19| Vad är det?~Vi bedja slutligen i denna bön, att vår himmelske
312 4, 2 | döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. ~
313 3, 19| nådeligen taga oss från denna sorgedal till sig i himmelen. ~Amen.~
314 1, 13| Sjunde budet~Du skall icke stjäla. ~
315 3, 15| förtjäna intet annat än straff. ~Så vilja ock vi av hjärtat
316 1, 22| Vad är det?~Gud hotar att straffa alla dem som överträda dessa
317 3, 17| låta oss övervinnas utan strida mot dem och äntligen behålla
318 3, 19| och till sist, när vår stund kommer, giva oss en salig
319 3, 13| och trogen överhet, god styrelse, god och tjänlig väderlek,
320 3, 10| kommer till oss, ~och när han styrker och behåller oss fasta i
321 3, 17| vantro, förtvivlan och andra svåra synder och laster, ~och,
322 1, 14| eller med falska varor och svek draga dem till oss, ~utan
323 1, 4 | namn till onda önskningar, svordom, vidskepelse, lögn och bedrägeri, ~
324 3, 15| alltsammans av sin nåd, ty vi synda dagligen på mångfaldigt
325 3, 12| såsom hans gåva och med tacksamhet mottaga vårt dagliga bröd. ~
326 1, 5 | Tredje budet~Tänk på vilodagen, så att du
327 1, 16| nästa, ~utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och
328 5, 2 | åt lärjungarna och sade: Tagen och äten! Detta är min lekamen,
329 1, 16| urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt
330 3, 7 | och så leva i Gud här i tiden och sedan i evigheten. ~
331 1, 18| under sken av lag och rätt tillägna oss det, ~utan äro honom
332 3, 1 | honom frimodigt och med all tillförsikt, såsom goda barn sin käre
333 1, 20| tjänstefolk, ~utan förmana och tillhålla dem att bliva kvar och troget
334 1, 19| ej heller till något, som tillhör din nästa. ~
335 2, 4 | av Fadern i evighet och tillika sann människa, född av jungfrun
336 3, 5 | Andra bönen~Tillkomme ditt rike. ~
337 3, 10| vårt eget kött, vilka icke tillstädja, att vi helga Guds namn,
338 1 | Första huvudstycket: Tio Guds bud~
339 1, 19| Tionde budet~Du skall icke hava
340 4, 5 | aposteln Paulus säger till Titus i det tredje kapitlet: ~
341 1, 19| hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej
342 1, 19| hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till något, som
343 3, 13| överhet, god styrelse, god och tjänlig väderlek, fred, hälsa, tukt
344 3, 13| gott tjänstefolk, god och trogen överhet, god styrelse, god
345 1, 20| tillhålla dem att bliva kvar och troget göra vad deras plikt fordrar. ~
346 2 | Andra huvudstycket: Trons artiklar~
347 1, 20| icke draga, locka eller tubba ifrån vår nästa hans hustru
348 1, 12| att vi föra ett rent och tuktigt leverne både i ord och gärningar
349 1, 21| mig, ~men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och
350 5, 5 | icke tror dessa ord, utan tvivlar, han är icke värdig och
351 1, 16| och tala väl om honom och tyda allt till det bästa. ~
352 5, 5 | IV Vem undfår detta sakrament värdigt?~
353 2, 2 | allt det jag till livets uppehälle behöver, ~samt beskärmar
354 2, 6 | såsom han kallar, församlar, upplyser, helgar hela kristenheten
355 2, 6 | kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat
356 3, 1 | vill härigenom med mildhet uppmuntra oss, att vi skola tro, att
357 4, 6 | människa dagligen framkomma och uppstå, vilken i rättfärdighet
358 2, 5 | syndernas förlåtelse, ~de dödas uppståndelse ~och ett evigt liv. ~
359 2, 3 | uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande
360 2, 6 | skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda ~samt
361 4, 7 | för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns
362 1, 16| berykta vår nästa, ~utan urskulda honom, tänka och tala väl
363 4, 2 | Matteus' sista kapitel: ~Gån ut och gören alla folk till
364 4, 5 | ande, ~som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus,
365 3, 13| styrelse, god och tjänlig väderlek, fred, hälsa, tukt och ära,
366 3, 15| synder och för deras skull vägra oss vår bön, ty vi äro icke
367 3, 13| hälsa, tukt och ära, goda vänner, trogna grannar och mera
368 3, 15| vår bön, ty vi äro icke värda något av det vi bedja om,
369 2, 2 | all min förskyllan eller värdighet; ~för vilket allt jag är
370 5, 5 | Vem undfår detta sakrament värdigt?~Att fasta och lekamligen
371 4, 7 | skola vandra i ett nytt väsende, i liv. ~
372 5, 4 | ätandet och drickandet, det väsentliga i detta sakrament; ~och
373 2, 4 | ifrån döden och djävulens våld, ~icke med guld eller silver
374 1, 10| nästa till hans liv eller vålla honom lidande, ~utan hjälpa
375 4, 7 | härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv. ~
376 3, 17| bedraga och förföra oss till vantro, förtvivlan och andra svåra
377 3, 2 | Första bönen~Helgat varde ditt namn. ~
378 2, 2 | har skapat mig och alla varelser, ~givit mig kropp och själ,
379 1, 14| ägodelar eller med falska varor och svek draga dem till
380 5, 5 | IV Vem undfår detta sakrament värdigt?~
381 4, 7 | romarbrevets sjätte kapitel: ~Veten I dock icke, att vi alla,
382 2, 2 | att han ännu håller det vid makt; ~därtill försörjer
383 1, 4 | onda önskningar, svordom, vidskepelse, lögn och bedrägeri, ~utan
384 1, 5 | Tredje budet~Tänk på vilodagen, så att du helgar den. ~
385 5, 1 | och blod, ~under bröd och vin, ~av Kristus själv instiftat, ~
386 3, 20| det?~Att jag skall vara viss därom, att sådana böner
387 1, 15| Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa. ~
388 1, 8 | herrar, ~utan hålla dem i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska
389 1, 22| skola vi frukta för hans vrede, så att vi icke bryta mot
390 2, 4 | förlossat, förvärvat och vunnit mig, förtappade och fördömda
391 2, 6 | synder ~och skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla
392 5, 5 | bereda sig hör väl till yttre tukt och ordning; ~men värdig
|