Altarets sakrament är vår Herres, Jesu Kristi, sanna lekamen och blod,
under bröd och vin,
av Kristus själv instiftat,
oss kristna till att äta och dricka.
Så skriva evangelisterna Matteus,
Markus och Lukas samt aposteln Paulus:
I den natt, då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt
det och gav åt lärjungarna och sade: Tagen och äten! Detta är min lekamen, som
varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse!
Sammalunda tog han ock kalken, tackade Gud och gav åt lärjungarna och sade:
Dricken härav alla! Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder
utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Så ofta I dricken den, så gören
detta till min åminnelse!
Det giva de orden till känna: 'för eder utgiven och utgjutet till syndernas
förlåtelse';
nämligen att syndernas förlåtelse, liv och salighet genom dessa ord givas oss i
detta sakrament; ty där syndernas förlåtelse är, där är ock liv och salighet.
Ätandet och drickandet verkar det
förvisso icke,
utan orden, som här stå: 'för eder utgiven och utgjutet till syndernas
förlåtelse'.
Ty dessa ord äro, i förening med det lekamliga ätandet och drickandet, det
väsentliga i detta sakrament;
och den som sätter tro till de orden, han har vad de innehålla och lova,
nämligen syndernas förlåtelse.
Att fasta och lekamligen bereda
sig hör väl till yttre tukt och ordning;
men värdig och väl beredd är den som sätter tro till dessa ord: 'för eder
utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse'.
Men den som icke tror dessa ord, utan tvivlar, han är icke värdig och beredd,
ty det ordet: 'för eder' fordrar först och sist trogna hjärtan.
|